Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yersin, Alexandre - Yeu, Ile d’Yeu - Yezd - Yezo - Yggdrasil - Yhlen, Gerhard von - Yhtyneet paperitehtaat, osakeyhtiö - Yiddish - Yima - Yin - Yindynastien - Y-koppling - Ylander, Axel Jakob - Ylioppilaskunnan laulajat (Y. L.) - Ylle - Ylleindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Yeu—Ylleindustri
1092
i Saigon (Kochinkina). Han upptäckte 1894
pestens bakterie och framställde ett
pestse-rum. Senare har han även ägnat sig åt
tuberkulosens studium och tills, m. Roux
framställt antidifteriserum. (II. D.)
Yeu [jö]. 11 e d’Yeu, ö vid Frankrikes
västkust, utanför Vendée; 22,5 kvkm, 3,801 inv.
(1921). Betydande fiske; havsbad. Megalitiska
monument.
Yezd, se J e s d.
Yezo [ezå], se II o k k a i d o.
Y’ggdra->il (isl. Y ggdrasill, trol. »Yggs,
d. v. s. Odens, häst»), i eddadikterna och hos
Snorre namn på det mytiska världsträdet, en
ask, vars grenar sträcka sig ut över världen
och upp i himlarymden. Det har tre rötter:
en är hos Hel i Niflhem; vid brunnen
Hver-gelmer ligger draken Nidhögg (se d. o.) och
gnager på Y:s rötter. Den andra roten är
hos rimtursarna; där är Mimers brunn, vars
vatten skänker vishet (se M i m e r). Den
tredje roten är hos gudar och människor; vid
den ligger Urds brunn, där nornorna bo. Där
hålla gudarna dagl. ting under Y:s grenar,
och där är världens största helgedom. »Men
Y. utstår», heter det i »Grimnismal», »mera
vedermöda än människor veta: en hjort biter
av blad och grenar, stammen murknar på
sidorna, och nedtill hugger Nidhögg i roten».
Men så länge asken står frisk och grön över
Urds brunn, blir också världen beståndande.
— Ursprunget till den viktiga
Yggdrasil-myten har man sökt i germanernas trädkult
(se d. o.). Utanför Uppsala tempel stod, enl.
Adam av Bremen, vid offerkällan ett heligt
träd, grönt både sommar och vinter. Också
Valhall hade sitt vårdträd, Lärad. som möjl.
i grunden kan vara identiskt med Y.; dess
stam sköt upp över hallens tak och bredde
sina grenar över det. Jfr Världsträd.
— Litt.: S. Bugge, »Studier over de
nordiske gude- og heltesagns oprindelse» (1881
—89); L. F. Läffler i Svenska Landsmålen
1911; A. Olrik i Danske Studier 1917; K.
Krohn, »Skandinavisk mytologi» (1922); U.
Holmberg (Harva), »Der Baum des Lebens»
(s. å.). E. W-én.
Yhlen, Gerhard von, fiskeritjänsteman
(1819—1909), blev student i Uppsala 1837 och
ägnade sig där åt naturvetenskapliga studier,
företrädesvis zoologi, blev 1866
tillsynings-man vid Bohusläns havsfisken, för vilkas
främjande han med mycket nit framgångsrikt
verkade till 1885, varefter han till 1901 var
karantänsmästare på Känsö utanför Göteborg.
1870—82 hade han tillsyn jämväl över
Hallands fiskerier. Förutom de årliga
berättelserna om de bohuslänska fiskerierna samt
smärre uppsatser i tidskrifter etc. utgav Y.
1878—79 tidskr. Fiskaren. K. A. A-n.
Y’htyneet pa’peritehtaat, o’sakeyhtiö (»de
förenade pappersfabrikerna a.-b.»),
träföräd-lingskoncern i Finland (aktiekap. 50 mill. fmk).
Äger Myllykoski (se d. o.) träsliperi och
pappersbruk, Jämsänkoski sulfitfabrik och
pappersbruk och Simpele (se d. o.; med
Jylhä-vaara) träsliperi och pappersbruk. Ärstillv.
tills. 36,000 ton papper, 24,000 ton sulfitmassa
och 65.000 ton mekanisk massa (därav 20,500
ton för eget behov). O. Brn.
