- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1273-1274

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åland, Ålands län - Lagstiftning och förvaltning - Förhistoria - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1273

Åland (Förhistoria—Historia)

1274

att landstinget överskridit sin
lagstiftnings-befogenhet el. att lagarna äro skadliga för
republikens allmänna intressen. — Landstinget
äger rätt att genom regeringen ingå till
riksdagen med motion om lagstiftning för Ä. på
områden, som ej tillhöra landskapets
lagstiftningsrätt.

Förvaltningen omhänderhas av
landskaps-nämnden: lantrådet, valt av landstinget på
obestämd tid, samt fyra led., utsedda av
landstinget för tre år. Nämndens område är
detsamma som landstingets för lagstiftningen
samt de områden, som genom
överenskommelse med riket överförts på landskapet.
Nämnden äger rätt att göra framställning
om utfärdande av administrativa förordningar
för Å.

De av självstyrelsen föranledda kostnaderna
skola principiellt bestridas med
landskaps-medel, bl. a. landskapsskatt, nöjesskatt och
halva grundskatten i form av statsmedel.
Inkomsterna nå ej högre än omkr. 800,000
fmk, men utgifterna närma sig 10 mill. fmk.
Dels genom förskott av riket, dels genom
upptagande av lån har bristen fyllts för tre år
i sänder, efter vilken tid utjämning med
statsmedel skett genom att Ålandsdelegationen
(landshövdingen och två av riket samt två
av landskapet utsedda led.) för varje
treårsperiod uträknar det belopp, varmed riket
äger bidraga till kostnaderna för Å:s
förvaltning och som fastställes av rikets president.
De av riksförvaltningen föranledda
kostnaderna bestridas med statsmedel.

Genom självstyrelselagen äro Å:s invånare
befriade från värnplikt men i stället skyldiga
att göra motsv. tjänst vid lots- och
fyrinrättningen i riket. Hur denna tjänstgöring
slutligen skall ordnas är ännu obestämt.

Enl. garantilagen äro landskapet och
kommunerna befriade från skyldigheten att
underhålla el. lämna bidrag åt andra skolor än
sådana med svenskt undervisningsspråk. Rätt
att köpa åländsk jord tillkommer endast
person, som i landskapet har laga bo och
hemvist. Till landshövding (se nedan) på Ä. får
endast utses person, som härtill av
landstingets talman föreslagits, el., om den
före-slagne icke kan av presidenten godtagas, en
av de fem personer, som av landstinget i
sådant avseende förordats och erbjuder
garantier för att statens intressen tillgodoses.

Varken självstyrelselagen eller garantilagen
får upphävas el. ändras utan landstingets
samtycke. Om den senare gäller, att
klagomål rörande dess tillämpning kan av
landskapet anföras hos Nationernas förbunds råd.

Riksförvaltningen handhas på de områden,
som undantagits självstyrelsen, av rikets
centrala ämbetsverk och statsrådet.
Regeringens representant är landshövdingen,
som öppnar och avslutar landstinget.
Landshövdingens uppgift i landskapet är i
huvudsak inskränkt till domsrätten i
förvaltnings-rättsliga besvärsmål samt uppsikten över
exekutionsväsendet och den polisförvaltning, som
berör statens säkerhet. Han är ordf, i den
viktiga Ålandsdelegationen.

Tillämpningen av självstyrelselagen har
föranlett slitningar mellan riks- och
land-skapsmyndigheterna; särskilt har den
svävande, delvis motsägande avfattningen av

lagen givit upphov till olika tolkningar i
fråga om landstingets lagstiftningsrätt. Denna
har i landskapet på grund av
självstyrelsebegreppets innebörd ansetts omfatta alla de
lagstiftningsområden, som ej särskilt i lagen
undantagits, varför den sålunda skall tolkas
extensivt, medan man i riket uttalat sig för
restriktiv lagtolkning. C. B-n.

Förhistoria. Å. befolkades från
Mälarlandskapen under den yngre stenålderns tredje
period (gånggriftstid) el. omkr. 2500 f. Kr.
Den äldsta kända boplatsen ligger vid Jettböle
i Jomala, 35 m och mer ö. h. Boplatsen
karakteriseras av spetsnackiga yxor med oval
genomskärning och keramik i yngre Åloppestil
(se Uppland, sp. 1130). Ett skelett av
långskallig individ i liggande hukställning
har påträffats här, likaså spår av
kannibalism. I omedelbar anslutning till den äldre
boplatsen, Jettböle I, finnes en yngre, lägre,
Jettböle II, karakteriserad genom yngre
red-skapstyper, bl. a. tjocknackiga yxor och
skifferspetsar med hullingar, flatbottnade kärl
med S-formig halsprofil och en egenartad
kam-ornering (se östsvensk boplatskultur).
Denna boplats tidfästes till tredje periodens
slut genom fynd av äkta finländsk
båtyxkera-mik. Märkliga äro de omkr. 50 stiliserade
män-niskofigurer av bränd lera, vilka påträffats på
den yngre Jettböleboplatsen. Utom dessa
boplatser finnas dylika i Långbergsöda, Tengsöda
och Nääs byar i Saltvik. Endast en båtyxa har
hittats på Ä. öns stenålderskultur ansluter
■sig i sitt äldre skede helt till boplatskulturen
i ö. Sverige men företer senare en starkt
självständig utveckling. — Bosättningen
fortgick oavbrutet under bronsåldern. Från
andra perioden finnas två bronsdolkar med
löpande spiralornament, och yngre perioder
representeras av några Mälardalsyxor.
Talrika stenkummel på bergshöjderna vittna om
bebyggelsens utsträckning under denna tid.
— Under järnålderns äldre perioder saknade
A. trol. fast bosättning. Först på 500-talet
skedde en ny inflyttning, även denna gång från
Mälarlandskapen. Bosättningen utvecklades
synnerligen kraftigt under vikingatiden, 800
—1050 e. Kr. över 5,000 ännu bevarade
ättehögar runt hela fasta A. och på Eckerö
vittna om bebyggelsens intensitet. Fem
forn-borgar på branta berg och många lämningar
av husgrunder finnas från denna tid. över
1,000 arabiska silvermynt samt några
föremål av östlig typ bevisa, att ålänningarna
deltagit i varjagertågen till Ryssland. A:s
järnålderskultur är alltigenom svensk och
skiljer sig avsevärt från den finska. M. D-r.

Historia. Man kan förmoda, att Å. under
vikingatiden utgjort en självständig politisk
enhet, med egen lagstiftning och rättskipning
samt eget skatteväsen. Antydningar härom
finnas i de äldsta urkunder, som beröra
åländska ögruppen. Judiciellt och administrativt
var Å. vid medeltidens början indelat i
tre-dingar under särskilda domare.
Ledingsor-ganisationen bibehölls även en tid, och en
ledingspenning ingick ännu i början av
1500-talet såsom en reminiscens i de
åländska skatterna. Den fornnordiska enheten för
jordindelningen, »bolet», förekommer i
åländska urkunder ännu i början av 1400-talet.

Kristendomen har synbarligen redan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0809.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free