Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerbottensexpeditionen - Västerbottens Folkblad - Västerbottens fältjägarkår - Västerbottens-Kuriren - Västerbottens län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Västerbottens Folkblad—Västerbottens län
972
Trupprörelserna i Västerbotten sommaren 1809.
fördelaktiga passet vid Djäkneboda utan gick
tillbaka till Ratan, lämnande vägen norrut
öppen för fienden. 20 aug. anföll emellertid
Ka-menskij med 3,000 man Wacbtmeister vid
Ratan men blev tillbakaslageu. 22 aug. lät Puke
trupperna åter gå ombord och avseglade till
Umeå. Kamenskij drog sig norrut till Piteå —
enda vinsten av expeditionen. Det goda
tillfället hade försuttits genom de svenska
generalernas passivitet. Orsakerna till sin överdrivna
försiktighet, vilken stod i bjärt motsats till
Kamenskijs målmedvetna ocb energiska
uppträdande, angav Wacbtmeister vara en av
Karl XIII bakom Pukes rygg given
uppmaning att »spara armén». Ehuru Puke
rätt fattade uppgiften, måste det dock
anses oriktigt att anförtro en icke fackman
ledningen av den omfattande operationen
liksom att tillåta Wrede att undandra sig
överbefälhavarens myndighet. — Litt.:
Generalstaben, »Sveriges krig åren 1808 och
1809», IX (1922). Wdt.
Västerbottens Folkblad, socialdemokratisk
tidning i Umeå, gr. 1917, utges sedan 1922
sex ggr i veckan; huvudred, sedan 1918 E. II.
Lindberg (f. 1891).
Västerbottens fältjägarkår, se
Västerbottens regemente.
Västerbottens-Kuriren, tidning i Umeå, gr.
1900, utges sedan dec. 1916 sex ggr i veckan.
Under E. J. G. Roséns (se d. o.)
huvudredaktörskap 1902—26 var tidningen ett av de
främsta språkrören för det s. k.
Norrlands-frisinnet. Nuv. huvudred, (sedan 1927) är fil.
kand. S. G. O. E. Rosén (f. 1902).
Västerbottens län omfattar sydligaste delen
av landskapen Västerbotten och Lappland (jfr
kartor vid dessa ord) samt n. delen av
Ångermanlands kustland (Nordmalings och
Bjur-holms tingslag och s. delen av Ilörnefors
socken); 59.148,45 kvkm (andel av Bottenviken
ej inräknad), därav 55,402,95 kvkm land,
210,381 inv. (1934), därav i städerna 18.611
inv.. 3,8 inv per kvkm. Residensstad: Umeå.
Tidigare folkmängd-. Tills, m. Norrbottens län
36,869 inv. 31 dec. 1751 och 71,372 inv. 1800,
en
bart V. 67,674 inv. 1850, 143,735 inv. 1900, 182,246
inv. 1920.
Befolkningen» fördelning efter yrken (1920) :
Jordbruk med binäringar 63,2 %, industri och
bergsbruk 18,2 %, handel och samfärdsel 6,4 %, allmän
tjänst och fria yrken 2,6 %, husligt arbete 2,5 %,
f. d. yrkesutövare m. fl. 7,1 %.
Landarealen, fördelad efter ägoslag (1927) :
Trädgård 79 har (0,uüi %), åker 100,521 nar (l,« %),
äng 160,418 har (2,y %), Skogsmark 3,013,014 har
(54,2 %), övrig mark (fjäll, myr m. m.) 2,283,055
har (41,x %)
Brukningsdelar (1927) : 23,755 st. med i
medeltal 4,2 hai äker. Av brukningsdelar med över 2 har
åker brukades 15,197 med tills. 96,o % av den
sammanlagda åkerarealen av ägaren och 725 med 3,& %
av arrendatorer. 22,414 brukningsdelar ha 0,26—10
har åker, 1,336 ha 10—50 har åker och 5 över 50
har åker.
Skörd (medeltal ton 1926—30) : Vete 12, råg 637,
korn 15,431, havre 2 719, blandsäd 3,683,
baljväx-ter 29, potatis 42,227, foderrotfrukter 12,339, hö
225,391.
Husdjur (1927) : Hästar 18,223, nötkreatur
92,752, får 49,072, getter 5,588, svin 16,576, höns
55,574, bisamhällen 7.
Mejerihantering (1931) : 25 andels- och 3
upp-köpsmejerier; tillv. smör 286 ton, ost 408 ton.
Skog: Se tab. vid Riksskogstaxeringen.
Fiske (1931) : 188 yrkes- och 395
binäringsfiska-re. Fängstvärde 263,oOO kr.
Industri (1931): 281 arbetsställen med tills. 6,498
arb., därav på landsbygden 213 arbetsställen och
5,168 arb.
Kommunikationer: För allmän trafik öppnade
järnvägar (1934) : 787 km, samtliga statens
(linjerna Vännäs—Umeå—Holmsund, Sorsele—Storuman
—Hällnäs, Bastuträsk—Skellefteå—Skelleftehamn och
delar av linjerna Ange—Boden, Östersund—Storuman
och Jörn—Arvidsjaur—Sorsele). Vägar (1931):
1,115 km lands- och 3,931 km bygdevägar.
Omni-buslinjer (1933) : 253 koncessionerade linjer; längd
tills. 13,483 km (mest i Sverige). Sjöfart: I V:s
hamnar ankomnio och avgingo 1931 tills. 5.637
fartyg om 1,943,962 nettoton i inrikes och 1,371 om
1,179,840 ton i utrikes fart.
Indelning (1933): Städer: Umeå, Skellefteå.
Fögderier: Umeå, Skellefteå, Lappmarks, Degerfors.
Domsagor: Västerbottens södra, Umeå,
Västerbottens mellersta, Västerbottens norra. Västerbottens
västra. Tingslag: se art. om resp, domsagor. 2
köpings- och 28 landskommuner, 10
municipalsam-hällen. G. R-ll.
Jordbruk och skogsbruk äro länets
huvudnäringar. Den del av befolkningen, som lever
på handel och samfärdsel, har väsentligt»
ökats de senare åren genom tillkomsten av
nya järnvägslinjer (Inlandsbanan med
tvärbanor) och genom omnibustrafikens
utveckling. Av befolkningen inom länet voro 99,8 %
svensktalande 1920. Kustområdet är helt
svensk bygd, medan i de flesta
lappmarks-socknar lappar förekomma. Av befolkningen
i V :s lappmark utgjordes sålunda 3,7% av
lappar; i Tärna socken uppgingo de till 28,4 %.
En stor del av Lappmarken ligger ovan
skogs-gränsen. Jordbruket, som huvudsaki.
förekommer på kustlandets och älvdalarnas
ler-slättsområden, är främst inriktat på
foderproduktion för att kunna föda den i
förhållande till åkerarealen stora husdjursstammen.
Den naturliga ängen, som utgör omkr. 2/3 av
den för foderskörd använda jorden, har
därför liksom i hela övre Norrland större
betydelse än i s. Sverige, ehuru den i förhållande
till sin areal ger relativt liten avkastning.
Ängens betydelse är större i Lappmarken än
vid kusten. Utom hö skördas mest potatis
och av sädesslagen sexradigt korn.
Jordbrukarna ha ofta skogs- och flottningsarbeten
som binäring. Avvittringen och
ägostyckningen ha haft genomgripande betydelse för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
