Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Zontariff—Zoologi
1196
Genom samverkan mellan observationer, bl. a.
i Lund, ha de noggranna orterna bestämts för
omkr. 200.000 stjärnor, ljusstarkare än
9“2-F. n. pågår en omobservering av nämnda
sällskaps stjärnkatalog, varvid dock fotografiska
metoder användas. K. Lmk.
Zontariff, se Järnvägstariffer.
Zönula Zfnnii, se Ackommodation 2.
Zonüridae, Gördelödlor, till ödlorna
(se d. o.) hörande kräldjursfam. från Afrika.
Gördelsvansen, Zonurus gigantens, från
Afrika blir 40 cm lång och utmärkes av att
svansen är klädd med kranslikt ordnade
taggfjäll. Den lever av gräshoppor o. a. mindre
djur, även ödlor. Arterna av släktet
Chamae-saura med ormlik kropp bilda en fortlöpande
serie med gradvis skeende reduktion av
ex-tremiteterna. T. P.
Zoocecldier, biol., se Gallbildningar.
Zoodomätier, biol., se D om a t i e r.
Zoofili, bot., se P o 11 i n a t i o n, sp. 1190.
Zoogamèt, dets. som planogamet (se G
a-meter).
Zoogaml, bot., se Pollination, sp. 1190.
Zoogéna bildningar, av djur alstrade
orga-nogena (se d. o.) berg- el. jordarter, t. ex.
krita (se d. o.), talrika kalkstenar (se K a 1
k-s t e n och Korallrev) och många
djup-havsbildningar (se d. o.). Z. spela en betydligt
större roll än fytogena bildningar
(se d. o.). N. Zn.
Zoogeografl, se D j u r g e o g r a f i.
Zoogl6e’a, bakteriekoloni, inbäddad i en
geléartad substans, bestående av uppsvällda
cellväggar.
Zookorl, bot., se Spridningsanordning.
Zoologi, läran om djuren. Särskilda grenar
av z. äro de, som sysselsätta sig med
utforskningen av bestämda djurgrupper, ss. o r n
i-t o 1 o g i med fåglarna, herpetologi med
kräldjuren, ichthyologi med fiskarna,
entomologi med insekterna, m a 1 a k o 1 o gi
med snäckor och musslor och p a r a s i t
o-1 o g i med djurparasiter. Viktigare är den
indelning, som grundar sig på de olika
synpunkter, ur vilka den zoologiska forskningen
sysselsätter sig med sitt material. Man kan
då urskilja två huvuddiscipliner,
morfologi och fysiologi, av vilka den förra
har till uppgift att undersöka organens
formförhållanden, den senare djurkroppens
funktioner. I den mån morfologien till föremål
har organismen under dess utveckling från
ägget, d. v. s. fosterutvecklingen, och alltså
undersöker djurens o n t o g e n i, kallas den
embryologi, medan den är anatomi (i
inskränkt bemärkelse) el. z o o t o m i, när den
utvuxna individen är dess objekt. Anatomien
är m a k r o s k o p i s k, när den uteslutande
sysselsätter sig med den grövre byggnaden,
mikroskopisk, när den med
mikroskopets hjälp behandlar den finare. Någon skarp
gräns mellan dessa båda områden kan
naturligtvis ej dragas. Som en särskild
forskningsgren räknas histologien (vävnadsläran),
som sysselsätter sig med vävnadernas el.
cellernas mikroskopiska anatomi. I senare fallet
talar man även om c y t o 1 o g i (cellära).
Anatomien är åter deskriptiv, då den
uteslutande nöjer sig med en beskrivning av
kroppsdelar och organ, el. komparativ, då den
på grundval av de genom beskrivningen
vun
na empiriska fakta söker utröna sambandet
mellan formerna och därigenom ytterst
djurtypernas släktskapsförhållanden. För den rent
deskriptiva framställningen av djurens
byggnad brukas även uttrycket z o o g r a f i.
Morfologiens olika grenar äro de viktigaste
medlen för uppställning av systematiken,
som efter de olika djurformernas större el.
mindre överensstämmelse i byggnaden söker
ordna dem i naturliga grupper, provinser,
klasser, ordningar etc. Läran om de utdöda
varelserna, paleontologien, kallas, i
den mån den uteslutande behandlar de fossila
djuren, paleozoologi. Djurfysiologien
skiljer sig ej principiellt från människans och
utgör numera i stor utsträckning en
hjälp-vetenskap till medicinen. Ett område av
densamma är djurpsykologien. En i stark
utveckling stadd modern gren av fysiologien
är utvecklingsfysiologien el.
ut-veckling smekaniken, som med hjälp
av experiment söker utforska orsakerna til!
fosterutvecklingens förlopp. Besläktad med
fysiologien är ekologien, el. biologien
i inskränkt bemärkelse, alltså läran om
djurens hushållning och deras yttre
levnadsförhållanden. Dessa omständigheter spela även
en viktig roll för djurgeografien, som
ej blott skildrar djurens fördelning på
jordytan utan även söker utröna orsakerna till
deras olika utbredning, varvid även
paleontologien har stor betydelse som hjälpvetenskap.
Läran om de för ett visst område utmärkande
djurarterna kallas faunistik. Den
morfologiska forskningen, för såvitt den söker
utröna släktskapssambandet mellan
djurformerna, behärskas i våra dagar helt av d e s c e
n-densläran (utvecklings- el.
härstamnings-läran), d. v. s. läran om arternas utveckling.
Orsakerna till denna utveckling sökas av
darwinismen och lamarckismen.
Även ärftlighetsläran kan delvis uppfattas
som en zoologisk forskningsgren. Praktiska
tillämpningar av z. äro t. ex. j a k t z o
o-1 o g i och skogszoologi.
Historia. Som den egentlige grundläggaren
av z. som vetenskap betraktas A r i s t o t
e-1 e s. Av hans biologiska arbeten ha till vår
tid bevarats bl. a. tio böcker »Om djurens
liv» (varav dock tre anses oäkta), fyra »Om
djurens delar» och fem »Om djurens
fortplantning». Han har i dem samlat sin tids
zoologiska vetande, grundat såväl på egna
och sina lärjungars iakttagelser som på vad
äldre forskare sammanbragt. Ehuru det
betraktelsesätt han i dessa anlägger endast
utgör ett led i hans metafysiska världsbild, är
hans insats dock av grundläggande betydelse
i z:s historia, emedan han från olika
synpunkter karakteriserar ett stort antal skilda
systematiska kategorier. Bland de former han
beskrivit har man kunnat igenkänna omkr.
520 av den moderna systematikens arter, alla
från Grekland och dess hav. Något eget,
fullständigt system uppställer han ej, och de, som
av senare tiders forskare anföras som hans,
äro kompilerade av utdrag ur hans skrifter.
Som forskare betonade han framför allt
betydelsen av jämförande studier. Mest
sysselsatte han sig med djurens anatomi,
fortplantning och utveckling. Särskilt hans
skildringar av dessa förhållanden hos havsdjuren, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>