Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgöta kavalleriregemente - Västgötaklimax - Västgötalagen - Västgöta Lejon - Västgöta regemente - Västgöta ryttare - Västgötaupproret - Västgöte, Arvid Gustavsson - Vöstindien - Västindiska kompaniet, Svenska - Västindiska öarna (Antillerna), Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västgöta kavalleriregemente—Västindiska öarna
1001
Västgöta kavalleriregemente ledde sitt
ursprung från den fana, som enl. beslut av 1536
uppsattes i Västergötland. Av denna fana
organiserades i slutet på 1620-talet V., ofta
nämnt med det förut begagnade namnet
Västgöta ryttare. Efter en
omorganisation kallades det 1806 Västgöta
dragon regemente. Reg:tet omdanades 1811
till infanteri och fick då namnet Västgöta
regemente (se d. o.). M. B-dt.
Västgötaklimax, skämtsamt namn på en
treledad jämförelse, vars sista led i st. f. att
ge kulmen kommer med en lägre grad än
föreg., t. ex. hon är vacker, skön, ja, söt.
Västgötalagen, se Landskapslagar,
sp. 674.
Vastgöta Lejon, se G u 11 b e r g.
Västgöta regemente härstammade från
Västgöta kavalleriregemente (se
d. o.), som 1811 förändrades till infanteri.
Det uppsattes fortfarande genom rusthåll,
791 n:r i Skaraborgs, 208 i Älvsborgs län och
1 i Göteborgs och Bohus län. Chefsstation
var Skövde, mötesplats Axevalla hed (se d.
o.). På grund av 1901 års härordning
övertog reg:tet i huvudsak Västgöta-Dals reg:tes
värnpliktsområden, och i samband därmed
förlädes V. till Vänersborg; det inflyttade i sin
kasern där vintern 1916—17. Genom 1925
års försvarsbeslut indrogs V. — Litt.: W.
Planting-Gyllenbåga, »Anteckningar om
Västgöta regemente i Sveriges krig 1520—1814»
(1904); H. Mailing, »K. Västgöta regementes
äreminnen» (1919). M. B-dt.
Västgöta ryttare, se Västgöta
kavalleriregemente.
Västgötaupproret, den resning, som i
början av april 1529 utbröt i syfte att avsätta
konung Gustav I och hindra verkställigheten
av 1527 års Västeråsbeslut. Resningen
började i n. v. Småland men hade sin huvudhärd
i Västergötland, och dess förnämsta
tillskyn-dare voro västgötska stormän: hovmästaren
Ture Jönsson (Tre rosor), biskopen i Skara
Magnus Ilaraldsson, riksråden Måns
Bryntes-son (Lilliehöök), Ture Eriksson (Bielke) och
Nils Olsson (vinge) m. fl. Även utanför
Småland och Västergötland hade den förgreningar.
Genom kungliga löften om bl. a. kyrklig
restauration förmåddes dock de lågfrälse och
ofrälse deltagarna mycket snart att avfalla
från sina aristokratiska ledare, och därmed
var upprorslågan kvävd. Redan i slutet av
april flydde Ture Jönsson och Magnus
Ilaraldsson till Danmark; Måns Bryntesson och
Nils Olsson avrättades i Stockholm i juli. —
Jfr art. om Ture Bielke i »Svenskt
biografiskt lexikon», 4 (1924). G. C-n.
Västgöte, Arvid Gustavsson, krigare
(d. 1529 el. 1530), en av Gustav Vasas
dugligaste och framgångsrikaste underbefälhavare
i befrielsekriget 1521—23. Den berömmelse
och konungagunst, som han härigenom
förvärvade, medförde, att han trots sin låga börd
kom att intaga en plats inom aristokratiens
led: han äktade den högättade Karin
Eriks-dotter (Bielke), änka efter riksrådet Tönne
Eriksson (Tott). 1525 blev han hövitsman på
Kalmar slott. — V. har ofta förväxlats med
fogden i Möre Arvid Västgöte, som omkom vid
Dackefejdens utbrott 1542. G. C-n.
