- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
1301-1302

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland - Historia - Litteraturanvisningar - Ångermanlands mellersta domsaga - Ångermanlands norra domsaga - Ångermanlands norra domsagas tingslag - Ångermanlands södra domsaga - Ångermanlands södra domsagas tingslag - Ångermanlands västra domsaga - Ångermanälven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ångermanlands mellersta

domsaga—Ångermanälven

1301

av de gamla kungsgårdarna tillhöra denna
trakt. Skäligen skarp var länge skillnaden
mellan södra och norra Å., vilket senare var
glesare bebyggt; gränsen gick vid
Skule-berget, därav namnen »framman-Skula» och
»nordan-Skula». Ända fram till 1300-talets
början räknades Ä. som en del av landskapet
Hälsingland. Gränsen mot Västerbotten
förblev något obestämd fram till senare delen
av 1500-talet. Till Ä:s nordgräns har
indelningen i skeppslag varit genomförd. Sedan
1654 tillhör Ä. Västernorrlands län och har
jämte Medelpad utgjort kärnan i detta län,
som sedan 1810 bildas av de nämnda
landskapen ensamma. A:s huvudnäringar i äldre
tid voro jakt och fiske (särskilt
strömmingsfisket vid kusten) jämte jordbruk och
boskapsskötsel, den senare förbunden med ett
rikt utvecklat fäbodväsen. Bruksrörelsen i Å.
uppkom under 1600-talets senare del
(Gra-ningeverken m. m.) men upphörde mot slutet
av 1800-talet vad angår järntillverkningen.
Sågverksrörelsen uppblomstrade vid mitten
av 1700-talet (Kramfors) och antog
storindustriella proportioner efter 1800-talets mitt. N.A.

Litteraturanvisningar. K. Ahlenius,
»Ång-ermanälfvens flodområde» (1903; med
litt.-förteckn.); Sv. Turistfören:s Ärsskr. 1920;
Sv. Turistfören:s Resehandböcker, XXXIII,
»Ä. och Medelpad» (1926); O. Sjögren,
»Sverige», d. 6 (1924); Maria Rieck-Müller och O.
Högberg, »Medelpad och Ä.» (2 bd, 1920);
årsboken Medelpad-Ä., 1, 1933; Arkiv för
Norrländsk Hembygdsforskning 1918 ff. —
Kyrklig konst: H. Cornell, »Norrlands
kyrkliga konst» etc. (1918). — Etnografi: E.
Arenander, »Gamla ångermanländska
ekonomibyggnader och jordbruksredskap» (1906);
E. Modin, »Gamla Tåsjö» (1916). — Historia:
N. Ahnlund, »Bebyggelsens utbredning i
Norrland under äldre tid» (i Gammal
Hälsingekultur 1931) och monogr. om Mo och
Domsjö-verken (1917), samt J. A. Almquists monogr.
om Graningeverken (1909).

Ångermanlands mellersta domsaga, i
Västernorrlands län, under Svea hovrätt,
omfattar Sollefteå tingslag (tingsställe: Sollefteå)
och Boteå tingslag (tingsställe: Nyland).

Ångermanlands norra domsaga omfattar
tingslaget med samma namn (se nedan) och
lyder under Svea hovrätt. Tingsställe:
Örnsköldsvik.

Ångermanlands norra domsagas tingslag,
tingslag i Västernorrlands län, mellan kusten
och Lapplandsgränsen; 6,763,oo kvkm, 47,663
inv. (1934). Socknar: Nätra, Sidensjö,
Skorp-ed, Anundsjö, Björna, Mo, Själevad, Arnäs,
Grundsunda, Gideå och Trehörningsjö;
muni-cipalsamhälle: Bredbyn. Ä., som bildades
1930 av förutvarande tingslagen Själevad och
Arnäs samt Nätra, omfattar omkr. 1/3 av hela
Ångermanlands areal och omkr. x/4 av dess
befolkning. 22,932 har åker, 472,071 har
skogsmark. Jämte jordbruk och skogsbruk
industri, främst vid älvmynningarna. Å. är
delat på Mellansels och Skogens fögderier. Se
vidare Ångermanland (med karta).

