- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1277-1278

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åland, Ålands län - Historia - Litteraturanvisningar - Ålandsbergarter - Ålandshav - Ålandsrot, Alant - Ålberga - Ålderdomsförsäkring - Ålderdomshem - Ålderdomssjukdomar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1277 Älandsbergarter—Ålderdomssjukdomar 1278 garantier för bevarandet av Ars svenska karaktär oeh militära neutralitet. 24 juni s. å. antog Nationernas förbunds råd rapportörkommissionens förslag. Sverige böjde sig för rådets avgörande men uttryckte i en förklaring sin förhoppning, att rättstanken småningom skulle så genomtränga folkens medvetande, att Ålandsbefolkningens nationella krav skulle föras till seger. De av Nationernas förbunds råd fastställda garantierna till svenskhetens skydd på Å., över vilka förbundsrådet självt skall vaka, ha närmare formulerats i garantilagen av 11 aug. 1922 (se ovan, sp. 1272). — I anslutning till förbundsrådets beslut har även 1856 års konvention (se sp. 1275) 2 okt. 1921 ersatts genom en internationell överenskommelse rörande Å:s neutralisering, undertecknad av Sverige, Finland. Estland, Lettland, Polen, Tyskland,Danmark.England, Frankrike och Italien. S. T-g. (C. B-n.) Litteraturanvisningar. H. Hausen, »Orografiska studier på Å.» och »De gamla strandbildningarna på Å. och deras förhållande till stenåldersboplatserna» (båda i Fennia, 28, 1910); J. J. Sederholm, »Granit-gneisproble-men belysta genom iakttagelser i Åbo—Ålands skärgård», II (Geol. Fören:s i Stockholm Förhandi., bd 46, 1924); B. Asklund och O. Kulling, »Nya data till Å:s geologi» (ibid., bd 48, h. 4, 1926); H. Sommarström, »Å. i forntid och nutid» (1919); W. Sjöblom m. fl., »Å.» (1926); Åland. Bidrag till Kännedom av Hembygden, utg. av Föreningen Ålands vänner (1910 ff.; häri bl. a. bibliogr. över Å. av R. Hausen, 1923, 1926 och 1927—29); om förhistorien jfr A. Hjelt i Hist. Tidskr. för Finland 1916 och T. J. Arne i Ord och Bild 1918; V. Voionmaa, »Studier i Å:s medeltidshistoria» (i Finska Fornminnesfören:s Tidskr. 1913); R. Hausen, »Kastelholms slott och dess borgherrar» (Skrifter, utg. av Sv. Litt.-sällsk. i Finland, 242, 1934); S. Tunberg, »Å:s ställning i historisk tid» (1919; även på fr.); »Ålandsfrågan inför Nationernas förbund» (1920—21); »Berättelse avgiven till Å:s landsting av lantrådet i landskapet Å.» (1925 ff.). Älandsbergarter, bergarter med karakteristiskt utseende från Ålandsöarna (olika rapa-kivigraniter och röda kvartsporfyrer). Flytt-block av Å. äro viktiga ledblock (se Baltiska isströmmen). N. Zn. Ålandshav, s. huvuddelen av det breda sund, som mellan Uppland och Åland förenar Bottniska viken med Östersjön. Om djup m. m. se kartorna vid Uppland och Åland. Ålandsrot, AT a n t, Vnula hele'nium, av fam. korgblommiga, en nästan manshög, flerårig ört med fåbladig stjälk, stora, på undersidan ludna blad och stora korgar med platt, naket blomfäste. Blommorna äro gula, kantblommorna långa, tunglika honblommor, diskblommorna rörformiga och tvåkönade. Å. växer på fuktiga ställen vid gårdar, vanl. kvarstående efter tidigare odling. Roten, Radix inulae, är rik på inulin och alant-kamfer och begagnas som läkemedel. Till samma släkte hör k r i s 1 a, I. salieina, med lägre, tätbladig stjälk och glatta blad. Den växer täml. sällsynt i ängsbackar i s. och mell. Sverige. G. M-e. Ålberga, gods i Kila socken, s. Södermanland; 2,028 har, därav 549 har åker; tax.-värde 767,000 kr. (1932). På Å. anlades 1644 av bröderna De Besche ett stångjärnsbruk, nedlagt i mitten av 1800-talet. Å. tillhör sedan 1800-talets början släkten Sederholm. Ålderdomsförsäkring, förr beteckning för av det allmänna anordnad pensionsförsäkring. Om numera genom svensk lag införd pensionsförsäkring se d. o. Ålderdomshem. Enl. lagen om fattigvården av 14 juni 1918 skall varje fattigvårdssam-hälle ha anstalt (å., försörjningshem. vårdhem) för mottagande av understödstagare, vilka äro i behov av vård samt ej lämpligen kunna understödjas i hemmet eller utackorderas. Mindre kommuner ha ofta förenat sig om gemensam anstalt, varvid för ändamålet bildats ett kommunalförbund (se d. o.); 1932 funnos 186 dylika för gemensamt å. Utbildning av föreståndarinnor för å. meddelas sedan 1908 årl. av Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet (se d. o.). Vid utgången av 1932 funnos 1,101 å. utan jordbruk och 359 med jordbruk. Ordet fattighus betecknar i den officiella statistiken »anstalt utan föreståndare eller föreståndarinna». Fattigstuga kallas stundom en fattigvården tillhörig stuga, vanl. övertagen från en understödstagare och upplåten till en dylik. — De kommunala å. stå i regel på en så hög nivå, att personer med tillgångar ofta inackordera sig där. Emellertid ha under årens lopp många enskilda hem för gamla, ofta även kallade å., vuxit upp. I stor utsträckning äro de avsedda för pauvres hon-teux (se d. o.). Hem för gamla ha kommit till stånd genom donationer, gillen, yrkes-sammanslutningar, ordnar, religiösa samfund m. m. På senare tid ha talrika s. k. församlingshem genom frivilliga gåvor och med stöd av kommunen kommit till stånd inom de olika territoriella kyrkoförsamling-arna i större städer. Ett på en gammal stiftelse grundat enskilt å. är Danviks hem invid Stockholm (se D a n v i k s hospital). Se även Fattigvård, med bilder. K.J.H. Ålderdomssjukdomar. Åldrandet är en gradvis skeende naturlig, fysiologisk process hos alla levande varelser, som småningom leder till livets upphörande. Mera sällan dör kulturmänniskan genom ett sådant åldrande, s. k. fysiologisk död (se Död 1). I allm. stores åldrandet genom tillstötande sjukliga processer. som framkalla för tidig död. Många sjukdomar äro karakteristiska för den höga åldern (s e n i e t) och gestalta sig på särskilt sätt hos gamla människor. Det är dock oklart i vilken mån åldrandet som sådant verkligen predisponerar för sjukdomar. Många av den höga ålderns krämpor äro att uppfatta som en summering av de skadliga inflytanden på organismen, som ett långt liv knappast kan undgå att åstadkomma. Under de höga åldrarna uppträder en volymminskning av kroppens organ, främst betingad av en undergång av de specifika organcellerna, vilka ersättas med bindväv (se nedan). Så väga hjärta, hjärna, lever, njurar etc. hos gamla människor mindre än under medelåldern (s e n i 1 i n v o 1 u t i o n). Organfunktionerna avta vid högre ålder, t. ex. lungans förmåga av gasutbyte, magsaftssekretionen, ämnesomsättningen i dess helhet. I många fall är emel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 27 18:28:35 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0813.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free