1117 Yrkesval—Ystad 1118 art behövliga teoretiska och praktiska undervisningen. Se Yrkesskolväsen. Fr. Sg. Yrkesval. Y. var i äldre tid ofta bestämt av tradition. Industrialismens genombrott och starka utveckling medförde en radikal förändring häri och skapade därjämte, främst på det praktiska livets område, ett stort antal nya yrken och yrkesspecialiteter. Härur framväxte ett behov av vägledning för de unga i fråga om y., d. v. s. y r k e s r å d-g i v n i n g. I tider av stor arbetslöshet blir givetvis y. allt mindre fritt, i det att de unga tvingas ta det arbete, som kan yppa sig, oavsett böjelse och lämplighet härför. Vikten av ett gott y. såväl för den enskilde som för samhället är emellertid uppenbar och har i flera länder, särskilt Tyskland, England, Schweiz och U. S. A., framkallat åtgärder för y:s främjande. Man har sökt med psykologiens och medicinens tillhjälp utfinna de individuella förutsättningarna för arbete i olika yrken; en ny vetenskap, psykotekniken (se d. o.), har utbildats för att på experimentell väg undersöka om dylika förutsättningar finnas. Även i Sverige har åtskilligt gjorts för yrkesrådgivning genom den offentliga arbetsförmedlingen (ungdomsförmedling) och genom arbete från pedagogers och skolmyndigheters sida. — Den under senare år alltmer kännbara överbefolkningen inom de högre kvalificerade, teoretiska områdena har medfört åtgärder för att underlätta och leda y. även här. — Litt.: G. Ekelöf, »Yrkesval och yrkesrådgivning» (1922); A. T. Pehrson, »Gossarnas yrkesval» (1934); Emilia Broomé, »Flickornas yrkesval» (1930; 5:e uppl., »Vad vill Du bli?», 1932); V. Helle, »Yrkesval och ungdomspsykologi» (2 bd, 1927; Pedagogiska Skrifter, 119—120). Fr. Sg. Yrsa, nordisk sagodrottning, dotter till konung Helge i Danmark och Saxlands drottning Alov, som Helge besegrat och våldtagit. På ett senare vikingatåg träffade han Y. och tog henne till hustru utan att veta vem hon var. Hon blev moder till Rolf Krake (se d. o.). Sedan Y:s börd blivit bekant, begav hon sig till Sverige, där hon blev g. m. konung Adils (se d. o.). Vid Rolf Krakes berömda Uppsalatåg räddade hon denne från att bringas om livet av Adils. Se A. Olrik, »Danmarks heltedigtning», 1 (1903). E. W-én. Yrsel, dets. som svindel (se d. o.). Ysane, socken i s. v. Blekinge, Listers härad, på Listerlandets jämna n. ö. kust mot Pukaviksbukten av Östersjön; 26,05 kvkm, 1,208 inv. (1934). 1,320 har åker, 475 har skog. Ingår i Gammalstorps och Y. pastorat, Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt. Ysaye [izai'], E u-g é n e, belgisk violinist (1858—1931), var 1886—97 violinprof. vid konservatoriet i Bryssel, bildade där en högt ansedd stråkkvartett och dirigerade de s. k. Ysaye-konserterna. 1917—21 verkade Y. som dirigent i Cincinnati, varefter han återvände till Bryssel. Under sin krafts dagar var han en av samtidens främsta violinister, entusiasmerande genom sitt eldiga och virtuosmässiga spel. I Stockholm konserterade Y. 1885—86, 1900, 1908, 1909 och 1924. H. G-t. Ysby, socken i Hallands län, Ilöks härad, ö. om Laholm, vid Lagan; 37,18 kvkm, 958 inv. (1934). Ligger huvudsaki. på den bördiga Laholmsslätten. 2,013 har åker, 1,026 har skogsmark. I Lagan kraftverk vid Karsefor-sen (se d. o.) och Skogaby. Ingår i Ränneslövs och Y. pastorat i Göteborgs stift, Laholms kontrakt. Yser [fr. uttal izä'r, flaml. éi'sor], kustflod i fr. dep. Nord och belg. prov. Västflandern; utmynnar i Nordsjön vid Nieuwpoort; längd 86 km. Y. mottar talrika smärre bifloder, är delvis kanaliserad (Yserkanalen) och bar även kanalförbindelse med Lys o. a. floder. S. F. Under världskriget utkämpades vid Y:s nedre lopp från mitten av okt. till mitten av nov. 1914 ett för båda de stridande parterna ytterst förlustrikt fältslag, som slutade oavgjort. Därefter vidtog utmed floden ett långvarigt ställningskrig, som varade ända tills tyskarna okt. 1918 nödgades utrymma Yser-linjen (se Belgisk-franska fronten, sp. 1159). M. B-dt. Üskü'b, se S k o p 1 j e. Üskiida'r, turk, namnet på Skutari (se Konstantinopel, sp. 1128). Yssel [ei'sol], se 1 j s e 1. Ystad, stapelstad i Malmöhus län, på Skånes sydkust, i en bördig, rikt uppodlad trakt; 1.079 har, därav 1,077 har 1and (inom stadsplan omkr. 150 har), 11.378 inv. (1934). Gamla staden med centrum i Stortorget har smala, krokiga gator och ett stort antal äldre hus, varav några äro från medeltiden, under det att många korsvirkeshus från 1500- och 1600-talet f. ö. bidraga till det ålderdomliga draget i stadens fysionomi. Vid Stortorget — med »Bäckahästen», modellerad av O. An-tonsson — ligga Ma-riakyrkan, påbörjad omkr. 1200 och fullb. mot slutet av 1600-talet, samt gamla rådhuset, uppf. på 1570-talet på det förstörda medeltida rådhusets plats men sedan grundligt ombyggt. I n. delen av gamla staden ligger S:t Petri kyrka, som trol. påbörjades på 1260-talet och utgör en del av det gamla franciskanklostret. Av dess byggnader kvarstå, utom kyrkan, huvudbyggnaden och en flygel. Efter reformationen använt som hospital (sjukhus), förvandlades det av Gustav III först till krono-bränneri, därpå till spannmålsmagasin; det skulle enl. stadsfullmäktiges beslut nedrivas men räddades genom enskilt ingripande, restaurerades 1907—12 och inreddes till museum och folkbibliotek. Strax invid ha ett par gamla korsvirkeshus återuppförts. Av Bild 11. Ystads vapen. T blått fält en krönt grip av guld med röd näbb och röda klor.