971 Västerbottens Folkblad—Västerbottens län 972 Trupprörelserna i Västerbotten sommaren 1809. fördelaktiga passet vid Djäkneboda utan gick tillbaka till Ratan, lämnande vägen norrut öppen för fienden. 20 aug. anföll emellertid Ka-menskij med 3,000 man Wacbtmeister vid Ratan men blev tillbakaslageu. 22 aug. lät Puke trupperna åter gå ombord och avseglade till Umeå. Kamenskij drog sig norrut till Piteå — enda vinsten av expeditionen. Det goda tillfället hade försuttits genom de svenska generalernas passivitet. Orsakerna till sin överdrivna försiktighet, vilken stod i bjärt motsats till Kamenskijs målmedvetna ocb energiska uppträdande, angav Wacbtmeister vara en av Karl XIII bakom Pukes rygg given uppmaning att »spara armén». Ehuru Puke rätt fattade uppgiften, måste det dock anses oriktigt att anförtro en icke fackman ledningen av den omfattande operationen liksom att tillåta Wrede att undandra sig överbefälhavarens myndighet. — Litt.: Generalstaben, »Sveriges krig åren 1808 och 1809», IX (1922). Wdt. Västerbottens Folkblad, socialdemokratisk tidning i Umeå, gr. 1917, utges sedan 1922 sex ggr i veckan; huvudred, sedan 1918 E. II. Lindberg (f. 1891). Västerbottens fältjägarkår, se Västerbottens regemente. Västerbottens-Kuriren, tidning i Umeå, gr. 1900, utges sedan dec. 1916 sex ggr i veckan. Under E. J. G. Roséns (se d. o.) huvudredaktörskap 1902—26 var tidningen ett av de främsta språkrören för det s. k. Norrlands-frisinnet. Nuv. huvudred, (sedan 1927) är fil. kand. S. G. O. E. Rosén (f. 1902). Västerbottens län omfattar sydligaste delen av landskapen Västerbotten och Lappland (jfr kartor vid dessa ord) samt n. delen av Ångermanlands kustland (Nordmalings och Bjur-holms tingslag och s. delen av Ilörnefors socken); 59.148,45 kvkm (andel av Bottenviken ej inräknad), därav 55,402,95 kvkm land, 210,381 inv. (1934), därav i städerna 18.611 inv.. 3,8 inv per kvkm. Residensstad: Umeå. Tidigare folkmängd-. Tills, m. Norrbottens län 36,869 inv. 31 dec. 1751 och 71,372 inv. 1800, en bart V. 67,674 inv. 1850, 143,735 inv. 1900, 182,246 inv. 1920. Befolkningen» fördelning efter yrken (1920) : Jordbruk med binäringar 63,2 %, industri och bergsbruk 18,2 %, handel och samfärdsel 6,4 %, allmän tjänst och fria yrken 2,6 %, husligt arbete 2,5 %, f. d. yrkesutövare m. fl. 7,1 %. Landarealen, fördelad efter ägoslag (1927) : Trädgård 79 har (0,uüi %), åker 100,521 nar (l,« %), äng 160,418 har (2,y %), Skogsmark 3,013,014 har (54,2 %), övrig mark (fjäll, myr m. m.) 2,283,055 har (41,x %) Brukningsdelar (1927) : 23,755 st. med i medeltal 4,2 hai äker. Av brukningsdelar med över 2 har åker brukades 15,197 med tills. 96,o % av den sammanlagda åkerarealen av ägaren och 725 med 3,& % av arrendatorer. 22,414 brukningsdelar ha 0,26—10 har åker, 1,336 ha 10—50 har åker och 5 över 50 har åker. Skörd (medeltal ton 1926—30) : Vete 12, råg 637, korn 15,431, havre 2 719, blandsäd 3,683, baljväx-ter 29, potatis 42,227, foderrotfrukter 12,339, hö 225,391. Husdjur (1927) : Hästar 18,223, nötkreatur 92,752, får 49,072, getter 5,588, svin 16,576, höns 55,574, bisamhällen 7. Mejerihantering (1931) : 25 andels- och 3 upp-köpsmejerier; tillv. smör 286 ton, ost 408 ton. Skog: Se tab. vid Riksskogstaxeringen. Fiske (1931) : 188 yrkes- och 395 binäringsfiska-re. Fängstvärde 263,oOO kr. Industri (1931): 281 arbetsställen med tills. 6,498 arb., därav på landsbygden 213 arbetsställen och 5,168 arb. Kommunikationer: För allmän trafik öppnade järnvägar (1934) : 787 km, samtliga statens (linjerna Vännäs—Umeå—Holmsund, Sorsele—Storuman —Hällnäs, Bastuträsk—Skellefteå—Skelleftehamn och delar av linjerna Ange—Boden, Östersund—Storuman och Jörn—Arvidsjaur—Sorsele). Vägar (1931): 1,115 km lands- och 3,931 km bygdevägar. Omni-buslinjer (1933) : 253 koncessionerade linjer; längd tills. 13,483 km (mest i Sverige). Sjöfart: I V:s hamnar ankomnio och avgingo 1931 tills. 5.637 fartyg om 1,943,962 nettoton i inrikes och 1,371 om 1,179,840 ton i utrikes fart. Indelning (1933): Städer: Umeå, Skellefteå. Fögderier: Umeå, Skellefteå, Lappmarks, Degerfors. Domsagor: Västerbottens södra, Umeå, Västerbottens mellersta, Västerbottens norra. Västerbottens västra. Tingslag: se art. om resp, domsagor. 2 köpings- och 28 landskommuner, 10 municipalsam-hällen. G. R-ll. Jordbruk och skogsbruk äro länets huvudnäringar. Den del av befolkningen, som lever på handel och samfärdsel, har väsentligt» ökats de senare åren genom tillkomsten av nya järnvägslinjer (Inlandsbanan med tvärbanor) och genom omnibustrafikens utveckling. Av befolkningen inom länet voro 99,8 % svensktalande 1920. Kustområdet är helt svensk bygd, medan i de flesta lappmarks-socknar lappar förekomma. Av befolkningen i V :s lappmark utgjordes sålunda 3,7% av lappar; i Tärna socken uppgingo de till 28,4 %. En stor del av Lappmarken ligger ovan skogs-gränsen. Jordbruket, som huvudsaki. förekommer på kustlandets och älvdalarnas ler-slättsområden, är främst inriktat på foderproduktion för att kunna föda den i förhållande till åkerarealen stora husdjursstammen. Den naturliga ängen, som utgör omkr. 2/3 av den för foderskörd använda jorden, har därför liksom i hela övre Norrland större betydelse än i s. Sverige, ehuru den i förhållande till sin areal ger relativt liten avkastning. Ängens betydelse är större i Lappmarken än vid kusten. Utom hö skördas mest potatis och av sädesslagen sexradigt korn. Jordbrukarna ha ofta skogs- och flottningsarbeten som binäring. Avvittringen och ägostyckningen ha haft genomgripande betydelse för de