Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zülich, Gustaf - Zymas - Zymofosfat - Zymogen - Żyrardów - Zürich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Zülicli—Zürich
1222
Zülich [syTik], Gustaf, frih., krigare och
diplomat (1666—1743), var till börden
livlän-dare, blev slutligen general av infanteriet
(1740). Han ägde en mångsidig bildning och
blev efter sitt återinträde i svensk tjänst
1702 mycket använd av Karl XII i skilda,
framför allt diplomatiska uppdrag i Polen och
Turkiet. Vid tåget mot Ryssland
kvarläm-nad i Polen hos Josef Potocki, deltog han
med sitt regemente till Karl XII:s misshag
i Räköczis kamp mot kejsaren. 1711 sändes
han till Mehemed Geray och kanen av Krim,
var med vid Prut och sökte förgäves avstyra
turkarnas fredsslut med ryssarna; som
erkännande av hans bemödanden upphöjdes han till
frih. Även efter Karl XII :s död hade han flera
diplomatiska uppdrag och var 1742 påtänkt
till överbefälhavare i Finland. Wdt.
Zymäs kallades av E. Buchner (se d. o.) det
enzym (se d. o.), som han ansåg förmedla
sockrets alkohol jäsning (se Alkohol i sk
jäsning, sp. 532, och Jäsning). Redan
Buchner själv fann det senare nödvändigt att
antaga två olika enzym i z., och numera
betecknar man med z. det system av sannolikt
talrika enzym, som åstadkommer en viss
jäsning, särskilt den alkoholiska. Z. kan,
visserligen i mycket orent tillstånd, isoleras från
den levande cellen genom Buchners metod att
framställa en pressaft ur jästen el.
bekvämare genom extraktion av vissa lufttorkade
jästraser med vatten. I motsats till Buchners
uppfattning anser man numera, att den fria
z. endast i ringa grad bidrar till den levande
jästens totala alkoholjäsning; i varje fall har
hittills endast en ringa del av jästens
zymas-verkan kunnat isoleras från cellen. H. E.
Zymofosfät, den förening av ett fosfat med
två molekyler fruktos (se Sockerarter,
sp. 46), med formeln C8Hi0O4 (PO4Me2)2 (i
vilken Me betyder en metallekvivalent), som
bl. a. uppstår vid alkoholisk jäsning.
Al-kalizymofosfatet framställes med hjälp av
jäst direkt ur motsvarande alkalifosfat och
en jäsbar sockerart. Jämte ett
hexosmonofos-fat, CallijOs (PO4Me2), den s. k. Robisonestern
och en glycerinaldehydfosforsyra spelar z. en
väsentlig roll vid sockrets nedbrytning i högre
djurs muskler och sannolikt vid hela
kolhydratomsättningen i djurkroppen. Se även
Alkoholisk jäsning, sp. 532. H. E.
Zymogön. 1. (Bot.) Säges om växter, t. ex.
jästsvampar, som åstadkomma jäsning. —
2. (Fysiol. kem.) Dets. som proferment el.
proenzym, d. v. s. en sådan overksam form av
ett enzym, som inom el. utom den levande
organismen kan överföras till motsv. aktiva
enzym. Till sådana z. kan t. ex. räknas p r
o-pepsin el. pepsinogen (se Pepsin).
Ett z:s förvandling till motsv. enzym kan ske
på olika sätt, t. ex. genom kemiskt
definierade ämnen, mineralsyror, kalciumsalter
m. fl., el. genom vissa kemiskt ännu obekanta
substanser, som kallas k i n a s e r (se d. o.,
suppl.). H. E.
Zyrardöw [^yra’rdof], stad i po.
vojevodska-pet Warszawa, 45 km s. v. om staden
Warszawa; 25.081 inv. (1931). Betydande linne-och
bomullsindustri.
