1163 Zettler—Zeus 1164 Bilé 1. Zeus(?)- Bronsstaty, funnen i havet vid Eubeas norra udde. köpings domkyrkas torn ombyggdes efter Z:s förslag 1877—86, Uppsala domkyrka restaurerades 1885—92 och Skara domkyrka 1886— 94; de första förslagen till dessa restaureringar utarbetade han på 1870-talet. Tornet till Klara kyrka i Stockholm uppfördes efter hans ritningar 1883—86. Z. ledde även restaureringen av Kalmar slotts yttre 1885—89. Dessutom utförde han ritningar till flera nya kyrkor i Skåne och Blekinge, bl. a. Allhelgona-kyrkan i Lund (invigd 1891) samt förhallen till Kristianstads kyrka (1875). Ännu flera voro hans profana byggnadsarbeten från samma tid, bl. a. Häckeberga slott (1873—75), Bolinderska huset i Stockholm (1874), Norra latinläroverket i Stockholm (1876—80), en av Z:s bästa nybyggnader, och universitetshuset i Lund (1878—82). Z. blev 1881 v. prof, i byggnadskonst vid Konstakad., efterträdde s. å. Scholander som intendent vid överintendentsämbetet samt var efter von Dardel 1882—97 överintendent. lian ägnade sig fortfarande åt en betydande byggnadsverksamhet och uppförde Matteuskyrkan i Norrköping (1887—92), Oskar Fredriks kyrka i Masthugget i Göteborg, i gotisk stil (1889—93), m. fl. Z:s restaureringsverksam-het klandras numera hårt (jfr Restaurering, sp. 670), särskilt den, som gick ut över Uppsala domkyrka. Z. utarbetade 1883 på uppdrag ett projekt till ordnande av Helgeandsholmen med gemensamt hus för riksdag och riksbank, på samma gång som han utförde åtskilliga planer till riksdagshus, förlagt till olika platser. Han arbetade även senare på uppgiften och kom med flera förslag. — Även åt frågan om operabyggnaden ägnade Z. sina krafter, då han 1884 utarbetade ett förslag till dåv. operahusets inre ombyggnad och tillbyggnad med fasad åt Karl Xll:s torg. (E. L-k.) Zettler [tsä'tler], Franz X a v e r, tysk glasmålare (1841—1916). Z. ledde en konstanstalt för kyrkliga arbeten, som slutligea sysselsatte inemot 300 pers. 1870 grundade han en glasmålerianstalt i München, vilken nådde världsrykte. G-g N.* Zéu'gma, grek., »förbindelse», förening av två satser el. substantiv genom ett verb, som strängt taget blott passar till den el. det ena, t. ex. Låt, Campagna, ljuvt i dina linjer få förtona, liksom de, hans kval. (Förtona kan blott i överförd bemärkelse sägas om kval.) R-n B. Zeune [tsål'ne], Jo hann August, tysk blindpedagog och geograf (1778—1853), prof, vid Berlins univ., mest känd som grund-läggare av blindundervisningen i Tyskland. 1806 upprättade Z. en blindanstalt i Berlin och arbetade för de blindas väl genom förbättrade undervisningsmetoder och skrifter, bl. a. »Belisar, über den Unterricht der Blia-den» (1808). _ G. Ek. Zéus (grek. Zeus, gen. Dio's), den ende grekiske gud, som med säkerhet kan påvisas även hos andra indoeuropeiska folk. Ordet är detsamma som lat. Ju-piter, skt Dyaus (se dessa ord); såväl i grekiskan som i sanskrit förekommer ofta det i latinet stående tillägget »fader» (lat., grek, pater). Ordet betyder »himmel», och den vanliga uppfattningen är, att Z. är den ljusa himlarymdens gud. Hans verksamhet visar emellertid, att himlen tillhör honom som rummet för de atmosfäriska företeelserna. Z. är molnskockaren, blixt-slungaren och regnsändaren, som bor på den högsta bergstoppen i närheten, kring vilken molnen skocka sig och från vilken åska och regn bryta lös. Blixten och örnen äro hans attribut. 1 hans kult förekomma ofta ceremonier, som avse att framkalla regn eller eljest inverka på väderleken. Med denna maktfulla verksamhet sammanhänger, att Z. redan i tiden före de homeriska dikternas utformning blev den högste guden, vilken de övriga underordnades som vasaller. Homeros förlägger hans palats till toppen av Olympen, ett namn, som företrädesvis fäst sig vid Olympos (se d. o.); omkring Z:s palats ligga de övriga gudarnas boningar; gudastaden är omgiven av en ringmur. I egenskap av högste gud skyddade Z. konungens rätt och de oskrivna lagar, på vilka samhällsordningen vilade; han blev rättvisans och moralens väktare, statens och statsordningens beskyddare; hans fester hade ofta politisk betydelse och firade honom som statens och frihetens räddare. Såsom reengud blev han jordbrukets beskyddare; därmed sammanhänger, att en »underjordisk» Z. ibland nämnes. I folktron hade Z. icke samma förhärskande ställning. Hos diktare, Hesiodos,