1209 Zuaver—Zugspitze 1210 Zuäver, urspr. en kabylstam i Algeriet, som vid fransmännens erövring av detta land ansågs för de bästa infanteristerna. Namnet övergick jämte stammens pittoreska dräkt till de två av infödingar under franska officerare och underofficerare rekryterade bataljoner, som uppsattes 1830. Deras snart vunna rykte lockade många fransmän till dem. 1839 avskildes de infödda från dem och bildade särskilda t u r k o s r e g:t e n. Z:s styrka ökades efter hand och uppgår nu till 6 reg :ten, förlagda i Algeriet, Tunisien och Marocko. C. O. N.* Zubov [zo'bef], Platon A lek s an d r o-vitj, furste, rysk militär (1767—1822). Väckte som gardeslöjtnant Katarina II :s uppmärksamhet och blev hennes siste älskare. Z. överhopades med utmärkelser och rikedomar; 1796 blev han tysk riksfurste. Under Katarinas sista år förenade han i sin hand tretton ämbeten och njöt högmodigt av sin makt men föll i onåd hos kejsar Paul. A. A-t. Zuccarelli [tsokaräTi] el. Z u c c h e r e 11 i, Francesco, italiensk målare (1702—88). Utbildade sig i Rom och Venezia men fick sin huvudsakliga verksamhet i England. Z. ägnade sig först åt historiemåleri men övergick snart till landskapskonsten. H. C-l. Zuccari [tso'kari] (el. Zuccaro, även Zuc-chero), italienska målare. — T ad de o Z. (1529—66) var den förste, som bröt med manierismens spetsfundigheter. Under anslutning till Correggio och Rafael genomförde han en förenkling av kompositionen och en mera målerisk form, varigenom landskap och miljöskildring fingo större betydelse. Bland hans verk märkas fresker i Caprarola samt i Rom i Palazzo Farneses huvudsal och i Sala regia i Vatikanen. — Federico Z. (1542—1609), bror och lärjunge till föreg., arbetade i samma anda men stod ej på samma konstnärliga nivå. Utom i Rom målade han fresker på olika håll i Europa. Hans bästa verk är en fresk i Dogepalatset i Venezia, framställande kejsar Fredrik Bar-barossa inför påven. F. Z. var även konst-teoretisk författare. H. C-l. Zuccherelli [ tsokerä'li], se Zuccarelli. Zuccoli [tso'kåli], L u c i a n o, greve, italiensk författare (1870—1929). Var först officer, sedan författare, skrev ett stort antal populära romaner och noveller, erotiska och psykologiska, »Roberta» (1896), »Ufficiali, sottufficiali, caporali e soldati» (1913), »Le cose piü grandi di lui» (1922; »övermakt», 1926), »Kif Tebbi» (1923) m. fl. R-n B. Zuckerhütl [tso'kør-], se S tub ai al per na. Zuckmayer [tso'kmäiør], Carl, tysk författare (f. 1896). Har haft stor framgång med »Der fröhliche Weinberg» (1925), »Schinderhannes» (1927), »Katharina Knie» (1929), barnpjäsen »Kakadu-Kakada» (1930) och »Der Haupt-mann von Köpenick» (1931; uppf. i Sthlm s. å.), sceniskt verksamma stycken. R-n B. Zug [tsök]. 1. Kanton i mell. Schweiz, omgiven av kantonerna Zürich, Schwyz, Luzern och Aargau; 240 kvkm (näst Basel-Stadt den minsta av kantonerna), 34,395 inv. (1930); huvudstad: Zug (se nedan). S. ö. delen upp-fylles av Alpernas utlöpare, medan återstoden tillhör den schweiziska högslätten. Z. genom-flytes av Reuss’ biflod Lorze. som avvattnar Ägerisjön (723 m ö. h., 7 kvkm, största djup Zugspitze. 83 m) och den betydande Zugsjön (417 m ö. h., 38 kvkm, största djup 198 m). Befolkningen är till största delen tysktalande och protestantisk. Huvudnäringar äro boskapsskötsel med mejerihantering samt industri (textilfabriker, tillv. av kondenserad mjölk m. m.). — Enl. författningen av 1894 utövas den lagstiftande makten av kantonsrådet (Kantonsrat) och den verkställande av regeringsrådet (Regierungsrat, 7 medl.). S. F. Historia. 1264 erövrades Z. av habsbur-garna, men redan 1352 ockuperades det av Edsförbundet, 1355—64 var det ånyo besatt av habsburgarna, varefter det slutligen införlivades med Edsförbundet. Under religionskrigen på 1500- och 1600-talet stred Z. på den katolska sidan. 1798—1803 var Z. införlivat med Waldstätten. 1845 slöt det sig till Son-derbund (se Schweiz, sp. 556), besattes 1847 av Edsförbundets trupper och påtvangs 1848 representativ författning. Konservativa och klerikala härskade länge; 1894 antogs en något mer demokratisk författning. B. E-r. 2. Huvudstad i ovannämnda kanton, vid n. ö. hörnet av Zugsjön; 11,113 inv. (1930). Järnvägsknut; betydande bomulls- och elek-troteknisk industri. Medeltida byggnader (rådhuset, flera kyrkor) ge staden ett ålderdomligt utseende. Zugsjön [tsök-], ty. Zuger See, se Zug 1. Zugspitze [tsöAJpitso], alptopp i Wetter-steingebirge, Nordtyrolska kalkalperna, på gränsen mellan Bayern och Österrike; når 2.963 m ö. h. och är Tysklands högsta topp. Meteor, observatorium, turisthotell. På tyska sidan bergbana (öppnad 1930) från Garmisch till Schneefernerhaus, fortsatt (1931) av linbana till toppen; på österrikiska sidan linbana från Ehrwald-Obermoos, öppnad 1926.