Yiddish [ji’dij], dets. som jiddisch (se d. o.).
Yima, se Y a m a.
Yin [jin], religionsvet., se Kina, sp. 697.
Yindynastien [jin-], se Kina, sp. 705.
Y-koppling, se Trefassystem.
Ylander, Axel Jakob,
sjömansvårdsse-kreterare (f. 1895 7/2), fil. lic. i Stockholm
1920. Blev sjömansvårdssekr. i Sv. kyrkans
missionsstyrelse 1922 och förste sekr. i
nybildade Sv. kyrkans sjömansvårdsstyrelse i
Stockholm 1933. Y. har utgivit De Våra i
Främmande Land 1923—29 och 1931 samt Ute
och Hemma, Tidning för Sv. Sjöfolk sedan dess
början 1928. Han har tagit initiativ till sv.
sjömansvård i Danzig och Gdynia. H-n S-n.
JYlioppilaskunnan laulajat [y’liåpilaskonan
lau’-], finländsk manskör (förk. Y. L.;
Studentkårens sångare) vid Helsingfors univ.,
stiftad 1882, sedan ett antal finsksinnade
studentsångare redan tidigare skilt sig från
Akademiska sångföreningen (se d. o.). Y., som
hållit sig på hög nivå, har uppträtt med
framgång även i utlandet. Bland dirigenter märkas
P. J. Hannikainen, II. Klemetti (sammanlagt
25 år i olika repriser) och S. Palmgren. 11. E. P.
Ylle, vävnader av ull. Halvylle
betecknar vanl. vävnader av ull och bomull.
Ylleindustri, den gren av textilindustrien,
som tillverkar garner, vävnader och filt (se
dessa ord) av ull och liknande fibrer.
Råmaterialet är antingen natur- (se U 1 1) el.
k o n s t u 1 1 (se d. o.). Men även andra fibrer,
särskilt bomull och stapelfiber (se K o n
st-si 1 k e), användas. Man skiljer på två typer
av yllefabrikat: streichgarns- el.
kardulls-fabrikat samt kamgarnsfabrikat.
Streichgarner äro ulliga, ojämna och
relativt grova. De innehålla såväl korta som
länga fibrer, och naturullen är ofta
uppblandad med konstull, bomull el. konstsilkeavfall.
Spinnförfarandet är här jämförelsevis enkelt.
Ullen sorteras, tvättas och torkas, varefter
den luckras upp i en öppnare. Andra
materia) kunna nu inblandas, och blandningen
göres homogen med hjälp av en p 1 y s.
Därefter kardas (se K a r d n i n g) materialet
och finspinnes direkt pä en selfaktor (se
Spinning). Kam garner kunna spinnas
mycket fina och äro glatta och jämna, tack
vare att alla korta fibrer bortkammas.
Spinningen är här mycket mer invecklad och
in-ledes med sortering, tvättning, kardning och
kamning. Från kammaskinerna kommer ulien
i form av en grov sträng, som lindas upp till
nystan, s. k. t o p s. Ullsträngen sträcks
ut till önskad finlek i en serie
sträckmaskiner och finspinnes på selfaktorer
el. ringspinningsmaskiner (se Spinning).
Kamgarner innehålla sällan konstull eller
bomull men väl stapelfibrer. Kamgarns- och
streichgarnsvävnader få efter vävningen
undergå en rätt omständlig beredning (se A
p-p r e t e r i n g), innan de äro färdiga. De förra
äro i regel lätta, porösa eller med tydligt
framträdande mönster, de senare täta, tjocka
och med en hopfiltad yta (t. ex. kläde, filtar).
Streichgarnstyger användes förr i betydligt
större utsträckning än nu.
Ullen hör till de först kända textilfibrerna,
och ylletillverkningen nådde en aktningsvärd
utveckling redan under antiken, framför allt
i Asien, Grekland och Italien. Under
medeltiden spreds den till Tyskland, Nederländerna
och England. I Frankrike uppblomstrade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
