Västra Tommarp—Västturkestan 1021 Västra Tommarp, socken i Malmöhus län, Skytts härad, på Söderslätt, närmast n. v. om Trälleborg; 5,95 kvkm, 223 inv. (1934). 549 har åker; skog saknas. Ingår i Ilåslövs, Bodarps, V:s och Skegrie pastorat i Lunds stift, Skytts kontrakt. Västra Torsås, socken i s. Kronobergs län, Allbo härad, närmast v. om sjön Åsnen; 212,56 kvkm, 3,008 inv. (1934). Småkuperad skogsbygd med många småsjöar och mossar. 2,203 har åker, 9,441 har skogsmark. Ingår i V. och Härlunda pastorat i Växjö stift, Allbo kontrakt. Västra Torup, före 1926 T o r u p, socken i Kristianstads län, V. Göinge härad, v. om Hässleholm; 71.21 kvkm, 1,107 inv. (1934). Småkuperat skogsområde med småsjöar; Ijung-och mossmark. 1,059 har åker, 4,473 bar skogsmark. 1 V. ligger en del av Tyringe (se d. o.) municipalsamhälle. Ingår i Röke och V :s pastorat i Lunds stift, V. Göinge kontrakt. Västra Tunhem, socken i Älvsborgs län, Väne härad, närmast ö. om Vänersborg och Göta älv, vid Vänern; 80,64 kvkm, 3,975 inv. (1934). Omfattar v. hälfterna av Halle- och Hunneberg samt slättbygden vid deras fot. 2,620 har åker, 3,201 har skogsmark. Vid älven i n. industriorten Vargön (se d. o.). Egendomar: Forstena (se d. o.) och Nygård. Ingår i V-.s. Gärdhems, Väne-Äsaka och N. Björke pastorat i Skara stift, Väne kontr. Västra Vemmenhög, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad, på Söderslätt, s. om Skurups köping; 5,85 kvkm, 397 inv. (1934). 540 har åker; skog saknas. Ingår i ö. Vemmenhögs, V:s, Tullstorps och Svenstorps pastorat i Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt. Västra Vemmerlöv, socken i Malmöhus län, Skytts härad, på Söderslätt, närmast n. om Trälleborg; 7,02 kvkm, 298 inv. (1934). 620 har åker; skog saknas. Ingår i Hammarlövs, V:s, Gylle och Kyrkoköpinge pastorat i Lunds stift, Skytts kontrakt. Västra Vingåker, Södermanlands läns västligaste socken, i Oppunda härad, kring V. stambanan, närmast v. om Katrineholm; 346,97 kvkm, 8,561 inv. (1934). Sjörik skogs-och jordbruksbygd, för vilken Vingåkers (se d. o.) municipalsamhälle är handelscentrum. V. omges bl. a. av Hjälmaren, öljaren, Viren och Tisnaren. 8,635 har åker, 17,607 har skogsmark. Vid Nyköpingsån ligger Högsjö (se d. o.) industrisamhälle, i n. ö. Gropptorps marmorbruk. Egendomar: Sävstaholm, Ske-näs, Högsjö (se dessa ord), Kesäter m. fl. Pastorat i Strängnäs stift, Oppunda v. kontrakt. — Litt.: N. A. Lundgren, »Beskrifning öfver Vestra Vingåkers socken» (1873); B. Waldén i Personhist. Tidskr. 1931. Västra Vram [-amm], socken i Kristianstads län, Gärds härad, på Linderödsåsens n. ö. sida och slättbygden vid dess fot; 55,66 kvkm, 2,930 inv. (1934). 2,690 har åker, 1.018 har skogsmark. Municipalsamhälle: Tollarp (se d. o.). Ingår i V:s och ö. Vrams pastorat i Lunds stift, Gärds kontrakt. Västra Värends domsaga, i Kronobergs län, under Göta hovrätt, omfattar Allbo härad; ett tingslag (tingsställe: Alvesta). Västra Värmlands folkhögskola, folkhögskola i Ingesund, Arvika landskommun, Värm 1022 land. Med V. är förenad Folklig'» musikskolan, den enda i sitt slag i Sverige. Västra Ämtervik, Västra Emtervik, socken i Värmlands län, Fryksdals härad, på Mellan-Frykens v. strand; 135,45 kvkm, 1.806 inv. (1934). Kyrkbygden, mellan sjöarna Mel-lan-Fryken och Aplungen, omges av skogs-och bergsbygd. 