Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Zesen—Zetterstedt
1160
toria; 1906), »Duma o hetmanie» (Sången om
hetmanen; 1908), »Wierna rzeka» (1912; en
gripande lyrisk berättelse från upproret 1863;
sv. övers., »Den trogna floden», 1921),
trilogien »Walka z szatanem» (Kampen med satan;
1916—19), »Wiatr od morza» (Vinden från
havet; 1922), »Przedwiosnie» (Förvåren; 1924).
På sv. föreligger även »Livets fägring» (1922).
Av hans noveller är »Echa lesne» (Skogsekon;
1905) ett fulländat mästerverk. Z. skrev även
dramer och publicistik. — Po. monogr. av S.
Piolun Noyszewski (1928) och S.
Adamczew-ski (1930); jfr även A. Stender-Petersen i
Nord. Tidskr. 1923. J. Kleiner.
Zesen [tsé’zen], Philipp von, tysk
författare (1619—89), stiftade 1643
Teutschge-sinnte Genossenschaft i Hamburg, som under
hans ledning drev purismen till överdrift;
han ivrade även för ljudenlig stavning och
skrev arbeten i metrik (»Hochdeutsche
Helikon», 1640, »Hochdeutsche Sprachübung»,
1643, m. m.). Han översatte ett par av
Madeleine de Scudérys romaner och skrev själv
liknande (»Die adriatische Rosemund», 1645,
m. fl.), andliga dikter och minnesånger. —
Jfr B. Säterstrand, »Die Sprache Zesens in
der Adriatischen Rosemund» (1923). R-n B.
Zeta [sv. uttal sè’-], grek., namn på
bokstaven Z i grekiska och latinska alfabeten.
Zeta [ze’-], medeltida serbisk statsbildning
i Montenegro och angränsande delar av
Syd-serbien, av växlande omfång. På 1000-talet
grundades ett kortlivat serbiskt rike Z. med
Skutari som huvudstad, men Venezia
erövrade småningom kustlandet och Rascia (Raska)
inlandet; den senare delen blev en serbisk
vasallstat, i vilken ätten Balsja (Balsic) omkr.
1360—-1421 härskade täml. suveränt. Z.
återgick därpå till Serbien, var 1452—99 en
ve-neziansk vasallstat under ätten Crnojevic och
kom därefter under turkarna. A. A-t.
Zeta [ze’ta], karstflod i s. v. Jugoslavien,
tillflöde till den i Skutarisjön mynnande
Mo-raca. Z:s dal är ett av Montenegros äldsta
odlingscentra.
Zetabanatet, i s. v. Jugoslavien, omfattar
Montenegro, sydligaste Dalmatien samt delar
av Hercegovina och Sydserbien; 32 322 kvkm,
925.516 inv. (1931); huvudstad: Cetinje.
Zethelius, svensk släkt, urspr. från
Östergötland, känd från 1600-talets mitt.
Garvar-mästaren i Stockholm Lars Eriksson Z.
(1678—1739) var farfar till
Stockholmsguld-smeden Pehr Z. (1740—1810), vars son Erik
Adolf Z. (1781—1864) 1803 blev mästare
och gulddragare i Stockholm. Han studerade
bergshantering, även utrikes, samt inköpte
bl. a. Surahammar (se d. o.), där han
förbättrade bruksdriften. (B. H-d.)
Zéthos (lat. Zéthus), se A m f i o n.
Zetkin [tsä’t-], C 1 a r a, f. E i s s n e r, tysk
revolutionär (1857—1933), av judisk börd. Var
urspr. lärarinna, levde i Paris tills, m. den
ryske socialisten Ossip Zetkin, efter vars död
hon återvände till Tyskland. Där utgav hon
1890—1916 socialdemokratiska partiets
kvinnotidskrift Die Gleichheit. Under världskriget
övergick Z. till oavhängiga
socialdemokratiska partiet och därpå till kommunisterna,
som hon 1920—33 representerade i tyska
riksdagen. Från våren 1924 uppehöll sig Z.
mestadels i Moskva och infann sig endast vid
vik
tiga tillfällen i Tyskland, som t. ex. då hon
aug. 1932 som ålderspresident öppnade tyska
riksdagens förhandlingar. Å. S-n.
Zetland [zeTlend], se Shetlandsöarna.
Zetterberg, Kurt, marinintendent,
idrottsledare (f. 1887 21/i). Har ivrigt arbetat för
tennissportens utveckling, bl. a. som sekr. i
Svenska lawn-tennisförbundet 1909—16, och
var en av stiftarna av Internationella
lawn-tennisförbundet i Paris 1913. Z. införde i
Sverige 1925 de s. k. en-tout-cas-banorna (se
Lawn-tennis). Han har bl. a. skrivit
»Idrotternas bok. IX. Lawn-tennis» (1911;
6:e uppl. 1932). Å. S-n.
Zetterholm, Carl Johan Ludvig,
skådespelare och teaterledare (1818—73). Z. var
1839—42 anställd vid O. U. Torsslows
sällskap, 1842—54 vid Nya (Mindre) teatern, 1854
—57 vid Södra teatern, från 1855 även såsom
styresman. Han ledde från 1857 eget
sällskap, från 1859 den efter branden 1857
återuppbyggda Södra teatern samt senare
samtidigt också Djurgårdsteatern och
Ladugårds-landsteatern (nuv. Folkteatern). Z. var i
yngre dagar en karaktärskomiker med
fantasi och bredd, senare en praktisk och för
sin redbarhet allmänt skattad teaterledare.
Bland hans roller märkas skomakaren i
»Lum-pacivagabundus», Knäcksell i
»Positivhata-ren», Masken i »Döden fadder» och Bror
Jo-nathan. G. K-g.
Zetterquist, Lars Johan, violinist (f.
1860 25/s), elev av F. Book, Léonard och
Si-voli. Inträdde i hovkapellet 1882 och var
konsertmästare där 1886—1914, sedan förste
konsertmästare i
Konsertföreningen till
1927, 1886—98 även
regementsmusikdi r.;
lärare i violinspelning
vid Konservatoriet
1903—27 (prof. 1914).
Z. har ofta uppträtt
på konserter och varit
flitigt anlitad vid
kammarmusikaftnar;
hans solida teknik och
konstnärliga
uppfattning ha skattats
mycket högt. Sedan 1927
är Z. bosatt i Arvika och lärare vid
Folkliga musikskolan. T. N.
Zetterstedt, Johan Emanuel, botanist
(1828—80), brorson till J. V. Z. Blev fil. dr
i Uppsala 1854, docent 1855 och lektor i
Jönköping 1863. Z. skrev bl. a. »Om
vegetationen i de högländtaste trakterna af Småland»
(1867) och flera arbeten om mossorna.
Zetterstedt, Johan
Vilhelm, entomolog,
universitetslärare
(1785-1874). Blev 1808
fil. dr, 1810 docent i
botanik, 1812 adjunkt
i naturalhistorien och
1839 prof, i botanik
och praktisk ekonomi
efter att 1828—36 ha
varit akademisekr.,
allt i Lund. Z.
företog talrika
samlings-resor till olika delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
