Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
Ypperligt frälse—Yrjö-Koskinen
1110
(se bild vid Belgisk-franska
fronten, sp. 1169). De märkligaste
byggnaderna voro klädesvävarnas hallar, vid Grand’
place, stadens centrum, uppförda i gotisk stil
på 1200—1300-talet, samt den närbelägna
kyrkan S:t Martin (1200-talet); den senare
är sedan 1922 under rekonstruktion. —
Under 1300-talet var Y. en av medelpunkterna
för den flamländska textilindustrien och
uppges under sin glanstid ha haft 100,000 inv.
Den starka konkurrensen från Gent och
Brygge framkallade en tillbakagång, som
ytterligare skärptes på 1500-talet, då
folkmängden genom hemsökelserna under
nederländska frihetskriget minskades till 5,000
personer. Under 1600-talet var Y. en strategiskt
viktig fästning, som flera gånger belägrades
och erövrades av fransmännen.
Befästningarna slopades 1781, återställdes 1815 men
raserades ånyo 1854. S. F.
Under världskriget blev trakten omkring
Y. skådeplats för ihållande och förbittrade
strider mellan tyskarna och de allierade,
företrädesvis engelsmän. Själva Y. förblev dock
i engelsmännens besittning. Y. bombarderades
oktober och november 1914, april—maj 1915
i flera veckor i följd, varvid större delen av
staden med klädesvävarnas hallar
förstördes, febr. 1916 och från jan. 1917 till april
1918. Jfr B e 1 g i s k - f r a n s k a fronten,
bl. a. sp. 1159, 1167 och 1179. M. B-dt.
Ypperligt frälse, se Frälse, sp. 1254, och
Frälsehemman.
Yppighets nytta, slagord i den ekonomiska
diskussionen i Sverige under 1700-talet. Det
formulerades av riksrådet A. J. von llöpken
i ett presidietal i Vet.-akad. 1740. Man avsåg
med y. att gentemot puritanska och
moraliska synpunkter betona vikten av att det
allmänna levnadssättet icke enbart
bestämmes av sparsamhetshänsyn; man bör också
taga hänsyn till de fördelar, som lyxindustri
och lyxförbrukning medföra genom att
bereda ökade arbetstillfällen, främja
penningomsättningen m. m. Teorien sammanhänger
med det merkantilistiska åskådningssättet
(se M e r k a n t i 1 s y s t e m e t). Se O.
Wie-selgren, »Y.» (1912). O. W-n.
Ypres [ipr]. 1. Fr. namnet på Yperen (se
d. o.). — 2. Earl of, se F r e n c h, J.
Ypsilantis [ipsila’ndis], grekisk
fanariotfa-milj, av vilken flera medl. varit hospodarer i
Moldau eller Valakiet. —- Alexand ros Y.
(1792—1828) gick 1809 i rysk militärtjänst,
deltog i 1812 och 1813 års fälttåg, steg till
generalmajor och stod högt i Alexander I:s
gunst. Ilan erbjöds av Hetairia ton filikon
(se H e t a i r i a 2) ledningen i grekiska
befrielsekriget och bröt mars 1821 in i Moldau
med en liten styrka men vann varken folkets
tillit eller hjälp utifrån, besegrades av
turkarna och trängdes in på österrikiskt område,
varefter han sex år hölls i österrikiskt
fängelse. — Hans bror Demetrios Y. (1793
—1832) fortsatte befrielseverket, stred med
tapperhet och framgång på Peloponnesos men
kunde ej draga jämnt med de andra ledarna.
1823 drog han sig tillbaka men kämpade 1825
mot Ibrahim pascha och var 1828—30 chef
för ö. Greklands trupper. A. A-t.
Yria’rte [iri-], T. de, se Iriarte.
Y’rjö-Koskinen [-kå’s] Georg Zacha-
rias, frih., finländsk historiker och statsman
(1830 10/i2—1903 13/u). Hette urspr.
Forsman (bror till Jakob Forsman, se d. o.),
använde författarnamnet Yrjö K o s k
i-n e n och adlades 1884
med namnet Y. (frih.
1897). Y., vars
modersmål och skolspråk
var svenska, kom
tidigt under inflytande
av J. V. Snellmans
nationalitetsidéer och
antog konsekvent
finskan som hem- och
författarspråk. Han
blev fil. kand. 1853,
var adjunkt vid Vasa
gymnasium (då förlagt till Jakobstad) 1854
—63, blev fil. lic. 1858 och 1863 prof, i
allmän historia vid Helsingfors univ. (genom
tjänstebyte 1876 i Finlands, Rysslands och
de skandinaviska ländernas historia).
Y. skrev ett verk om klubbekriget (2 bd,
1857—59; ny uppl. 1877; sv. övers. 1864—
65) och »Underrättelser om den finska
stammens forntid» (1862), båda på finska. 1869
—72 utkom originalet till hans »Finlands
historia» (på sv. 1874), som genom sin finskt
nationella tendens väckte kritik bl. a. av
C. G. Estlander. Ej mindre diskussion
framkallade hans skildring av G. M.
Sprengtpor-ten som företrädare av finländska
självstän-dighetsidéer (»Yrjö Maunu Sprengtportenista
ja Suomen itsenäisyydestä», 1870).
För de finskt nationella idéerna verkade
Y. också som publicist, bl. a. i Helsingin
Uuti-set (1863; jfr Fennomani), i Kirjallinen
Kuukauslehti (från 1866; huvudred. 1876—
80) och i Uusi Suometar (från 1869), samt som
lantdagsman i prästeståndet 1872—82 och i
ridderskapet och adeln 1885—91. Ilan var
sedan länge Finska partiets (se d. o.) ledare,
då han 1882 kallades till led. av senatens
ekonomiedep., först som chef för kammar- och
1885 för ecklesiastikexpeditionen. Inrättandet
av många finska skolor och tillkomsten av
ett antal förordningar om användandet av
finska språket vid domstolar och myndigheter
böra främst tillskrivas Y. I sin verksamhet
sökte och fann han stöd hos
generalguvernören Heiden och ministerstatssekr. v. Daehn.
Sedan han februari 1899 medverkat till
omedelbar promulgering av
värnpliktsmanifes-tet, ansåg han sig ha förlorat sina
partivänners förtroende och avgick. På sin
70-årsdag utgav han ett öppet brev, innehållande
krav på avbrytande av alla förbindelser med
det svenska partiet och på understöd av den
dåv. senaten, d. v. s. ett program för
und-fallenhetspolitiken gentemot de ryska
åtgärderna, vilket snart omfattades av
gammal-fennomanerna (se Fennomani, sp. 229).
För det finska nationalitetsmedvetandets
utveckling och för finska språkets vidgade
bruk i litteraturen och administrationen blev
Y:s oförtrutna och mångsidiga verksamhet av
genomgripande betydelse. Som politiker var
han skicklig och konsekvent i sin oförsonliga
strid mot det svenska partiet. Y:s uppsatser
ha samlats i »Kansallisia ja yhteiskunnallisia
kirjoituksia» (4 bd, 1904—30; i Suomalaisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