Västindien, se Västindiska öarna.
1002
Västindiska kompaniet, Svenska,
oktro-jerades på förslag av J. Liljencrantz 1786 för
handeln på den 1784 till Sverige skänkta
västindiska ön Saint-Barthélemy. V. var
organiserat som handelskompani (jfr d. o.) med rätt
att under särskilda privilegier, men utan
monopol, driva handel på Västindien och
Nordamerika samt slavhandel på Afrika; därjämte
uppdrogs åt V. den civila förvaltningen av
Saint-Barthélemy, varemot det uppbar 3/< av
statsinkomsterna på ön, under det att kronan
för återstående underhöll guvernör och
garnison. Verksamheten började 1787. V.
hade sitt huvudkontor i Stockholm och
sam-mansattes huvudsaki. av större köpmän där;
dess första direktörer voro E. Ruuth, som
var kronans ombud, samt N. Pauli, C.
Arfwed-son, D. Schinkel och L. Reimers. V. kom ej
till fullo i åtnjutande av avsedda förmåner.
Rörelsen var ej obetydlig — vanl. utgingo två
fartyg om året — men var merendels föga
lönande, i det att den blev lidande dels på
krigen (1788—90 och franska revolutionskrigen),
dels på den restriktiva handels- och
överflöds-lagstiftningen, särskilt kaffeförbudet.
Oktro-jen förlängdes 1801, men efter några års
ytterligare handelsförsök under de av
Napo-leonskrigen försvårade förhållandena beslöts
dess upplösning 1805, varpå rörelsen
avvecklades under de närmast följ. åren. För
svenska kronan blev besittningen av
Saint-Barthélemy sedermera efter hand mer lönande. V:s
omfattande och värdefulla arkiv förvaras i
Riksarkivet. T. S-g.
Västindiska öarna (även kallade
Antillerna), Västindien, ökedja mellan
nord-och sydamerikanska kontinenterna, skiljer
Mexikanska bukten och Karibiska havet i v.
från Atlantiska oceanen i ö., sträcker sig i
en vid båge mellan 10°—27° n. br. och 59°—
85° v. Igd (se kartor vid
Centralamerika och Sydamerika). Utom
huvud-öarna Kuba, Haiti, Jamaica och Portorico
(Stora Antillerna) märkas de större
ögrupperna Bahamaöarna (se d. o.) och Små
Antillerna (se Antillerna). Sammanlagda
arealen utgör i runt tal 240.000 kvkm med omkr.
11 mill. inv. Politiskt inta Kuba och Haiti
(se dessa ord) en mer självständig ställning;
övriga öar äro kolonier. De största av dessa
äro de brittiska: Bahamaöarna, Barbados,
Jamaica med underlydande öar, Leeward
islands, Trinidad med Tobago och Windward
islands; franska kolonier: Martinique och
Guadeloupe, i vilken senare den forna
svenska kolonien Saint-Barthélemy (se d. o.)
ingår; holländsk: Cura^ao; U. S. A:s
kolonier: Portorico samt de 1917 genom köp
från Danmark förvärvade öarna S:t Croix,
S:t Thomas och S:t John (Virgin islands).
U. S. A. utöva även ett starkt politiskt och
ekonomiskt inflytande på Kuba och Haiti.
V. utgöra i geologiskt hänseende rester av
ett bergssystem, som hängt samman med
närliggande fastland men till största delen
sjunkit i havet. Under tertiärtiden träffades V.
av de stora bergskedjeveckningar, som följde
de amerikanska kontinenternas västkuster.
Betydande områden äro täckta av
horisontella yngre tertiära avlagringar, mest
kalksten, medan veckade lager från krit- och
tertiärtiden m. fl. uppbygga de neddenuderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
