Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växelkontor - Växelkurs - Växellag - Växellagring - Växellåda - Växeln - Växel- och signalsäkerhetsanläggningar - Växelprotest - Växelribba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041 Växelkurs-
priset på utländska växlar för att därigenom
även höja det inhemska pappersmyntets
värde. Sekreta utskottets deputerade avslöto 12
dec. 1747 i detta syfte kontrakt med det
första v., vars medlemmar förbundo sig att 1748
sälja växlar på utlandet till 42 mark per
riksdaler holländsk courant, som noterats
omkr. 5 % under Hamburger-bankon, under
1749 till 41 mark och 1750 samt följ, år till
40 mark eller mindre emot uteslutande rätt
att köpa kronans alla växlar på de inflytande
franska subsidierna m. m. till detta pris och
öppen kredit i banken intill 300,000 dal. smt
för räntefria lån på kortare tid m. m.
Gynnsamma omständigheter möjliggjorde
kontraktets uppfyllande, och man fortsatte med det
andra v. 1754—57, då rubbningar i
utrikeshandeln genom engelsk-franska kriget 1755
m. m. gjorde det omöjligt att »styra» och
»fälla» växelkursen. Kontraktet med femte
v. uppsades 1761. Efter mösspartiets seger
blev räfsten med v. den mest lidelsefullt
behandlade frågan vid riksdagen 1765—66. —
Litt.: E. Sjöstrand, »Mynt- och bankpolitik
under hattväldet 1738—1764» (1908); A.
Montgomery, »Riksbanken och de
valutapolitiska problemen 1719—1778» (i »Sveriges
riksbank 1668—1918», III, 1923). E. F. K. S-n.
Växelkurs kallas det pris, vartill växlar på
utlandet kunna köpas och säljas. Man
skiljer på köpkurs, det av köparen erbjudna
priset, och försäljningskurs, det av
säljaren begärda priset. Skillnaden i kursen
på »långa» och »korta» växlar (se Växel)
bestämmes väsentligast av räntefoten på den
plats, där växeln är betalbar, enär en »lång»
växel, som skickas i likvid till utlandet, där
avräknas med avdrag av räntan till
förfallo-tiden. diskont (se d. o. 2). På större
handelsplatser uppgöres vanl. av mäklarna en
»huvudkurs» (jfr Kurs 2) el. »noterad kurs»
som norm för betalningar i främmande
myntslag. Kursen säges stå al pari, då växelpriset
är lika med myntvärdet av den främmande
penningsorten, uttryckt i inländskt mynt.
Sålunda var, så länge penningväsendet i flera
länder var baserat på guldmyntfot (se M y n
t-f o t), parivärdet på 1 Rmk, uttryckt i kr.,
888/9 öre, på 1 pd st. omkr. 18,16 kr., på 1 fre
72 öre. Steg v. över nämnda guldparitet (se
d. o.), t. ex. till 18,26 per pd st. eller så högt,
att varje ytterligare stegring skulle göra det
lönande för den, som hade att betala i
främmande mynt, att skicka ut guld i st. f. växel,
sades kursen ha nått »guldpunkten» eller,
riktigare, »övre guldpunkten». »Nedre
guldpunkten» var omvänt det lägsta pris, till
vilket det lönade sig att trassera på
utlandet, så att ett ytterligare fall gjorde det
förmånligare att införskriva guld.
Guldpunkterna hade icke som parivärdet ett alldeles
konstant läge utan berodde på
transportkostnaderna för myntmetallen,
smältningskostnader-na, räntans höjd m. m. — »Gynnsam» kallas
v., då växlar på utlandet stå under pari,
»ogynnsam», då v. omvänt står över pari.
Den »gynnsamma» v. gynnar dock blott ett
lands importörer, som ha att betala till
utlandet, men är oförmånlig för exportörerna,
vilka erhålla ett lågt pris för sina växlar på
utlandet. — V:s svängningar (fluktuationer)
påverkas av de olika ländernas penningväsen
-Växelribba 1042
och räntefot men bero ytterst på landets
betalningsbalans (se Handelsbalans), vars
utslag under 1800-talets senare hälft och
särskilt under och efter världskriget mindre
bestämts av det internationella varubytet
genom export och import än av de
internationella kapitalrörelserna, kreditförhållandena
och skulderna. Se även Arbitrage,
Dumpi n g, sp. 100, och Transferering.
Vid fri myntfot (se d. o. och
Pappers-mynt), som fr. o. ni. sept. 1931 återinförts
i England, de skandinaviska länderna m. fl.
och fr. o. m. mars 1933 i U. S. A., bero v.
ytterst av vad man på det hela taget kan
få för gällande penningenhet inom det egna
landet, jämfört med utlandsmyntets köpkraft
inom det land, där det cirkulerar. Förringas
den svenska kronans inrikes köpkraft genom
prisstegring inom landet, får man sålunda
räkna med flera kronor och ören per engelskt
pund o. s. v. Den s. k. köpkraftspariteten
rubbas dock vida lättare och fluktuerar mera
än guldpariteten, emedan till de under
guldmyntfot verkande faktorerna komma andra,
bl. a. ovissheten om köpkraftens stabilitet i
ett land med fri myntfot och därmed
sammanhängande större frihet i penningpolitiken,
som kan utnyttjas även i finanspolitiken samt
försvaga landets utländska kredit. Mindre
stater, t. ex. de nordiska och icke minst
Sverige med dess jämförelsevis betydande
utrikeshandel, ha icke kunnat undandraga sitt
penningväsen starka inflytelser av de
kursförändringar på ledande utlandsvalutor, som
kunnat hänföras till penningpolitiken t. ex.
i England och U. S. A. Fluktuationer i
utländska v. beröra m. a. o. starkt den svenska
kronans inhemska köpkraft, liksom den
tidigare varit beroende av växlingarna i
prisen på närmaste större handelsplatser (för
Sverige Hamburg och Berlin, senare London,
Paris och New York). — Litt.: G. J. Goschen,
»Läran om utländska växelkurser» (3:e sv.
uppl., med tillägg av I. Heckscher, 1918);
uppsatser i Ekonom. Tidskr. E. F. K. S-n.
Växellag, se Växelrätt.
Växellagring, geol., upprepad växling av
lager av två el. flera olika berg- el. jordarter.
Växellåda, en vanl. av ett hölje (»låda»)
omsluten maskinell anordning för ändring
(växling) av hastigheten hos rörliga
maskinelement eller hos de drivande hjulen på
motordrivna fordon etc. En vanlig v. består
av tre el. flera sinsemellan parallella axlar
med kugghjul, av vilka en del äro
förskjutbara på sin axel, så att hjul av varierande
diam, kunna fås att gripa in i varandra och
översättningsförhållandet därigenom ändras.
V. i automobiler (och många maskiner) äro
därjämte så anordnade, att rörelseriktningen
hos den genom v. drivna axeln kan omkastas.
Två kugghjul med tillhörande axlar
benämnas vanl. enkel kuggväxel, två axlar med
vardera två kugghjul (det ena paret
förskjut-bart) dubbel kuggväxel. Jfr Automobil,
sp. 563 och suppl. O. B-n.
Växeln, se Tull, sp. 754.
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, se
Säkerhetsanordningar.
Växelprotest, se Växel, sp. 1039.
Växelribba, dets. som skarvplåt, se N i
t-n i n g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
