Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yrkesundervisning - Yrkesval - Yrsa - Yrsel - Ysane - Ysaye, Eugène - Ysby - Yser - Üsküb - Üsküdar - Yssel - Ystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Yrkesval—Ystad
1118
art behövliga teoretiska och praktiska
undervisningen. Se Yrkesskolväsen. Fr. Sg.
Yrkesval. Y. var i äldre tid ofta bestämt
av tradition. Industrialismens genombrott och
starka utveckling medförde en radikal
förändring häri och skapade därjämte, främst
på det praktiska livets område, ett stort
antal nya yrken och yrkesspecialiteter. Härur
framväxte ett behov av vägledning för de
unga i fråga om y., d. v. s. y r k e s r å
d-g i v n i n g. I tider av stor arbetslöshet blir
givetvis y. allt mindre fritt, i det att de
unga tvingas ta det arbete, som kan yppa
sig, oavsett böjelse och lämplighet härför.
Vikten av ett gott y. såväl för den enskilde
som för samhället är emellertid uppenbar och
har i flera länder, särskilt Tyskland, England,
Schweiz och U. S. A., framkallat åtgärder för
y:s främjande. Man har sökt med
psykologiens och medicinens tillhjälp utfinna de
individuella förutsättningarna för arbete i olika
yrken; en ny vetenskap, psykotekniken
(se d. o.), har utbildats för att på experimentell
väg undersöka om dylika förutsättningar
finnas. Även i Sverige har åtskilligt gjorts för
yrkesrådgivning genom den offentliga
arbetsförmedlingen (ungdomsförmedling) och genom
arbete från pedagogers och skolmyndigheters
sida. — Den under senare år alltmer
kännbara överbefolkningen inom de högre
kvalificerade, teoretiska områdena har medfört
åtgärder för att underlätta och leda y. även
här. — Litt.: G. Ekelöf, »Yrkesval och
yrkesrådgivning» (1922); A. T. Pehrson,
»Gossarnas yrkesval» (1934); Emilia Broomé,
»Flickornas yrkesval» (1930; 5:e uppl., »Vad vill
Du bli?», 1932); V. Helle, »Yrkesval och
ungdomspsykologi» (2 bd, 1927; Pedagogiska
Skrifter, 119—120). Fr. Sg.
Yrsa, nordisk sagodrottning, dotter till
konung Helge i Danmark och Saxlands
drottning Alov, som Helge besegrat och våldtagit.
På ett senare vikingatåg träffade han Y.
och tog henne till hustru utan att veta vem
hon var. Hon blev moder till Rolf Krake (se
d. o.). Sedan Y:s börd blivit bekant, begav
hon sig till Sverige, där hon blev g. m.
konung Adils (se d. o.). Vid Rolf Krakes
berömda Uppsalatåg räddade hon denne från att
bringas om livet av Adils. Se A. Olrik,
»Danmarks heltedigtning», 1 (1903). E. W-én.
Yrsel, dets. som svindel (se d. o.).
Ysane, socken i s. v. Blekinge, Listers
härad, på Listerlandets jämna n. ö. kust mot
Pukaviksbukten av Östersjön; 26,05 kvkm,
1,208 inv. (1934). 1,320 har åker, 475 har
skog. Ingår i Gammalstorps och Y. pastorat,
Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt.
Ysaye [izai’], E
u-g é n e, belgisk
violinist (1858—1931), var
1886—97 violinprof.
vid konservatoriet i
Bryssel, bildade där en
högt ansedd
stråkkvartett och
dirigerade de s. k.
Ysaye-konserterna. 1917—21
verkade Y. som
dirigent i Cincinnati,
varefter han återvände
till Bryssel. Under
sin krafts dagar var han en av samtidens
främsta violinister, entusiasmerande genom
sitt eldiga och virtuosmässiga spel. I
Stockholm konserterade Y. 1885—86, 1900, 1908,
1909 och 1924. H. G-t.
Ysby, socken i Hallands län, Ilöks härad,
ö. om Laholm, vid Lagan; 37,18 kvkm, 958
inv. (1934). Ligger huvudsaki. på den bördiga
Laholmsslätten. 2,013 har åker, 1,026 har
skogsmark. I Lagan kraftverk vid
Karsefor-sen (se d. o.) och Skogaby. Ingår i Ränneslövs
och Y. pastorat i Göteborgs stift, Laholms
kontrakt.
Yser [fr. uttal izä’r, flaml. éi’sor], kustflod i
fr. dep. Nord och belg. prov. Västflandern;
utmynnar i Nordsjön vid Nieuwpoort; längd
86 km. Y. mottar talrika smärre bifloder, är
delvis kanaliserad (Yserkanalen) och bar även
kanalförbindelse med Lys o. a. floder. S. F.
Under världskriget utkämpades vid Y:s
nedre lopp från mitten av okt. till mitten av
nov. 1914 ett för båda de stridande parterna
ytterst förlustrikt fältslag, som slutade
oavgjort. Därefter vidtog utmed floden ett
långvarigt ställningskrig, som varade ända tills
tyskarna okt. 1918 nödgades utrymma
Yser-linjen (se Belgisk-franska fronten,
sp. 1159). M. B-dt.
Üskü’b, se S k o p 1 j e.
Üskiida’r, turk, namnet på Skutari (se
Konstantinopel, sp. 1128).
Yssel [ei’sol], se 1 j s e 1.
Ystad, stapelstad i Malmöhus län, på
Skånes sydkust, i en bördig, rikt uppodlad
trakt; 1.079 har, därav 1,077 har 1and (inom
stadsplan omkr. 150 har), 11.378 inv. (1934).
Gamla staden med centrum i Stortorget
har smala, krokiga gator och ett stort antal
äldre hus, varav några
äro från medeltiden,
under det att många
korsvirkeshus från
1500- och 1600-talet
f. ö. bidraga till det
ålderdomliga draget i
stadens fysionomi. Vid
Stortorget — med
»Bäckahästen»,
modellerad av O.
An-tonsson — ligga
Ma-riakyrkan, påbörjad
omkr. 1200 och fullb.
mot slutet av
1600-talet, samt gamla
rådhuset, uppf. på
1570-talet på det förstörda
medeltida rådhusets
plats men sedan
grundligt ombyggt. I
n. delen av gamla staden ligger S:t Petri
kyrka, som trol. påbörjades på 1260-talet och
utgör en del av det gamla franciskanklostret.
Av dess byggnader kvarstå, utom kyrkan,
huvudbyggnaden och en flygel. Efter
reformationen använt som hospital (sjukhus),
förvandlades det av Gustav III först till
krono-bränneri, därpå till spannmålsmagasin; det
skulle enl. stadsfullmäktiges beslut nedrivas
men räddades genom enskilt ingripande,
restaurerades 1907—12 och inreddes till
museum och folkbibliotek. Strax invid ha ett
par gamla korsvirkeshus återuppförts. Av
Bild 11.
Ystads vapen.
T blått fält en krönt grip
av guld med röd näbb
och röda klor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
