1003 Västindiskt cederträ—Västmanland (Naturförhållanden) 1004 bergskedjorna. Innanför veckningskedjorna ligger en zon, som utmärkes av yngre vulkanisk verksamhet. Särskilt gäller detta Små Antillerna, som huvudsaki. äro bildade av trakytiska och andesitiska bergarter. Flera av dessa öar, t. ex. S:t Vincent och Marti-nique, äro kända för våldsamma utbrott i nutiden. Klimatet är tropiskt. Kallaste mån. är jan. el. febr, (årliga medeltemp. är 25.4° C), men temperaturväxlingarna äro obetydliga, ö. vindar förhärska, orkaner äro vanligast juli—okt. vid slutet av den hetaste tiden. Regntiden är ej skarpare begränsad, och ne-derbördsmängden växlar starkt alltefter topografi och exponering för de härskande vindarna, vilket i sin tur även betingar vegetationens växling från yppig regnskog till savann och torrskog. Djurvärlden företer större likheter med Syd- än med Nordamerikas. Den ursprungliga befolkningen, arowaker (se d. o.) på Bahamaöarna och Stora Antillerna samt kariber (se d. o.) på Små Antillerna, är utplånad (jfr Amerikansk arkeologi, sp. 742). Spanska befolkningselement överväga på Kuba, Portorico och på ö. Haiti, brittiska på Bahamaöarna, Jamaica, bland de nordliga öarnas vita inv. samt på Barbados, medan franska befolkningselement och fransk kultur äro av stor betydelse icke blott inom franska besittningar utan även inom nuv. britt, kolonier bland Små Antillerna. Franska dialekter talas på många av dessa och i den tidigare franska delen av Haiti. Talrikast och mest utmärkande för V. är den växande neger- och mulattbefolkning-en, särskilt dominerande på Små Antillerna och i republ. Haiti. Även ha asiatiska kulier (ostindier) införts. Plantagebruket, som hade sin blomstrings-tid omkr. mitten av 1700-talet, försåg världen en lång tid med större delen av dess behov av socker (sockerröret infördes på Kuba 1523), kaffe och bomull. Svåra ekonomiska kriser inträffade i samband med krig, oroligheter och slaveriets upphävande. I senare tid ha V. fått nytt värde genom en intensivt bedriven fruktodling. Den gamla huvudprodukten, rörsocker, har på Kuba ett produktionscent-rum av världsekonomisk betydelse. (Se vidare art. om de olika öarna el. ögrupperna.) V. upptäcktes av Columbus 1492, sorn i dem trodde sig ha funnit utposterna till det av Marco Polo skildrade rika Cathay (se d. o.), med vilket man då även förstod Indien. Ehuru man snart vann klarhet om att det här rörde sig om en helt ny världsdel, bibehölls dock benämningen Västindien som motsats till Ostindien. I början av 1500-talet fingo spanjorerna fast fot på Stora Antillerna, men de undveko Små Antillerna på grund av karibernas hårda motstånd och emedan de här ej funno de eftersökta ädla metallerna. Engelska, franska och holländska pirater (jfr Buckanjär) togo Små Antillerna i besittning, men konkurrensen mellan dessa olika nationer gav upphov till blodiga tvister, och under 1600- och 1700-talet blevo V. en av de viktigaste skådeplatserna för kolonialkrigen mellan Spanien, England, Frankrike och Holland. Som den sista kolonialmakten på V. uppträdde 1898 U. S. A. och undanträngde Spanien. Litt.: A. E. Aspinall, »A pocket guide to the West Indies» (ny uppl. 1931); G. Manington, »The West Indies» (2:a uppl. 1930); H. de R. Walker, »The West Indies and the british empire» (1901); F. W. Pitman, »The develop-ment of the british West Indies» (1917); Year-book of British West Indies 1927 ff.; W. Morris Davis, »The lesser Antilles» (utg. av The american geographical society, 1926); W. Westergaard, »The danish West Indies under company rule, 1671—1754» (1917). M. Västindiskt cederträ, bot., se C e d r e 1 a. Västkinde, socken i Gotlands n. härad, strax n. om Visby; 39,59 kvkm, 807 inv. (1934). Bördig slättbygd med avsevärd sockerbetsodling; utmed havet klintkust. 1,674 har åker, 892 har skogsmark. Egendom: Skäggs (se d. o.). Ingår i V., Bro, Fole och Lokrume pastorat i Visby stift, N. kontraktet. Västkustbanan, namn på ett antal av staten 1895 inköpta normalspåriga järnvägar mellan Göteborg och Malmö. Till V. räknas: Landskrona — Ängelholms järnväg, öppnad för trafik 1875—76 (sträckan Ängelholm gamla—Ängelholm 1886); Skåne— Hallands järnväg, av vilken sträckan Hälsingborg—Halmstad öppnades för trafik 1885, sträckan Höganäs—Åstorp s. å. och Höganäs övre—Höganäs nedre 1890; Malmö — B i 11 e sh o 1 m s järnväg, öppnad för trafik 1886; Mellersta Hallands järnväg (Halmstad—Varberg), öppnad för trafik 1886, samt Göteborg—Hallands järnväg (Varberg—Göteborg), öppnad för trafik 1888. Enl. kontrakt av 21 nov. 1895 skulle staten för samtliga ovannämnda järnvägar erlägga 23,42 mill. kr. och tillträdet ske 1896. Elektrifiering av linjerna Göteborg—Malmö och Ängelholm—Hälsingborg har börjats och beräknas slutförd 1936. F. P. Västland, socken i Uppsala län, örbyhus härad, kring Tämnaråns nedre lopp och mynning i Lövstaviken på n. Upplandskusten; 184,51 kvkm, 2,815 inv. (1934). Jämn skogstrakt, odlad och bebyggd vid kusten och utmed ån. 3,193 har åker, 11,637 har skogsmark. I V. ligga bruksegendomarna V. och Karlholm (se d. o.). Pastorat i Ärkestiftet, örbyhus kontrakt. Västmakterna, benämning, som vanl. åsyftar Frankrike och England. Västmanland, landskap i inre Svealand, begränsas i ö. mot Uppland av Sagån, i s. mot Södermanland och Närke av Mälaren och Arbogaån men saknar i regel i v. och n. mot Värmland och Dalarna markerade naturgränser; i n. ö. utgör dock Dalälven på en kortare sträcka gräns mot Dalarna och Gästrikland. V. delen av V. tillhör Örebro län, ö. delen Västmanlands län (jfr dessa ord); 8,279,82 kvkm, 189,142 inv. (1933). INNEHALL: sp. Kyrklig konst......... 1008 Etnografi ............ 1008 Förhistoria ......... 1009 Historia ............. 1011 Litteraturanvisningar. 1011 sp. Naturförhållanden.... 1001 Geologi ............ 1006 Klimat ............. 1007 Växtvärld........... 1007 Djurvärld .......... 1007 Bebyggelse och näringsliv ........... 1007 Naturförhållanden. I topografiskt hänseende är V. delat på två väsentligt olika regio-