Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanälven - Ångfartyg, Ångbåt, Ångare - Ångfartygs a.-b. Bore - Ångfartygs aktiebolaget Göta kanal - Ångfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm - Ångfärja - Ånggenerator - Ånghammare - Ånghejare - Ångkokning - Ångkol - Ångkraftcentral - Ångkranpråm - Ångkök - Ångmantel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303 Ängfartyg-
nima inträffa vanl. i april och okt. Laxfiske (se
karta vid d. o.). Litt.: K. Ahlenius,
»Ängerman-älfvens flodområde» (1903); »Förteckning över
Sveriges vattenfall. 38. A.» (1917). (G. R-ll.)
Ängfartyg, Ångbåt, Ångare, fartyg,
framdrivet medelst ångmaskineri; i sv.
sjölagen förstås med å. varje maskindrivet
fartyg. — De äldsta å. voro hjulångare (se d.
o.); numera äro nästan alla å. propellerångare.
Tanken att medelst ånga framdriva fartyg
uppstod redan på 1600-talet, men problemet
kunde ej lösas, förrän ångmaskinen nått den
utveckling, som den fick i slutet av 1700
talet genom J. Watt (se d. o.). Skotten
W. Symington byggde 1788 en första
försöks-båt samt 1802 en bogserbåt, »Charlotte
Dun-das», vilken betecknats som det första
praktiskt brukbara å. Nästa steg i utvecklingen
togs i Amerika, där R. Fulton (se d. o.) 1807
konstruerade sitt första å., »Clermont» (se
bild 1 på pl.). Detta visade sig dock snart
för litet, och 1809 byggdes två dubbelt så
stora å. I Amerika gick utvecklingen
sedermera så snabbt, att 1812 50 dylika fartyg
funnos där. I Skottland byggdes 1811 av H.
Bell ångbåten »Comet», och snart funnos flera
å. även i England. — I Sverige byggdes det
första å. av engelsmannen S. O w e n (se d. o.),
som 1816 insatte en ångmaskin i en
roslags-skuta, kallad »The Witch of Stockholm».
Sedan ytterligare en ångmaskin på försök
insatts i en skonare, som därav fick namnet
»Experiment», byggde Owen en hjulångare,
»Amfitrite», som sattes i trafik 1818 och blev
den första svenska passagerarångaren. Redan
1822 funnos flera dylika å., »Upsala», »Yngve
Frey», »Braut Anund» m. fl., och Sverige
blev ett föregångsland i fråga om byggandet
av å. i Europa. Till en början framdrevos å.
med kolvångmaskiner. Sedan emellertid
ång-turbinen under 1890-talet anpassats för
far-tygsdrift, har densamma fått vidsträckt
användning som propellermaskin, särskilt för
snabbgående passagerarfartyg, även de
största, bl. a. för de nedannämnda
expressångarna »Leviathan» och »Bremen».
De första å. voro avsedda för trafik på
mindre farvatten, men snart nog gjordes
försök att med å. befara även de större haven.
Atlanten överfors f. ggn 1819 av amerikanska
hjulångaren »Savannah» om 350 bruttoton,
och 1825 gjorde den engelska hjulångaren
»Enterprise» sin första resa från England
till Ostindien. I England bildades 1836 det
första rederibolaget för ångbåtsfart över
Atlanten, och 23 april 1838 anlände bolagets
båda hjulångare »Sirius» om 450 och »Great
Western» om 1,340 bruttoton till New York
efter 18, resp. 14 dagars överresa.
Den reguljära storsjöfarten möjliggjordes
närmast genom uppfinningen av propellern
samt genom järnets och stålets införande i
skeppsbyggeriet. 1858 färdigbyggdes den
första större oceanångaren, »Great Eastern»
(se d. o.), som med sitt tonnage om 18,900
bruttoton utgjorde föregångaren till de nuv.
transatlantiska expressångarna. Efter »Great
Eastern» byggdes atlantfartygen till en
början åter med mindre storlek, men
småningom ökades ånyo fartygsdimensionerna.
