Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västmanland - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1005
Västmanland (Geologi)
1006
Bild 1.
Västmanlands vapen.
I fält av silver tre
uppskjutande, eldsprutande, blå berg.
ner, det småkuperade Mellansvenska låglandet
i s. ö., nedom marina gränsen, och den
stor-kuperade bergslagsbygden i n. v. Gränsen
däremellan, som är en av Sveriges viktigaste
naturgränser Jfr
nedan, Växtvärld)
och vanl. kallas [-Norrlandsterräng-ens-]
{+Norrlandsterräng-
ens+} nedre gräns,
framgår i en
nästan rät linje från
Krylbotrakten i n.
ö. över
Skinnskat-teberg och
Lindesberg till
Järletrak-ten i s. v.
Sydligaste delen av
låglandet, som till
mer än hälften
täckes av
odlingsbara leror,
upptages utom av
talrika öar i Mälaren
av den bördiga, av
mindre skogs- och
bergspartier uppdelade Mälarslätten och dess
fortsättning mot v. utmed Arbogaån men
stiger sakta mot n. och övergår efter hand
i småkuperad skogs- och bergsbygd på 75
—150 m höjd ö. h. Särskilt i
Mälartrakterna framträda flera betydande
rull-stensåsar. Utmed Badelundaåsen märkas
norrut den som gammal gränstrakt mot
Dalarna bekanta Långheden samt Salbohed.
Bergslagsbygden, som i s. v. sammanhänger
med Kilsbergen, når
redan i
övergångsom-rådet mot låglandet
omkr. 275 m ö. h. och
i det inre intill 469 m
ö. h. (Fjällberget på
Dalagränsen). Området
täckes nästan h. o. h.
av skog.
Höjdskillnaden mellan de sjörika
dalarna och
närliggande höjder uppgår ofta
till 150—200 m.
Större delen av V.
avvattnas till Mälaren
genom Sagån, Svartån,
Kolbäcksån,
Hedströmmen och Arbogaån,
västligaste delen av V.
till Vänern genom
Svartälven och ett
mindre område i n. ö.
till Bottniska viken
ge
nom Dalälven. De talrika
vattenfallen äro i stor utsträckning
utbyggda. Mälarslätten saknar nästan
h. o. h. sjöar. Av låglandssjöarna,
vilkas uppmätta djup ej överstiger
10 m, äro Vä ringen, Skedvisjön,
Långsvan och Fläcksjön de största; i
övergångsområdet, där djup intill 26
m anträffats, ligga de långsträckta
sjöarna Åmänningen, Råsvalen,
Få-sjön och Norasjön; av
bergslagssjö-arna, som flerstädes nå omkr. 50
m djup, äro Torrvarpen.
Halvarsno-ren, Norrälgen och Söderälgen, Sal-
bosjön, Ljusnarn och Hörkensjöarna de
förnämsta. G. R-ll.
Geologi. I V. utgöres berggrunden
uteslutande av urbergets bergarter, gnejser,
lepti-ter och graniter jämte besläktade bildningar.
I landskapets ö. och mell. delar äro gnejser
och urgraniter synnerligen rikt
representerade. I den till Örebro län hörande delen ha
leptiter och hälleflintor, suprakrustala
bildningar, urspr. lava- och tuffbergarter,
övervikten, och nära gränsen mot Värmland
finnes en synklinal, Grythyttefältet, med
ler-skiffer, konglomerat och kalksten vid
Grythyttan, Hällefors och Älvestorp, vilka
diskor-dant överlagra äldre delar av urberget. Jämte
dessa metamorfa bergarter förekomma spridda
i landskapet graniter av olika slag, bland
dem Örebro- och Fellingsbrogranit.
Filipstads-graniten förekommer i v., och av jämnkorniga
graniter finnas i ö. den rödaktiga, medelgrova
Linagraniten och den grå Salagraniten. Jfr
även Granit. — De i V. så talrika
malmförekomsterna äro bundna vid
leptitformatio-nen, och här böra bland järnmalmsgruvor
nämnas Norbergsfältet, Riddarhyttan,
Stri-berg, Stripa, Dalkarlsberg, Stråssa,
Pershyt-tan, Klacka-Lerberg och Ställberg samt den
sydligaste ändan av Grängesbergsfältet.
Kopparmalmer finnas vid Nya Kopparberg och i
Håkansbodafältet, silver- och blygruvor vid
Sala, Hällefors och Guldsmedshyttan.
Förekomster av sällsynta mineral finnas även i
V., t. ex. Bastnäs med sin »tungsten» o. a.
ceriummineral, volframmineral vid
Dalkarlsberg; den största förekomsten av molybden-
Bild 2. Karta över Västmanlands berggrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
