Ytriktig projektion—Ytterspat 1121 Ytriktig projektion, se Kartprojektion, sp. 472. Ytspänning, egenskapen hos en vätska, att dess fria yta beter sig, som om den vore en elastisk hinna, vilket lätt iakttages t. ex. vid bildandet av en droppe (jfr d. o. och K a p illa r i t e t). Ytströmmar, havsströmmar i världshavets övre lager. Förutom förhärskande vindar och jordrotationen spela täthetsdifferenserna en huvudroll för uppkomsten av y. De sammanhänga såväl med den på klimatförhållandena, ss. avdunstning och issmältning, beroende olika salthalten och temp. som med den inre och yttre friktionens samt topografiens inverkan. Någon skarp skillnad kan man icke göra mellan y. och underströmmarna, utan de äro blott olika led av den oceaniska cirkulationen, som är mycket invecklad med flera olika skikt, inom vilka olika strömningar råda. Särskilt vid flodmynningar och i de smala sunden mellan olika havsbäcken, t. ex. i Öresund och Bälten, i Gibraltar sund och i Bosporen, framträda de båda slagen av strömmar mera skarpt och med motsatta riktningar. Se Svarta havet och Öresund. A-l W-n. Ytsväll, se S ö r p n i n g. Ytteragnar, bot., se Gräs, sp. 1164. Ytterblt, miner., se G a d o 1 i n i t. Ytte'rbium, kem., se Sällsynta jordarter. Ytterby, socken i s. Bohuslän, Inlands Södre härad, invid Göta älv, Kungälv och Nordre älv; 33,25 kvkm, 1,226 inv. (1934). övervägande slättbygd, uppdelad av bergkullar. 1,247 har åker, 1,097 har skogsmark. Egendom: Kastellegården (se d. o.). Ingår i Kungälvs, Rödbo och Y. pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels s. kontrakt. Ytterby fältspatsbrott, numera utbruten kvarts-fältspatförekomst (granitpeg-matit) vid Ytterby på Resarön, 3 km n. om Vaxholm. Y. nämnes 1756 som kvartsbrott för Stockholms glasbruks behov. Trol. redan på 1780-talet började fältspaten tillgodogöras (Rörstrands porslinsfabrik). Y. har varit berömt för sin utmärkta kalifältspat samt såsom fyndort för mineral med sällsynta grundämnen spelat en viktig roll (se även Sällsynta jordarter). Vid Y. fann K. A. Arrhenius omkr. 1787 ett dittills obekant mineral (gadolinit, se d. o.), i vilket Johan Gadolin (se d. o.) 1794 upptäckte yt-terjorden. Yttrotantalit (se d. o.) från Y. var ett av de båda mineral, i vilka A. G. Ekeberg 1802 upptäckte grundämnet tantal (se d. o.). Ur ordet Ytterby ha namnen på fyra kemiska element härletts: yttrium, ytter-bium, terbium och erbium. N. Zn. Ytterenhörna, socken i Södermanlands län, Selebo härad, omfattar inre delen av halvön mellan S. Björkfjärden och Gripsholmsviken i Mälaren; 51,64 kvkm, 824 inv. (1934). Små-kuperad skogs- och jordbruksbygd. 1,196 har åker, 2,951 har skog. Egendomar: Ekeby m. fl. Ingår i Y. och överenhörna pastorat, Strängnäs stift, Södertälje kontrakt. Om kyrkan se Södermanland, sp. 1209 och bild 15. Ytterfoder, blad, som likna foderblad och sitta strax nedanför fodret el. mellan foderbladen. Det förra är fallet hos många katt 1122 ostväxter (se d. o.), där y. (foderholken) ut-göres av högblad; det senare förekommer hos rosväxter (se P o t e n t i 1 1 a), där det uppkommit genom parvis sammanväxning av foderbladens stipler. G. L-m.* Yttergran, socken i Uppsala län, Håbo härad, på Mälarslätten, vid Ullevifjärden; 11,90 kvkm, 612 inv. (1934). 459 har åker, 585 har skogsmark. Ingår i övergrans, Y:s och Kalmar pastorat i Ärkestiftet, Håbo kontrakt. Yttergrund, fyr i Bottniska viken, Finland, utanför Sideby udde, uppf. 1892. Fast vitt sken. Ytterhogdal, Hälsinglands nordvästligaste socken, i Svegs tingslag, Jämtlands län; 803,11 kvkm, 1,671 inv. (1934). Storkuperad skogstrakt med odlad bygd vid Ljusnan och dess biå Hoan. 575 har åker, 63,837 har skogsmark. Ingår i Y:s, överhogdals och Ängersjö pastorat i Härnösands stift, Härjedalens kontrakt. Från Y. utbröts 1925 Ängersjö (se d. o.). Ytterholmen, viktig kustfyr v. om Sandnes-sjöen i Nordland fylke, på Norges västkust. Ytterlt, miner., se Gadolinit. Ytterjord, se Sällsynta jordarter. Ytterjärna, socken i Stockholms län, ökne-bo härad, strax s. om Södertälje, vid Halls-och Järnaf järdarna av Östersjön; 45,20 kvkm, 697 inv. (1934). Slättbygd, uppdelad av skog-klädda höjder. Till Y. hör även den med Mörkön sammanväxta Dåderön. 1,296 har åker, 2,164 har skogsmark. Egendomar: Bran-dalsund, Ängsholm (se dessa ord) m. fl. Ingår i överjärna och Y. pastorat i Strängnäs stift, Södertälje kontrakt. Ytterlännäs, socken i Västernorrlands län, Boteå tingslag, huvudsaki. v. om Ångermanälvens mynning och innersta delen av dess djupt inträngande mynningsvik; 248,00 kvkm, 7,150 inv. (1934). Omfattar vid kusten Nylands (se d. o.) municipalsamhälle, träindustriorterna Bollsta (1,147 inv. 1931), Sandslån (med sorteringsbom för Ångermanälven), Väja och Rossö samt i det inre byar utmed vattendragen men f. ö. vida skogar. 1,378 har åker, 17,737 har skogsmark. Pastorat i Härnösands stift, Ådalens kontrakt. G. R-ll. Y. gamla kyrka uppfördes på 1400-talet och försågs omkr. 1490 med målningar i valven och på väggarna av målaren Eghil, som företräder en självständig utveckling av en uppländsk målarskola (»Tierpskolan»). Hans signatur: maalede Eghil, finns i korvalvet. — Jfr H. Cornell och S. Wallin, »Uppsvenska målarskolor på 1400-talet» (1933). H. C-l. Yttersele- och Forsmoforsarna, se Ångermanälven. Ytterselö, socken i Södermanlands län, Selebo härad, omfattar ö. hälften av den små-kuperade Selaön (jfr d. o.) i Mälaren samt omgivande småöar i Präst- och Grönsöfjär-darna; 48,58 kvkm, 1,149 inv. (1934). 1,663 har åker, 2,490 har skogsmark. Egendom: Mälsåker (se d. o.). A.-b. Mälardalens tegelbruk äger i Y. Valla, Husby och Näsby tegelbruk. Vid bron över Kolström till fastlandet i s. ligger huvudsaki. inom Y. Stallar-holmens lastageplats och industriort (414 inv. 1931). Ingår i överselö och Y. pastorat i Strängnäs stift, Domprosteriet. Ytterspat, miner., dets. som xenotim (se Radioaktiva mineral, sp. 388). XX. 36