Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västindiska öarna (Antillerna), Västindien - Västindiskt cederträ - Västkinde - Västkustbanan - Västland - Västmakterna - Västmanland - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Västindiskt cederträ—Västmanland (Naturförhållanden)
1004
bergskedjorna. Innanför veckningskedjorna
ligger en zon, som utmärkes av yngre
vulkanisk verksamhet. Särskilt gäller detta Små
Antillerna, som huvudsaki. äro bildade av
trakytiska och andesitiska bergarter. Flera
av dessa öar, t. ex. S:t Vincent och
Marti-nique, äro kända för våldsamma utbrott i
nutiden. Klimatet är tropiskt. Kallaste mån.
är jan. el. febr, (årliga medeltemp. är 25.4° C),
men temperaturväxlingarna äro obetydliga,
ö. vindar förhärska, orkaner äro vanligast
juli—okt. vid slutet av den hetaste tiden.
Regntiden är ej skarpare begränsad, och
ne-derbördsmängden växlar starkt alltefter
topografi och exponering för de härskande
vindarna, vilket i sin tur även betingar
vegetationens växling från yppig regnskog till
savann och torrskog. Djurvärlden företer större
likheter med Syd- än med Nordamerikas.
Den ursprungliga befolkningen, arowaker
(se d. o.) på Bahamaöarna och Stora
Antillerna samt kariber (se d. o.) på Små
Antillerna, är utplånad (jfr Amerikansk
arkeologi, sp. 742). Spanska
befolkningselement överväga på Kuba, Portorico och på ö.
Haiti, brittiska på Bahamaöarna, Jamaica,
bland de nordliga öarnas vita inv. samt på
Barbados, medan franska befolkningselement
och fransk kultur äro av stor betydelse icke
blott inom franska besittningar utan även
inom nuv. britt, kolonier bland Små
Antillerna. Franska dialekter talas på många av
dessa och i den tidigare franska delen av
Haiti. Talrikast och mest utmärkande för V.
är den växande neger- och
mulattbefolkning-en, särskilt dominerande på Små Antillerna
och i republ. Haiti. Även ha asiatiska kulier
(ostindier) införts.
Plantagebruket, som hade sin
blomstrings-tid omkr. mitten av 1700-talet, försåg världen
en lång tid med större delen av dess behov
av socker (sockerröret infördes på Kuba 1523),
kaffe och bomull. Svåra ekonomiska kriser
inträffade i samband med krig, oroligheter
och slaveriets upphävande. I senare tid ha
V. fått nytt värde genom en intensivt
bedriven fruktodling. Den gamla huvudprodukten,
rörsocker, har på Kuba ett
produktionscent-rum av världsekonomisk betydelse. (Se
vidare art. om de olika öarna el. ögrupperna.)
V. upptäcktes av Columbus 1492, sorn i dem
trodde sig ha funnit utposterna till det av
Marco Polo skildrade rika Cathay (se d. o.),
med vilket man då även förstod Indien.
Ehuru man snart vann klarhet om att det
här rörde sig om en helt ny världsdel,
bibehölls dock benämningen Västindien som
motsats till Ostindien. I början av 1500-talet
fingo spanjorerna fast fot på Stora
Antillerna, men de undveko Små Antillerna på
grund av karibernas hårda motstånd och
emedan de här ej funno de eftersökta ädla
metallerna. Engelska, franska och holländska
pirater (jfr Buckanjär) togo Små
Antillerna i besittning, men konkurrensen mellan
dessa olika nationer gav upphov till blodiga
tvister, och under 1600- och 1700-talet blevo
V. en av de viktigaste skådeplatserna för
kolonialkrigen mellan Spanien, England,
Frankrike och Holland. Som den sista
kolonialmakten på V. uppträdde 1898 U. S. A. och
undanträngde Spanien.
Litt.: A. E. Aspinall, »A pocket guide to
the West Indies» (ny uppl. 1931); G.
Manington, »The West Indies» (2:a uppl. 1930); H. de
R. Walker, »The West Indies and the british
empire» (1901); F. W. Pitman, »The
develop-ment of the british West Indies» (1917);
Year-book of British West Indies 1927 ff.; W.
Morris Davis, »The lesser Antilles» (utg. av
The american geographical society, 1926);
W. Westergaard, »The danish West Indies
under company rule, 1671—1754» (1917). M.
Västindiskt cederträ, bot., se C e d r e 1 a.
Västkinde, socken i Gotlands n. härad, strax
n. om Visby; 39,59 kvkm, 807 inv. (1934).
Bördig slättbygd med avsevärd sockerbetsodling;
utmed havet klintkust. 1,674 har åker, 892
har skogsmark. Egendom: Skäggs (se d. o.).
Ingår i V., Bro, Fole och Lokrume pastorat i
Visby stift, N. kontraktet.
Västkustbanan, namn på ett antal av
staten 1895 inköpta normalspåriga järnvägar
mellan Göteborg och Malmö. Till V. räknas:
Landskrona — Ängelholms
järnväg, öppnad för trafik 1875—76 (sträckan
Ängelholm gamla—Ängelholm 1886); Skåne—
Hallands järnväg, av vilken sträckan
Hälsingborg—Halmstad öppnades för trafik
1885, sträckan Höganäs—Åstorp s. å. och
Höganäs övre—Höganäs nedre 1890; Malmö —
B i 11 e sh o 1 m s järnväg, öppnad för
trafik 1886; Mellersta Hallands
järnväg (Halmstad—Varberg), öppnad för trafik
1886, samt Göteborg—Hallands
järnväg (Varberg—Göteborg), öppnad för trafik
1888. Enl. kontrakt av 21 nov. 1895 skulle
staten för samtliga ovannämnda järnvägar
erlägga 23,42 mill. kr. och tillträdet ske 1896.
Elektrifiering av linjerna Göteborg—Malmö
och Ängelholm—Hälsingborg har börjats och
beräknas slutförd 1936. F. P.
Västland, socken i Uppsala län, örbyhus
härad, kring Tämnaråns nedre lopp och
mynning i Lövstaviken på n. Upplandskusten;
184,51 kvkm, 2,815 inv. (1934). Jämn
skogstrakt, odlad och bebyggd vid kusten och
utmed ån. 3,193 har åker, 11,637 har
skogsmark. I V. ligga bruksegendomarna V. och
Karlholm (se d. o.). Pastorat i Ärkestiftet,
örbyhus kontrakt.
Västmakterna, benämning, som vanl.
åsyftar Frankrike och England.
Västmanland, landskap i inre Svealand,
begränsas i ö. mot Uppland av Sagån, i s.
mot Södermanland och Närke av Mälaren och
Arbogaån men saknar i regel i v. och n.
mot Värmland och Dalarna markerade
naturgränser; i n. ö. utgör dock Dalälven på en
kortare sträcka gräns mot Dalarna och
Gästrikland. V. delen av V. tillhör Örebro län, ö.
delen Västmanlands län (jfr dessa ord);
8,279,82 kvkm, 189,142 inv. (1933).
INNEHALL:
sp.
Kyrklig konst......... 1008
Etnografi ............ 1008
Förhistoria ......... 1009
Historia ............. 1011
Litteraturanvisningar. 1011
sp.
Naturförhållanden.... 1001
Geologi ............ 1006
Klimat ............. 1007
Växtvärld........... 1007
Djurvärld .......... 1007
Bebyggelse och
näringsliv ........... 1007
Naturförhållanden. I topografiskt
hänseende är V. delat på två väsentligt olika regio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
