1207 Zorrilla de San Martin—Zsigmondy 1208 1872 ett radikalt kabinett. Efter konung Al-fonsos tronbestigning 1875 måste Z. lämna Spanien men blev en medelpunkt för de republikanska strävandena i utlandet. Dödsdömd in contumaciam, fick han amnesti och återvände 1894 till hemlandet. K. A. H. Zorrilla de San Martin [påriTja- -ti'n], Juan, uruguaysk författare, vältalare (f. 1857 el. 1855), litteraturens »grand old man» i hemlandet. Hans rykte grundar sig förnämligast på det vackra urskogseposet »Tabaré» (1888), ett av Spanska Amerikas förnämsta diktverk, som behandlar legenden om indianen med blå ögon och en dubbelsjäl. På sin tid gjorde det ett formligt triumftåg genom alla spansktalande länder. Även Z:s ode »La leyenda pa-tria» (1879) är mycket berömt. K. A. H. Zorrilla y Moral [påriTja i måra'1], José, spansk författare (1817—93), en av den spanska romantikens förnämsta gestalter och en av Spaniens populäraste skalder. Sin första berömmelse vann Z. genom en sorgedikt vid Larras begravning (1837) och publicerade sedan ett stort antal lyriska och dramatiska verk. I Granada kröntes han 1889 till diktarkung. Ett av Z:s mest betydande lyriska verk är legendsamlingen »Can-tos del trovador» (1841), och bland hans dramer må nämnas »El zapatero y el rey» (1842) och framför allt hans Don Juansdrama »Don Juan Teno-rio» (1844), som blivit Spaniens populäraste folkskådespel och allhelgonadagen uppföres på alla spanska teatrar. K. A. H. Zoser, farao, se S a k k a r a. Zostèra, bot., se B a n d t å n g. Zostjenko [zå'Jtjinka], Michail Midi a j 1 o v i t j, rysk författare (f. 1895). Efter att under revolutionen ha varit officer i röda armén gjorde sig Z. från början av 1920-talet känd som en produktiv humoristisk författare. Hans specialitet är smärre, litterärt föga märkvärdiga men underhållande och för nutida ryskt liv belysande skisser, som ge små glimtar av brytningen mellan gammalt och nytt i Ryssland; särskilt skildras de komiska förvecklingar, som uppstå, då genomsnitts-småborgaren söker tillägna sig sovjettermino-logi och sovjetpsykologi. A. Kgn. Zr, kem. tecken för en atom zirkonium. Zrfnski, ung. Zrinyi, kroatisk magnatätt, utslocknad 1703, av vilken flera medlemmar spelat betydande roll i Kroatiens och Ungerns historia. — Greve N i k o 1 a (M i k 1 6 s) Z. (d. 1566) utmärkte sig i striderna mot turkarna, var 1542—56 ban av Kroatien, Slavo-nien och Dalinatien, försvarade 1566 med utomordentlig tapperhet Szigetvår mot Soli-man I, som dog under belägringen; Z. stupade vid slottets stormning. — Hans sonsons son greve N i k o 1 a (Miklos) Z. (1620—64) stred under trettioåriga kriget mot svenskarna i Böhmen och sedan mot turkarna. Han var en fint bildad man och skrev på ungerska ett epos om Szigetvars belägring. 1647—64 var han ban av Kroatien, Slavonien och Dalma-tien. I denna värdighet efterträddes han av sin bror greve Petar Z. (1621—71), som efter Österrikes nesliga fred med turkarna 1664 konspirerade med andra ungerska och kroatiska stormän och Ludvig XIV mot kejsar Leopold I och slutligen jämte sin svåger K. F. Frankopan lockades till Wien och avrättades. — Hans dotter Helena var först g. m. Frans I Råköczi, sedan med I. Tököly. A. A-t. Zrinyi [zri'nji], se Z r i n s k i. Zrnena gora [zo'rnena gåra'], K a r a d z a dag, bergskedja i Bulgarien, del av det s. k. Antibalkan, skiljes från Balkan av Tundzas dal. Högsta topp Samodivec, 1,127 m ö. h. Zscharnack [tfa'r-], Leopold, tysk teolog (f. 1877), blev prof, i Breslau 1922, i Kö-nigsberg 1925. Tills, m. andra har han utgivit bl. a. »Die Religion in Geschichte und Gegen-wart» (1909—13; ny uppl. 1926—31) och Zeit-schrift für Kirchengeschichte 1919—30. Av Z:s skrifter märkas »Der Dienst der Frau in den ersten Jahrhunderten der christlichen Kirche» (1902), »Lessing und Semler» (1905) och »Das Werk Martin Luthers in der Mark Brandenburg» (1917). E.Nwn. Zschokke [tfå'ko], H e i n r i c h, tysk författare (1771—1848). Skrev som yngre äventyrsromaner (»Abällino, der grosse Bandit», 1793, sv. övers. 1815, m. fl.) och teaterstycken, kom 1795 till Schweiz, där han vart led. av stora rådet och senare av överstyrelsen för skogs- och bergväsendet i Aargau. Z. var en ytterst alsterrik författare, som utgav bl. a. ett verk om skogsskötsel, flera stora historier, t. ex. Schweiz’ (1822) och Bayerns (1811—18), och av W. Scott påverkade romaner samt folkligt lagda berättelser, det omfattande »Stunden der Andacht» (8 bd, 1808—16; sv. övers, i 4 bd 1828—30; måttfullt rationalistiskt), en självbiogr. (2 bd, 1842) m. m. Hans folkblad och periodiska publikationer nådde en bred allmänhet. »Gesammelte Schriften» utkommo 1851—54 i 35 bd, »Sämmtliche Novellen» 1904 i 12 bd. — Biogr. av sonen Emil Z. (1866) och M. Schneiderreit (1902). R-n B. Z S F S R, förk. för Zakavkazskaja sotsia-listitjeskaja federativnaja respublika, se Transkaukasien 2. Zsigmondy [$i'gmåndi], Richard Adolf, österrikisk kemist, Nobelpristagare (1865—• 1929), från 1908 prof, i oorganisk kemi vid univ. i Göttingen. Genom arbeten över lysterfärger för glas leddes Z. till studiet av kol-loida lösningar och inlade på detta område utomordentliga förtjänster genom införandet av den ultra-mikroskopiska metodiken (tills, m. Sieden-topf 1903; se U 11 r a-mikroskop, och jfr Browns moleky-larrörelse) och genom viktiga arbeten, särskilt om kolloida metallösningar. Han utgav bl. a. »Zur Er-kenntnis der Kolloide» (1905; nytr. 1919), »Kolloidchemie» (1912; 5:e uppl. av d. I 1925). Z. fick 1926 års kemiska Nobelpris. G. S-ck.