1213 Zulu—Zur Linde 1214 der märkas målarens självporträtt, grupperna »Daniele Zuloaga och hans döttrar» (1899), »Efter kapplöpningen» (1900; museet i Bryssel), »Zigenerska» (Thielska galleriet), »Drickande bönder» (nationalgalleriet i Berlin), porträttgrupp (Luxembourgmuseet i Paris), porträtt av Maurice Barrès (i helfigur, Barrès blickande ut över Toledo, 1914). ■—- Se M. Utrillo m. fl., »Five essays on the art of I. Z.» (1909). G-g N.* Zulu, se S u 1 u e r. Zulukaffrer, se S u 1 u e r och färgpl. Afrikanska folk, bild 14. Zululand [zöToländ], se Sululandet. Zumbuscli [tso'mboj], K a s p a r, tysk bildhuggare (1830—1915). Z. utförde flera statyer o. a. monument, bl. a. Beethovens monument (1800), Maria Teresiamonumentet (1884—88; den arkitektoniska kolonnbyggnaden av Ha-senauer) med 4 ryttarstatyer, grupper till fots m. m. samt Radetzkymonumentet (ryttarstaty, 1892), alla tre i Wien. Z. blev 1873 prof, vid konstakad. i Wien. G-gN.* Zumpe [tso'm-]> Herm ann. tysk dirigent och tonsättare (1850—1903), verkade bl. a. som hovkapellmästare i Stuttgart, Schwerin och München. Z. är främst känd genom operetten »Farinelli» (1886; uppf. i Sthlm 1888). (H.G-t.) Zuni [so'nji], se P u e b 1 o. Zuntz [tsonts], N a t h a n, tysk fysiolog (1847—1920), från 1881 prof, i fysiologi vid Landwirtschaftliche Hochschule i Berlin. Hans vetenskapliga verksamhet hänförde sig i främsta rummet till kolsyrans bindning i blodet, näringsläran samt energiomsättningen och blodströmmen under växlande tillstånd (muskelarbete, näringstillförsel, höjdklimat, gifter). Ljd. Zunz [tsonts], Leopold, tysk-judisk lärd (1794—1886), en av grundläggarna av det moderna studiet av judendomen. Z. utgav bl. a. »Die gottesdienstlichen Vorträge der Juden» (1832; ny uppl., utg. av N. Brüll, 1892) och en rad avh. om judarnas historia, litteratur och gudstjänstbruk samt filologiska och bibliografiska verk. Sami. skr. i 3 bd 1875—76. Zupancic [$opa'ntfitf], O., se S 1 o v e n s k a språket och litteraturen; fr. mo-nogr. av L. Tesnière (1931). Zur, stad, se T y r o s. Zurbarån [porcoara'n], Francisco de, spansk målare (1598—1662 el. 1663). Fick sin konstnärliga uppfostran i Sevilla hos Juan de las Roélas, var också verksam i Madrid, där han 1633 var Filip IV :s hovmålare. Han kom aldrig utom Spaniens gränser och har i nyare tid blivit kallad den mest spanske av alla spanska målare. Z. framställer munk-askesen och den fanatiska fromheten. Han var vän med munkarna i Sevilla och har mångfaldiga gånger framställt dem som enstaka figurer el. i historiska kompositioner, alltid fyllda av extas, på samma gång som deras yttre människa är noggrant återgiven efter naturen. Hans äldsta arbete efter hans ankomst till Sevilla är ett stort altarverk (1624) i stadens katedral. Därnäst utförde han för Tomaskyrkan i Sevilla sitt kanske förnämsta arbete, »Tomas’ från Aquino apoteos» (nu i stadens museum). Därefter komma några verk från 1629: sju scener ur den helige Pedro Nolascos liv, dramatiskt livliga »Häxorna i San-Millan.» Målning av I. Zuloaga. kompositioner (i Madrids museum och i Sevillas katedral) och scener ur Bonaventuras liv (i Louvre, Berlin och Dresden). En cykel består av bilder från Cartuja de las Cuevas, ett kartusiankloster (i Sevillas museum). Sedan han flyttat till Madrid 1650, målade han »Herkules’ stordåd» för en sal i slottet Buen-retiro (serien ej helt fullbordad, nu i Madrids museum). — Litt.: P. Lafond, »Ribera et Z.» (1909); J. Cascales y Munoz, »Z.» (1911); II. Kehrer, »Z.» (1918). (E. L-k.) Zur Li'nde [tsor-], Otto, tysk skald (f. Helig munk. Målning av F. de Zurbarån i museet i Sevilla.