1037 Vävskolor—Växel 1038 skyttellådor användas. Utom vanliga vävstolar finnas även automatvävstolar el. vävautomater. Vid de förra måste vävaren själv utbyta den förbrukade väftspolen, vid de senare sker detta automatiskt. Urtypen för alla automatmekanismer är den av engelsmannen Northrop 1895 uppfunna. Automatstolarna förutsätta dock ett förstklassigt garnmaterial och passa ej i alla väverier. Sin största framgång ha de vunnit inom bomullsindustrien. På en vanlig handvävstol är produktionen 20 skott per vävare och minut, medan i moderna bomullsväverier en vävare kan betjäna 36—50 vävstolar med en hastighet av 180 inslag per stol och minut. Förarbetena till v. omfatta varpens rullning, varpning, klistring, bomning, solv-ning och skedning samt väftens spolning (se Varpning). — Litt.: E. Gräbner, »Die We-berei» (6:e uppl. 1932); II. Repenning, »Die me-chanische Weberei» (3:e uppl. 1926). S. Kj-d. Vävskolor. För utbildandet av teknisk och liknande personal för vävnadsindustrien finnas i Sverige dels två fackskolor, Len-ningska vävskolan i Norrköping och Vävskolan i Borås, dels textiltekniska fackavd. vid de tekniska elementarskolorna i Borås och Norrköping. Kurserna äro vid Lenningska vävskolan ettåriga, vid Vävskolan i Borås tvååriga. Undervisningen omfattar råämneslära, spinning, förarbeten till vävningen, mekaniska vävstolar, bindnings-lära, mönsteranalys och appretering. Den textiltekniska fackavd. är vid tekniska elementarskolan i Borås fyraårig, vid skolan i Norrköping treårig. Eleverna erhålla här, jämte en ren fackutbildning, även en allmänteknisk ingenjörsutbildning. I hand- och konstvävning för kvinnliga elever meddelas undervisning även vid ett stort antal enskilda skolor, ss. Handarbetets vänners, Johanna Brunsons (Stockholm) och inom olika län av resp, hemslöjdsföreningars v. S. Kj-d. Vävstol, se V ä v n i n g. Vävsöm, se Konstsömnad, med bild 3. Växel (av ty. 'Wechsel, boll, wissel-, jfr eng. bill of exchange, fr. lettre de change, it. lct-tera di cambio), skriftlig betalningsförbindelse i viss form, genom vilken antingen utställaren, trassenten, anmodar person, hos vilken han har tillgodohavande el. kredit, t ras-sa t e n, att på utsatt tid betala visst penningbelopp till annan person, r e m i 11 e n-t e n, el. utställaren själv utfäster betalningen till remittenten. Trasserad el. dragen v. kallas t r a 11 a el., sedan trassaten påtecknat den sitt godkännande och sålunda accepterat betalningsskyldigheten, a c c e p t. Egen v., skuldebrev i växelform, kallas även torr v. (en vanlig form är postremis s-växel, se d. o.). Sola utmärker, att v. utfärdats endast i ett ex.; finnas flera ex., kallas dessa prima, sekunda etc. Duplikat (el. kopia) med angivande i texten av prima, sekunda etc. begagnas vid transoceana re-missor. Utsatt förfallodags noggranna iakttagande med prompt likvid blev handelsbruk (se d. o.) och lagfästes i särskild växelrätt (se d. o.). Risken för penningtransporter till sjöss och genom länder med dålig rättssäkerhet samt knappheten på redbart mynt, skiljaktighe- Bild 4. Automatisk bomullsvävstol. terna i olika länders myntsorter och gångbarhetens begränsning till myntningsorten och dess eget handelsområde torde ha grundlagt det sannolikt urgamla men först på 1300-talet i Italiens handelsstäder (Genua, Ve-nezia m. fl.) såsom allmänt gängse dokumenterade bruket att mot likvid i landsmyntet låta en känd affärsman (bankir el. »växlare», köpman och redare) med förbindelser hos kolleger i främmande land utställa s. k. växelbrev med anmodan till adressaten att utbetala motsv. penningsumma i sitt lands mynt till brevets överlämnare (jfr R e s e-kreditiv) vid uppvisandet eller på viss förfallodag (se Siktväxel och Efter-sikts växel samt V a 1 u t a). Innehavaren undgick därmed även växlingsbesvär. ömsesidigt kunde utställare av v. kvitta dem emellan sålunda uppkomna skulder och fordringar, utan att en slutuppgörelse krävde försändelser av mynt el. myntmetall utom för likvidering av ev. saldo till den enes förmån. Export och import av varor mellan olika handelsplatser och länder erbjödo än vidsträcktare användning av v. som kredit- och betalningsmedel, särskilt genom överlåtbarheten av en exportörs accept el. remissa från exportvarornas mottagare på importör, som i sin ordning översände dem i likvid för importerade varor (se Växelkurs). Dylika överlåtelser ske numera företrädesvis på banker, som tillgodose importörernas efterfrågan med exportörernas utbud av v. och även förmå utjämna efterfrågan och utbud på utländska valutor genom egna krediter i utlandet och transaktioner med riksbanken (se även Rembours). överlåtelse av v. sker genom namnteckning på baksidan av v., indossament el. endosse-ment (se d. o.). Förbud mot överlåtelse tecknas »icke till order», s. k. rektaklau-sul. Om betalningsorten se D o m i c i 1. Man och man emellan är överlåtelse möjlig i obegränsat antal led (se A 1 1 o n g e). Om växelinnehavare vill erhålla likvid före för-fallodagen, sker överlåtelsen vanl. på bank (se d. o., sp. 839, och Diskont 2). Rena handelsväxlar, vilka äro korta v.