2,326 har åker, 7,341 har skogsmark. Pastorat i Karlstads stift, Fryksdals kontrakt. Västromerska riket. Sedan gammalt bestod en motsats mellan den v., latiniserade och den ö., grekisk-orientaliska delen av Romerska riket. En motsv. politisk delning infördes 364 under Valentinianus och Valens. Hela riket förenades för sista gången av Theodo-sius under några månader 395; det delades därpå åter mellan hans söner Honorius och Arcadius. Den siste västromerske kejsaren avsattes 476, varmed V. upphörde. Jfr Romerska riket, sp. 1022. M. Pn N-n. Västrum, förr även V ästerrum, socken i Kalmar län, S. Tjusts härad, på skärgårds-kusten närmast s. om Västervik; 148,37 kvkm, 1,561 inv. (1934). Sjörik skogs- och bergsbygd, odlad i dalarna. 1,302 har åker, 6,558 har skogsmark. Egendomar: Helgerum (se d. o.) m. fl. Ingår i Gladhammars och V :s pastorat i Linköpings stift, S. Tjusts kontr. Västsaxiska, se Engelska språket. Västsibiriska området, se S ibi rien, sp. 781. Västsvenska folkminnesarkivet, se L ands-må 1 s a r k i v e t, sp. 686. Västtrakien, se T r a k i e n, sp. 540. Västturkestan, landområde i v. Centralasien, tillhörande Sovjetryssland. Omfattar landet mellan å ena sidan Kaspiska havet, Aralsjön och Balkaschsjön, å andra sidan gränserna mot Persien, Afganistan och Kina, ung. motsv. begreppet Ryska Centralasien. V. är till största delen ett lågland, vid tillräcklig vattentillgång bördigt men i stor utsträckning bestående av sandöknar (Kara-kum, Kyzyl-kum) eller öde stäpper. Huvudfloderna äro Amu-darja och Syr-darja, som utmynna i Aralsjön, samt 1 li (till Balkasch); övriga floder, ss. Murghab, Zerafsjan och Tju, utsina i ökensanden. Gränsområdena i s. och s. ö. tillhöra inre Centralasiens mäktiga bergskedjor och massiv, ss. Ala-tau, Tien-shan, Alai och Pamir, som omsluta ofta bördiga dalbäcken, t. ex. Fergana och Ilidalen. Klimatet är utpräglat kontinentalt med heta somrar och kalla vintrar; nederbörd faller i större mängd endast i bergstrakterna. Befolkningsförhållandena äro täml. invecklade, en följd av de många folkvandringar, för vilka V. varit utsatt. Av indoeuropeiskt ursprung äro de bofasta tadjikerna, huvudsaki. i bergstrakterna. Bland de talrika turkfolken märkas främst uzbekerna, som länge varit politiskt härskande i V.; de utgöra huvuddelen av den bofasta jordbrukarbefolkningen och den handelsidkande stadsbefolkningen (»sarter»). Huvudsaki. nomadiserande turkfolk äro kazakerna (i de n. stäppområdena), karakirgiserna (i bergstrakterna), turkmenerna (v. om Amu-darja) och karakal-pakerna (vid Aralsjön). En betydande kolonisation av ryska jordbrukare äger rum främst inom de för odling lämpligaste stäpptrakterna. Jordbruket är huvudnäring inom