1307 Ängmaskin 1308 Bild 3. Schematisk framställning av arbetsförloppet i en cylinder under ett halvt kolvslag. Ena sidan av kolven: Fyllning: Ånga inströmmar genom a (1 och 2). Expansion: Inloppet vid a stänges, och ångan får expandera (3 och 4). Förutströmning: I närheten av kolvslagets slut öppnas sliden vid a, och en del av ångan får avgå genom c {5 och 6). Andra sidan: Utströmning: När kolven vänder från ett föregående halvslag, är b öppen, och kolven driver ut en. ytterligare del av ångan genom c (1, 2 och 3). Kompression: b stänges, när kolven börjar närma sig sin vändpunkt, och den kvarvarande ångan komprimeras (4 och 5). Förinströmning: Strax innan kolven vänder, öppnas b, och ny ånga inströmmar, varefter de båda förloppen upprepas för nästa halvslag. derns enkelslid ersättes av en dubbelslid, d. v. s. en grunds lid, som reglerar samtliga ovannämnda perioder utom expansionen, och en expansionsslid, som enbart reglerar expansionens storlek, vilket kan ske inom långt vidare gränser än vid enkelsliden. Kompressionsperioden väljes så stor, att kolvens levande kraft hejdas före slagets slut av den inneslutna ångvolymen. Ä:s varvantal regleras av en centrifugalregulator (se d. o.), som antingen påverkar ångtrycket el. excen-terrörelsen. Fartygsmaskiner utrustas vanl. med dubbla excentrar och excenterstänger, av vilka det ena paret arbetar för gång fram, det andra för gång back (t. ex. Stephensons kulissreglering). En mängd utföringsformer av slidar användes vid denna tid och nyttjas allt fortfarande. Å. anordnades vertikalt el. horisontalt, i förra fallet med cylindrarna vid kompoundmaskin placerade bredvid varandra, i senare fallet ofta bakom varandra (t a n-demmaskin). överhettning av ångan, vilken visade sig vara ett effektivt medel att minska cylinderkondensationen, började användas efter 1850 men i större utsträckning först mot slutet av 1800-talet. De stora föregångsmännen äro här elsassaren Hirn och tysken Wilhelm Schmidt. Amerikanen Corliss ersatte plansliden med vridsli-den, som särskilt i U. S. A. vann stor användning under flera årtionden. En långt större betydelse erhöll återinförandet av ventilregleringen, särskilt genom schweizaren Brown och den schweiziska firman Gebrüder Sulzer (bild 4). Omkr. 1900 stod ångmaskinstekniken för fasta landanläggningar mycket högt. Då tillverkades kompound-, trippel- och kvadrup-pelmaskiner (d. v. s. med ångan successivt expanderande i två, tre, resp, fyra cylindrar för att nedbringa förlusterna genom cylinderkondensationen) ända till 12,000 hkr-enheter, och stora ångmaskincentraler uppstodo med dylika ångmaskin jättar, överhettad ånga användes även rätt mycket, och antalet cylindrar kunde då minskas. Kolförbrukningen hade genom förbättringar vid kondensering nedbringats till omkr. och i vissa fall under 0,8 kg per eff. hkr-tim. Avloppsångan kan även avgå till fria luften (t. ex. vid lokomotiv) el. till ett värmebehov (t. ex. i cellulosa-, pappers- och sockerfabriker). I sistnämnda fallet benämnes maskinen mottrycksmaskin. A v-tappningsmaskin är en å., i vilken en del av ångan uttages från någon av receivrarna, d. v. s. rördelarna mellan de olika cylindrarna, att användas för värmeändamål och återstoden fortsätter expansionen till avloppstrycket. Vid nämnda tidpunkt började det bli ekonomiskt att i ångkraftcentraler installera ångturbiner (se d. o.), vilka fordrade mindre utrymme, kunde till- Bild 4. Sulzers ventilångmaskin 1866.