Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västergötland - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Västergötland (Naturförhållanden—Geologi)
»76
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden ... 975
Geologi............. 976
Klimat ............. 978
Växtvärld........... 978
Djurvärld........... 97y
Bebyggelse oeh
näringsliv ........... 979
sp.
Kyrklig konst....... 980
Etnografi ............ 981
Förhistoria .......... 981
Historia............ 983
Litteraturanvisningar. 984
Bild 1.
Västergötlands vapen.
I av svart och guld gin
styckat fält ett upprest lejon av
motsatta färger, åtföljt av två
stjärnor av silver, placerade i
det svarta fältets övre vänstra
och nedre hörn.
Naturförhållanden. I topografiskt
hänseende består V. av v. delen av Sydsvenska
höglandet, de under namnet Västgötaslätten ofta
sammanfattade slättbygderna utmed Vänern,
skogs- oeh
bergsbygderna Hökens-ås och Tiveden,
Falbygdens högt
belägna
jordbruksbygd, des. k.
Väst-götabergen samt
övergångsbygder
av skilda slag. Ett
för samtliga delar
karakteristiskt
drag är
berggrundens starkt
framträdande förkastnings- och
sprickstruktur, som
varit bestämmande
såväl för de stora
dragen i
landskapets ytbildning som
för detaljformerna.
Mest utpräglad är
Hökensås’ raka och
branta
förkast-ningskust mot
Vät
tern, men även de därmed parallella
branter, som begränsa Tidadalen mot Hökensås,
Skaraslätten mot Billingen och Mösseberg
samt Kinneviken och slättlandet kring Lidan
mot Kållandsö och Kållandshalvön, äro starkt
framträdande. I höglandsområdena äro de
vanl. sjörika dalgångarna i stor utsträckning
utvecklade i nämnda spricksystem och med
samma n. n. ö.—s. s. v. huvudriktning. V:s
del av Sydsvenska höglandet, som
huvudsaki. avvattnas till Kattegatt genom
Säveån, Storån, Viskan och Ätran, når i
Galtåsen, 10 km ö. om Ulricehamn, 362 m
ö. h. Söderut är höglandsterrängen närmast
Smålandsgränsen endast småkuperad men
ganska rik på småsjöar och mossar, dalgångarna
äro här i stor utsträckning utfyllda av
grusmassor. Mot v. blir däremot motsättningen
mellan de tättbebyggda dalarna och
mellanliggande platåer allt starkare, och i
Göteborgstrakten resa sig de kala bergen brant
över Göta älvs, Säveåns och Mölndalsåns
dalslätter. Utanför Göteborg, som delvis byggts
på utfylld mark, utbreder sig den med
Bohusläns skärgård sammanhängande Göteborgs
skärgård, i v. avslutad av Vinga fyr. I
höglandets inre delar ligga de utpräglade
dalsjöarna Stråken, Asunden, Tolken och
öresjön, i randområdena bl. a. Fegen, Lygnern,
Mjörn och Anten. I Säveåns källområde, s. v.
om Herrljunga, utbreda sig Svältorna (se
d. o.), förr betydande ljung-, kärr- och
kalmarker, nu i stor utsträckning utdikade och
skogplanterade. Sydsvenska höglandet
för-bindes utmed Vättern av Hökensås’ (se
d. o.) skogtäckta urbergshorst, som i s. når
mer än 340 m ö. h., samt Vikaskogen
och Vaberget med Tiveden. Ett avbrott
i denna långsträckta höjdrygg bildas av
Mull-sjöns och Hjoåns dal, som närmast Vättern
utmynnar i G u 1 1 k ro k en s bördiga bygd
kring Iljo. I Karlsborgstrakten upptagas
liknande sänkor delvis av sjöarna örlen, Viken
och Bottensjön. Tivedens (se d. op
otillgängliga skogs- och bergsbygd, som utgör den
gamla gränstrakten mellan Svea- och
Götaland, når i ö. 244 m ö. h. Den kantas mot
Vättern av obetydlig skärgård och har i det
inre ett stort antal tektoniskt bildade sjöar,
däribland de betydande och djupa Unden och
Skagern. Av V:s slättbygder är F a 1 b y
g-d e n (se d. o.), vari Sydsvenska höglandet s.
om Falköping övergår, såväl för sin
ytgestalt-ning som uppodling betingad av traktens
kambrosiluriska berggrund (se nedan).
Däröver höja sig, stundom i tvära avsatser, s. k.
klevar, några av V:s mest karakteristiska
taffel- el. platåberg: Mösseberg (326 m ö. h.)
och Ålleberg (334 m ö. h.) på Västfalan samt
Gerums- (328 m ö. h.), Varvs- (312 m ö. h.)
och Plantabergen (305 m ö. h.) på östfalan.
N. därom höjer sig Billingen (298 m ö. h.), det
till arealen största av V ästgötabergen,
varmed avses V :s samtliga kambrosiluriska
taffelberg. över den stora, täml. jämna
ur-bergsslätt, som utbreder sig längs Vänern
kring Göta älv (huvudsaki. ö. om älven) och
de till Vänern avflytande åarna Nossan,
Lidan och Tidan, resa sig taffelbergen
Kinne-kulle (306 m ö. h.), Halle- och Hunneberg
(155 och 154 m ö. h.) samt det lilla
Lugnåsberget (148 m ö. h.). Områdets lägsta delar,
som täckas av odlingsbara leror men skiljas
av småkuperade skogsmarker, bilda de
egentliga slättbygderna (Skaraslätten, Tidadalen
m. fl.). Området har endast få och grunda
sjöar; de viktigaste, däribland Hornborgasjön
(se d. o.), ligga v. om Billingen i Valle
härads småkuperade kameslandskap. Mot
Vänern kantas slättbygden i regel av låga,
långgrunda och stundom örika stränder. Undantag
utgöra främst förkastningskusten utmed
Kinneviken samt en del av n. Vänerkusten, där
det relativt djupa Östersundet avskiljer den
betydande Torsön m. fl. öar. Längst i v.
avslutas den jämna urbergsytan av de mitt i
Vänern belägna öarna i Djurö skärgård,
bortom vilka större djup vidta. Topografiskt
framträda även, särskilt på slättbygderna,
V:s betydande ändmoränstråk (se nedan), bl.
a. i Hindens udde i Vänern, Kartåsens (vid
Lidköping) och Karlsborgstraktens stora
grus-och sandområden. Trakterna kring mell. och
nedre delen av Göta älv äro ett utpräglat
övergångsområde mellan Sydsvenska
höglandet och det bohuslänska sprickdals- och
skär-gårdslandskapet. G. R-ll.
Geologi. Största delen av berggrunden i
V. utgöres av urbergets gnejs och granit.
I ö. delen av V. förekomma hyperiter ganska
rikligt i gnejsen. Yngre graniter finnas endast
i V:s östligare och nordligaste delar utmed
Vättern, med flera lokala granittyper. Längs
Vättern förekomma i ett område av ett par
km bredd bergarter av Visingsöformationen
(se d. o.), liksom i ett område s. om sjön
Skagern. — De s. k. Västgötabergen (se ovan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
