Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västerås slott - Västerås stift - Västerås stifts domprosteri - Västeuropeisk tid - Västfaler - Wästfelt, Axel - Västfinska språk - Västflandern - Västfloden - Västfronten under världskriget - Västgoter - Västgötabergen - Västgöta-Dals regemente - Västgöta-Demokraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västerås stift—Västgöta-Demokraten
999
IX:s dotter Katarina, efter vars död här 1638
det övergavs och förföll, tills Karl XI beslöt
sig för en restaurering, som började 1684.
Slottet erhöll därvid det utseende med
säteri-tak och fyra små tureller i hörnen, som
»Sue-cias» bild (se Västerås, bild 9) utvisar.
1736 härjades det av eld men återuppbyggdes
under ledning av Carl Hårleman, så att
landshövdingen 1753 kunde inflytta i den
förändrade fjärde våningen. I våra dagar har det
restaurerats av Erik TTahr. Jfr Västerås,
bild 6. — Litt.: A. Hahr, »Nordiska borgar»
(1930) och »V.» (i »Svenska slott och
herresäten», Ny saml., 1931). A. IT-r.
Västerås stift omfattar hela Kopparbergs
län, Västmanlands län utom dess inom
Uppland (Våla. Simtuna och Torstuna härader) och
Södermanland (Torpa, Kung Karls och
Kungs-örs kommuner) belägna delar samt
Västman-landsdelen av Örebro län. d. v. s. i stort sett
landskapen Västmanland och Dalarna (utom
Orsa finnmark); 38,970,67 kvkm, 439.079 inv.
(1933). Består (juni 1934) av 16 kontrakt:
Domprosteriet; Munktorps; Köpings; Arboga;
Fellingsbro; Nora; Norrbärke; Västerdals;
Leksands; Rättviks; Mora; Stora Tuna; Falu;
Hedemora; Västerfärnebo; Sala. Tills. 101
pastorat, 117 lands-, 12 stads- octi 2
gemensamma stads- och landsförsamlingar.
Biskopssäte: Västerås. — V. är känt sedan mitten
av 1100-talet. — Litt.: N. Ahnlund, »Nils
Ra-benius» (1927); uppsatser av S. Bolin i
Per-sonhist. Tidskr. 1931 samt B. R. Hall i
Kyrko-hist. Årsskr. 1915—16 och 1919; jfr
Herdaminne. G. R-ll; B. Il-d.
Västerås stifts domprosteri omfattar 7
pastorat: Västerås, S:t llian och Lundby;
Ding-tuna (varmed framdeles Västerås-Barkarö
förenas); Irsta och Badelunda; Skultuna,
Ske-rike och Lillhärad; Västerås Barkarö;
Tillberga och Hubbo; Kärrbo, Kungsåra och
Ängsö.
Västeuropeisk tid, dets. som Greenwichtid,
se Universell tid.
Västfaler, se S a c h s a r e, sp. 140.
Wästfelt, Axel, militär, ämbetsman (1821
—1901). Blev 1869 major och chef för
Väs-ternorrlands beväringsbataljon och var 1873
—91 landshövding i Västerbottens län. W.
var varmt intresserad av jordbruksfrågor.
Såsom landshövding i Västerbottens län och
ordf, i dess hushållningssällskap verkade han
nitiskt för jordbrukets, särskilt
mejerinäringens, främjande. B. E-r.
Västfinska språk, se Finsk-ugriska
språk.
Västflandern, se Flandern.
Västfloden, se S i - k i a n g.
Västfronten under världskriget, se B e 1 g i s
k-franska fronten under världskriget.
Västgöter (lat. Visi’gothae) omtalas redan
på 200-talet som en avd. av goterna (se d. o.),
bosatt i det från romarna erövrade Dacia
(nuv. Rumänien). De kommo här under starkt
inflytande av romersk kultur. Bl. a. började
kristendomen vinna insteg bland dem. Då de
därför förföljdes av hedningarna, utvandrade
348 en del av folket under biskop W u 1 f i 1 a
(se d. o.) till Mesien (nuv. Bulgarien); de
bodde där under århundraden som en egen
stam under östromersk överhöghet, m e s
o-goterna. När östgotariket, som även v.
