Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åland, Ålands län - Historia - Litteraturanvisningar - Ålandsbergarter - Ålandshav - Ålandsrot, Alant - Ålberga - Ålderdomsförsäkring - Ålderdomshem - Ålderdomssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Älandsbergarter—Ålderdomssjukdomar
1278
garantier för bevarandet av Ars svenska
karaktär oeh militära neutralitet. 24 juni s. å.
antog Nationernas förbunds råd
rapportörkommissionens förslag. Sverige böjde sig för
rådets avgörande men uttryckte i en
förklaring sin förhoppning, att rättstanken
småningom skulle så genomtränga folkens
medvetande, att Ålandsbefolkningens nationella krav
skulle föras till seger. De av Nationernas
förbunds råd fastställda garantierna till
svenskhetens skydd på Å., över vilka förbundsrådet
självt skall vaka, ha närmare formulerats i
garantilagen av 11 aug. 1922 (se ovan, sp.
1272). — I anslutning till förbundsrådets
beslut har även 1856 års konvention (se sp.
1275) 2 okt. 1921 ersatts genom en
internationell överenskommelse rörande Å:s
neutralisering, undertecknad av Sverige, Finland.
Estland, Lettland, Polen,
Tyskland,Danmark.England, Frankrike och Italien. S. T-g. (C. B-n.)
Litteraturanvisningar. H. Hausen,
»Orografiska studier på Å.» och »De gamla
strandbildningarna på Å. och deras förhållande till
stenåldersboplatserna» (båda i Fennia, 28,
1910); J. J. Sederholm,
»Granit-gneisproble-men belysta genom iakttagelser i Åbo—Ålands
skärgård», II (Geol. Fören:s i Stockholm
Förhandi., bd 46, 1924); B. Asklund och O.
Kulling, »Nya data till Å:s geologi» (ibid.,
bd 48, h. 4, 1926); H. Sommarström, »Å. i
forntid och nutid» (1919); W. Sjöblom m. fl.,
»Å.» (1926); Åland. Bidrag till Kännedom av
Hembygden, utg. av Föreningen Ålands
vänner (1910 ff.; häri bl. a. bibliogr. över Å. av
R. Hausen, 1923, 1926 och 1927—29); om
förhistorien jfr A. Hjelt i Hist. Tidskr. för
Finland 1916 och T. J. Arne i Ord och Bild 1918;
V. Voionmaa, »Studier i Å:s
medeltidshistoria» (i Finska Fornminnesfören:s Tidskr. 1913);
R. Hausen, »Kastelholms slott och dess
borgherrar» (Skrifter, utg. av Sv. Litt.-sällsk. i
Finland, 242, 1934); S. Tunberg, ȁ:s
ställning i historisk tid» (1919; även på fr.);
»Ålandsfrågan inför Nationernas förbund»
(1920—21); »Berättelse avgiven till Å:s
landsting av lantrådet i landskapet Å.» (1925 ff.).
Älandsbergarter, bergarter med
karakteristiskt utseende från Ålandsöarna (olika
rapa-kivigraniter och röda kvartsporfyrer).
Flytt-block av Å. äro viktiga ledblock (se
Baltiska isströmmen). N. Zn.
Ålandshav, s. huvuddelen av det breda sund,
som mellan Uppland och Åland förenar
Bottniska viken med Östersjön. Om djup m. m.
se kartorna vid Uppland och Åland.
Ålandsrot, AT a n t, Vnula hele’nium, av
fam. korgblommiga, en nästan manshög,
flerårig ört med fåbladig stjälk, stora, på
undersidan ludna blad och stora korgar med
platt, naket blomfäste. Blommorna äro gula,
kantblommorna långa, tunglika honblommor,
diskblommorna rörformiga och tvåkönade.
