Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zur Linde, Otto - Zusmarshausen - Zutfen, Zutphen - Zutfen, Hendrik van - Zwarthnotz - Zweibrücken - Zweig, Arnold - Zweig, Stefan - Zweigbergk, von, släkt - Zweigbergk, Otto Ferdinand von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1215
Zusmarshausen—Zweigbergk, O. F. v.
1216
1873), fil. dr, började 1904 ge ut tidskr.
Cha-ron, kring vilken meningsfränder (»die
Cha-rontiker») samlade sig. Mystiker i motsats
mot A. Holz, folkligt okonstlad och
expressionistiskt »talrytmiserande» i formen i
motsats mot Stefan George, har Z. utvecklat ett
religiöst-romantiskt och nationellt program.
Han är avog mot den intellektualistiska och
materialistiska tidsåldern liksom mot
esteticismen; »gemenskapstjänande genom
självutveckling» är hans formel för den förebildliga
människan, i vilken tidens vånda löses. Z:s
diktsamlingar, »Die Kugel» (1909; 2:a, omarb.
uppl. 1923), »Gesammelte Werke» (10 bd, 1910
—25) m. fl., ha haft ett icke obetydligt
inflytande. R-n B.
Zusmarshausen [tsosmarshau’zon], kommun i
s. v. Bayern, 22 km v. n. v. om Augsburg, vid
Donaus biflod Zusam; 1,161 inv. (1925). Om
slaget vid Z. 1648 se Wrangel, C. G.,
sp. 760, och B. Steckzén i Hist. Tidskr. 1921
Zutfen [zö’tfan], Z u t p h e n, stad i nederl.
prov. Gelderland, vid Berkels mynning i Ijsel;
19,732 inv. (1931). Järnvägsknut; betydande
handelscentrum (trävaror, smör, kreatur).
Sågverk, cementtillv. m. m.
Zutfen [zö’tføn], H e n d r ik van (ty.
Ilein-rich von Zütphen), Bremens reformator (d.
1524). Blev efter studier i Wittenberg lektor
där i augustineremiternas kloster 1511. var
1515—20 prior i augustinklostret i Dordrecht,
verkade för lutherdomens införande i
Ant-werpen men måste fly och upptog nov. 1522
sin reformatoriska gärning i- Bremen. På
katolskt initiativ blev han dec. 1524 torterad
och mördad av en pöbelhop. — Monogr. av J.
F. Iken (1886). E. Nwn.
Zwarthnotz [-nå’ts], se Armenisk konst,
sp. 114 ff. och bilder.
Zweibrücken [tsvälbry’kon], fr. Deux-Ponts,
stad i v. Rhenpfalz, Bayern, vid gränsen mot
Saarområdet: 20.770 inv. (1933).
Järnvägsknut: järn- och textilindustri, cigarrfabriker
m. m. Bland byggnaderna märkas slottet
(uppf. 1720—25; fordom hertigresidens, nu
inrymmande Oberlandesgericht för Rhenpfalz),
Alexanderkirche (slutet av 1400-talet) och
Karlskirche (uppförd 1708—12 på Karl XII:s
bekostnad). S. F.
Z. var ett riksomedelbart grevskap, som
1393 tillföll Pfalz. 1410 blev P f a 1 z - Z.
her-tigdöme och ärvdes inom huset Wittelsbach
(se d. o.); en släktgren besteg 1654 svenska
tronen (se Pfalziska huset). Karl XI
återförenade linjens besittningar och styrde
Pfalz-Z. genom guvernörer (från 1714 en
generalguvernör). Vid Karl XII:s död ärvdes
hertigdömet av pfalzgreven Gustav Samuel
(se d. o.). Vid hans död kom Pfalz-Z. till
linjen Birkenfeld, som 1799 kom på Bayerns
tron. B. H-d.
Zweig [tsvaik], Arnold, tysk författare
(f. 1887), av judisk börd. Har skrivit ett stort
antal berättelser och romaner, bl. a. »Die
Novellen um Claudia» (1912), »Regenbogen»
(1925), den betydande antimilitaristiska »Der
Streit um den Sergeanten Grischa» (1927; sv.
övers. 1930; dramatiserad s. å.), »Pont und
Anna» (1928), »Junge Frau von 1914» (1931),
»De Vriendt kehrt heim» (1932), skådespel
(»Ritualmord in Ungarn», 1915, m. fl.),
litterära och politiska essäer. R-n B.
Zweig [tsvaik], Stefan, österrikisk
författare (f. 1881), av judisk börd. Fil. dr,
företog vidsträckta resor, debuterade 1901 med
en diktsamling och har sedan utvecklat ett
mycket omfattande
författarskap, av
vilket må nämnas
berättelserna »Amok»
(1922; sv. övers. 1928),
»Verwirrung der
Ge-fühle» (1926; sv. övers.
1927), »Brennendes
Ge-heimnis» (1914),
skådespelen »Das Hans
am Meer» (1912), »Der
verwandelte
Komödi-ant» (1913; uppf. i
Sthlm 1919; utg. s. å.),
»Jeremias» (1917), en
bearbetning av Ben Jonsons »Volpone» (uppf.
i Sthlm 1929) och »Die gesaminelten
Ge-dichte» (1924); monogr. över Verlaine (1905),
Verhaeren (1910), M. Desbordes-Valmore
(1920), Romain Rolland (1921; ny uppl. 1926),
Fouché (1930; sv. övers, s. å.), Marie
Antoi-nette (1932; sv. övers. 1933), vidare »Drei
Meister» (Balzac, Dickens, Dostojevskij; 1920),
»Der Kampf mit dem Dämon» (Hölderlin,
Kleist, Nietzsche; 1925), »Drei Dichter ihres
Lebens» (Casanova, Stendhal, Tolstoj; 1928),
»Die Heilung durch den Geist» (Mesmer,
Ba-ker-Eddy, S Freud; 1931; sv. övers. 1932) samt
övers, av Baudelaire, Verhaeren, Verlaine,
Rolland m. fl. Framför allt psykologiskt
intresserad, har Z. givit sitt bästa i de skarpsinniga,
originella och med lidelsefullt medlevande
skrivna karakteristikerna. — Monogr. av E.
Rieger (1928) och II. Arens (1932). R-n B.
Zweigbergk [sve’jbärk], von, svensk släkt,
urspr. från Böhmen, där den skall ha blivit
adlad omkr. 1500. Georg von Z. blev
svensk fältöverste och stupade vid
Wolien-büttel 1641. Hans ättling i 6:e led var fil. dr
Per Anton von Z. (1811—62), lärare i
Stockholm, som skrev »Lärobok i
räknekonsten» (1839; talrika upplagor) m. m. Om dennes
sonson P. A. G. von Z. och deras frände
O. F. von Z. se nedan. B. H-d
Zweigbergk [sve’jbärk], Otto
Ferdinand von, tidningsman (f. 1863 23/5); jfr
släktart. Blev fil. lic. i Uppsala 1889, var
efter medarbetarskap i Dagens Nyheter 1890
och i Aftonbladet 1890
—94 red. för tidningen
Småland i Jönköping
1894—96, varefter han
återinträdde i Dagens
Nyheter, där han
sedermera verkade först
som andre red. och
från 1898 till sin
avgång med slutet av
1921 som huvudred.
1899—1908 var han
därjämte verkst. dir.
i Dagens Nyheters
a.-b. 1915—19 var Z.
liberal led. av Första kammaren, som 1919
insatte honom i konstitutionsutskottet.
Utgången ur den radikala Verdandikretsen i
Uppsala, stred han under hela sin
publicistiska verksamhet för de liberala grundsatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
