Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Zoopaleontologi—Zorn
1204
Bild 1. Anders Zorn. »Självporträtt i Moradräkt.»
Målning 1907 (Malmö museum).
djurpark, särskilt omfattande den nordiska
faunan, har Vet.-akad. ställt denna fond till
Nordiska museets förfogande. Lönnb.
Zoopaleontologi, se Paleontologi, sp. 532.
Zoospörer, bot., se S p o r.
Zootomi, se Zoologi.
Zopf [tsåpf], ty. (eg. hårpiska), Z o p f s t i 1,
Perukstil. Ordet har förr använts som
konstterm (se N y k 1 a s s i c i s m, sp. 10) i
betydelsen gammalmodigt, cirklat,
förkonstlat väsen i allm.
Zopho’dia, zool., se Mottfjärilar.
Zoppo [tså’på], it., mus., lamt, haltande.
Zoppot [tså’påt], po. Sopoty, stad i
fristaten Danzig, vid Danziger Bucht, 12 km n.
n. v. om staden Danzig; 30,835 inv. (1929).
Z. är en av östersjökustens populäraste
badorter och har stora hotell, spelbank,
frilufts-opera, sanatorium m. m.
Zorn [sårn], Anders Leonard, konstnär
(18 6 0 18/2—1920 22/8), son till bryggmästar
Leonard Zorn från Üettingen, Württemberg, och
Grudd Anna Andersdotter från Mora. Z. föddes
och tillbragte sin barndom på morföräldrarnas
gård i Utmelands by och sattes hösten 1872 i
Enköpings skola. Han hade redan vid denna
tid klart för sig valet av levnadsbana;
teckningar och akvareller från skoltiden bära
tydligt vittne om hans säregna begåvning.
Hans skolbetyg däremot voro ej lysande. 1874
kom han till Stockholm och började i
snickar-lära samt blev elev i Konstakad:s
principskola i avsikt att utbilda sig till skulptör.
Han övergav dock snart skulpturen och
ägnade sig åt akvarellmåleri. Z. ägnade sig helt åt
det nya i konsten och lyckades snart att
medelst konsekvent genomfört valörmåleri ge en
konstnärligt tolkad verklighetsillusion. Då
han 1881 lämnade akad., uppsökte han ej
heller Paris för vidare studier utan begav sig
direkt till Spanien, som han lärt känna genom
Egron Lundgrens akvareller, vilka utövat ett
avgörande inflytande på hans konst.
Redan vid denna tid hade Z. gjort sig känd
som porträttmålare. Han förvärvade rykte
som »trollkonstnär» genom sitt snabba, säkra
sätt att måla. Det karakteristiska för Z:s
sätt att arbeta låg dock ej så mycket i hans
lätthet att lösa problemen som i hans
systematiska arbetssätt. Han hade genomarbetat
varje verk, innan han började måla, och
under hela 1880-talet gjorde han talrika
detaljstudier till sina målningar.
1882 slog sig Z. ned i London, där han inom
kort gjorde sig känd som porträttmålare.
Vistelsen där blev betydelsefull ej minst
emedan han på allvar började arbeta med etsning,
vars grunder han lärde sig av A. H. Hägg
men som han snabbt utvecklade efter egna
idéer. Han återkom till Sverige på korta
besök och företog upprepade resor till Södern.
Under dessa resor tillkom en rad av hans
förnämsta akvareller: »Bruden»,
»Vallacktiggare», »Kaikroddare» och flera
Stambul-bilder. 1887 är ett märkesår. Under en resa
i Spanien utförde han en serie betagande
akvareller och flera porträtt. S. å. bosatte
han sig i Paris. Han började 1887 allt oftare
experimentera med oljefärgstekniken. På
Da-larö 1887 och i S:t Ives nyåret 1888
målades de första oljetavlorna, däribland »Le
pécheur» (S:t Ives 1888), som inköptes av
franska staten. Z-.s första oljemålningar äro
bundna av hans akvarellstil, men
akvarellerna 1887—91 bära ändå starkare spår av
inflytande från hans intensiva arbete med
oljetekniken. Efter 1891 använde han ej
akvarell annat än för tillfälliga skisser och
valörstudier. Flera större verk tillkommo
under denna epok: porträtten av Antonin
Proust, Coquelin cadet (Th. Laurins samh), sir
Ernest Cassel och flera av dennes släktingar,
Ivar Bendixson (se bild vid d. o.; Stockholms
högskola), Rosita Mauri m. fl. samt skildrinszar
av svensk och fransk natur, ss. »Ute»
(Göteborgs museum), »Efter badet», »Reflexer»,
»Midnatt», »Kyrkfärd» samt Morastudierna
»Brödbakning» och »Margit» (Zorns samh).
Ljusstudierna äro utmärkande för dessa år,
såväl då det gäller oljemålning som akvarell
och etsning. 1893 var Z. svensk kommissarie
vid världsutställningen i Chicago. Nu började
ett nytt skede i hans utveckling. Han slog
omedelbart igenom, fick porträttbeställningar
och suggererades av landets enorma
möjligheter. Det ledde till en utveckling av hans
personliga stil, vars karakteristiska drag
visserligen skönjas från början men som nu
genomföras i en säker, bred penselföring och
sober färgskala. I de verk, som tillkommo
1893 och följ, år, stegrar han
uttrycksmedlen. Atmosfärens klara genomskinlighet,
solskenet, nordisk grönska och blått vatten
stråla i Dalaröbilderna, ss. »Frileuse» (1894;
i prins Eugens samling), och i
Veneziaskild-ringen »I min gondol» (s. å.; Zorns saml.)
har han måhända nått längst i
luftskildringen. Det är alltjämt toner och valörer han
arbetar med. Han kämpar sig under dessa
år fram till en enkelhet i framställningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
