Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zola, Émile - Zółkiewski, Stanisław - Zoll, Kilian Christoffer - Zollikofer, Georg Joachim - Zon - Zonaxel - Zondek, Bernhard - Zonguldak, Songuldak - Zonobservationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1193
Zölkiewski—Zonobservationer
1194
Efter att tre gånger ha sökt försoning
ined det officiella Frankrike genom att
resultatlöst kandidera till Franska akad. ryckte sig
Z. ur böckernas värld och tog parti i dagens
politiska kamp med sitt ryktbara manifest
»J’accuse» (1898; »Jag anklagar...», s. å.),
som blev en vändpunkt i Dreyfusprocessen
(se d. o.). Själv tvangs Z. att söka skydd i
England under mer än ett år för att undgå
ådömt fängelsestraff och dryga böter. Trots
fortsatta förföljelser återvände Z. till Paris,
där han omkom genom kolosförgiftning under
mystiska omständigheter. Med stora
hedersbetygelser gravsattes hans stoft 1908 i
Pan-théon, sedan domen över Dreyfus definitivt
upphävts. — Så gott som alla Z:s romaner
äro översatta till svenska. Se monografier
av bl. a. II. Lindgren (1898), E. A. Vizetelly
(1904), E. Lepelletier (1908), Elsa Dalström
(1913), E. Seillière (1923), A. Baillot (1924),
M. Josephson (1928), B. de Jouvenel (1931)
och H. Barbusse (1932); F.-C. Ramond, »Les
personnages des Rougon-Macquart» (1901;
personkatalog) ; P. Levin, »Den naturalistiske
roman» (1907); O. Levertin, »Utländsk
litteratur» (1909); L. Deffoux och E. Zavie, »Le
groupe de Médan» (1920); P. Louis, »Les types
sociaux chez Balzac et Z.» (1925). — Z:s
porträtt återges på vidst. plansch. Kj. S-g.
Zölkiewski [^olkjäTski], Stanislaw, polsk
fältherre (1547—1620). Var lärjunge och
anhängare till J. Zamoyski och stred mot Polens
inre och yttre fiender. 1610 ryckte Z. in i
Ryssland, slog den svensk-ryska hären vid
Klusjino, besatte Moskva, tog tsar Vasilij till
fånga och genomdrev, att Vladislav Vasa
valdes till tsar. Kronstorhetman 1613, förde
Z. flera strider mot turkar och tatarer. A. A-t.
Zoll [såll], KilianChristoffer,
konstnär (1818—60). Z. studerade vid Konstakad.
i Stockholm under nio år. Under
somrarna vandrade han omkring på landsbygden
i s. Sverige och blev
den förste svenske
genremålare, som kom
i verklig kontakt med
folket. Under ett par
vintrar samarbetade
han med Marcus
Larsson, på vars mariner
han målade
staffaget. Kompanjonska-pet, vari Z. av
Larsson hänsynslöst
exploaterades, fortgick
även senare i
Düsseldorf. 1845—46
stude
rade Z. vid akad. i Köpenhamn, där den
danska konsten, framför allt Köbkes måleri,
påverkade honom, vilket gör, att han i hög
grad skiljer sig från andra samtida svenska
folklivsmålare. Till Düsseldorf reste Z. i
Nordenbergs sällskap 1852. Det litterära,
tyska genremåleriet avtrubbade i någon mån
Z:s känsla för verkligheten. Det älskvärda
och naiva förblev dock orubbat. Bland Z:s
folklivsbilder äro bland de förnämsta:
»Moder och barn» (1847; Göteborgs museum),
»Majsångare» (1850; Norrköpings museum),
»Midsommardans i Rättvik» (1851; Motala
verkstad), »Mormors besök» (1856; Malmö
museum), »Inkvartering av husarer» (1856;
Malmö museum). Jfr Skåne, bild 48. —
Monogr. av Ph. Humbla (1932). Ph. H.
Zollikofer [tsåTikåfar], Geo rg J oa chim,
schweizisk-tysk predikant (1730—88), blev 1758
pastor vid reformerta församlingen i Leipzig,
som han skänkte ny psalmbok (1766) och
ny gudstjänstordning (1777). Z., en av
upplysningstidens förgrundsfigurer, utgav bl. a.
»An-dachtsübungen und Gebete» (2 bd, 1785). Sami,
predikningar i 15 bd 1788—1804. E. Nwn.
Zon. 1. (Astron., mat.) Den del av en
sfä-risk yta, som begränsas av två parallella
cirklar. Gränsfallet, att den ena cirkeln blir
oändligt liten el. bildar en punkt på sfären,
ger upphov till en s f ä r i s k kalott.
Ilim-melssfären indelas ofta i z. på olika sätt, och
jordens sfäroid indelas sedan antiken i fem
klimatzoner el. bälten: den heta, de
två tempererade och de två kalla. K. Lmk.
2. (Geol.) Den minsta underavd. av en
fossilförande lagerserie, som brukas inom den
stratigrafiska geologien. Zonindelningen
grundar sig på de olikheter i den fossilt bevarade
faunan el. floran, som ifrågavarande
avlagringar visa, och göras så, att olika z. få olika
ledfossil. I Sverige har man detaljerad
indelning i z. av nästan hela kambrosiluren samt
Skånes stenkolsförande bildningar.
3. (Krist.) Sammanfattningen av alla de
ytor på en kristall, som skära varandra i
parallella kanter. Den gemensamma
kantriktningen kallas z o n a x e 1. Två icke
parallella ytor bestämma en z. Varje kant på en
kristall kan vara zonaxel, och varje
kristall-yta kan samtidigt ligga i flera z. N. Zn’.
4. (Järnv.) Se J ä r n v ä g s t a r i f f e r.
Zonaxel, krist., se Z o n 3.
Zondek [tså’n-], Bernhard, tysk
gynekolog (f. 1891), av judisk börd. Z. var vid
Hitlerrevolutionen 1933 e. o. prof, vid univ.
och sjukhusöverläkare i Berlin, måste då
lämna Tyskland och utövar sedan hösten 1933
vetenskaplig forskning vid biokemiska
institutet vid Stockholms högskola. Z. har genom
sin forskning, i viktiga delar i samarbete med
S. Aschheim (se d. o., suppl.), i hög grad
vidgat kännedomen om insöndringsorganens
(de s. k. endokrina körtlarnas), särskilt
äggstockarnas och hjärnbihangets,
utomordentliga betydelse för könsorganens utveckling
och funktioner hos människan och djuren.
Z:s och Aschheims forskningar ha bl. a. givit
upphov till en biologisk reaktion på
havandeskap hos kvinnan i mycket tidigt stadium,
då ännu inga objektiva förändringar i
övrigt äro för handen, kallad
Aschheim-Zondeks graviditetsreaktion (se
Havandeskap i suppl.). Bvn.
Zonguldak [zångolda’k], Songuldak, stad
i Turkiet, vid Svarta havet, v. om mynningen
av Filyos; 11,987 inv. (1927); huvudstad i
vilajetet Z. (7,610 kvkm, 268,909 inv.). Viktig
exporthamn för stenkol.
Zonobservationer, observationsserier, som
anordnas i zoner. Vanligen omfattar varje
zonobservation stjärnor inom så trånga
de-klinationsgränser, att kikarens höjdläge ej
behöver ändras. Z. i denna form infördes av
Lalande i slutet av 1700-talet och utvecklades
under följ. årh. särskilt av Bessel och
Arge-lander. I nyare tid har den största serien av
z. utförts genom Astronomische Gesellschaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
