Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åland, Ålands län - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Bebyggelse och näringsliv - Kyrklig konst - Etnografi - Lagstiftning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äland (Klimat—Lagstiftning och förvaltning)
1271
sig Upplands märgel. Glacifluviala
avlagringar, utom varvig lera, saknas med
undantag för några smärre åsryggar i s.
Hammarland. Av glacifluviala erosionsfdrmer må
nämnas de egendomliga ursvarvningarna i den
granitiska berggrunden på Kälskär i Kökar
(»Kälskärskannan»), en turistattraktion. —
Under senglacial tid låg hela Ä. täckt av
havet, varur det sedan höjt sig. I sandbältet
40—20 m ö. h. finnas terrassartade avsatser,
där man gjort fynd från
stenåldersbo-platser (Jettböle), tillhörande yngre
stenåldern (se nedan). En rekonstruktion av den
dåtida stranden visar, att boplatserna legat i
skyddade vikar. Fynden fördela sig på nivåer,
motsv. 55—41 % av Litorinagränsen, som på
Å. ligger omkr. 70—60 m ö. h. Lermarkerna
höjdes först under bronsåldern ö. h. H-s H-n.
Klimatet är mildare än i någon annan del
av Finland (se d. o., sp. 369). Den
genomsnittliga årsnederbörden är omkr. 545 mm.
Årets medeltemp. är 4,9° C, den varmaste
månaden är juli, den kallaste febr, med
medeltemp. av 15,6° och — 3,8°. På fasta Å. finnes
under vintern (jan.) ett köldcentrum (jan. är
0,5° kallare än vid kusterna). Marken är i
allm. snöbetäckt 3—4 mån.
Växtvärld. A., särskilt de v. delarna, har
en vegetation, som överensstämmer med
Upplands, medan i den ö. delen former,
invandrade från Estland, förekomma; bland sådana
må främst framhållas strandkålen (Crambe
maritima). De torra bergen, som inta en
avsevärd areal, äro bevuxna med
hällmarkstall-skog, medan de friskare markerna upptas av
ofta Örtrik granskog. De ofta vidsträckta
lövängsmarkerna äro mycket karakteristiska
för Å. och inta i regel lägre belägna trakter
närmast havet; trädvegetationen utgöres på
dem främst av ask, björk och klibbal samt i
mindre mängd av idegran, ek, oxel, rönnoxel,
hassel, hagtorn, lönn, alm m. fl. Den rika
kalkhalten, särskilt på fasta Å., gynnar en
för Finland främmande flora; orkidéerna äro
talrika, älväxing (Sesleria coerulea) och
maj-viva (Pr imula farinosa) sätta ofta sin prägel
på lövängarna. Även de talrika kärrmarkerna
och de små träsken hysa en rätt qgenartad
flora. Havsstränderna kantas i synnerhet i v.
delarna på långa sträckor av havtorn.
Djurvärld. Älgen är det enda större
däggdjur, som numera finnes kvar, och
uppträder här talrikare än på Finlands fastland.
Sjöfågellivet är rikt: ejder, svärta, grissla,
tordmule m. fl. häcka överallt längs kusterna.
Bekant för sin sjöfågelrikedom är Klåvskär
i södra Ä. Havsörnen är numera sällsynt,
blåkråkan ses någon enstaka gång; tjädern
har inplanterats. Insekterna uppvisa många
till en mer sydlig och kontinental fauna
hörande former. H. Lbg.
Bebyggelse och näringsliv. Bebyggelsen och
i synnerhet odlingen äro huvudsakligen
koncentrerade till de lägre lerslätterna.
Huvudnäringar äro jordbruk och
boskapsskötsel. Den årliga äggproduktionen är omkr. 50
ton och pälsdjursbeståndet 1,600 silverrävar.
Sjöfarten är betydande. Å:s handelsflotta
omfattar 94 fartyg på tills. 62,000
netto-registerton. De flesta av världens
djupvat-tensseglare höra hemma på Ä. Ä. står året
om via Mariehamn i regelbunden ångbåtsför-
127?
bindelse med Stockholm och Äbo. Under
sommarmånaderna finnes daglig flygförbindelse
med Stockholm. Dagliga bussförbindelser runt
fasta Å. Telegraf- och telefonförbindelse med
Sverige och Finland. Betydande turisttrafik.
Se vidare tabell sp. 1269.
Kyrklig konst. Å:s äldsta gråstenskyrkor,
som på sina håll torde ha ersatt träkyrkor,
byggdes på 1200-talet. De ålderdomligaste
dragen uppvisar Hammarlands kyrka, som
har en med långhuset samtida korbyggnad.
Nästan alla kyrkor ha västtorn, vilket likväl
synes vara senare tillkommet, och
gråstens-valv. Medeltida kalkmålningar ha blottats i
flera kyrkor. Märkliga äro målningarna med
profana motiv, riddare med jaktfalkar, och
palmettornament i tornavdelningen i Jomala
kyrka, daterade till början av 1300-talet. Yngst
av de medeltida kyrkorna är Kumlinge, vars
praktfulla kalkmålningar från omkr. 1500
ansluta sig till uppländsk senmedeltida
orna-mentik. Träskulpturer, ss. triumfkors,
helgonbilder och altarskåp, tillhöra de flesta
kyrkors inventarier. Saltviks kyrka nämnes
f. ggn 1322 och Finströms 1328; den senare,
en av Å:s vackraste kyrkor, är pietetsfullt
restaurerad. I slutet av medeltiden
grundlädes på det ensliga Kökar ett
franciskan-kloster, som delvis ingår i socknens nu v.
kyrka.
Etnografi. Å:s allmogekultur visar närmast
anslutning till Roslagens och angränsande
trakters men företer tydliga spår av att
ålänningarna varit ett sjöfarande folk, som
påverkats från olika håll. Den kringbyggda
gården är typisk för det äldre
byggnadsskic-ket. Stolpboden förekommer. Seden att resa
majstång (se d. o.) är vanlig. M. D-r.
Lagstiftning och förvaltning. Å. åtnjuter en
självstyrelse, som i många fall närmar sig
statlig autonomi. Den normeras dels av
självstyrelselagen av 6 maj 1920, dels av den s. k.
garantilagen av 11 aug. 1922. Den
förstnämnda innehåller stadganden rörande
självstyrelsens organisation, den senare uppräknar
vissa garantier, vilka på grund av
Nationernas förbunds råds beslut av 24 juni 1921
tillförsäkrats Å:s befolkning och i huvudsak avse
skydd mot landskapets denationalisering.
Lagstiftningen utövas inom
självstyrelse-lagens gränser av landstinget, som består av
30 medl., utsedda för 3 år genom allmänna
och direkta val. Berättigad att deltaga i
dessa är varje person i landskapet, vilken
uppnått 21 år och under en oavbruten tid av
5 år där haft laga bo och hemvist (åländsk
hembygdsrätt). Landstinget är f. n.
organiserat ung. som Finlands riksdag och är samlat
högst 30 dagar om året (en vinter- och en
höstsession). Det har all lagstiftning, som
icke uttryckligen förbehållits riket, d. v. s.
nästan hela den ekonomiska lagstiftningen
samt den, som rör exempelvis skolväsen,
polisvård, såvitt denna ej hänför sig till statens
säkerhet, fornvård, naturskydd, fattig- och
hälsovård, kommunalväsen, delvis också den,
som faller inom privaträtten (jordbruk, fiske
m. m.).
De av landstinget utfärdade
lagstiftnings-akterna (landskapslagar) skola
underställas presidenten, som kan inom tre mån.
förordna, att de skola förfalla, om han finner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
