897 Västeråsens sanatorium—Västerås slott 998 biskop Otto skänktes stenaltartavlan i koromgången och de båda nederländska altarskåpen i sidoskeppen. Under hans tid tillkommo också de båda märkliga stenrelieferna på ömse sidor om västportalen, den ena med Maria och Kristusbarnet, den andra med Johannes Döpa-ren och den helige David, Västmanlands apostel, samt det praktfulla, av Sten Sture d. y. och Kristina Gyllenstierna 1516 donerade altarskåpet över högaltaret. I koret skildes mittskeppet från sidoskeppen av en låg mur, mot vilken korstolar stodo. Rester av snidade bänkgavlar förvaras dels i kyrkans museum, dels i Statens historiska museum. 1521 sattes kyrkan i brand av danskarna, varvid tornspira och yttertak förstördes, men 1537 reparerades taket, och under Johan III fick tornet en fyrkantig, blytäckt huv med en kopparbeslagen spets och i hörnen fyra små spiror. Av Johannes Rudbeckius företogs en reparation, som senare fortsattes. Väggar, tak, pelare och fönster lagades, takfallen, nu blott två, belädes med koppar, en sakristia inbyggdes vid n. väggen o. s. v. Tornspiran avbrann genom åskeld 1691 men ersattes av en ny, hög, obe-liskartad, efter Nicodemus Tessin d. y:s ritningar (1693—94). På 1800-talet undergick V. två stora restaureringar. Den ena företogs under H. Zettervalls ledning av P. J. Ekman och avsåg en grundlig rensning och stilenlig uniformering, varvid talrika äldre tillsatser och värdefulla detaljer gingo förlorade. Den andra skedde 1896—98 under Agi Lindegrens ledning och var mera pietetsfull. Därvid tillkom bl. a. valvens målning. I n. yttre sidoskeppet anordnades ett dopkapell, varvid ett träskrank och en dopfunt, båda rikt smyckade Lybeckarbeten från 1622, kommo till användning. Även kapellets altarskåp är av nordtysk härkomst. Bland kyrkans gravmonument märkas — utom en del gravstenar från medeltid och Vasatid — riksdrotsen Magnus Brahes och hans båda gemålers ståtliga marmorvård och Erik XIV:s av Gustav III skänkta och 1797 i koromgången uppställda marmorsarkofag samt flera praktfulla, i trä snidade, målade och förgyllda epitafier från 1600-talets slut och senare. Litt.: A. Lindegren, »Mariakyrkan i Vester-ås» (1898); Gerda Boethius, »Studier i V:s byggnadshistoria» (i Fornvännen 1919); A. Hahr, »V.» (1923; där äldre litt. anges). A. II-r. Västeråsens sanatorium, tuberkulossjukhus inom Borås stads område, Älvsborgs län, i Söråns dal strax v. om själva staden; 70 platser. Äges av Borås stad; driften bekostas av landstinget, som 1935 väntas överta V. Sanatoriet öppnades 1913. Västeråsfjärden, fjärd i Mälaren, invid Västerås (se kartan vid Västmanland). Västerås län, se Västmanlands län. Västerås ordinantia, se Västerås recess. Västerås recess och Västerås ordi-n a n t i a kallas de för svenska kyrkans reformation avgörande beslut, som fattades vid riksdagen i Västerås 16—24 juni 1527. Dal-junkerns uppror, kronans uttömda tillgångar inför nya betalningskrav från Lybeck och nödvändigheten att komma till ett avgörande med hänsyn till den evangeliska förkunnelsen föranledde riksdagskallelsen. Konungen, som efter en sammanstötning med biskop Brask och herr Ture Jönsson avsade sig kronan och lämnade riksdagen, förmåddes efter ett par dagars förvirrade förhandlingar att återvända, varefter beslutet uppsattes efter hans vilja. Före beslutets formulering hölls den kända disputationen mellan Olaus Petri och Peder Galle; den förre predikade ock för ständerna. Recessen innehåller väsentligen: 1) ständernas löfte om medverkan att undertrycka uppror; 2) indragning av biskoparnas slott samt av deras, domkyrkornas, kanikernas och delvis även klostrens överflödiga egendom; 3) ridderskapet skulle återfå alla gods, som av deras förfäder efter 1454 blivit givna, sålda eller pantsatta under kyrkor och kloster; 4) då man av disputation och predikan funnit den nya förkunnelsen grundad på Guds ord, anhöllo alla om att Guds ord måtte allestädes i riket rent predikas. — Aled Västerås ordinantia menar man den kungliga förordning, som vid samma tillfälle uppsattes och som blev den svenska evangeliska kyrkans första, visserligen fragmentariska, kyrkostadga. Konungen fick inflytande på kyrkans ämbetstillsättningar. Förbindelsen med påven och den katolska kyrkan bröts. Den andliga domsrätten upphörde utom i ett fåtal mål. Guds ords studium gjordes oundgängligt för prästbildningen. — Västeråsbeslu-ten, vid vilkas förberedelse och avfattning Laurentius Andreæ som konungens ledande minister säkert spelat en avgörande roll, krossade katolska kyrkans maktställning i Sverige och gav kronan fast ekonomiskt underlag för den nationella förnyelsen. — Litt.: S. Tunberg, »Västerås riksdag 1527» (i Uppsala Univ:s Ärsskr. 1915, tr. 1913; jfr rec. av E. lliide-brand i Ilist. Tidskr. 1914); K. B. Westman, »Reformationens genombrottsår i Sverige» (1918); L. Sjödin, »Västerås möte 1527» (i Hist. Tidskr. 1927—28); Hj. Holmquist i »Svenska kyrkans historia», 111:1 (1933). K. B. W-n. Västerås slott är en massiv, fyra våningar hög, ej fullt reguljär fyrkantig byggnad av gråsten och tegel kring en mindre borggård. På 1200-talet fanns här ett tornartat fast hus, ännu urskiljbart i det n. ö. hörnet, med märken av skottgluggar ända upp i nuv. fjärde våningen. Till tornet anslöt sig en fyrkantig ringmur av gråsten. Utefter murarna uppstodo småningom längor, den första i n., därnäst åt ö., mot Svartån. Detta »Västerås hus» innehades en tid av Bo Jonsson Grip och kom 1386 till drottning Margareta, senare till konung Erik, vars befallningsman var Jösse Eriksson. Borgen intogs av Engelbrekt 1434, av Jöns Bengtsson Oxenstierna 1457, av Nils Sture 1466. Under Gustav Vasas belägring 1521—22 förstördes den delvis men blev av honom restaurerad och utvidgad. I n. tillkom en tredje våning med rikssalen, men även övriga flyglar utbyggdes såväl under konung Gustav och Johan 111, då slottskyrkan i v. byggdes, som under Karl IX och Gustav II Adolf. Slottet, som slutligen bestod av tre våningar samt överst en skytte-våning, besöktes ofta av Vasakonungarna. Johan III firade här 1585 sitt bröllop med Gunilla Bielke, och Erik XIV satt fången här juni 1573—1 dec. 1574. Den sista furstefamilj, som residerade på slottet, var pfalz-greven Johan Kasimir och hans gemål, Karl