Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västmanland - Etnografi - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Västmanland (Förhistoria)
1010
Bild 9, Anundshögen vid Badelunda med en del av en skeppssättning t. v.
Också byggnadskulturen i övrigt
överensstämmer nära med Upplands. Synnerligen ståtliga
och typiska äro de stora svalgångsbodarna,
som på många ställen regelbundet ingingo i
gårdsfyrkanten. Till skillnad från slättlandet
domineras bergslagen, där bönderna
huvudsaki. livnärde sig på järnhanteringen och
be-drevo jordbruk endast till husbehov, av
klumpbyar, som här kallas hyttbyar, då de ligga
samlade kring den gemensamma masugnen.
I stort sett överensstämmer Västmanlands
bergslag med de övriga mellansvenska
bergslagen, och även här möta regelbundet
torvtak, den gjutna järnugnen,
gjutjärnsskorste-narna etc. V. har sedan urminnes tider haft
stor betydelse som genomgångsområde för
kulturföreteelser, som spritt sig från
Mälar-dalstrakterna mot n. ända upp till övre
Dalarna.
Inom landskapet verkar Västmanlands
fornminnesförening, med museum i Västerås, och
bedriver ett omfattande vetenskapligt arbete
på utforskningen av det centrala V:s
kulturhistoria. Den del av V., som hör till Örebro
län, inneslutes ur kulturminnesvårdande
synpunkt i Örebro läns museums
verksamhetsområde. G. Brg.
Förhistoria. Omkr. 4000 f. Kr. torde de
första invandrarna i V. ha kommit från
Vä-nerområdet över Närke. Fyndtätheten visar
ett kraftigt, tidigt bebyggelsecentrum i
Väs-terfärnebo, där nejden stack ut som en udde i
dåtidens hav och norrut hörde ihop med
det s. k. Krylboområdet (se Dalarna, sp.
348, och Gästrikland, sp. 148). En del
rika fyndorter, med fynd av såväl de äkta
s. k. Lihultsyxorna (se L i h u 11 s t y p) som
talrika trindyxor (se Stenåldern, bild
18), betecknas som verkliga boplatsfynd
(La-sjö, Bjurfors). Under stenålderns senare skede
(fr. o. m. omkr. 2500 f. Kr.) sprider sig
bebyggelsen över de från havet utvunna
lerslätterna. Flintföremål förekomma knappast
i Krylboområdet, men dylikt importgods är
ganska talrikt från det senare området. Ett
par boplatser med fynd framför allt av
keramik föreligga (Fågelbacken, Hubbo socken;
Attersta, Sevalla socken). V. saknar liksom
de övriga Mälarlandskapen megalitgravar,
men gravar under slätmark finnas.
V. är fattigt på bronsåldersfynd, och inga
hällristningar äro hittills kända. Från äldre
järnålderns senare del finns ett förnämligt
gravfynd från Fycklinge, en stor bronsvas
med latinsk inskrift, tydligen rövad från
ett tempel, sannolikt i Gallien. Från den yngre
järnåldern förekomma i V. många fynd och
fornminnen av typer, som äro karakteristiska
för de övriga Mälarlandskapen. Bygravfälten
med högar och stensättningar äro talrika,
ö. n. ö. om Västerås ligger den s. k.
Anundshögen (se d. o. och bild 9). Här finnas även
ståtliga skeppssättningar. En annan stor
gravhög är Ströbo hög vid Köping.
Fornbor-garna äro många men runstenarna i
förhållande till Upplands och Södermanlands ganska
Bild 10. Labyrint i Badelunda socken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
