1305 Ångmaskin 1306 Bild 1. Newcomens ångmaskin. Ångmaskin, i vidsträckt bemärkelse varje ångmotor, i inskränkt bemärkelse kolvångmaskinen, som behandlas här nedan (om ångturbin se d. o.). Å. i princip utgöres i allm. av en cylinder, vari en kolv av ångtrycket drivs fram och tillbaka. Kolvens rörelse överförs vanl. till roterande medelst vev och vevstake. Ä. ha även konstruerats med roterande kolv (t. ex. Hults roterande å.). Å. hade förelöpare redan på 1600-talet men började få praktisk användning först i början av 1700-talet. Engelsman nen Newcomen lyckades vid denna tidpunkt fullkomna den tidigare uppfunna a t-mosfäriska å. och ge den vidsträckt användning för vattenuppfordring i de engelska kolgruvorna. Maskinen arbetade med föga mer än atmosfärtryck, och det egentliga arbetet uträttades under kolvens nedåtgående rörelse genom att vatten insprutades i ång-cylindern under kolven, så att vakuum uppstod där och atmosfärtrycket pressade ned kolven (bild 1). Newcomens maskin arbetade med god driftsäkerhet men med utomordentligt hög kolförbrukning (10—20 kg per eff. hkr-tim.), som dock något minskades genom engelsmannen Smeatons förbättringar på 1750-talet. — Svensken M. Triewald (se d. o.) byggde redan 1726 en »eld- och luftmaskin» för Dannemora gruvor. Bild 2. Watts pumpångmaskin 1788. James Watt (se d. o.) skapade en nästan helt ny å. För att minska å:s stora kolförbrukning konstruerade han en särskild apparat, kondensorn, för ångans konden-sering. Han uppfann även den dubbelverkande å. och insåg betydelsen av ångans expansion. Genom dessa förbättringar sjönk kolförbrukningen till omkr. 4 kg per eff. hkr-tim. Bild 2 visar en Watts å. Å. hade dittills nyttjats för pumpar och biåsmaskiner, och kraften hade överförts till dessa maskiner med en balansanordning. Watt lyckades överföra den fram- och återgående rörelsen till roterande (se Watts parallellogra m), och å. kunde därmed användas även för fabriksdrift. Watts tidigare maskiner hade ventilreglering. Skotten Murdock uppfann 1799 den i ett slidskåp inbyggda slidregleringen (slidstyrningen), som haft stor betydelse för å:s vidare utveckling. Watts å. arbetade med lågt ångtryck (under 1 kg/kvcm övertryck). Emellertid tillverkade amerikanen Evans (se d. o.) redan omkr. 1800 en å. utan kondensering för 8—10 kg tryck. Den engelske ingenjören Trevithick (1771—1833) var sannolikt den förste, som använde av-loppsångans värme till förvärmning, torkning och kokning m. m. Ångans successiva expansion i två cylindrar, en högtrycks- och en lågtryckscylinder, omtalas f. ggn i ett patent 1781, men dylika maskiner, vilka vanl. benämnas kompound-maskiner, tillverkades först av engelsmannen Woolf 1804. Genom expansionens uppdelning blev temperaturfallet i vardera cylindern mindre, och förlusten genom ångans kondensering i cylindern (cy lin de r kon dens a-t i o n e n) minskad. Redan tidigt användes å. för fartygsdrift (se Ångfartyg). Amerikanen Stevens utbildade en egendomlig balansmaskintyp, som använts ända in på 1900-talet. Svensken O. E. Carlsund (se d. o.) nedlade ett mycket förtjänstfullt arbete på far-tygsmaskinens utveckling. Om lokomotivet och dess föregångare se Lokomotiv. Å. arbetade i mitten av 1850-talet i allm. med mättad ånga av 5—6 atm. tryck. Den normala å. vid denna tid var den encylindriska maskinen el. kompoundmaskinen, båda med slidreglering. Arbetsförloppet i cylindern indelas i sex perioder: fyllning, expansion, förutströmning, utströmning, kompression och förinströmning. Detta förlopp utspelas på båda sidor om kolven. Bild 3 visar en schematisk framställning av en vanlig planslids rörelse vid olika kolv- och vevlägen. Kolvens, B, rörelse överföres till veven E medelst kolvstången C och vevstaken D. Sliden manövreras av excentern I, excenterstången H och slidstången G. Vid högre tryck brukas i st. f. den obalanserade plansliden den balanserade kolvsliden, som dock fordrar ett större s. k. skadligt rum. För att erhålla god ångeko-nomi erfordras en relativt stor expansion och således liten fyllning. Enär ovannämnda sex perioder i stor utsträckning binda varandra, kan fyllningen med denna enkla slid ej väljas avsevärt under 50 %, varför ångförbrük-ningen vid den encylindriska maskinen med dylik enkelslid (vare sig planslid el. kolvslid) ej blir gynnsam. Den blir lägre vid kompoundmaskinen, särskilt om högtryckscylin-