1273 Åland (Förhistoria—Historia) 1274 att landstinget överskridit sin lagstiftnings-befogenhet el. att lagarna äro skadliga för republikens allmänna intressen. — Landstinget äger rätt att genom regeringen ingå till riksdagen med motion om lagstiftning för Ä. på områden, som ej tillhöra landskapets lagstiftningsrätt. Förvaltningen omhänderhas av landskaps-nämnden: lantrådet, valt av landstinget på obestämd tid, samt fyra led., utsedda av landstinget för tre år. Nämndens område är detsamma som landstingets för lagstiftningen samt de områden, som genom överenskommelse med riket överförts på landskapet. Nämnden äger rätt att göra framställning om utfärdande av administrativa förordningar för Å. De av självstyrelsen föranledda kostnaderna skola principiellt bestridas med landskaps-medel, bl. a. landskapsskatt, nöjesskatt och halva grundskatten i form av statsmedel. Inkomsterna nå ej högre än omkr. 800,000 fmk, men utgifterna närma sig 10 mill. fmk. Dels genom förskott av riket, dels genom upptagande av lån har bristen fyllts för tre år i sänder, efter vilken tid utjämning med statsmedel skett genom att Ålandsdelegationen (landshövdingen och två av riket samt två av landskapet utsedda led.) för varje treårsperiod uträknar det belopp, varmed riket äger bidraga till kostnaderna för Å:s förvaltning och som fastställes av rikets president. De av riksförvaltningen föranledda kostnaderna bestridas med statsmedel. Genom självstyrelselagen äro Å:s invånare befriade från värnplikt men i stället skyldiga att göra motsv. tjänst vid lots- och fyrinrättningen i riket. Hur denna tjänstgöring slutligen skall ordnas är ännu obestämt. Enl. garantilagen äro landskapet och kommunerna befriade från skyldigheten att underhålla el. lämna bidrag åt andra skolor än sådana med svenskt undervisningsspråk. Rätt att köpa åländsk jord tillkommer endast person, som i landskapet har laga bo och hemvist. Till landshövding (se nedan) på Ä. får endast utses person, som härtill av landstingets talman föreslagits, el., om den före-slagne icke kan av presidenten godtagas, en av de fem personer, som av landstinget i sådant avseende förordats och erbjuder garantier för att statens intressen tillgodoses. Varken självstyrelselagen eller garantilagen får upphävas el. ändras utan landstingets samtycke. Om den senare gäller, att klagomål rörande dess tillämpning kan av landskapet anföras hos Nationernas förbunds råd. Riksförvaltningen handhas på de områden, som undantagits självstyrelsen, av rikets centrala ämbetsverk och statsrådet. Regeringens representant är landshövdingen, som öppnar och avslutar landstinget. Landshövdingens uppgift i landskapet är i huvudsak inskränkt till domsrätten i förvaltnings-rättsliga besvärsmål samt uppsikten över exekutionsväsendet och den polisförvaltning, som berör statens säkerhet. Han är ordf, i den viktiga Ålandsdelegationen. Tillämpningen av självstyrelselagen har föranlett slitningar mellan riks- och land-skapsmyndigheterna; särskilt har den svävande, delvis motsägande avfattningen av lagen givit upphov till olika tolkningar i fråga om landstingets lagstiftningsrätt. Denna har i landskapet på grund av självstyrelsebegreppets innebörd ansetts omfatta alla de lagstiftningsområden, som ej särskilt i lagen undantagits, varför den sålunda skall tolkas extensivt, medan man i riket uttalat sig för restriktiv lagtolkning. C. B-n. Förhistoria. Å. befolkades från Mälarlandskapen under den yngre stenålderns tredje period (gånggriftstid) el. omkr. 2500 f. Kr. Den äldsta kända boplatsen ligger vid Jettböle i Jomala, 35 m och mer ö. h. Boplatsen karakteriseras av spetsnackiga yxor med oval genomskärning och keramik i yngre Åloppestil (se Uppland, sp. 1130). Ett skelett av långskallig individ i liggande hukställning har påträffats här, likaså spår av kannibalism. I omedelbar anslutning till den äldre boplatsen, Jettböle I, finnes en yngre, lägre, Jettböle II, karakteriserad genom yngre red-skapstyper, bl. a. tjocknackiga yxor och skifferspetsar med hullingar, flatbottnade kärl med S-formig halsprofil och en egenartad kam-ornering (se östsvensk boplatskultur). Denna boplats tidfästes till tredje periodens slut genom fynd av äkta finländsk båtyxkera-mik. Märkliga äro de omkr. 50 stiliserade män-niskofigurer av bränd lera, vilka påträffats på den yngre Jettböleboplatsen. Utom dessa boplatser finnas dylika i Långbergsöda, Tengsöda och Nääs byar i Saltvik. Endast en båtyxa har hittats på Ä. öns stenålderskultur ansluter ■sig i sitt äldre skede helt till boplatskulturen i ö. Sverige men företer senare en starkt självständig utveckling. — Bosättningen fortgick oavbrutet under bronsåldern. Från andra perioden finnas två bronsdolkar med löpande spiralornament, och yngre perioder representeras av några Mälardalsyxor. Talrika stenkummel på bergshöjderna vittna om bebyggelsens utsträckning under denna tid. — Under järnålderns äldre perioder saknade A. trol. fast bosättning. Först på 500-talet skedde en ny inflyttning, även denna gång från Mälarlandskapen. Bosättningen utvecklades synnerligen kraftigt under vikingatiden, 800 —1050 e. Kr. över 5,000 ännu bevarade ättehögar runt hela fasta A. och på Eckerö vittna om bebyggelsens intensitet. Fem forn-borgar på branta berg och många lämningar av husgrunder finnas från denna tid. över 1,000 arabiska silvermynt samt några föremål av östlig typ bevisa, att ålänningarna deltagit i varjagertågen till Ryssland. A:s järnålderskultur är alltigenom svensk och skiljer sig avsevärt från den finska. M. D-r. Historia. Man kan förmoda, att Å. under vikingatiden utgjort en självständig politisk enhet, med egen lagstiftning och rättskipning samt eget skatteväsen. Antydningar härom finnas i de äldsta urkunder, som beröra åländska ögruppen. Judiciellt och administrativt var Å. vid medeltidens början indelat i tre-dingar under särskilda domare. Ledingsor-ganisationen bibehölls även en tid, och en ledingspenning ingick ännu i början av 1500-talet såsom en reminiscens i de åländska skatterna. Den fornnordiska enheten för jordindelningen, »bolet», förekommer i åländska urkunder ännu i början av 1400-talet. Kristendomen har synbarligen redan i