Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1165
Zeuthen, E. J.—Zeuthen, H. G.
1166
Bild 2. Huvudet av statyn frän Eubea.-Bild 3. Kariskt Zeushuvud. 300-talet f. Kr. —Bild 4. »Zeus frän Otricoli».
Pindaros, Aischylos, har man talat om en
»Zeusreligion», i vilken Z:sförhärskande
ställning och världsstyrelse starkt framhållas;
Dike, rättvisans gudinna, är hans bisittare.
Hos filosoferna, i synnerhet stoikerna,
upphöjdes Z. t. o. m. till den högsta principen.
Han identifierades även med främmande
gudar, Ammon, Sabazios m. fl.
Z. har en rik mytologi. Myten om hans
födelse och barndom är sannolikt förgrekisk; den
tillhör Kreta, där man även visade Z:s grav.
Han var son till Kronos och Rhea (se dessa
ord). När Z. vuxit upp, störtade han sin fader
och stängde in honom och de övriga titanerna
i Tartaros. I denna myt om en strid mellan en
äldre och en yngre gudageneration förmodar
man en återspegling av en strid mellan de
förgrekiska och de invandrade grekernas gudar.
Z. och de nya gudarna stredo även med
giganterna; slutligen dräpte Z. vulkanguden Tyfon.
Om Z:s behandling av människorna se P r
o-metheusmyten. Z:s gemål är hans syster
Hera, deras son är Ares. Hefaistos säges Hera
ha fött utan man, liksom Athena sprang fram
ur Z:s huvud. Z. har många bigemåler, vilket
var naturligt i en tid. då frilloväsendet var
vanligt; delvis beror det säkert därpå, att
han på olika kultorter fick oFka gemåler.
Dessutom har han många förbindelser med
jordiska kvinnor, en föreställning, som
främjades därav, att de adliga släkterna förde sina
anor upp till Z. Leto födde åt honom
Apol-lon och Artemis, Semele Dionysos, Dione
Afrodite, Leda Dioskurerna, Alkmene Herakles;
av andra må nämnas lo, Danae, Europa,
An-tiope och Kallisto. Han var icke otillgänglig
för gosseskönhet och lät sin örn bortföra
Ga-nymedes till Olympen, där denne blev
gudarnas munskänk. — Z:s ryktbaraste
kultorter äro Olympia och Dodona (se dessa ord);
f. ö. hade han tempel i varje stad.
I konsten framställes Z. som en man i sin
kraftigaste ålder med rika lockar och
helskägg. Äldre småbronser visa honom
skridande framåt, helt naken, med blixten i sin hand
(sannolikt är den vid Eubeas n. udde nyligen
funna stora bronsstatyn en bild av Z.; se
bild 1—2). Senare är den vanliga typen den
sittande med blottad överkropp och manteln
slagen om underkroppen. Forntidens mest
be
römda Zeusbild var Feidias’ staty av guld och
elfenben i Olympia, vars höga och milda
skönhet prisas i hänryckta ordalag; den är endast
bekant från eleiska myntbilder (se bild 5),
möjl. finnes ett återsken därav i ett i Karien
funnet Zeushuvud från 300-talet f. Kr., nu i
Boston (se bild 3). Från hellenistisk tid
härstammar det nästan teatraliskt effektfulla
huvud, som är bekant under namnet »Z. från
Otricoli» (se bild 4; nu i Vatikanen).
Bild 5. Två eleiska mynt med avbildningar av
Feidias’ Zeusstaty i Olympia.
Litt.: A. B. Cook, »Z.» (2 bd, 1914, 1925);
M. P:n Nilsson, »Den grekiska religionens
historia» (1921) och »The mycenaean origin of
greek religion», kap. IV (1932). M. Pn N-n.
Zeuthen [så’jtan], Ernst Johan, dansk
målare och grafiker (f. 1880 80/i2). Z. blev
ingenjör vid Chalmers institut i Göteborg 1904 och
verkade som skeppskonstruktör bl. a. i
England och Amerika. 1909 blev han elev i
konstskola i Köpenhamn och slog 1917—19 igenom
med sina högst egenartade, färgstarka
målningar — marin, landskap och komposition —,
vilka delvis påverkats av J. F. Willumsen
(se d. o.). E. L-k.
Zeuthen [så’jton], HieronymusGeorg,
dansk matematiker (1839—1920). Efter
studier vid univ. i Göttingen och Paris blev han
1865 fil. dr och var 1886—1910 prof, vid
univ. i Köpenhamn. Hans matematiska insats
hänför sig huvudsaki. till talteorien samt till
forskningar inom matematikens historia, inom
vilket område han förvärvat sig ett
internationellt anseende. Hans mest bekanta arbete
är »Forelæsninger over matematikens
histo-rie» (2 bd, 1893—1903). Z. var medlem av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