Zürich [tsy’ri^]. 1. Näst Bern den
folkrikaste kantonen i Schweiz, mellan kantonerna
Aargau i v., Thurgau och S:t Gallen i ö. samt
i n. delvis begränsad av Rhen och Baden;
1.729 kvkm. 617.706 inv. (1930), mest
tysktalande protestanter. Huvudstad: Zürich.
Z. tillhör nästan h. o. h. schweiziska
högslätten, det kulliga området mellan
Juraber-gen och Alperna, karakteriserat av svagt
veckade molassavlagringar, yngre
glaciflu-viala terrasser och ändmoräner från den sista
stora nedisningen. De högsta kullarna nå i
allm. omkr. 800 m ö. h., men på gränsen till
S:t Gallen stiger Schnebelhorn till 1.295 m
ö. h. Floderna flyta mot n. v. till Rhen, och
Limmat bildar avlopp för Zürichsjön. vars
n. v. del tillhör kantonen. — Den produktiva
arealen uppgår till 1.563 kvkm. därav skog
480 kvkm. Vinodlingar uppta omkr. 11 kvkm.
Jordbruket står högt; mest odlas vete och
potatis. Betydande grönsaks- och fruktodling;
vinodling i Thurdalen. vid Zürichsjön samt
vid Rhen. Z. är starkt industrialiserat. Äldst
är textilindustrien; linne- och ylletillverkning
följdes av bomulls- och sidenindustri, grundad
av protestantiska flyktingar från Frankrike,
Italien och Holland i slutet av 1500-talet.
Senare har metall- och maskinindustrien nått
en i Schweiz enastående utveckling. Den har
sina största centra i huvudstaden och i
Win-terthur. Särskilt industrialiserade äro
trakterna kring Zürichsjön (sidenindustri) samt
Töss’, Limmats och Reuss’ dalgångar. M.
Enl. författningen av 1869 med ändringar
1916 utövas den lagstiftande makten av
Kan-tonsrat (220 på 3 år valda medl.) och den
verkställande makten av Regierungsrat (7
medl., valda av folket på 3 år). Ä. S-n.
2. Huvudstad i kantonen Z., största
staden i Schweiz, kring floden Limmat vid dess
utlopp ur Zürichsjön och kring floden Sihl,
som här förenar sig med Limmat; 249,820
inv. (1930), därav omkr. 21,600 rikstyskar
och omkr. 7,700 italienare. Staden har ett
utomordentligt vackert läge med utsikt över
flera alptoppar. Den äldsta delen ligger kring
Limmat på mer låglänt mark, som dränerats
och torrlagts ända in på 1700-talet.
Stadsdelen med sina trånga och krokiga gator
begränsas i v. av Bahnhofstrasse, Z:s förnämsta
affärsgata. Först under 1800-talets stora
industriella utveckling har bebyggelsen utbrett
sig på andra sidan Sihl, varvid flera
industriförstäder med rutnätsplan uppvuxit på
flod-slätten: i n. v. ett stort fabrikskvarter med
Escher, Wyss et Co:s stora maskinfabriker,
i s. industriförstäderna Wiedikon och Enge.
Klart avgränsade från industrikvarteren ligga
i ö. på sluttningen upp mot Zürichberg
bostads- och villakvarter samt offentliga
byggnader ända till mer än 100 m ovan sjöns
vattenyta. Här i ö. märkas sålunda sjukhus,
teatrar, museer, universitetet (gr. 1832; 1.541
stud. 1930) och det berömda Polytechnikum
(gr. 1855; 1 576 stud. 1930) samt högre upp
villaförstäderna Oberstrass, Fluntern och
Hottingen. De forna byarna Wollishofen,
See-feld och Riesbach vid sjön inkorporerades
1893. — Bland sevärdheterna i staden må
nämnas stadsbiblioteket, inrymt i en 1479
byggd kyrka. Hohe-Promenade, med
ypperlig utsikt, Polytechnikums byggnad (uppf.
1861—64) samt den kyrka. Grossmünster
(1100—1200-talet), där Zwingli var predikant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