1000
tillhörde, 375 störtades av bunnerna, sökte
en del av v. skydd i Siebenbürgens berg, men
de övriga under F r i d i g e r n drogo över
Donau och bosatte sig på romerskt område
som »bundsförvanter». Då de behandlades illa
av de romerska ståthållarna, grepo de till
vapen, härjade i Trakien och tillfogade
kej-sar Valens ett fruktansvärt nederlag 378 vid
Adrianopel. Under kejsar Theodosius’ tid (378
—395) utgjorde de ett skydd för Romerska
riket mot andra »barbarer». Efter
Theodosius’ död sammanslöto sig v. åter i Epirus och
Illyrien under A 1 a r i k s ledning. Då dennes
krav på jordupplåtelse i Italien avslogs,
plundrade han Rom 410. Alariks efterföljare,
Ataulf, W a 11 i a och Teoderik (418—
451), grundade sedan ett västgotiskt rike i s.
Gallien och Spanien. V. bidrogo kraftigt att
besegra Attila 451. Under E u r i k (466—484)
uppnådde det västgotiska riket i Gallien sin
högsta blomstring. Men hans son Alarik
Il (484—507) besegrades 507 av frankerna.
Spanien blev nu v:s egentliga huvudland; se
vidare Spanien, sp. 164. Den siste
väst-gotakonungen, R o d e r i k, blev 711 slagen
av araberna, och hans rike upplöstes.
Vid bosättningen i Gallien och Spanien
fingo v. två tredjedelar av jorden. Giftermål
mellan dem och romanerna voro förbjudna i
lag. Vartdera folket hade också sina egna
lagar; v levde efter germanska
rättssedvän-jor; dessa kodifierades sannolikt under
konung Rekareds tid (586—601). Vid
400-talets slut var det västgotiska hovet i
Tou-louse en tillflyktsort för den antika
bildningens målsmän. Den latinska kulturens
överlägsenhet gjorde sig snart gällande bland v.
Deras gamla bördsadel försvann, och i stället
uppkom en ny kunglig tjänsteadel, som på
grund av den för v. och romaner gemensamma
krigstjänsten kom att bestå av både v. och
romaner. Den nya tjänsteadeln slog under sig
storgodsen. Den stora massan av »folkfria» v.
sammansmälte efter hand med den lägre
romanska befolkningen till en av stormännen
beroende och halvt ofri klass. Denna sociala
utveckling ledde till feodalismen. V. övergingo
under Rekareds tid från arianismen till
katolicismen. Sedan kunde snart konungarna
Chindasvind och hans son
Reckes-v i n d (d. 672) åvägabringa en gemensam lag,
Lex visigotorum, i huvudsak grundad på
romersk rätt, och upphäva förbudet mot
blandade äktenskap. Det västgotiska språket
upphörde att talas; till sitt fall kallades riket
dock »Goternas rike». Västgotiska namn möta
ofta senare under medeltiden i Spanien, och
enstaka brukas ännu (t. ex. Alfonso). Jfr L.
Schmidt, »Allgemeine Geschichte der
germa-nischen Völker» (1909). E. W-én.
Västgötabergen, sammanfattande
benämning på Västergötland» kambrosiluriska
platåberg, Billingen, Mösseberg m. fl. av
Falbygdens (se d. o.) berg, Kinnekulle,
Halle-och Hunneberg. Se vidare
Västergötland, sp. 976 och 977.
Västgöta-Dals regemente, se Hallands
regemente och Västgöta regemente.
Västgöta-Demokraten, socialdemokratisk
tidning i Borås, gr. 1926, utges fr. o. m. 1930
sex ggr i veckan. Huvudred, är sedan 1934
K. J. Olsson (f. 1893).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