Ångermanlands södra domsaga, i
Västernorrlands län, under Svea hovrätt, omfattar
ett tingslag (se nedan). Tingsställen:
Härnösand och Skidsta (i Ullånger).

Ångermanlands södra domsagas tingslag,

1302

tingslag i Västernorrlands län, kring
Änger-manälvens mynningsvik och Härnösand;
2,303,20 kvkm, 45,649 inv. (1934). Socknar-,
Häggdånger, Säbrå, Stigsjö, Viksjö,
Gud-mundrå, Högsjö, Hemsö, Nora, Skog, Bjärtrå,
Ullånger, Nordingrå och Vibyggerå;
munici-palsamhälle: Kramfors. Omfattar
huvuddelen av det betydande träindustridistriktet
och fjordlandskapet kring Ängermanälvens
mynningsvik samt omgivande
höglandsområde. 12,109 har åker, 94,098 har skogsmark.
Å. är delat på Kramfors och Skogens
fögderier. Det har bildats genom
sammanslagning av de förutvarande tingslagen Säbrå,
Nora, Gudmundrå och Nordingrå. Se vidare
Ångermanland (med karta).

Ångermanlands västra domsaga, i
Västernorrlands län, under Svea hovrätt, omfattar
Ramsele och Resele tingslag (tingsställe:
Ramsele) samt Fjällsjö tingslag (tingsställe:
Backe).

Ångermanälven, n. Sveriges vattenrikaste
älv, från Norge genom Lappland och
Ångermanland (se kartor vid dessa ord) till
Bottenhavet; flodområde 31,890 kvkm, därav i Norge
1,520 kvkm, längd 450 km, därav i Norge
10 km, disponibel medelvatteneffekt i hela
flodområdet 1,734,000 hkr, utbyggd effekt
38,100 hkr (1933), därav 300 hkr i
huvudälven, 31,500 hkr i Faxälven och 6,300 hkr
i övriga biälvar. Den största källflöden,
Storån, längre ned kallad Ransarån, upprinner i
de norska Renfjellene, genomflyter i de
svenska fjälltrakterna bl. a. Ransaren,
Kultsjön, ö. därom den stora och djupa sjön
Malgomaj samt Volgsjön (se dessa ord);
mottar vid Vilhelmina vänsterbifloden
Vojm-ån (se d. o.). Efter att i Junsele i n.
Ångermanland på omkr. 235 m höjd ö. h. ha
passerat marina gränsen genomflyter Å. Ådalen
(se d. o.), mottar därunder sina största
bifloder, Fjällsjöälven och Faxälven (se dessa ord),
vilka i mellanloppet förbindas med varandra
genom Vängelälvens (se d. o.) bifurkation, och
utfaller vid Nyland i en från havet
inträngande, omkr. 35 km lång, mycket djup
havsvik. Nedanför Sollefteå är Ä. segelbar för
mindre båtar. I fråga om flottledernas längd,
som 1931 uppgavs till 3,513 km, och det
tillsläppta flottgodsets volym, 1,504,643 kbm,
överträffas Å. i Sverige endast av Dalälven.
Inom flodområdet verkade s. å. ej mindre än
13 flottningsföreningar. Vid mynningen
ligger Sandslåns skiljeställe för timmer, och
utmed mynningsviken har ett av Sveriges
förnämsta träindustridistrikt utvecklats. De
förnämsta forsarna och fallen i huvudälven äro
Degerforsen (fallhöjd 14,5 m), Edsforsen (23,4
m), Långbjörn (14,9 m), Tarseleforsen (12,5 m),
Laseleforsen (18,7 m), Holaforsen (19,5 m),
Nämforsen (se d. o.), Tannfloforsarna (7 m),
Moforsen (15,2 m) samt Yttersele- och
Forsmo-forsarna (27,7 m). Vid Sollefteåforsarna, 33,9
km från mynningen, har den normala
lågvattenmängden uppmätts till 91,
medelvattenmängden till 463 och högvattenmängden till
2,020 kbm/sek., lägsta lågvattenmängden till
66 och högsta högvattenmängden till 3,540
kbm/sek. Årets mest utpräglade maximum
inträffar vanl. i början av juni i samband med
snösmältningen, men vid stor
sommarnederbörd kan höstfloden överstiga vårfloden.
Mi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0831.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free