1035 Vävning 1036 Bild 2. Schematisk framställning av en vävstol. Skytteln kastas omväxlande från höger och vänster genom skälet, och följaktligen kommer väfttråden, varje gång skytteln vänder, att böjas om de yttersta varptrådarna och binda dessa vid de övriga. Varpen förstärkes vanl. närmast kanterna, så att en fast egg el. stad bildas. Varje införd väfttråd måste slås in i väven. Härtill tjäna skedlaget el. slagbommen L och den i denna fästa skeden el. ritten (vävka m). Denna består av ett fint galler av platta stavar el. tänder, b, mellan vilka en eller flera varptrådar äro trädda. Skeden verkar även styrande på skytteln samt håller varptrådarna regelbundet utbredda. Skednumret anger antalet tänder per längdenhet, och varpens täthet bestämmes härav och av antalet trådar per tand. I maskinvävstolar lindas det färdigvävda tyget upp på tygbommen IV 2, vilken vanl. får sin rörelse från s a n d b o m-m e n W1. Denna är försedd med en fram-matningsanordning eller regulator, som för varje infört inslag matar fram en viss mängd tyg och följaktligen kommer att bestämma väftens täthet. Mycket smala vävnader, ss. b a n d, framställas flera i bredd på samma vävstol. Mellan varje band måste då plats finnas för skyttlar och skyttellådor. Man skiljer på handvävstolar och maskin- Bild 3. Enkel handvävstol. Schematiserad bild. vävstolar. Handvävstolar användas i våra dagar huvudsaki. inom hemslöjden och konstvävningen, medan industrien använder olika maskinella vävstolar. Men även för be-klädnadsartiklar av mycket hög kvalitet har handvävningen kunnat stå sig som ekonomisk produktionsform i konkurrens med maskinvävningen (t. ex. Rodier i Frankrike). Bild 3 återger en enkel handvävstol. Skytteln kastas för hand genom skälet, och skedlaget slås likaledes an för hand. Skaften höjas och sänkas medelst fottrampor, vilket är rätt besvärligt vid stora skaftantal. Man har därför även vid handvävstolar börjat använda skaft- och jacquardmaskiner (se nedan). För underlättande* av arbetet brukas nu ibland ryckverk, där vävaren medelst två vid ett handtag fästa snören kan rycka skytteln genom skälet. Vid mycket stora mönster har man för uppdelandet av varpen infört extra mönsterskaft, vilka lyfts för hand. En sådan anordning är dragrustning el. harneskinredning, som begagnas bl. a. för damast, dubbel-(finn-)vävnad och opphämta m. fl. hemslöjdstekniker. I andra vävnadsslag plockas el. snärjes mönstret in för hand, t. ex. r ö 11 a k a n och krabba snår. Flamsk-vävnad och gobeläng utföras i en mycket enkel vävstol med upprättstående varp (jfr Vävda tapeter). Band vävas i bandvävstol, som i princip överensstämmer med en enkel handvävstol; mönstren bildas dock vanl. av en extra varp, som bringas att passera bottenvävnaden. Beteckningen handvävd är numera skyddad i Sverige och anses innebära en garanti för högre kvalitet. Detta behöver emellertid ej alltid vara fallet, ehuru vid handvävningen bättre material i allm. torde komma till användning och detta dessutom skonas mer än vid maskinvävningen. Som maskinvävstolens uppfinnare räknas engelsmannen E. Cartwright (sed. o.). Maskinvävstolarna erhålla sin rörelse genom mekanisk drivkraft, och denna överföres från en huvudaxel A (bild 2) till stolens övriga delar. Vevstaken a ger sålunda skedlaget dess fram- och återgående rörelse. Skedlaget sträcker sig vidare utom vävb redden på ömse sidor, så att en liten låda där kan bildas för att mottaga skytteln. Medelst från huvudaxeln drivna slagarmar kastas nu skytteln växelvis från den ena lådan till den andra. Skaften höjas och sänkas vid små skaftantal med hjälp av excentrar, som verka på trampor. Vid stora skaftantal äro skaftmaskiner nödvändiga, där skaftens rörelse styres av pappkort, i vilka hål slås t. ex. för de skaft, som skola höjas. Man går av praktiska skäl ej över 32 skaft utan använder då i stället jacquardmaskiner (se Jacquardmaskinen). vilka möjliggöra mönster med tusentals olikbindande trådar (t. ex. damast). Antalet väv-stolstyper är mycket stort, och de konstruktiva detaljerna variera avsevärt, beroende på vävnadens bredd, täthet och bindning samt garnmaterialets beskaffenhet (se bild 4). Stolbredden rättar sig efter vävnadens bredd, vilken kan växla från några dm till 10 m. För vävnader med flera slags väft. t. ex. rutiga, måste växelstolar med 2—6