Under 1860- och 1870-talet uppgick
medelstorleken av oceanångarna, vilka i regel
sam
Ängmantel 1304
tidigt voro inrättade för segling, till omkr.
3,500 bruttoton, men denna storlek har
numera avsevärt ökats. Världens största
oceanångare, »Leviathan» (se d. o.), har en
brutto-dräktighet om 59,957 ton. Med den ökade
storleken växte ock fartygens hastighet.
Under det att de första reguljära oceanångarna
uppnådde en medelfart av 8 knop och en
rese-tid över Atlanten om 14—15 dagar, har
världens f. n. snabbaste oceanångare, den 19291
byggda tyska expressångaren »Bremen» om
51,656 bruttoton, nått en medeloceanfart om:
27,9 knop samt en resetid av omkr. 4*^ dygn.
Se även Atlantlinjer. Även
lastångfartygens utveckling kännetecknas av en
ständigt växande storlek. Så var medelstorleken
1870 omkr. 870 bruttoton, 1900 omkr. 2,250.
och f. n. torde dessa fartygs medelstorlek
kunna sättas till omkr. 5,000 bruttoton. Jfr
Fartyg, Fartygstyper, Färja,
Rederi, Skeppsbygger i, Sverige, sp.
999, Ångmaskin, Ångpanna och Å n
g-turbin. Ax. L.
Ängfartygs a.-b. Bore, se Rederi, sp. 529.
Ängfartygs aktiebolaget Göta kanal, ett
1889 i Stockholm bildat, 1919 till Göteborg
överflyttat rederiföretag, efterträdare till
Motalaströms ångfartygs a.-b., gr. 1869.
Företaget har till ändamål att besörja person- och
godstrafik kanalvägen Stockholm—Göteborg
och Stockholm—Jönköping samt att bedriva
speditionsverksamhet. Aktiekap. 1,1 mill. kr.
Flotta 1934: 19 fartyg, mätande 4,211
bruttoton. Jfr Göta kanal. K. H. A.
Ängfartygsbefälhavaresällskapet i
Stockholm (»Sällskapet Å. B.»), en 1857 i
Stockholm bildad sammanslutning av
ångfartygs-befälhavare jämte andra för sjöfart
intresserade, med ändamål bl. a. att utreda och
besvara frågor ang. sjöfartsärenden samt att
bereda pensioner el. understöd åt medlemmar
el. deras efterlevande. 1 jan. 1934 voro
fonderna 694,000 kr. och medlemsantalet 475.
Ängfärja, se Färja, med plansch.
Änggenerator, se Ångpanna.
Ånghammare, se Hammare, sp. 407.
Änghejare, se Hammare, sp. 408.
Ängkokning. Vattenånga brukas ofta för
uppvärmning vid kokning av mat i stor skala
på sjukhus, kaserner o. a. allmänna
inrättningar samt inom industrien för
genomförande av tekniska processer, som fordra
upphettning av större vätskemängder till
kokvärme. Man brukar skilja mellan kokning
med »direkt ånga», då ångan införes i
innehållet i det kärl, där upphettningen försiggår,
samt med »indirekt ånga», då ångan får
passera antingen i en mantel utanför sagda kärl
el. i slutna rörslingor, förlagda inuti kärlet.
Ångkokningsapparater (ånggrytor) för
tillagning av soppor, ärter och fläsk, potatis,
grönsaker o. dyl. tillverkas av betydande
dimensioner (Vz kbm och därutöver) samt monteras
helst på tappar, så att de kunna fällas åt
sidan vid tömningen. G. H-r.
Ängkol, se Stenkol.
Ängkraftcentral, se Änganläggning.
Ängkranpråm, förr namn på minutläggare
(se M i n f a r t y g).
Ångkök, dets. som folkkök (se d. o.).
Ängmantel, tekn., se Mantel, sp. 816.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
