1159 Zesen—Zetterstedt 1160 toria; 1906), »Duma o hetmanie» (Sången om hetmanen; 1908), »Wierna rzeka» (1912; en gripande lyrisk berättelse från upproret 1863; sv. övers., »Den trogna floden», 1921), trilogien »Walka z szatanem» (Kampen med satan; 1916—19), »Wiatr od morza» (Vinden från havet; 1922), »Przedwiosnie» (Förvåren; 1924). På sv. föreligger även »Livets fägring» (1922). Av hans noveller är »Echa lesne» (Skogsekon; 1905) ett fulländat mästerverk. Z. skrev även dramer och publicistik. — Po. monogr. av S. Piolun Noyszewski (1928) och S. Adamczew-ski (1930); jfr även A. Stender-Petersen i Nord. Tidskr. 1923. J. Kleiner. Zesen [tsé'zen], Philipp von, tysk författare (1619—89), stiftade 1643 Teutschge-sinnte Genossenschaft i Hamburg, som under hans ledning drev purismen till överdrift; han ivrade även för ljudenlig stavning och skrev arbeten i metrik (»Hochdeutsche Helikon», 1640, »Hochdeutsche Sprachübung», 1643, m. m.). Han översatte ett par av Madeleine de Scudérys romaner och skrev själv liknande (»Die adriatische Rosemund», 1645, m. fl.), andliga dikter och minnesånger. — Jfr B. Säterstrand, »Die Sprache Zesens in der Adriatischen Rosemund» (1923). R-n B. Zeta [sv. uttal sè'-], grek., namn på bokstaven Z i grekiska och latinska alfabeten. Zeta [ze'-], medeltida serbisk statsbildning i Montenegro och angränsande delar av Syd-serbien, av växlande omfång. På 1000-talet grundades ett kortlivat serbiskt rike Z. med Skutari som huvudstad, men Venezia erövrade småningom kustlandet och Rascia (Raska) inlandet; den senare delen blev en serbisk vasallstat, i vilken ätten Balsja (Balsic) omkr. 1360—-1421 härskade täml. suveränt. Z. återgick därpå till Serbien, var 1452—99 en ve-neziansk vasallstat under ätten Crnojevic och kom därefter under turkarna. A. A-t. Zeta [ze'ta], karstflod i s. v. Jugoslavien, tillflöde till den i Skutarisjön mynnande Mo-raca. Z:s dal är ett av Montenegros äldsta odlingscentra. Zetabanatet, i s. v. Jugoslavien, omfattar Montenegro, sydligaste Dalmatien samt delar av Hercegovina och Sydserbien; 32 322 kvkm, 925.516 inv. (1931); huvudstad: Cetinje. Zethelius, svensk släkt, urspr. från Östergötland, känd från 1600-talets mitt. Garvar-mästaren i Stockholm Lars Eriksson Z. (1678—1739) var farfar till Stockholmsguld-smeden Pehr Z. (1740—1810), vars son Erik Adolf Z. (1781—1864) 1803 blev mästare och gulddragare i Stockholm. Han studerade bergshantering, även utrikes, samt inköpte bl. a. Surahammar (se d. o.), där han förbättrade bruksdriften. (B. H-d.) Zéthos (lat. Zéthus), se A m f i o n. Zetkin [tsä't-], C 1 a r a, f. E i s s n e r, tysk revolutionär (1857—1933), av judisk börd. Var urspr. lärarinna, levde i Paris tills, m. den ryske socialisten Ossip Zetkin, efter vars död hon återvände till Tyskland. Där utgav hon 1890—1916 socialdemokratiska partiets kvinnotidskrift Die Gleichheit. Under världskriget övergick Z. till oavhängiga socialdemokratiska partiet och därpå till kommunisterna, som hon 1920—33 representerade i tyska riksdagen. Från våren 1924 uppehöll sig Z. mestadels i Moskva och infann sig endast vid vik tiga tillfällen i Tyskland, som t. ex. då hon aug. 1932 som ålderspresident öppnade tyska riksdagens förhandlingar. Å. S-n. Zetland [zeTlend], se Shetlandsöarna. Zetterberg, Kurt, marinintendent, idrottsledare (f. 1887 21/i). Har ivrigt arbetat för tennissportens utveckling, bl. a. som sekr. i Svenska lawn-tennisförbundet 1909—16, och var en av stiftarna av Internationella lawn-tennisförbundet i Paris 1913. Z. införde i Sverige 1925 de s. k. en-tout-cas-banorna (se Lawn-tennis). Han har bl. a. skrivit »Idrotternas bok. IX. Lawn-tennis» (1911; 6:e uppl. 1932). Å. S-n. Zetterholm, Carl Johan Ludvig, skådespelare och teaterledare (1818—73). Z. var 1839—42 anställd vid O. U. Torsslows sällskap, 1842—54 vid Nya (Mindre) teatern, 1854 —57 vid Södra teatern, från 1855 även såsom styresman. Han ledde från 1857 eget sällskap, från 1859 den efter branden 1857 återuppbyggda Södra teatern samt senare samtidigt också Djurgårdsteatern och Ladugårds-landsteatern (nuv. Folkteatern). Z. var i yngre dagar en karaktärskomiker med fantasi och bredd, senare en praktisk och för sin redbarhet allmänt skattad teaterledare. Bland hans roller märkas skomakaren i »Lum-pacivagabundus», Knäcksell i »Positivhata-ren», Masken i »Döden fadder» och Bror Jo-nathan. G. K-g. Zetterquist, Lars Johan, violinist (f. 1860 25/s), elev av F. Book, Léonard och Si-voli. Inträdde i hovkapellet 1882 och var konsertmästare där 1886—1914, sedan förste konsertmästare i Konsertföreningen till 1927, 1886—98 även regementsmusikdi r.; lärare i violinspelning vid Konservatoriet 1903—27 (prof. 1914). Z. har ofta uppträtt på konserter och varit flitigt anlitad vid kammarmusikaftnar; hans solida teknik och konstnärliga uppfattning ha skattats mycket högt. Sedan 1927 är Z. bosatt i Arvika och lärare vid Folkliga musikskolan. T. N. Zetterstedt, Johan Emanuel, botanist (1828—80), brorson till J. V. Z. Blev fil. dr i Uppsala 1854, docent 1855 och lektor i Jönköping 1863. Z. skrev bl. a. »Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Småland» (1867) och flera arbeten om mossorna. Zetterstedt, Johan Vilhelm, entomolog, universitetslärare (1785-1874). Blev 1808 fil. dr, 1810 docent i botanik, 1812 adjunkt i naturalhistorien och 1839 prof, i botanik och praktisk ekonomi efter att 1828—36 ha varit akademisekr., allt i Lund. Z. företog talrika samlings-resor till olika delar