991 Västervik—Västerås 992 bron. Kring Stortorget ligga rådhuset (uppf. 1793) samt några av de förnämsta affärshusen och bankerna. Den i stadsprofilen starkt framträdande nya kyrkan uppfördes 1901—05 efter ritning av A. E. Melander. Bland övriga byggnader märkas stadshuset (uppf. 1844), som i sin helhet nyttjas till stadshotell, länslasarettet (äldsta delen uppf. på 1860-ta-let), läroverket (1870), Nya folkskolan vid Marieborgsgatan (1913) samt post- och telegrafhuset (1914). Stadens förnämsta parkanläggningar äro den på 1860-talet anlagda Stadsparken samt den i inloppet till Gamle-byviken liggande Slottsholmen med ruinerna av slottet Stegeholm (se d. o.). Här finnas även en sommarrestaurang, stadens kallbadhus samt båthamn. På den s. k. Kulbacken n. om tändsticksfabriken ligger Tjustbygdens kulturhistoriska förenings museum, invigt 1933. Som huvudort och hamn för Tjust har V. sedan gammalt livlig handel och sjöfart. V:s nuv. hamn omfattar tre skilda hamnområden, ytterst djuphamnen (100 m kaj, 7,9 m kajdjup), som på grund av infartens (Lilla Blockholmssundet) ringa djup (5,97 m) anlagts på Luzernaöns östsida, inre hamnen vid Västerviksfjärden (omkr. 1,200 m kaj, 2,5—6 m kajdjup) och fiskarhamnen m. fl. mindre kajer i Gamlebyviken. I V:s hamn ankommo och avgingo 1932 tills. 3,673 fartyg om 544,806 nettoton, därav 141 fartyg om 71,258 ton i utrikes fart. Tre rederier ha sitt säte i V. Industrien räknade 1931 39 arbetsställen med tills. 1,260 arb. Äldst och störst är den 1860 öppnade tändsticksfabriken, som numera tillhör Jönköpings och Vulcans tändsticks-a.-b.; vidare märkas a.-b. Tannins garvämnesfabrik och sågverk (gr. 1909, aktiekap. 2,5 mill. kr.), Westerviks pappersbruks a.-b:s och a.-b. Slipmaterials fabriker. Vid a.-b. Bröderna Flinks granitstenhuggeri och Bröderna Styrenius sten-huggeri-a.-b. m. fl. stenhuggerier idkas stor tillv. av gravstenar av »svart granit» m. m. V. är genom Norsliolm—V.—Hultsfreds järnvägar anslutet till ö. Sveriges smalspåriga järnvägsnät. I V. finnas två sparbanker, V:s och Kalmar läns enskilda, samt fyra andra bankkontor. V. är säte för länets n. hushållningssällskap, länets n. landsting, skogsvårds-styrelsen för länets n. del m. fl. institutioner. Vidare finnas högre allmänt läroverk, läroanstalt för flickor, länslasarett, hospital (S:t Gertruds sjukhus, uppf. 1909—12, 984 platser), epidemisjukhus och sinnesslöhem (Villa Bo). I V. utgivas Västerviks-Posten (4 n:r i veckan) och Västerviks-Tidningen (4n:ri veckan). Tax.-värdet å fastighet utgjorde 1932 43,270,900 kr., därav å skattefri 9,501,900 kr., den tax. inkomsten 11,100,040 kr., stadens tillgångar vid årsskiftet 1931/32 6,614,283 kr. och skulder 4,588,685 kr. I kyrkligt hänseende utgör staden ett pastorat i Linköpings stift, S. Tjusts kontrakt. G. Rbg; G. R-ll. Historia. V. omtalas som stad tidigast 1275. Det låg då inne i Gamlebyviken, där nu Gamleby ligger, men flyttades 1433 till sitt nuv. läge. Den här uppförda staden, länge kallad Nya V., ödelädes 1517 av danskarna och återuppbyggdes först under 1540-talet på befallning av Gustav Vasa. Denne gynnade V. på flera sätt, bl. a. genom att anlägga ett varv där 1548, som utvecklade en tidtals intensiv byggnadsverksamhet för krigsflottans räkning. 