Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zwingli, Huldrych (Ulrich) - Zwirner, Ernst Friedrich - Zwolle - Zwück, Svyck - Zygaena - Zygnamacéer - Zygodactyli - Zygomorf - Zygomycetes - Zygopetalum - Zygophyllaceae - Zygoptera - Zygospor - Zygot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Zwirner—Zygot
1220
tvång. Kyrkorättsligt viktigt var, att Z.
nedlade sin katolska kyrkoherdebefattning
och blev fristående predikant under rådets
skydd. Av vittgående betydelse för
evangelisk kyrkoorganisation blev också den
äk-tenskapsdomstol, som Z. fick upprättad,
grundvalen för de kommande konsistorierna.
En i och för sig obetydlig disputation jan.
1523 medförde den definitiva vändningen till
reformation i Zürich genom överheten. I
samband därmed utgav Z. »Usslegen und
Gründ der Schlussreden»
(disputationsteser-na), den mest omfattande och betydande av
Z:s tyska skrifter, med fullständigt program
för reformationsverket. När nu kultiska
nyordningar började införas och präster öppet
gifte sig (Z. hade 1522 ingått hemligt
äktenskap med en änka, Anna Meyer v. Knonau, f.
Reinhart, offentligt 1524), uppstod oro, och
rådet anordnade en ny disputation 26 okt.
1523, som räckte i tre dagar och betydde Z:s
avgörande seger. I Zürich formade sig en
teokrati, där Z. som tolkaren av Guds vilja
stod ledande vid den världsliga överhetens
sida och där ett tvångsregemente utvecklades,
ej mildare än sedermera Calvins i Genève.
Snart fick Z. en svår kamp på en ny front,
mot den radikala spiritualismen, ur vilken
döparrörelsen (anabaptismen) just växte fram
bland Z:s anhängare i Schweiz. Under tiden
skärptes hans förhållande till katolicismen. I
Schweiz bildades det första katolska
kantonförbundet, med omedelbart krigshot. Till Frans
I, som sökte förmedla, riktade Z. 1525 en av
sina främsta skrifter, »De vera et falsa
reli-gione», en populär skissering av Z:s dogmatik.
Det kom emellertid en period av tillbakagång
för det schweiziska reformationsverket. 1 ett
religionssamtal i Baden 1526, en motsvarighet
till riksdagen i Worms 1521, vågade Z. ej
deltaga; den schweiziska lantdagen beslöt under
åberopande av Wormsediktet att lägga stora
bannet över honom. Skickligt sköt han
emellertid fram den stora kantonen Bern; när
reli-gionsfrågan där skulle avgöras genom en
disputation (jan. 1528), infann sig Z. själv och
vann en lätt seger. Efter denna stod Z. 1528
på höjden av personligt anseende och religiöst
och politiskt inflytande. — Under tiden hade
Z. för att stärka sin politiska position
betonat olikheten med Luther, särskilt i
natt-vardsläran. 1527 vände sig Z. direkt mot
Luther med »Amicæ exegesis»; och på Luthers
»Dass diese Worte» etc. s. å. svarade Z. med
»Dass diese Worte ... ewiglich den alten
Sinn haben». Schismen var dubbelt farlig för
de evangeliska i det hotande politiska läget
efter riksdagen i Speyer 1529. Så kom
reli-gionssamtalet i Marburg till stånd 1—3 okt.
1529, där enigheten dock till sist strandade
på Z:s motstånd. Denne behövde alltjämt
motsättningen mot Luther för sin politiska
ställning i Schweiz. I »Sermonis de providentia
Dei anamnema» aug. 1530 framlade han hela
sin religiösa tankevärld i strängt systematisk
form, även med predestinationen. Z:s teologi
har säkerligen mer än den förtjänar trängts i
skuggan av hans statsmannaverksamhet; den
var nog i flera avseenden originell och övade
inflytande över hela den evangeliska världen.
