Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1213
Zulu—Zur Linde
1214
der märkas målarens självporträtt, grupperna
»Daniele Zuloaga och hans döttrar» (1899),
»Efter kapplöpningen» (1900; museet i
Bryssel), »Zigenerska» (Thielska galleriet),
»Drickande bönder» (nationalgalleriet i Berlin),
porträttgrupp (Luxembourgmuseet i Paris),
porträtt av Maurice Barrès (i helfigur, Barrès
blickande ut över Toledo, 1914). ■—- Se M.
Utrillo m. fl., »Five essays on the art of I. Z.»
(1909). G-g N.*
Zulu, se S u 1 u e r.
Zulukaffrer, se S u 1 u e r och färgpl.
Afrikanska folk, bild 14.
Zululand [zöToländ], se Sululandet.
Zumbuscli [tso’mboj], K a s p a r, tysk
bildhuggare (1830—1915). Z. utförde flera statyer
o. a. monument, bl. a. Beethovens monument
(1800), Maria Teresiamonumentet (1884—88;
den arkitektoniska kolonnbyggnaden av
Ha-senauer) med 4 ryttarstatyer, grupper till fots
m. m. samt Radetzkymonumentet (ryttarstaty,
1892), alla tre i Wien. Z. blev 1873 prof, vid
konstakad. i Wien. G-gN.*
Zumpe [tso’m-]> Herm ann. tysk dirigent
och tonsättare (1850—1903), verkade bl. a. som
hovkapellmästare i Stuttgart, Schwerin och
München. Z. är främst känd genom operetten
»Farinelli» (1886; uppf. i Sthlm 1888). (H.G-t.)
Zuni [so’nji], se P u e b 1 o.
Zuntz [tsonts], N a t h a n, tysk fysiolog
(1847—1920), från 1881 prof, i fysiologi vid
Landwirtschaftliche Hochschule i Berlin. Hans
vetenskapliga verksamhet hänförde sig i
främsta rummet till kolsyrans bindning i
blodet, näringsläran samt energiomsättningen
och blodströmmen under växlande tillstånd
(muskelarbete, näringstillförsel, höjdklimat,
gifter). Ljd.
Zunz [tsonts], Leopold, tysk-judisk lärd
(1794—1886), en av grundläggarna av det
moderna studiet av judendomen. Z. utgav bl. a.
»Die gottesdienstlichen Vorträge der Juden»
(1832; ny uppl., utg. av N. Brüll, 1892) och
en rad avh. om judarnas historia, litteratur
och gudstjänstbruk samt filologiska och
bibliografiska verk. Sami. skr. i 3 bd 1875—76.
Zupancic [$opa’ntfitf], O., se S 1 o v e n s k a
språket och litteraturen; fr.
mo-nogr. av L. Tesnière (1931).
Zur, stad, se T y r o s.
Zurbarån [porcoara’n], Francisco de,
spansk målare (1598—1662 el. 1663). Fick sin
konstnärliga uppfostran i Sevilla hos Juan
de las Roélas, var också verksam i Madrid,
där han 1633 var Filip IV :s hovmålare. Han
kom aldrig utom Spaniens gränser och har i
nyare tid blivit kallad den mest spanske av
alla spanska målare. Z. framställer
munk-askesen och den fanatiska fromheten. Han var
vän med munkarna i Sevilla och har
mångfaldiga gånger framställt dem som enstaka
figurer el. i historiska kompositioner, alltid
fyllda av extas, på samma gång som deras
yttre människa är noggrant återgiven efter
naturen. Hans äldsta arbete efter hans
ankomst till Sevilla är ett stort altarverk
(1624) i stadens katedral. Därnäst utförde han
för Tomaskyrkan i Sevilla sitt kanske
förnämsta arbete, »Tomas’ från Aquino apoteos»
(nu i stadens museum). Därefter komma
några verk från 1629: sju scener ur den
helige Pedro Nolascos liv, dramatiskt livliga
»Häxorna i San-Millan.» Målning av I. Zuloaga.
kompositioner (i Madrids museum och i
Sevillas katedral) och scener ur Bonaventuras
liv (i Louvre, Berlin och Dresden). En cykel
består av bilder från Cartuja de las Cuevas,
ett kartusiankloster (i Sevillas museum).
Sedan han flyttat till Madrid 1650, målade han
»Herkules’ stordåd» för en sal i slottet
Buen-retiro (serien ej helt fullbordad, nu i Madrids
museum). — Litt.: P. Lafond, »Ribera et Z.»
(1909); J. Cascales y Munoz, »Z.» (1911); II.
Kehrer, »Z.» (1918). (E. L-k.)
Zur Li’nde [tsor-], Otto, tysk skald (f.
Helig munk. Målning av F. de Zurbarån i museet i
Sevilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
