1009 Västmanland (Förhistoria) 1010 Bild 9, Anundshögen vid Badelunda med en del av en skeppssättning t. v. Också byggnadskulturen i övrigt överensstämmer nära med Upplands. Synnerligen ståtliga och typiska äro de stora svalgångsbodarna, som på många ställen regelbundet ingingo i gårdsfyrkanten. Till skillnad från slättlandet domineras bergslagen, där bönderna huvudsaki. livnärde sig på järnhanteringen och be-drevo jordbruk endast till husbehov, av klumpbyar, som här kallas hyttbyar, då de ligga samlade kring den gemensamma masugnen. I stort sett överensstämmer Västmanlands bergslag med de övriga mellansvenska bergslagen, och även här möta regelbundet torvtak, den gjutna järnugnen, gjutjärnsskorste-narna etc. V. har sedan urminnes tider haft stor betydelse som genomgångsområde för kulturföreteelser, som spritt sig från Mälar-dalstrakterna mot n. ända upp till övre Dalarna. Inom landskapet verkar Västmanlands fornminnesförening, med museum i Västerås, och bedriver ett omfattande vetenskapligt arbete på utforskningen av det centrala V:s kulturhistoria. Den del av V., som hör till Örebro län, inneslutes ur kulturminnesvårdande synpunkt i Örebro läns museums verksamhetsområde. G. Brg. Förhistoria. Omkr. 4000 f. Kr. torde de första invandrarna i V. ha kommit från Vä-nerområdet över Närke. Fyndtätheten visar ett kraftigt, tidigt bebyggelsecentrum i Väs-terfärnebo, där nejden stack ut som en udde i dåtidens hav och norrut hörde ihop med det s. k. Krylboområdet (se Dalarna, sp. 348, och Gästrikland, sp. 148). En del rika fyndorter, med fynd av såväl de äkta s. k. Lihultsyxorna (se L i h u 11 s t y p) som talrika trindyxor (se Stenåldern, bild 18), betecknas som verkliga boplatsfynd (La-sjö, Bjurfors). Under stenålderns senare skede (fr. o. m. omkr. 2500 f. Kr.) sprider sig bebyggelsen över de från havet utvunna lerslätterna. Flintföremål förekomma knappast i Krylboområdet, men dylikt importgods är ganska talrikt från det senare området. Ett par boplatser med fynd framför allt av keramik föreligga (Fågelbacken, Hubbo socken; Attersta, Sevalla socken). V. saknar liksom de övriga Mälarlandskapen megalitgravar, men gravar under slätmark finnas. V. är fattigt på bronsåldersfynd, och inga hällristningar äro hittills kända. Från äldre järnålderns senare del finns ett förnämligt gravfynd från Fycklinge, en stor bronsvas med latinsk inskrift, tydligen rövad från ett tempel, sannolikt i Gallien. Från den yngre järnåldern förekomma i V. många fynd och fornminnen av typer, som äro karakteristiska för de övriga Mälarlandskapen. Bygravfälten med högar och stensättningar äro talrika, ö. n. ö. om Västerås ligger den s. k. Anundshögen (se d. o. och bild 9). Här finnas även ståtliga skeppssättningar. En annan stor gravhög är Ströbo hög vid Köping. Fornbor-garna äro många men runstenarna i förhållande till Upplands och Södermanlands ganska Bild 10. Labyrint i Badelunda socken.