Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västanå - Västanåfältet - Västanåkonglomeratet - Västaustralien - Wästberg, Carin Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västanåfältet—Wästberg
959
åns mynning i Vättern; 231 har, därav 85
har åker; tax.-värde 124,900 kr. (1933). V.
tillhörde på slutet av 1400-talet ätten
Ulf-sparre, 1615 Sten Bielke, från 1641 P. Brahe
d. y., medlemmar av släkterna Hamilton,
Klingspor och Bennet samt från 1778 F.
Gyl-lensvaan, som gjorde V. till fideikommiss. På
V. ägor ett turisthärbärge i värdshusstil.
Västanåfältet kallas den av kristalliniska
skiffrar uppbyggda del av urberget i n. ö.
Skåne och sydvästligaste Blekinge (se d. o.,
sp. 492), som sträcker sig från Immeln i n. v.
över n. ö. delen av Ivösjön och Ryssberget till
Listerhalvön i s. ö. De i V. ingående
bergarterna utgöras huvudsaki. av dels
glimmer-kvartsit jämte glimmerskiffer, dels amfibolit,
leptit och finkorniga röda och grå gnejser.
Glimmerkvartsiten har nyttjats till
brynste-nar. Av stort intresse är ett i
glimmerskif-fern i närheten av Västanå i Näsums
socken uppträdande konglomerat
(Västanå-konglomeratet). Västanå järngruva (se
Skåne, sp. 1236) är bekant för sina sällsynta
mineral. — Litt.: G. De Geer, »Om ett
konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne» (i
Geol. Fören:s Förhandl. 1886); H. Bäckström,
»Vestanåfältet» (i Vet.-Akad:s Handl., 29,
1897). N. Zn.
Västanåkonglomeratet, geol., se
Västanåfältet.
Västaustralien, eng. Western Australia, den
till arealen största av Australiska
statsförbundets delstater, omfattar landet v. om 129°
ö. Igd samt öar utanför kusten; 2,527,530
kvkm, 438,113 inv. (1933), därav något mindre
än hälften i huvudstaden Perth.
V. bildar ett stort, mest av paleozoiska
bergarter uppbyggt platåland (medelhöjd 300
—500 m ö. h.), vars branter ned mot de
smala, sandiga och mestadels av tertiära
sediment täckta kustslätterna framträda som
smärre bergskedjor, den mest betydande
Dar-ling range (högsta punkt 1,096 m ö. h.),
nästan parallell med v. kusten. I n. kulminerar
berglandet i Hamersley range med M:t Bruce
(1,158 m). V. saknar större vattendrag och
sjöar. Det inre är ytterligt torrt, och ö.
hälften av V. består nästan h. o. h. av obebodda
öknar med sanddyner. Stora motsatser råda
t. ex. mellan det tropiska nordöstra V.
(Kim-berley division) och det tempererade sydvästra
V. (»Swanland»), statens tidigast och tätast
befolkade del och det enda egentliga
jordbruks- och mejeridistriktet. Huvudsädesslaget
är vete, därnäst komma havre och korn;
betydande produktion av potatis, hö o. a.
foderväxter. Frukt- och vinodling, även bedriven
med artesisk bevattning, är av stor vikt. I
s. v. ligga några av Australiens värdefullaste
skogsområden med Eucalyptus-arter, ss.
karri-och jarrahträden (träexport till
Storbritannien, Sydafrikas gruvor m. m.). I v. och n. v.
extensiv fårskötsel; nötkreatursaveln är
särskilt högt uppdriven i Fitzroybäckenet och i
Kimberley, där även odling av bomull, tobak
och tropiska frukter (ananas m. m.) försiggår.
1931 funnos 826,532 nötkreatur, 10 mill. får,
156,489 hästar, 120,521 svin samt 2,880
kameler. Genom de väldiga betesmarkerna i det
inre går den 1906—10 av A. W. Canning
utstakade, 1,700 km långa stockroute med
vattenställen för kreaturshjordarna.
960
Jordbruk med boskapsskötsel är V:s
huvudnäring, men guldet har framkallat statens
uppsving. Guld upptäcktes först omkr. 1885
i Kimberley, men de mest uppseendeväckande
guldfynden gjordes vid Coolgardie och
Kal-goorlie 1892 och 1893 och följdes av en stark
invandring; 1890—1900 steg befolkningen
från 46,290 till 179,708 inv.;
guldproduktionens värde var 1890 86,663 pd st., 1900 mer
än 6 mill. pd st. (2,2 mill. pd st. 1931). De
förnämsta gruvfälten äro East Coolgardie,
Murchison och M:t Margaret.
Mineralproduktionens totala värde var 1931 2,5 mill. pd st.,
därav stenkol (Colliefälten) 336,778 pd st.;
koppargruvor vid Northampton. Jordbruk och
boskapsskötsel hade s. å. ett produktionsvärde
av omkr. 13,4 mill. pd st., mejerihantering,
hönsavel och biodling 2 mill. pd st.,
skogsbruk och fiske (även pärlor, pärlemor och
valfångst) 1,5 mill. pd st. Industrien är föga
utvecklad. Största handels- och hamnstaden är
Perth. Järnvägslinjernas längd var 1932
7,983 km, därav 724 km förbundsjärnvägar,
utgörande v. delen av Transaustraliska linjen
(Kalgoorlie—Port Augusta). Nya linjer ha på
senare tid tillkommit, särskilt i vetebältet.
Flygtrafik utmed kusten (Perth—Wyndham). M.
nistoria och författning. Australiens v. kust
upptäcktes redan på 1500-talet av
portugisiska och spanska sjöfarande. Kustlandet
undersöktes sedan på 1600-talet av holländare
och på 1700-talet av fransmän. 1825 anlades
i V. en brittisk deportationskoloni, som dock
nedlades efter tre år. 1827 ägde emellertid en
utvandring av fria kolonister rum, ett
livskraftigt nybygge grundlädes vid Swan river,
där senare Perth växte upp, och 1829 togs
landet officiellt i besittning av England och
styrdes sedan till 1890 som kronkoloni.
Invandringen var länge mycket obetydlig, och
V:s moderna utveckling daterar sig först från
»rushen» till guldfälten 1893 ff. (jfr ovan).
1890 erhöll V. självstyrelse. De säregna och
synnerligen primitiva förhållandena i V.
gjorde, att man där 1900 endast med yttersta
tveksamhet anslöt sig till Australiska
statsförbundet. Vid flera tillfällen har det sedan
i V. höjts röster för att utträda ur
förbundet. Enl. den senast 1911 reviderade
författningen består V:s parlament av två kamrar,
Legislative council (30 medl., valda för sex
år) och Legislative assembly (50 medl., valda
för tre år). B. E-r.
Litt.: J. S. Battye, »Western Australia»
(1924); H. P. Colebatch, »A story of one
hundred years: Western Australia 1829—1929»
(1929); »Western Australia» (1925; officiell
handbok); »The Cambridge history of the
British empire», d. 7:1 (1931). Se även litt. till
Australien.
Wästberg, Carin Helena,
textilkonst-närinna (f. 1859 5/ø). Efter studier vid Högre
konstindustriella skolan i Stockholm vann hon
snart ett ansett namn som mönsterriterska,
delvis i samarbete med Maria Cecilia
W i d e b e c k (f. 1858). Hon var konstnärlig
ledare för Handarbetets vänner 1904—10 och
dess chef 1910—30. Hennes kultiverade smak
har varit av stort värde såväl för
institutionens konsttextila verksamhet som för de unga
skaror, vilka i dess skolor vunnit sin
utbildning. Bonaderna till Engelbrektskyrkans kor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
