Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wöhler, Friedrich - Wölfflin, Eduard - Wölfflin, Heinrich - Wölfl, Joseph - Völkischer Beobachter - Völsung - Wönn-tschou - Wön-san - Vördig - Vöringsfoss el. Vöringfoss - Wörishofen - Vört - Vörtbröd - Wörth - Vörå - Vörösmarty, Mihály - Vöslau, Bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Wölfflin—Vöslau
1072
organismen. Han påvisade (tills, m. Liebig)
cyansyrans och knallsyrans likhet i
sammansättning, det första exemplet på isomeri
(se d. o.). Hans undersökning (med Liebig)
över bittermandelolja
(1832) fick stor
betydelse för den
organiska konstitutionslä-rans utveckling, och
upptäckten av detta
ämnes bildning ur
amygdalin (se d. o.)
bildar inledningen till
enzymkemien. Bland
W:s arbeten i
oorganisk kemi må
nämnas framställningen
av aluminium, av
ki-selns klor- och väte-
föreningar samt hans undersökningar över
borens kemi. Även i analytisk kemi utförde
han ett stort antal viktiga undersökningar.
— Från 1838 till sin död var W. en av
redaktörerna för Liebigs Annalen der Chemie
und Pharmacie. Han utgav tills, m. J. Liebig
och J. C. Poggendorff »Handwörterbuch der
reinen und angewandten Chemie» (6 bd, 1837
—56) och författade »Grundriss der
unorga-nischen Chemie» (1831; 10:e uppl. 1877; sv.
övers. 1833), »Grundriss der organischen
Chemie» (1840; 11 :e uppl. 1886; sv. övers. 1848),
»Beispiele zur ersten Uebung in analytischer
Chemie» (1849; 3:e uppl., under titeln »Die
Mineralanalyse in Beispielen», 1861). Hans
brevväxling med Berzelius utgavs av O.
Wal-lach (2 bd, 1901). Led. av sv. Vet.-akad. (1834).
— Litt.: Biogr. av R. Winderlich i »Das
Buch der grossen Chemiker», II (1930); H. G.
Söderbaums biogr. över J. Berzelius, 2—3
(1929—31). G. S-ck.
Wö’lfflin, Eduard, schweizisk filolog (1831
—1908), prof, i Zürich, Erlangen (1870) och
München (1880—1904), framstående forskare
i latinsk språkhistoria. W. utgav från 1884
Archiv für Lateinische Lexicographie und
Grammatik. Han var en av organisatörerna
av arbetet på »Thesaurus linguæ latinæ» (se
T h e s a u r o s). E. St.
Wölfflin, Heinrich, schweizisk-tysk
konsthistoriker (f. 1864), son till E. W.; prof, i Basel
1893, i Berlin 1901, i München 1912—25,
därefter i Zürich. Har skrivit den förträffliga
studien »Renaissance
und Barock» (1888;
flera uppl.), »Die
Ju-gendwerke des
Mi-chelangelo» (1891),
»Die klassische Kunst»
(1899; flera uppl.),
»Die Kunst Albrecht
Dürers» (1905; flera
uppl.; Dürers
handteckningar utgåvos av
W. 1914),
»Kunst-geschichtliche Grund-begriffe» (1915; 6:e
uppl. 1923) och »Die
Kunst der Renaissance. Italien und das
deut-sche Formgefühl» (1931). W. är som
författare originell, skarpsinnig och uppslagsrik,
bl. a. genom sina skrifter om
renässanskons-tens formutveckling och om barockens
utveckling ur renässansen. — Monogr. av F.
Landsberger (1924). G-gN.*
Wölfl, J o s e p h, österrikisk pianist (1772
—1812), elev av Leopold Mozart och Michael
Haydn. Vistades 1794—98 i Wien och
tävlade med Beethoven som improvisatör, ehuru
med föga framgång. W. bereste Tyskland,
bodde 1801—05 i Paris, aktad som en av
samtidens yppersta pianister, och därefter i
London. Hans kompositioner i den gängse
sonat-och variationsstilen blevo populära. T. N.
Völkischer Beobachter [födkijor boä’ba^tor],
tyska nationalsocialistiska partiets
huvudorgan, utges dagl. i två uppl., en i
Berlin och en i München (genomsnittsuppl. maj
1934 nära 345,000). 1888—1920 utgiven som
Münchner Beobachter, står V. sedan 1927
under nationalsocialistisk regim. Huvudred,
är Alfred Rosenberg.
Völsung, se Volsung.
Wönn-tschou [mön-t/åo], se W e n - c h o u.
Wön-san, se G e n - s a n.
Vördig, ett särskilt förr använt epitet för
präster. Jfr Högvördig.
Vöringsfoss el. V ö r i n g f o s s, vattenfall
i v. Norge, i Bjoreia, som från
Hardanger-vidda flyter till Eidfjord i Hardanger;
fallhöjd 163 m. Genom dalen känd turistväg
Eidfjord—Haugastöl (vid Bergensbanan). Ax. S.
Wörishofen [-håfon], se
Kneippkuran-s t a 11 e r.
Vört, se Malt, Maltdryckstil
1-verkning och Maltskatt.
Vörtbröd, rågbröd med vört till degspad.
Wörth, fr. Wærth, stad i fr. dep. Bas-Rhin,
Elsass, vid Rhens biflod Sauer, 29 km n. om
Strassburg; 1,095 inv. (1926). — Vid W. blev
under fransk-tyska kriget 187 0 —
7 1 (se d. o., sp. 1065) Mac Mahon 6 aug. 1870
slagen av kronprinsen av Preussen.
Fransmännen uppkallade slaget dels efter byn
Froeschwiller, dels efter byn R e i c
hs-h o f f e n. C. O. N.*
Vörå, fi. Vöyri, socken i Vasa län, Finland:
475 kvkm, 8,284 inv. (1933), huvudsaki.
svensktalande.
Vörösmarty [vö’röjmarti], M i h ä 1 y,
ungersk skald (1800—55). Framträdde 1825 med
sitt romantiska hjälteepos »Zalän futäsa»
(Za-läns flykt) i 10 sånger på hexameter. V.
blev reform-erans store diktare, som på ett
rikt och klangfullt, av nya och målande
bilder mättat språk tecknar storslagna bilder
från Ungerns storhetstid. Han skrev även
lyrik och dramatik. Hans fosterlandshymn
»Szözat» (Maningsrop), som alltjämt sjunges
som ungrarnas nationalsång, har givit uppslag
till Runebergs »Vårt land». V:s betydelse i
ungersk litteratur jämställes med Tegnérs i
den svenska. V :s samlade verk i 8 bd
utgåvos av P. Gyulai (1884—85). Litt.: B.
Leff-ler, »Den ungerska litteraturens stormän» (i
Hela Världen 1919) och »Ungersk lyrik»
(1922). _ B. L-r.
Vöslau [föslau’ el. fö’slau], Bad V.,
bad-och kurort i Niederösterreich, Österrike, 6 km
s. s. v. om Baden; 4,945 inv. (1923).
Radioaktiva, varma källor (24° C); berömd vinort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