1600-talet medförde för den dittills oansenliga staden ett starkt uppsving, trots att den 1612 och 1677 brändes av danskarna och 1665 till stor del lades i aska genom vådeld. V:s export, främst trävaror och järn, stegrades betydligt. Skeppsvarvet överläts 1646 av kronan på V:s skeppskompani, som drev det till 1680, då verksamheten övertogs av enskilda borgare. Under 1700-talet tillkommo flera nya industrier (klädesfabrik, repslageri m. m.), varjämte den utvidgade sjöfarten och skepps-byggeriet föranledde anläggningen av ett nytt skeppsvarv 1745. V. anknöts på 1870-talet till järnvägsnätet. Under det sistför-flutna halvseklet har en kommersiell och industriell uppblomstring ägt rum, som återspeglas i en stark stegring av invånarantalet, från 4.316 pers. 1850 till 11,813 1920. — Litt.: II. J. Sivers, »Vesterviks stads historia och beskrifning» (1758; omtr. 1905); »V :s historia» (2 bd, 1933). F. Lbg. Västervik. 1. Grevskap, som 1562 förlänades Svante Sture och som då omfattade Nya Västerviks stad, Stegeholms slott och 54 gårdar, de flesta i Tjusts härad. 1570 överlämnades grevskapet, kallat Stegeholm och Västervik, till Svante Stures änka, Märta Leijon-hufvud, och utvidgades till 499 3/« hemman. Grevskapet indrogs 1618 till kronan. Det förlänades 1651 till II. Chr. von Königsmarck men indrogs åter 1675. — Litt.: G. Forsgrén, »Bidrag till svenska gref- och friherreskapens historia» (1885); »Västerviks historia» (2 bd, 1933). F. Lbg. 2. Säteri, se Gustavsvik. Västervikskvartslt, geol., se Kvartsit och Småland, sp. 1353—54 (kartan). Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnväg, se N o r s h o 1m — V ästervik—Hultsfreds järnvägar. Västervåla, socken i Västmanlands län, Gamla Norbergs bergslag, kring sjön Åmän-ningen; 136,39 kvkm, 1,350 inv. (1934). Sjörik skogs- och bergsbygd. 872 har åker, 7,764 har skogsmark. Stations- och brukssamhälle: Ängelsberg (se d. o.). Egendomar: Ängels-berg och Trummelsberg (se Färna). Pastorat i Västerås stift, Västerfärnebo kontrakt. Västeråker, socken i Uppsala län, Ilagunda härad* s. v. om Uppsala, på den svagt undu-lerade slättbygden n. om Lårstaviken; 10,15 kvkm, 228 inv. (1934). 654 har åker, 150 har skogsmark. Ingår i Uppsala-Näs, V:s och Dalby pastorat i Ärkestiftet, Ulleråkers och Norunda kontrakt. Västerås, stad i Västmanland, kring Svartåns mynning i Mälaren, säte för landshövdingen i Västmanlands län och biskopen i Västerås stift. Efter inkorporeringen av socknarna S:t Ilian och Lundby 1918 omfattar V. 6,359 har (andel av Mälaren oberäknad), därav 6,330 har land; 31,229 inv. (1934). Främst genom stadsarkitekten Erik Hahrs (se d. o.) insatser har stadsbilden i stort bevarat sin gamla prägel. Äldre hus ha ofta restaurerats pietetsfullt och nya inkomponerats harmoniskt. Stadens äldsta hus äro domkyrkan (se Västerås domkyrka), bis-kopshuset, domkapitelshuset och slottet, som nu hyser landshövdingebostad, länsstyrelse och