1165 Zeuthen, E. J.—Zeuthen, H. G. 1166 Bild 2. Huvudet av statyn frän Eubea.-Bild 3. Kariskt Zeushuvud. 300-talet f. Kr. —Bild 4. »Zeus frän Otricoli». Pindaros, Aischylos, har man talat om en »Zeusreligion», i vilken Z:sförhärskande ställning och världsstyrelse starkt framhållas; Dike, rättvisans gudinna, är hans bisittare. Hos filosoferna, i synnerhet stoikerna, upphöjdes Z. t. o. m. till den högsta principen. Han identifierades även med främmande gudar, Ammon, Sabazios m. fl. Z. har en rik mytologi. Myten om hans födelse och barndom är sannolikt förgrekisk; den tillhör Kreta, där man även visade Z:s grav. Han var son till Kronos och Rhea (se dessa ord). När Z. vuxit upp, störtade han sin fader och stängde in honom och de övriga titanerna i Tartaros. I denna myt om en strid mellan en äldre och en yngre gudageneration förmodar man en återspegling av en strid mellan de förgrekiska och de invandrade grekernas gudar. Z. och de nya gudarna stredo även med giganterna; slutligen dräpte Z. vulkanguden Tyfon. Om Z:s behandling av människorna se P r o-metheusmyten. Z:s gemål är hans syster Hera, deras son är Ares. Hefaistos säges Hera ha fött utan man, liksom Athena sprang fram ur Z:s huvud. Z. har många bigemåler, vilket var naturligt i en tid. då frilloväsendet var vanligt; delvis beror det säkert därpå, att han på olika kultorter fick oFka gemåler. Dessutom har han många förbindelser med jordiska kvinnor, en föreställning, som främjades därav, att de adliga släkterna förde sina anor upp till Z. Leto födde åt honom Apol-lon och Artemis, Semele Dionysos, Dione Afrodite, Leda Dioskurerna, Alkmene Herakles; av andra må nämnas lo, Danae, Europa, An-tiope och Kallisto. Han var icke otillgänglig för gosseskönhet och lät sin örn bortföra Ga-nymedes till Olympen, där denne blev gudarnas munskänk. — Z:s ryktbaraste kultorter äro Olympia och Dodona (se dessa ord); f. ö. hade han tempel i varje stad. I konsten framställes Z. som en man i sin kraftigaste ålder med rika lockar och helskägg. Äldre småbronser visa honom skridande framåt, helt naken, med blixten i sin hand (sannolikt är den vid Eubeas n. udde nyligen funna stora bronsstatyn en bild av Z.; se bild 1—2). Senare är den vanliga typen den sittande med blottad överkropp och manteln slagen om underkroppen. Forntidens mest be römda Zeusbild var Feidias’ staty av guld och elfenben i Olympia, vars höga och milda skönhet prisas i hänryckta ordalag; den är endast bekant från eleiska myntbilder (se bild 5), möjl. finnes ett återsken därav i ett i Karien funnet Zeushuvud från 300-talet f. Kr., nu i Boston (se bild 3). Från hellenistisk tid härstammar det nästan teatraliskt effektfulla huvud, som är bekant under namnet »Z. från Otricoli» (se bild 4; nu i Vatikanen). Bild 5. Två eleiska mynt med avbildningar av Feidias’ Zeusstaty i Olympia. Litt.: A. B. Cook, »Z.» (2 bd, 1914, 1925); M. P:n Nilsson, »Den grekiska religionens historia» (1921) och »The mycenaean origin of greek religion», kap. IV (1932). M. Pn N-n. Zeuthen [så'jtan], Ernst Johan, dansk målare och grafiker (f. 1880 80/i2). Z. blev ingenjör vid Chalmers institut i Göteborg 1904 och verkade som skeppskonstruktör bl. a. i England och Amerika. 1909 blev han elev i konstskola i Köpenhamn och slog 1917—19 igenom med sina högst egenartade, färgstarka målningar — marin, landskap och komposition —, vilka delvis påverkats av J. F. Willumsen (se d. o.). E. L-k. Zeuthen [så'jton], HieronymusGeorg, dansk matematiker (1839—1920). Efter studier vid univ. i Göttingen och Paris blev han 1865 fil. dr och var 1886—1910 prof, vid univ. i Köpenhamn. Hans matematiska insats hänför sig huvudsaki. till talteorien samt till forskningar inom matematikens historia, inom vilket område han förvärvat sig ett internationellt anseende. Hans mest bekanta arbete är »Forelæsninger over matematikens histo-rie» (2 bd, 1893—1903). Z. var medlem av en