Å. växer på fuktiga ställen vid gårdar, vanl.
kvarstående efter tidigare odling. Roten,
Radix inulae, är rik på inulin och
alant-kamfer och begagnas som läkemedel. Till
samma släkte hör k r i s 1 a, I. salieina, med
lägre, tätbladig stjälk och glatta blad. Den
växer täml. sällsynt i ängsbackar i s. och
mell. Sverige. G. M-e.
Ålberga, gods i Kila socken, s.
Södermanland; 2,028 har, därav 549 har åker; tax.-värde
767,000 kr. (1932). På Å. anlades 1644 av
bröderna De Besche ett stångjärnsbruk,
nedlagt i mitten av 1800-talet. Å. tillhör sedan
1800-talets början släkten Sederholm.
Ålderdomsförsäkring, förr beteckning för
av det allmänna anordnad
pensionsförsäkring. Om numera genom svensk lag införd
pensionsförsäkring se d. o.
Ålderdomshem. Enl. lagen om fattigvården
av 14 juni 1918 skall varje
fattigvårdssam-hälle ha anstalt (å., försörjningshem.
vårdhem) för mottagande av understödstagare,
vilka äro i behov av vård samt ej lämpligen
kunna understödjas i hemmet eller
utackorderas. Mindre kommuner ha ofta förenat sig
om gemensam anstalt, varvid för ändamålet
bildats ett kommunalförbund (se d. o.); 1932
funnos 186 dylika för gemensamt å.
Utbildning av föreståndarinnor för å. meddelas
sedan 1908 årl. av Svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet (se d. o.). Vid
utgången av 1932 funnos 1,101 å. utan jordbruk
och 359 med jordbruk. Ordet fattighus
betecknar i den officiella statistiken
»anstalt utan föreståndare eller föreståndarinna».
Fattigstuga kallas stundom en
fattigvården tillhörig stuga, vanl. övertagen från
en understödstagare och upplåten till en
dylik. — De kommunala å. stå i regel på en så
hög nivå, att personer med tillgångar ofta
inackordera sig där. Emellertid ha under
årens lopp många enskilda hem för gamla,
ofta även kallade å., vuxit upp. I stor
utsträckning äro de avsedda för pauvres
hon-teux (se d. o.). Hem för gamla ha kommit
till stånd genom donationer, gillen,
yrkes-sammanslutningar, ordnar, religiösa
samfund m. m. På senare tid ha talrika s. k.
församlingshem genom frivilliga gåvor och
med stöd av kommunen kommit till stånd
inom de olika territoriella
kyrkoförsamling-arna i större städer. Ett på en gammal
stiftelse grundat enskilt å. är Danviks hem
invid Stockholm (se D a n v i k s hospital).
Se även Fattigvård, med bilder. K.J.H.
Ålderdomssjukdomar. Åldrandet är en
gradvis skeende naturlig, fysiologisk process hos
alla levande varelser, som småningom leder
till livets upphörande. Mera sällan dör
kulturmänniskan genom ett sådant åldrande, s. k.
fysiologisk död (se Död 1). I allm. stores
åldrandet genom tillstötande sjukliga
processer. som framkalla för tidig död. Många
sjukdomar äro karakteristiska för den höga åldern
(s e n i e t) och gestalta sig på särskilt sätt
hos gamla människor. Det är dock oklart i
vilken mån åldrandet som sådant verkligen
predisponerar för sjukdomar. Många av den
höga ålderns krämpor äro att uppfatta som
en summering av de skadliga inflytanden på
organismen, som ett långt liv knappast kan
undgå att åstadkomma. Under de höga
åldrarna uppträder en volymminskning av
kroppens organ, främst betingad av en undergång
av de specifika organcellerna, vilka ersättas
med bindväv (se nedan). Så väga hjärta,
hjärna, lever, njurar etc. hos gamla
människor mindre än under medelåldern (s e n i 1
i n v o 1 u t i o n). Organfunktionerna avta vid
högre ålder, t. ex. lungans förmåga av
gasutbyte, magsaftssekretionen,
ämnesomsättningen i dess helhet. I många fall är
emel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
