Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1305
Ångmaskin
1306
Bild 1. Newcomens
ångmaskin.
Ångmaskin, i vidsträckt bemärkelse varje
ångmotor, i inskränkt bemärkelse
kolvångmaskinen, som behandlas här nedan (om
ångturbin se d. o.). Å. i princip utgöres
i allm. av en
cylinder, vari en
kolv av
ångtrycket drivs fram och
tillbaka. Kolvens
rörelse överförs
vanl. till roterande
medelst vev och
vevstake. Ä. ha
även konstruerats
med roterande kolv
(t. ex. Hults
roterande å.).
Å. hade
förelöpare redan på
1600-talet men började
få praktisk
användning först i
början av
1700-talet. Engelsman
nen Newcomen lyckades vid denna
tidpunkt fullkomna den tidigare uppfunna a
t-mosfäriska å. och ge den vidsträckt
användning för vattenuppfordring i de engelska
kolgruvorna. Maskinen arbetade med föga
mer än atmosfärtryck, och det egentliga
arbetet uträttades under kolvens nedåtgående
rörelse genom att vatten insprutades i
ång-cylindern under kolven, så att vakuum
uppstod där och atmosfärtrycket pressade ned
kolven (bild 1). Newcomens maskin
arbetade med god driftsäkerhet men med
utomordentligt hög kolförbrukning (10—20 kg per
eff. hkr-tim.), som dock något minskades
genom engelsmannen Smeatons förbättringar på
1750-talet. — Svensken M. Triewald (se d. o.)
byggde redan 1726 en »eld- och luftmaskin»
för Dannemora gruvor.
Bild 2. Watts pumpångmaskin 1788.
James Watt (se d. o.) skapade en
nästan helt ny å. För att minska å:s stora
kolförbrukning konstruerade han en särskild
apparat, kondensorn, för ångans
konden-sering. Han uppfann även den
dubbelverkande å. och insåg betydelsen av ångans
expansion. Genom dessa förbättringar sjönk
kolförbrukningen till omkr. 4 kg per eff.
hkr-tim. Bild 2 visar en Watts å. Å. hade dittills
nyttjats för pumpar och biåsmaskiner, och
kraften hade överförts till dessa maskiner
med en balansanordning. Watt lyckades
överföra den fram- och återgående rörelsen till
roterande (se Watts parallellogra m),
och å. kunde därmed användas även för
fabriksdrift. Watts tidigare maskiner hade
ventilreglering. Skotten Murdock uppfann 1799
den i ett slidskåp inbyggda slidregleringen
(slidstyrningen), som haft stor betydelse för
å:s vidare utveckling. Watts å. arbetade
med lågt ångtryck (under 1 kg/kvcm
övertryck). Emellertid tillverkade amerikanen
Evans (se d. o.) redan omkr. 1800 en å.
utan kondensering för 8—10 kg tryck. Den
engelske ingenjören Trevithick (1771—1833)
var sannolikt den förste, som använde
av-loppsångans värme till förvärmning,
torkning och kokning m. m.
Ångans successiva expansion i två
cylindrar, en högtrycks- och en lågtryckscylinder,
omtalas f. ggn i ett patent 1781, men dylika
maskiner, vilka vanl. benämnas
kompound-maskiner, tillverkades först av engelsmannen
Woolf 1804. Genom expansionens uppdelning
blev temperaturfallet i vardera cylindern
mindre, och förlusten genom ångans
kondensering i cylindern (cy lin de r kon dens
a-t i o n e n) minskad. Redan tidigt användes å.
för fartygsdrift (se Ångfartyg).
Amerikanen Stevens utbildade en egendomlig
balansmaskintyp, som använts ända in på
1900-talet. Svensken O. E. Carlsund (se d. o.)
nedlade ett mycket förtjänstfullt arbete på
far-tygsmaskinens utveckling. Om
lokomotivet och dess föregångare se Lokomotiv.
Å. arbetade i mitten av 1850-talet i allm.
med mättad ånga av 5—6 atm. tryck. Den
normala å. vid denna tid var den
encylindriska maskinen el. kompoundmaskinen, båda
med slidreglering. Arbetsförloppet i cylindern
indelas i sex perioder: fyllning, expansion,
förutströmning, utströmning, kompression och
förinströmning. Detta förlopp utspelas på
båda sidor om kolven. Bild 3 visar en
schematisk framställning av en vanlig planslids
rörelse vid olika kolv- och vevlägen. Kolvens,
B, rörelse överföres till veven E medelst
kolvstången C och vevstaken D. Sliden
manövreras av excentern I, excenterstången H och
slidstången G. Vid högre tryck brukas i st. f.
den obalanserade plansliden den balanserade
kolvsliden, som dock fordrar ett större s. k.
skadligt rum. För att erhålla god
ångeko-nomi erfordras en relativt stor expansion och
således liten fyllning. Enär ovannämnda sex
perioder i stor utsträckning binda varandra,
kan fyllningen med denna enkla slid ej väljas
avsevärt under 50 %, varför
ångförbrük-ningen vid den encylindriska maskinen med
dylik enkelslid (vare sig planslid el. kolvslid)
ej blir gynnsam. Den blir lägre vid
kompoundmaskinen, särskilt om högtryckscylin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