En källkritisk utforskning av den saknas
ännu. — Den medlande ståndpunkt, som
Strassburgs reformator Bucer intog, trängde
segrande fram i Sydtyskland och berövade Z.
alltmera inflytande. Ilan försökte rädda detta
genom en, f. ö. politiskt framsynt,
omgestaltning av Edsförbundet under Zürichs och
Berns ledning. Men Bern drog sig undan.
I striden mot de katolska urkantonerna upp
revs Zürichs lilla här vid Kappel, och Z.,
vilken medföljt hären som fältpräst, nedhöggs
11 okt. 1531. Liket blev sönderdelat och bränt.
Z:s skrifter äro senast utg. av E. Egli m. fl. i
»Corpus reformatorum» (1905 ff.; ännu ofullb.).
En folkuppl. av Z:s viktigaste skrifter utgavs
1918 av G. Finsler, W. Köhler och K. Rüegg.
Hans brev 1512—26 utgåvos i ty. övers. 1918
—20 av O. Farner. Den viktigaste biogr. är
R. Stähelin, »U. Z.» (2 bd, 1895—97), en engelsk
är av S. M. Jackson (2:a uppl. 1910), som
ock utger Z:s valda verk på eng. (1912 ff.). Den
möderne huvud forskaren över Z. är W. Köhler,
med en rad arbeten, bl. a. »Z. und die
Reformation in der Schweiz» (1919), »Die Geisteswelt
U. Z:s» (1920), »U. Z.» (1923), »Z. und Luther»,
I (1924), och »Z. und Bern» (1928). Jfr ock
P. Wernle, »Z.» (1919), praktverket »U. Z.
1519—1919» (1919), tidskr. Zwinglianas
jubi-leumshäften 1919 och 1931, A. Baur, »Z:s
Theologie» (2 bd, 1885—89), F. Blanke, »Zur
Z:s Entwicklung» (1930), O. Ritschl,
»Dog-mengeschichte des Protestantismus», bd 3
(1926), O. Farner, »Das Zwinglibild Luthers»
(1931). — Z:s porträtt återges på vidstående
plansch. Hj.H-t.
Zwirner [tsvPrnor], Ernst Friedrich,
tysk arkitekt (1802—61). Z. fick 1833 i
uppdrag att utföra reparationer på domen i
Köln, varvid han verkade i hög grad
befrämjande på förslaget att bygga den färdig, och
detta förslag sattes även i verket 1842. Han
deltog i det stora företaget och blev dess
ledare 1853. Z. byggde på Apollinarisberget
vid Remagen nära Bonn en kyrka i
medel-tidsstil (1838—52). (E. L-k.)
ZwoIIe [zvå’la], huvudstad i nederl. prov.
Overijsel, vid Zwarte Water i floderna Ijsels
och Vechts mynningsområde; 42,146 inv.
(1934). Viktig järnvägsknut och handelsplats
(kreatur, spannmål, smör); gjuterier, sågverk
och tegelbruk. Flera märkliga
1400-talsbygg-nader, bl. a den gotiska Groote Kerk,
rådhuset och Sassenpoort (nu arkiv). Utanför
staden den vackra parken Agnietenberg, fordom
det kloster, där Thomas a Kempis levde.
Zwiick, S v y c k, fest, dryckeslag.
Zygäe’na, zool., se Hajar, rned bild 4 på pl.
Zygnemacéer, bot., se G rö n a Ige r, sp. 1175.
Zygoda’ctyli. zool., sePartåigafåglar.
Zygomo’rf, bot., se B 1 o m m a. sp. 559—560.
Zygomycétes, bot., se Fykomyceter.
Zygope’talum, bot., se Orkidéer, sp. 350.
Zygophylläceae, fam. bland koripetalerna,
närmast släkt med Geraniaceae. Hithörande
växter förekomma i varmare länder och äro
buskar el. halvbuskar med vanl. motsatta,
parbladiga blad och strålformigt byggda, vanl.
femtaliga blommor. Det viktigaste släktet är
Ouajacum (se d. o.). G. M-e.
Zygo’ptera, zool., se Trollsländor.
Zygospör, bot., se Spor.
Zygot [gå’t], biol., se Befruktning, sp.
1100, G rönalger, sp. 1175, Mendelis m
och Spor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
