Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerbotten - Bebyggelse och näringsliv - Kyrklig konst - Etnografi - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Västerbotten (Kyrklig konst—Förhistoria)
968
Bild 2. Interiör av Nederluleå kyrka.
utmed järnvägarna jordbruksbyar och
stationssamhällen (jfr kartan).
Huvudnäringarna äro jordbruk (med boskapsskötsel) och
skogsbruk med sågverksindustri. Malmerna
från Boliden (se d. o., suppl.) förädlas vid
Rönnskär. Se vidare V ästerbottens
län och Norrbottens län. G-a J.
Kyrklig konst. Den medeltida
kyrkoarki-tekturen representeras av rektangulära
tornlösa kyrkor av gråsten från 1400-talet, ibland
mycket stora, t. ex. Nederluleå.
Kyrkorummet är täckt av stjärnvalv av tegel, yngre
än kyrkan f. ö. Nederluleå kyrka har valv-
Bild 3. Madonnabild från övertorneå kyrka.
målningar från 1480-talet i Albert målares
stil (bild 2). Även övrig medeltida bildkonst
tillhör 1400-talet eller början av 1500-talet:
dopfuntar, korskrank, altarskåp av svensk
eller nordtysk tillv., madonnor, t. ex. den
intressanta bilden från övertorneå, vars mantel
bildar ett skåp med målade bilder på insidan
(bild 3). Under nyare tid ha, allteftersom
befolkningen ökats, nya kyrkor tillkommit.
Centralbyggnadstypen är ganska vanlig, t. ex.
Piteå stadskyrka, likaså nygotiken, särskilt i
städerna, t. ex. Luleå domkyrka. S. H-d.
Etnografi. Den västerbottniska
folkkulturen sammanför landskapet med de övriga
nordnorrländska kustlandskapen. I många
delar av V. kom bondekulturen tidigt att bäras
upp av ett kraftigt ekonomiskt underlag, som
i sin tur grundade sig på den bördiga jorden
och väl även delvis på den lätta tillgången
till skogens produkter. I kusttrakterna ha
därjämte fisket och den rikt givande jakten
på säl av ålder varit betydande. Den
folkliga konstutövningen har stått förhållandevis
högt och frambragt många karakteristiska
prov, både när det gällt hemmens inredning
och den mera för nöjes skull bedrivna
utsir-ningen av de dagligen nyttjade
bruksföremålen. Folkkulturen i V. är emellertid icke
helt enhetlig. Genom de mell. delarna av V.
löper ett antal kulturgränser, t. ex. den, som
betecknar förekomsten av den rysk-finska
metoden att spänna för hästen med hjälp av
rankbåge. T de nordligare delarna av
Västerbotten är befolkningen i viss utsträckning av
finsk nationalitet (jfr Norrbottens län),
liksom själva kulturen där är genomsyrad av
finska element. De långa avstånden mellan
bebyggelsecentra ha i V. givit den
säsongbebyggelse, som benämnes kyrkstäder, en rik
utveckling; i kyrkstaden hade socknens alla
gårdar sin stuga och sitt stall, som kommo
i bruk vid helgerna. G. Brg.
Förhistoria. Fynd från stenåldern träffas
på rätt betydande höjd, i stort sett mellan
40 och 100 m ö. h.; trakter som v. delen av
Skellefteå socken samt överkalix socken
utgöra täta stenåldersbygder.
Stenåldersboplat-ser finnas ända upp i övertorneå. De äldsta
föremåIstyperna synas kunna ledas tillbaka
till 3000—2500 f. Kr., medan de flesta
fynden härröra från övergången mellan 3:e och
2:a årtusendet f. Kr. Ett visst inflytande
från finländsk stenålder gör sig gällande,
dock långt svagare än det från övriga
Sverige. Sålunda träffas flera rika fynd av
skånska flintverktyg. Det ena av dessa, omkr.
130 mest oslipade yxor, är från Bjurselet i
Byske och säkerligen ett boplatsfynd, det
andra, 15 verktyg, från Bygdsiljum i Burträsk.
Massan av stenverktyg är emellertid av
skifferarter, men även grönsten, kvarts och
kvart-sit brukades; dylika föremål importerades
även söderifrån, mest skiffersaker från
Ångermanland men även sydsvenska former som
båtformiga yxor.
En självständig föremålsgrupp med centrum
i Kalix-Torne och Kemi-Ule älvdalar kan
dock även påvisas, i främsta rummet stora,
tunga s. k. Rovaniemihackor. Inga fasta
forn-lämningar från stenåldern äro konstaterade,
men ett par gånger ha stenvapen anträffats
på metersdjup i någon grusbacke, vilket måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
