- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1295-1296

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Bebyggelse och näringsliv - Kyrklig konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1295

Ångermanland (Klimat—Kyrklig konst)

1296

och stränderna av Tåsjön bildas av
kambrosiluriska lager, särskilt av
alunskiffer med bollar och lager av
kalksten. Den här förekommande
Strömskvartsiten torde liksom
spa-ragmiten vara äldre än det
fossilförande kambrium. — Brytvärda
malm-förekomster ha ej hittats i Å.

Den förhärskande jordarten i Å:s
lösa jordlager är morängrus, som
icke uppodlats. På Härnön har man
under en moränlera funnit en
fossil-förande, som interglacial bildning
tolkad gyttjeavlagring. I floddalarna
och det lägre kustlandet förekomma
skiktade bildningar, sand och något

lera, odlingsbar jord; älvavlagringarna nå
ofta betydande mäktighet, ända till 50—
60 m. Å:s kusttrakter förete en mycket stor
landhöjning efter istiden; den högsta
observerade marina gränsen i Sverige, 284 m ö. h.,
ligger på Skuleberget i Vibyggerå socken i
Å. — A:® kust hör också till de av jordskalv
mest träffade delarna av Sverige. K. A. G.

Klimat. Årets medeltemp. varierar från
omkr. 3,5° C längst i s. till omkr. 0° i n. v.
Vintertemp. sjunker i kusttrakterna mycket
hastigt inåt land; medeltemp. för jan. är
sålunda i själva kustremsan mellan — 6° och
— 7° men är redan 50 km från kusten lägre
än —10°. Julis medeltemp. är i större delen
av landskapet omkr. 15°. Årsnederbörden
uppgår i allm. till omkr. 500 mm, varav mer än
1/4 faller under juli och aug. Vid kusten är
marken i allm. snöbetäckt under
sammanlagt omkr. 5 mån., längst i n. v. omkr.
6 mån. E. P.

Växtvärld. Landskapet ligger helt inom n.
barrskogsregionen. Omkr. 3/4 av ytan täckas
av skog, till allra största delen barrskog.
Granen överväger i fuktigare trakter, tallen
på torr, jämn mark. Även barrblandskogar
äro vanliga. Lövskogen har ringa utbredning
och förekommer främst i kustområdet och vid
vattendragen. Den bildas huvudsaki. av björk.
Av övriga lövträd förekomma endast aspen
och gråalen allmänt. På skyddade sydberg
växa som relikter bl. a. alm, hassel, lind och
lönn, av vilka de tre sista nå sin nordgräns
i Å. Myrarna ha stor utbredning. Vanligast
äro starrkärren. K. A.

Djurvärld. I lägre liggande trakter träffas
många av mell. Sveriges djurarter, ss. kaja,
hämpling, flera mesar, några sångare,
träd-krypare, törnskata, göktyta och kattuggla
bland fåglarna. I de inre, högre delarna är
faunan mera lik övre Norrlands. Där
uppträda vissa år lämlar, och de nordiska
uggle-arterna bli då talrika. Dalripa träffas ända
ned till kusten. De större rovdjuren äro
utrotade utom en liten lodjursstam. Älgen är
ej talrik. Vid kusten finnas bl. a. fyra arter
måsar, av dykänder ejder, svärta och skrakar
m. fl.; tordmule häckar på ett skär. I
Ulvö-djupet finns god tillgång på torsk, och
älvarna voro i synnerhet förr laxrika. Lönnb.

Bebyggelse och näringsliv.
Jordbruksbygden är nästan h. o. h. inskränkt till de
nedom marina gränsen belägna dalgångarna
samt kusttrakternas lerslätter. Ett
undantag utgör trakten kring Tåsjön i nordvästra
Å., där den kalkhaltiga siluriska berggrunden

gynnat uppkomsten av betydande odling och
bebyggelse. De inre platåerna äro nästan
obebodda utom i de gamla finnmarkerna (se
d. o.) mellan Faxälven och
Jämtlandsgrän-sen. Tätast bebyggt är träindustridistriktet
vid Ångermanälvens mynningsvik (se
kartan), vilket till storleken tävlar med
Sunds-vallsdistriktet, men även vid de mindre
älvarnas mynningar är träindustrien rikt
utvecklad. Skogshantering och flottning äro
betydande binäringar till jordbruket i större
delen av Ä. Av städerna är Härnösand
huvudort för södra och Örnsköldsvik för norra
Å:s kustland, Sollefteå för den egentliga
Ådalen. För sjöfarten spela städerna en ringa
roll i jämförelse med utskeppningsplatserna
för trävaror. Se vidare V ä s t e rn or
r-lands län samt för nordöstra Ä. V ä
s-terbottenslän. G. R-ll.

Kyrklig konst. Av den äldre medeltidens
konst finns icke mycket bevarat i Å. Styrnäs
gamla kyrka, som med säkerhet kan hänföras
till 1100-talet, revs vid 1800-talets mitt. Den
bestod av ett långhus med ett torn i var
ända samt vapenhus och sakristia, östtornets
bottenvåning tjänstgjorde som kor. Av allt
att döma var byggnaden från början icke
någon sockenkyrka utan en huvudkyrka,
tillkommen i samband med missionen. Sollefteå
gamla kyrka, som revs vid mitten av
1700-talet, är den enda, som kan hänföras till
1200-talet. Då samtliga övriga bevarade el. på
annat sätt kända kyrkor i landskapet visa
den enkelt rektangulära typ, som är
utmärkande för medeltidens sista årh., förefaller

Ångermanlands

, Berggrund
isa nn

Skala 1:3 miH.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0822.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free