1219 Zwirner—Zygot 1220 tvång. Kyrkorättsligt viktigt var, att Z. nedlade sin katolska kyrkoherdebefattning och blev fristående predikant under rådets skydd. Av vittgående betydelse för evangelisk kyrkoorganisation blev också den äk-tenskapsdomstol, som Z. fick upprättad, grundvalen för de kommande konsistorierna. En i och för sig obetydlig disputation jan. 1523 medförde den definitiva vändningen till reformation i Zürich genom överheten. I samband därmed utgav Z. »Usslegen und Gründ der Schlussreden» (disputationsteser-na), den mest omfattande och betydande av Z:s tyska skrifter, med fullständigt program för reformationsverket. När nu kultiska nyordningar började införas och präster öppet gifte sig (Z. hade 1522 ingått hemligt äktenskap med en änka, Anna Meyer v. Knonau, f. Reinhart, offentligt 1524), uppstod oro, och rådet anordnade en ny disputation 26 okt. 1523, som räckte i tre dagar och betydde Z:s avgörande seger. I Zürich formade sig en teokrati, där Z. som tolkaren av Guds vilja stod ledande vid den världsliga överhetens sida och där ett tvångsregemente utvecklades, ej mildare än sedermera Calvins i Genève. Snart fick Z. en svår kamp på en ny front, mot den radikala spiritualismen, ur vilken döparrörelsen (anabaptismen) just växte fram bland Z:s anhängare i Schweiz. Under tiden skärptes hans förhållande till katolicismen. I Schweiz bildades det första katolska kantonförbundet, med omedelbart krigshot. Till Frans I, som sökte förmedla, riktade Z. 1525 en av sina främsta skrifter, »De vera et falsa reli-gione», en populär skissering av Z:s dogmatik. Det kom emellertid en period av tillbakagång för det schweiziska reformationsverket. 1 ett religionssamtal i Baden 1526, en motsvarighet till riksdagen i Worms 1521, vågade Z. ej deltaga; den schweiziska lantdagen beslöt under åberopande av Wormsediktet att lägga stora bannet över honom. Skickligt sköt han emellertid fram den stora kantonen Bern; när reli-gionsfrågan där skulle avgöras genom en disputation (jan. 1528), infann sig Z. själv och vann en lätt seger. Efter denna stod Z. 1528 på höjden av personligt anseende och religiöst och politiskt inflytande. — Under tiden hade Z. för att stärka sin politiska position betonat olikheten med Luther, särskilt i natt-vardsläran. 1527 vände sig Z. direkt mot Luther med »Amicæ exegesis»; och på Luthers »Dass diese Worte» etc. s. å. svarade Z. med »Dass diese Worte ... ewiglich den alten Sinn haben». Schismen var dubbelt farlig för de evangeliska i det hotande politiska läget efter riksdagen i Speyer 1529. Så kom reli-gionssamtalet i Marburg till stånd 1—3 okt. 1529, där enigheten dock till sist strandade på Z:s motstånd. Denne behövde alltjämt motsättningen mot Luther för sin politiska ställning i Schweiz. I »Sermonis de providentia Dei anamnema» aug. 1530 framlade han hela sin religiösa tankevärld i strängt systematisk form, även med predestinationen. Z:s teologi har säkerligen mer än den förtjänar trängts i skuggan av hans statsmannaverksamhet; den var nog i flera avseenden originell och övade inflytande över hela den evangeliska världen. En källkritisk utforskning av den saknas ännu. — Den medlande ståndpunkt, som Strassburgs reformator Bucer intog, trängde segrande fram i Sydtyskland och berövade Z. alltmera inflytande. Ilan försökte rädda detta genom en, f. ö. politiskt framsynt, omgestaltning av Edsförbundet under Zürichs och Berns ledning. Men Bern drog sig undan. I striden mot de katolska urkantonerna upp revs Zürichs lilla här vid Kappel, och Z., vilken medföljt hären som fältpräst, nedhöggs 11 okt. 1531. Liket blev sönderdelat och bränt. Z:s skrifter äro senast utg. av E. Egli m. fl. i »Corpus reformatorum» (1905 ff.; ännu ofullb.). En folkuppl. av Z:s viktigaste skrifter utgavs 1918 av G. Finsler, W. Köhler och K. Rüegg. Hans brev 1512—26 utgåvos i ty. övers. 1918 —20 av O. Farner. Den viktigaste biogr. är R. Stähelin, »U. Z.» (2 bd, 1895—97), en engelsk är av S. M. Jackson (2:a uppl. 1910), som ock utger Z:s valda verk på eng. (1912 ff.). Den möderne huvud forskaren över Z. är W. Köhler, med en rad arbeten, bl. a. »Z. und die Reformation in der Schweiz» (1919), »Die Geisteswelt U. Z:s» (1920), »U. Z.» (1923), »Z. und Luther», I (1924), och »Z. und Bern» (1928). Jfr ock P. Wernle, »Z.» (1919), praktverket »U. Z. 1519—1919» (1919), tidskr. Zwinglianas jubi-leumshäften 1919 och 1931, A. Baur, »Z:s Theologie» (2 bd, 1885—89), F. Blanke, »Zur Z:s Entwicklung» (1930), O. Ritschl, »Dog-mengeschichte des Protestantismus», bd 3 (1926), O. Farner, »Das Zwinglibild Luthers» (1931). — Z:s porträtt återges på vidstående plansch. Hj.H-t. Zwirner [tsvPrnor], Ernst Friedrich, tysk arkitekt (1802—61). Z. fick 1833 i uppdrag att utföra reparationer på domen i Köln, varvid han verkade i hög grad befrämjande på förslaget att bygga den färdig, och detta förslag sattes även i verket 1842. Han deltog i det stora företaget och blev dess ledare 1853. Z. byggde på Apollinarisberget vid Remagen nära Bonn en kyrka i medel-tidsstil (1838—52). (E. L-k.) ZwoIIe [zvå'la], huvudstad i nederl. prov. Overijsel, vid Zwarte Water i floderna Ijsels och Vechts mynningsområde; 42,146 inv. (1934). Viktig järnvägsknut och handelsplats (kreatur, spannmål, smör); gjuterier, sågverk och tegelbruk. Flera märkliga 1400-talsbygg-nader, bl. a den gotiska Groote Kerk, rådhuset och Sassenpoort (nu arkiv). Utanför staden den vackra parken Agnietenberg, fordom det kloster, där Thomas a Kempis levde. Zwiick, S v y c k, fest, dryckeslag. Zygäe'na, zool., se Hajar, rned bild 4 på pl. Zygnemacéer, bot., se G rö n a Ige r, sp. 1175. Zygoda'ctyli. zool., sePartåigafåglar. Zygomo'rf, bot., se B 1 o m m a. sp. 559—560. Zygomycétes, bot., se Fykomyceter. Zygope'talum, bot., se Orkidéer, sp. 350. Zygophylläceae, fam. bland koripetalerna, närmast släkt med Geraniaceae. Hithörande växter förekomma i varmare länder och äro buskar el. halvbuskar med vanl. motsatta, parbladiga blad och strålformigt byggda, vanl. femtaliga blommor. Det viktigaste släktet är Ouajacum (se d. o.). G. M-e. Zygo'ptera, zool., se Trollsländor. Zygospör, bot., se Spor. Zygot [gå't], biol., se Befruktning, sp. 1100, G rönalger, sp. 1175, Mendelis m och Spor.