Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomssjukdomar - Ålderman - Åldermansrankan - Åldersbetyg - Åldersgräns - Ålderspresident - Åldfru, Oldfru - Ålem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1279
Ålderman—Ålem
1280
lertid detta uttryck för under livet
upprepade, kroniska små sjukdomsattacker i organen.
Även hos människor mellan 90 och 100 år
finner man t. ex. ofta fullt normal
magsafts-sekretion, även om det är vanligare att hos
gamla människor finna en försvagad sådan.
Denna beror då på inflammation av
magslem-hinnan (gastrit). Den försvagade
hjärtkraf-ten hos de gamla är oftast att uppfatta som
uttryck för genom åderförkalkning
framkallad dålig blodförsörjning av hjärtmuskeln el.
inflammation i denna (myokardit).
Åderförkalkning el. arterioskleros (se d. o.) har länge
betraktats som en karakteristisk
åldersförändring men är icke något obligatoriskt
ål-derdomssymtom, även om man icke kan
från-känna den höga åldern ett predisponerande
inflytande för åderförkalkningens uppkomst.
Åderförkalkningen leder genomgående i alla
organ till en bristande blodförsörjning av
dessa med förtvining av organcellerna och
dessas ersättning med bindväv. I de
genuina ålderdomssymtomen blanda sig på
detta sätt defektsymtom, framkallade genom
arterioskleros.
Bestämmande för åldrandets förlopp äro
framför allt anlag och konstitution. Hög
ålder är en ärftlig egenskap; i vissa
syskonkretsar nå alla medlemmar hög ålder. Detta
måste betingas av konstitutionen, som avgör
om livets påfrestningar och yttre skador
kunna avreageras utan sjukdom. De normala
åldersförändringarna i organen behöva aldrig
eg. föra till vad man kallar sjukdom. Den
gamla människan anpassar sig i regel
automatiskt efter sin reducerade
prestationsförmåga genom inskränkning av sin vitala
ak-tionsradie. Detta betyder ett skydd mot
sjukdomar. Social miljö, livsöde o. s. v. spela
naturligtvis en roll för huruvida den gamle
kan genomföra en sådan ändamålsenlig
anpassning. Man har sagt, att vår tidsålders
jäkt och särskilt kristider med social nöd ha
gjort åldrandet mera riskfyllt än tidigare. Å.
andra sidan ha förbättrade allmänna
hygieniska förhållanden gjort, att människor nå
högre ålder än förut. Å. måste i första
hand betraktas som uttryck för en den
åldrande organismens bristande prestations- och
reaktionsförmåga gentemot livets
påfrestningar. överansträngning spelar som
sjukdomsorsak större roll under seniet än under
tidigare åldrar. Den åldrande organismen
dukar snarare under för ett starkare krav
av miljön än medelåldern. Den har likaledes
en minskad anpassningsförmåga och
reaktionsförmåga gentemot de stegrade anspråk,
som varje sjukdom ställer på organismen.
På detta sätt förstås viktiga särdrag hos å.,
svagare allmän reaktion vid febersjukdomar,
symtomfattigdom, utdraget förlopp och
bristande anatomisk restitutionsförmåga.
Sockersjuka är lindrigare hos gamla än unga. Kräfta
anses som en ålderdomssjukdom. Å andra
sidan gäller, att de särskilt höga åldrarna
äro eg. förskonade från kräfta. Det
höggradiga avtynandet el. den s. k. s e n i 1 a m
ara s m e n, som betraktas som dödsorsak hos
så många gamla människor, är icke en
ålderdomssjukdom utan en följd av olikartade
svåra sjukdomar hos gamla människor.
Karakteristisk för alla åldersförändringar
över huvud är en förändring av det kolloidala
tillståndet i celler och vävnader. Unga organ
äro rikare på vatten och mera elastiska. 1
åldrande organ tilltager halten av
slagg-ämnen (kalk) och bindväv. Många
åldersförändringar, ss. grumling av ögats lins (grå
starr) och förändringen av dess elasticitet,
vilket inkräktar på ackommodationsförmågan
och leder till översynthet, ja, även
åderförkalkningen, torde i huvudsak bero på en sådan
kolloidal förändring. Åderförkalkningen kan
på detta sätt betraktas som en i viss mån
naturlig process under åldrandet; den blir
först genom sin intensitet el. sitt för tidiga
uppträdande en sjukdom. Åldrandet
medför en tilltagande reduktion av
elastici-teten och hållfastheten i vävnaderna,
särskilt stödjesubstanserna i bindväv, brosk
och ben. På grund härav uppträda
insufficienssymtom mot yttre fysikaliska
påfrestningar. Äldre människor utsättas på
grund av benskörhet lättare för benbrott än
yngre. På detta sätt uppstå vidare nötningar
och bristningar, t. ex. i ledbrosken. Detta
leder till en mycket vanlig, synnerligen
karakteristisk ålderdomssjukdom, som kallats
deformerande ledgångsinflammation (se
Ledsjukdomar). Förändringen av lungvävnad
leder till s. k. emfysem (se d. o.). Stegring av
blodtrycket (se B 1 o d o m 1 o p p, sp. 544), som
är karakteristisk för så många gamla, är
alltid att betrakta som sjukdomssymtom och
behöver icke ha med åldrandet som sådant
att göra. Hos äldre män inträder ej sällan
småningom en förstoring av sädeskörteln,
prostata (se d. o.), varvid operativ hjälp ej
sällan blir nödvändig. — Steinachs
försök att tillskriva åldrandet i främsta rummet
en undergång av könskörtlarna, med
sekundärt avtynande av den övriga organismen, är
förfelat, liksom också föryngringsförsök, som
bestå i transplantation av könskörtlar. Se
vidare Föryngring. Det fysiologiska
åldrandet är en harmonisk process, i vilken de
olika kroppsorganen åldras parallellt efter
lagar, som bestämmas av den enskilda
individens konstitution och egenart. S. I-r.
Ålderman, se B y, sp. 320, Byordning
och Hantverksämbete.
Åldermansrankan, se Kontrollstämp
lin g.
Åldersbetyg, se Betyg, sp. 167.
Åldersgräns, den ålder, vid vars uppnående
tjänsteman är skyldig att avgå från tjänst
mot pension (se d. o.).
Ålderspresident, vanligt namn på den, som
på grund av anciennitet intar presidiet i en
församling. Enl. nu gällande R. O. skall i
riksdagens kamrar, tills talmän blivit
utsedda, ordet i vardera kammaren föras »av
den därstädes närvarande ledamot, som de
flesta riksdagar bevistat, och, där två eller
flera ledamöter i lika många riksdagar
deltagit, den av dem, som är till levnadsåren
äldst». Denne brukar kallas å. Han hälsar
kammaren med ett tal och förrättar
talmans-val. Liknande bestämmelser finnas om
ordförandeskapet i riksdagens utskott. G. H-n.
Åldfru, O 1 d f r u, dam, som har tillsyn och
vård om hushållet på ett kungl. slott.
Ålem, socken i Kalmar län, Stranda härad,
n. om Kalmar, kring Alsteråns nedre lopp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
