Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zürich - Zürichsjön - Zyzgier - Zähringen - Zöge von Manteuffel (von Zögen), Bengt Fabian - Zöllner, Heinrich - Zöllner, Johann Karl Friedrich - Å (bokstav) - Å (socken) - Å (musik) - Åberg, Enrique (Henrik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zürichsjön—Aberg, E.
1227
1869 antogs en ny, demokratisk författning,
reviderad 1878, 1894 och 1916. I Z. slöts 10
nov. 1859 fred mellan Österrike, Frankrike och
Sardinien. — Jfr K. Dändiiker, »Geschichte der
Stadt und des Kantons Z.» (3 dir, 1908—12);
Mitteilungen, utg. av Antiquarische
Gesell-schaft i Z. (hittills 30 bd, 1837 ff.). B. E-r.
Zürichsjön [tsy’ri^-], ty. Zürichsee el.
Züri-cher See, insjö i n. ö. Schweiz, inom
kantonerna Zürich, S:t Gallen och Schwyz; 409 m
ö. h. Delas genom en morän vid Rapperswil
i den egentliga Z. och den mindre Obersee
(20,2 kvkm), tills. 88.7 kvkm. Största tillflödet
är den kanaliserade Linth; genom Limmat har
Z. avlopp till Aar; största djup 143 m. De
tättbebyggda stränderna kantas av vinberg
och fruktträdgårdar. Livlig ångbåtstrafik.
Zyzygier, astron., se Aspekt 2.
Zähringen [tsa’-], borgruin i Breisgau, s.
Baden, inom staden Freiburgs område.
En från 1000-talet känd grevesläkt, som
1097 fick hertigtitel, byggde den nu förstörda
borgen Z. och förde från 1100 titeln hertig av
Z. En släktmedlem Herman antog 1112
titeln markgreve av Baden och blev
stamfader för badensiska furstehuset (se Baden,
sp. 689 f.), vars medlemmar ännu bära titeln
hertig av Z. B. H-d.
Zöge von Manteuffel [tsö’ge fån [-ma’n-tåifel]-] {+ma’n-
tåifel]+} (von Zögen), Bengt Fabian,
krigare (d. 1737), kom i svensk tjänst 1681,
deltog i Karl Xll:s krig och blev 1713
generalmajor. 1719 ledde han försvaret i Roslagen
men tillät ryssarna att utan motstånd plundra
och bränna (Norrtäljetrakten, Forsmark,
Löv-sta), varför befälet fråntogs honom. Först
1228
1726 ställdes han inför rätta för nämnda
försummelser och dömdes till 3 års fängelse
(benådad 1727) och stora böter. Wdt.
Zöllner [tsö’l-], Heinrich, tysk
tonsättare (f. 1854), var 1878—85
universitetsmusik-dir. i Dorpat. Blev efter anställningar som
kördirigent i Köln och New York
universitets-musikdir. i Leipzig 1898, 1902 även
musiklärare vid konservatoriet, 1907 lärare vid
Sterns konservatorium i Berlin, 1908
kapellmästare vid flamländska operan i Antwerpen.
Som kompositör i Bruchs anda har han skrivit
bl. a. flera omtyckta operor, ss. »Frithjof»
(1884) och »Die versunkene Glocke» (1897).
Särskilt som kompositör av körverk vann
han stor popularitet; hit höra bl. a.
»Hunnen-schlacht» (1880), »Columbus» (1886),
»Hym-nus der Liebe» (1891), »Die neue Welt» (1893)
och oratoriet »Luther» (1883). Han har även
skrivit orkesterverk, kammarmusik och många
populära manskörer (bl. a. med orkester). T. N.
Zöllner [tsö’l-], Jo hann Karl
Friedrich, tysk astronom (1834—82), från 1866
prof, i Leipzig. Z. verkade banbrytande i
fråga om den stellära fotometriens utveckling
genom konstruktionen av den efter honom
benämnda fotometern, som alltjämt är ett
ypperligt instrument, och genom metodiska
undersökningar ang. stjärnornas fotometriska
förhållanden. — Z., som dessutom var en god
spektroskopist, har framställt flera teorier,
av vilka förklaringen av kometsvansarnas
uppkomst som resultatet av gravitation och
elektrisk repulsion är av särskilt intresse. —
Hans saml. verk utgåvos i »Wissenschaftliche
Abhandlungen» (4 bd, 1878—81). K.Lmk.
o är svenska alfabetets tjugusjätte
bok-Astav (tjugusjunde, om W räknas
särskilt). Det betecknar ljudet å, som är en
halvöppen bakre rundad vokal, mindre
öppen som lång (gå) än som kort (gått).
Bokstaven började användas på 1400-talet i skrift,
1526 i tryck för det å-ljud, som uppstått ur
långt a, aa (gå, ålder), senare även i många ord
med ursprungligt å-ljud (tåla, sårg). 1 modern
rättstavning skrives det långa å-ljudet,
oavsett ursprunget, med å (gå, tåla), utom i ett
fåtal ord (son, sova, tjog och några till), det
korta med o (sorg, oss) eller å (gått, ålder).
I da. och no. har till modern tid behållits den
etymologiska stavningen aa (gaa), som
norskan dock nu officiellt utbytt mot å. A. Lbd.
Å, socken i Östergötlands län, Björkekinds
härad, på Vikbolandets (se d. o.) kust mot
Slätbaken; 25,02 kvkm, 465 inv. (1934).
Slättbygd. uppdelad av bergkullar. 1 049 har åker,
991 har skogsmark. Ingår i Kuddby, Ä och
Tåby pastorat i Linköpings stift, Vikbolands
kontrakt.
Å, mus., återställningstecken (se d. o.).
Åberg, E n r i q u e (Henrik), arkitekt
(1841—1922). Studerade vid Konstakad. i
Stockholm, reste 1869 till Buenos Aires, där
han 1874—84 verkade som Argentinas
»na-tionalarkitekt» och chefinspektör för
civilin-genjördep. Bland de många offentliga
byggnadsverk han då utförde märkas general San
Martins gravkapell, flera sjukhus och
regeringsbyggnaden i Buenos Aires (se d. o., bild
sp. 187—188), vet.-akad:s hus i Cördoba och
naturhistoriska museet i La Plata. Dessutom
byggde han där en stor mängd privata palats,
herrgårdar och villor. Av hälsoskäl flyttade
Å. sedan till Italien (San Remo). Å. var även
flitig akvarellist; en samling av hans
akvareller finns i Linköpings stads museum för
skön konst. — Jämte sin maka (d. 1923)
testamenterade Å. till sin födelsestad.
Linkö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
