Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zorrilla, Manuel Ruiz - Zorrilla de San Martin, Juan - Zorrilla y Moral, José - Zoser - Zostera - Zostjenko, Michail Michajlovitj - Zr (kemi) - Zrinski, ätt - Zrinyi - Zrnena gora, Karadža dag - Zscharnack, Leopold - Zschokke, Heinrich - Z S F S R - Zsigmondy, Richard Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Zorrilla de San Martin—Zsigmondy
1208
1872 ett radikalt kabinett. Efter konung
Al-fonsos tronbestigning 1875 måste Z. lämna
Spanien men blev en medelpunkt för de
republikanska strävandena i utlandet.
Dödsdömd in contumaciam, fick han amnesti och
återvände 1894 till hemlandet. K. A. H.
Zorrilla de San Martin [påriTja- -ti’n],
Juan, uruguaysk författare, vältalare (f. 1857
el. 1855), litteraturens »grand old man» i
hemlandet. Hans rykte grundar sig förnämligast
på det vackra urskogseposet »Tabaré» (1888),
ett av Spanska Amerikas förnämsta diktverk,
som behandlar legenden om indianen med blå
ögon och en dubbelsjäl. På sin tid gjorde det
ett formligt triumftåg genom alla
spansktalande länder. Även Z:s ode »La leyenda
pa-tria» (1879) är mycket berömt. K. A. H.
Zorrilla y Moral [påriTja i måra’1], José,
spansk författare (1817—93), en av den
spanska romantikens förnämsta gestalter och en
av Spaniens populäraste skalder. Sin första
berömmelse vann Z.
genom en sorgedikt
vid Larras begravning
(1837) och publicerade
sedan ett stort antal
lyriska och
dramatiska verk. I Granada
kröntes han 1889 till
diktarkung. Ett av
Z:s mest betydande
lyriska verk är
legendsamlingen »Can-tos del trovador»
(1841), och bland hans
dramer må nämnas
»El zapatero y el rey» (1842) och framför
allt hans Don Juansdrama »Don Juan
Teno-rio» (1844), som blivit Spaniens populäraste
folkskådespel och allhelgonadagen uppföres
på alla spanska teatrar. K. A. H.
Zoser, farao, se S a k k a r a.
Zostèra, bot., se B a n d t å n g.
Zostjenko [zå’Jtjinka], Michail
Midi a j 1 o v i t j, rysk författare (f. 1895). Efter
att under revolutionen ha varit officer i röda
armén gjorde sig Z. från början av 1920-talet
känd som en produktiv humoristisk författare.
Hans specialitet är smärre, litterärt föga
märkvärdiga men underhållande och för
nutida ryskt liv belysande skisser, som ge små
glimtar av brytningen mellan gammalt och
nytt i Ryssland; särskilt skildras de komiska
förvecklingar, som uppstå, då
genomsnitts-småborgaren söker tillägna sig
sovjettermino-logi och sovjetpsykologi. A. Kgn.
Zr, kem. tecken för en atom zirkonium.
Zrfnski, ung. Zrinyi, kroatisk magnatätt,
utslocknad 1703, av vilken flera medlemmar
spelat betydande roll i Kroatiens och
Ungerns historia. — Greve N i k o 1 a (M i k 1 6 s)
Z. (d. 1566) utmärkte sig i striderna mot
turkarna, var 1542—56 ban av Kroatien,
Slavo-nien och Dalinatien, försvarade 1566 med
utomordentlig tapperhet Szigetvår mot
Soli-man I, som dog under belägringen; Z. stupade
vid slottets stormning. — Hans sonsons son
greve N i k o 1 a (Miklos) Z. (1620—64) stred
under trettioåriga kriget mot svenskarna i
Böhmen och sedan mot turkarna. Han var en
fint bildad man och skrev på ungerska ett
epos om Szigetvars belägring. 1647—64 var
han ban av Kroatien, Slavonien och
Dalma-tien. I denna värdighet efterträddes han av
sin bror greve Petar Z. (1621—71), som
efter Österrikes nesliga fred med turkarna 1664
konspirerade med andra ungerska och
kroatiska stormän och Ludvig XIV mot kejsar
Leopold I och slutligen jämte sin svåger K. F.
Frankopan lockades till Wien och avrättades.
— Hans dotter Helena var först g. m.
Frans I Råköczi, sedan med I. Tököly. A. A-t.
Zrinyi [zri’nji], se Z r i n s k i.
Zrnena gora [zo’rnena gåra’], K a r a d z a
dag, bergskedja i Bulgarien, del av det s. k.
Antibalkan, skiljes från Balkan av Tundzas
dal. Högsta topp Samodivec, 1,127 m ö. h.
Zscharnack [tfa’r-], Leopold, tysk
teolog (f. 1877), blev prof, i Breslau 1922, i
Kö-nigsberg 1925. Tills, m. andra har han utgivit
bl. a. »Die Religion in Geschichte und
Gegen-wart» (1909—13; ny uppl. 1926—31) och
Zeit-schrift für Kirchengeschichte 1919—30. Av
Z:s skrifter märkas »Der Dienst der Frau in
den ersten Jahrhunderten der christlichen
Kirche» (1902), »Lessing und Semler» (1905)
och »Das Werk Martin Luthers in der Mark
Brandenburg» (1917). E.Nwn.
Zschokke [tfå’ko], H e i n r i c h, tysk
författare (1771—1848). Skrev som yngre
äventyrsromaner (»Abällino, der grosse Bandit»,
1793, sv. övers. 1815, m. fl.) och teaterstycken,
kom 1795 till Schweiz, där han vart led. av
stora rådet och senare av överstyrelsen för
skogs- och bergväsendet i Aargau. Z. var en
ytterst alsterrik författare, som utgav bl. a.
ett verk om skogsskötsel, flera stora historier,
t. ex. Schweiz’ (1822) och Bayerns (1811—18),
och av W. Scott påverkade romaner samt
folkligt lagda berättelser, det omfattande
»Stunden der Andacht» (8 bd, 1808—16; sv.
övers, i 4 bd 1828—30; måttfullt
rationalistiskt), en självbiogr. (2 bd, 1842) m. m. Hans
folkblad och periodiska publikationer nådde
en bred allmänhet. »Gesammelte Schriften»
utkommo 1851—54 i 35 bd, »Sämmtliche
Novellen» 1904 i 12 bd. — Biogr. av sonen Emil
Z. (1866) och M. Schneiderreit (1902). R-n B.
Z S F S R, förk. för Zakavkazskaja
sotsia-listitjeskaja federativnaja respublika, se
Transkaukasien 2.
Zsigmondy [$i’gmåndi], Richard Adolf,
österrikisk kemist, Nobelpristagare (1865—•
1929), från 1908 prof, i oorganisk kemi vid
univ. i Göttingen. Genom arbeten över
lysterfärger för glas leddes
Z. till studiet av
kol-loida lösningar och
inlade på detta
område utomordentliga
förtjänster genom
införandet av den
ultra-mikroskopiska metodiken (tills, m.
Sieden-topf 1903; se U 11 r
a-mikroskop, och jfr
Browns
moleky-larrörelse) och
genom viktiga arbeten,
särskilt om kolloida
metallösningar. Han utgav bl. a. »Zur
Er-kenntnis der Kolloide» (1905; nytr. 1919),
»Kolloidchemie» (1912; 5:e uppl. av d. I 1925).
Z. fick 1926 års kemiska Nobelpris. G. S-ck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
