Västanåfältet—Wästberg 959 åns mynning i Vättern; 231 har, därav 85 har åker; tax.-värde 124,900 kr. (1933). V. tillhörde på slutet av 1400-talet ätten Ulf-sparre, 1615 Sten Bielke, från 1641 P. Brahe d. y., medlemmar av släkterna Hamilton, Klingspor och Bennet samt från 1778 F. Gyl-lensvaan, som gjorde V. till fideikommiss. På V. ägor ett turisthärbärge i värdshusstil. Västanåfältet kallas den av kristalliniska skiffrar uppbyggda del av urberget i n. ö. Skåne och sydvästligaste Blekinge (se d. o., sp. 492), som sträcker sig från Immeln i n. v. över n. ö. delen av Ivösjön och Ryssberget till Listerhalvön i s. ö. De i V. ingående bergarterna utgöras huvudsaki. av dels glimmer-kvartsit jämte glimmerskiffer, dels amfibolit, leptit och finkorniga röda och grå gnejser. Glimmerkvartsiten har nyttjats till brynste-nar. Av stort intresse är ett i glimmerskif-fern i närheten av Västanå i Näsums socken uppträdande konglomerat (Västanå-konglomeratet). Västanå järngruva (se Skåne, sp. 1236) är bekant för sina sällsynta mineral. — Litt.: G. De Geer, »Om ett konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne» (i Geol. Fören:s Förhandl. 1886); H. Bäckström, »Vestanåfältet» (i Vet.-Akad:s Handl., 29, 1897). N. Zn. Västanåkonglomeratet, geol., se Västanåfältet. Västaustralien, eng. Western Australia, den till arealen största av Australiska statsförbundets delstater, omfattar landet v. om 129° ö. Igd samt öar utanför kusten; 2,527,530 kvkm, 438,113 inv. (1933), därav något mindre än hälften i huvudstaden Perth. V. bildar ett stort, mest av paleozoiska bergarter uppbyggt platåland (medelhöjd 300 —500 m ö. h.), vars branter ned mot de smala, sandiga och mestadels av tertiära sediment täckta kustslätterna framträda som smärre bergskedjor, den mest betydande Dar-ling range (högsta punkt 1,096 m ö. h.), nästan parallell med v. kusten. I n. kulminerar berglandet i Hamersley range med M:t Bruce (1,158 m). V. saknar större vattendrag och sjöar. Det inre är ytterligt torrt, och ö. hälften av V. består nästan h. o. h. av obebodda öknar med sanddyner. Stora motsatser råda t. ex. mellan det tropiska nordöstra V. (Kim-berley division) och det tempererade sydvästra V. (»Swanland»), statens tidigast och tätast befolkade del och det enda egentliga jordbruks- och mejeridistriktet. Huvudsädesslaget är vete, därnäst komma havre och korn; betydande produktion av potatis, hö o. a. foderväxter. Frukt- och vinodling, även bedriven med artesisk bevattning, är av stor vikt. I s. v. ligga några av Australiens värdefullaste skogsområden med Eucalyptus-arter, ss. karri-och jarrahträden (träexport till Storbritannien, Sydafrikas gruvor m. m.). I v. och n. v. extensiv fårskötsel; nötkreatursaveln är särskilt högt uppdriven i Fitzroybäckenet och i Kimberley, där även odling av bomull, tobak och tropiska frukter (ananas m. m.) försiggår. 1931 funnos 826,532 nötkreatur, 10 mill. får, 156,489 hästar, 120,521 svin samt 2,880 kameler. Genom de väldiga betesmarkerna i det inre går den 1906—10 av A. W. Canning utstakade, 1,700 km långa stockroute med vattenställen för kreaturshjordarna. 960 Jordbruk med boskapsskötsel är V:s huvudnäring, men guldet har framkallat statens uppsving. Guld upptäcktes först omkr. 1885 i Kimberley, men de mest uppseendeväckande guldfynden gjordes vid Coolgardie och Kal-goorlie 1892 och 1893 och följdes av en stark invandring; 1890—1900 steg befolkningen från 46,290 till 179,708 inv.; guldproduktionens värde var 1890 86,663 pd st., 1900 mer än 6 mill. pd st. (2,2 mill. pd st. 1931). De förnämsta gruvfälten äro East Coolgardie, Murchison och M:t Margaret. Mineralproduktionens totala värde var 1931 2,5 mill. pd st., därav stenkol (Colliefälten) 336,778 pd st.; koppargruvor vid Northampton. Jordbruk och boskapsskötsel hade s. å. ett produktionsvärde av omkr. 13,4 mill. pd st., mejerihantering, hönsavel och biodling 2 mill. pd st., skogsbruk och fiske (även pärlor, pärlemor och valfångst) 1,5 mill. pd st. Industrien är föga utvecklad. Största handels- och hamnstaden är Perth. Järnvägslinjernas längd var 1932 7,983 km, därav 724 km förbundsjärnvägar, utgörande v. delen av Transaustraliska linjen (Kalgoorlie—Port Augusta). Nya linjer ha på senare tid tillkommit, särskilt i vetebältet. Flygtrafik utmed kusten (Perth—Wyndham). M. nistoria och författning. Australiens v. kust upptäcktes redan på 1500-talet av portugisiska och spanska sjöfarande. Kustlandet undersöktes sedan på 1600-talet av holländare och på 1700-talet av fransmän. 1825 anlades i V. en brittisk deportationskoloni, som dock nedlades efter tre år. 1827 ägde emellertid en utvandring av fria kolonister rum, ett livskraftigt nybygge grundlädes vid Swan river, där senare Perth växte upp, och 1829 togs landet officiellt i besittning av England och styrdes sedan till 1890 som kronkoloni. Invandringen var länge mycket obetydlig, och V:s moderna utveckling daterar sig först från »rushen» till guldfälten 1893 ff. (jfr ovan). 1890 erhöll V. självstyrelse. De säregna och synnerligen primitiva förhållandena i V. gjorde, att man där 1900 endast med yttersta tveksamhet anslöt sig till Australiska statsförbundet. Vid flera tillfällen har det sedan i V. höjts röster för att utträda ur förbundet. Enl. den senast 1911 reviderade författningen består V:s parlament av två kamrar, Legislative council (30 medl., valda för sex år) och Legislative assembly (50 medl., valda för tre år). B. E-r. Litt.: J. S. Battye, »Western Australia» (1924); H. P. Colebatch, »A story of one hundred years: Western Australia 1829—1929» (1929); »Western Australia» (1925; officiell handbok); »The Cambridge history of the British empire», d. 7:1 (1931). Se även litt. till Australien. Wästberg, Carin Helena, textilkonst-närinna (f. 1859 5/ø). Efter studier vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm vann hon snart ett ansett namn som mönsterriterska, delvis i samarbete med Maria Cecilia W i d e b e c k (f. 1858). Hon var konstnärlig ledare för Handarbetets vänner 1904—10 och dess chef 1910—30. Hennes kultiverade smak har varit av stort värde såväl för institutionens konsttextila verksamhet som för de unga skaror, vilka i dess skolor vunnit sin utbildning. Bonaderna till Engelbrektskyrkans kor