Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åtalsrätt - Åtbördsspråk - Återbrytande av dom - Återfall i brott - Återfallsfeber - Återfallsförbrytare - Återfrysning - Återförsäkring el. Reassurans - Återförsäkringsfördraget - Återförvisning - Återgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—Återgång 1346
Dödligheten är i regel låg, oftast under 5 %,
men har i enstaka epidemier, särskilt i Indien,
varierat mellan 30 och 80 %. Behandlingen
utgöres av injektioner av salvarsan el.
liknande preparat och medför vanl. mycket
gynnsam effekt. H. D.
Återfallsförbrytare, den viktigaste gruppen
av de förbrytare, som visa tendens till
kronisk brottslighet. Bland de brott, som årl.
förövas, äro många begångna av personer,
som förut undergått straff för brott. Detta
gäller icke minst om former av brottslighet,
som förutsätta träning och en högre grad av
kallblodighet, t. ex. fickstöld och
inbrotts-stöld med sprängämnen. Den tanken kan ej
avvisas, att straffet i vissa fall ej återför
till laglydnad utan verkar i motsatt riktning.
Nyare lagstiftning strävar därför att ersätta
straffet med andra åtgärder, som kunna
väntas vara mera effektiva, åtm.
oskadliggörande under lång tid. Se Internering och
hänv. vid Återfall i brott. R. B-l.
Återfrysning, fys., se R e g e 1 a t i o n.
Återförsäkring el. Rea s surans,
försäkring, varigenom en försäkringsgivare
(åter-försäkraren el. reassuradören) övertar en del
av den ansvarighet, som en annan
försäkringsgivare (huvudbolaget, direktförsäkraren
el. cedenten) åtagit sig emot en
försäkringstagare. Genom att cedenten sålunda på »egen
risk» endast behåller visst belopp av den
ursprungliga försäkringen, uppnår denne en
riskutjämning, som motverkar alltför stora
kastningar i det ekonomiska förloppet.
Å. bedrives i olika former. Vid e x c
e-dentåterförsäkring, den vanligaste
formen av å., försäkrar cedenten hos
reassuradören sådan del av en försäkring, som
överskrider den fastställda maximalen (se f. ö.
Excedent) för den försäkrade risken. Å.
växlar alltså efter riskernas storlek. Vid
skadeexcessåterförsäkring, där
utjämningssyftet är särskilt framträdande,
inträder reassuradörens ansvar, när en
skada överstiger ett avtalat belopp el. då det
sammanlagda skadebeloppet under viss period,
t. ex. ett år, uppnår en viss gräns. Vid
kvotåterförsäkring överföres till
reassuradören viss andel av cedentens samtliga
försäkringar inom en bransch oberoende av
riskernas storlek. — Reassuradören kan
åstadkomma riskutjämning för sin rörelse
genom att i sin tur återförsäkra hos andra
bolag. Dylik å. kallas retrocession och
det avgivande bolaget retrocedör.
Väl att skilja från å. är coassurans el.
samförsäkring, ehuru syftemålet är
detsamma, näml, riskens fördelning på flera
bolag. Coassurans innebär, att två el. flera
direktförsäkrare gemensamt övertaga en
försäkring. Detta förekommer särskilt, när det
belopp, som skall täckas, är betydande. Varje
försäkringsgivare intar en självständig
ställning till försäkringstagaren, även om -— för
enkelhetens skull — ett gemensamt
försäk-ringsbrev utfärdats. G. P-e.
Återförsäkringsfördraget, se Tyskland,
sp. 935.
Återförvisning, jur., se Hänvisning.
Återgång betyder, att en rättshandling
mister sin verkan och förutvarande rättsliga
XX. 43
1345 Atalsrätt-
Åtalsrätt. Med avseende på rätten att åtala
brott indelas brotten i tre kategorier: 1) o
f-ficialbrott, som utan villkor äro
underkastade allmänt åtal, d. v. s. de åtalas av
allmän åklagare, även om angivelse därom
ej sker; 2) angivelsebrott, som endast
efter angivelse av målsägande få åtalas av
allmän åklagare; 3) målsägandebrott,
som få åtalas endast av målsägande, icke av
allmän åklagare (se § 19 mom. 1—4 i förordn.
16 febr. 1864 om strafflagens införande).
Vilken kategori ett brott tillhör bestämmes i
strafflagen el. i annan lag el. författning, som
belägger brottet med straff. Om brottet ej
skall ovillkorligen hemfalla under allmänt
åtal säges, att brottet endast efter angivelse
får åtalas av allmän åklagare, resp, endast
får åtalas av målsägande (se d. o.). Att ett
brott är underkastat allmänt åtal får ej
fattas så, som om allenast allmän åklagare vore
berättigad att åtala. Om brottet är av den
beskaffenhet, att det finns enskild
målsägande, äger denne med undantag endast för vissa
brott av tjänstemän jämte åklagaren å., och
denna hans rätt är fullt självständig. E. K.*
Åtbördsspråk, se Teckenspråk (för
dövstumma) samt Gest, Mimik och P a
n-t o m i m.
Äterbrytande av dom, extraordinärt
rättsmedel (se d. o.). Å. kommer till användning,
då en sak är avdömd genom dom, som äger
laga kraft, men part finner nya skäl, som
ådagalägga, att avgörandet icke är riktigt,
och därför yrkar, att målet skall upptagas
till ny prövning. Bestämmelser härom äro
givna i rättegångsbalken kap. 31, särskilt § 3.
Jfr Resning 1. E. K.*
Återfall i brott, jur., se Iteration. Jfr
Obestämd straffdom,
Skyddsåtgärder och Tvångsinternering.
Återfallsfeber (lat. typhus recu’rrens),
epidemisk infektionssjukdom, känd sedan länge
men först beskriven 1741 av Rutley. Å.
uppträdde tidigare i stora epidemier under krig
och hungersnöd (»hungerfeber»), ofta tills, m.
andra farsoter, vanl. fläcktyfus. F. n.
förekommer den huvudsaki. i Ryssland och
Bal-kanländerna, Nord- och Centralafrika, Indien
och Nordamerika. Sjukdomens huvudsymtom
utgöres av anfallsvis påkommande feber, som
varar 2—5 dygn. Efter feberfritt intervall
upprepas feberattacken ett flertal gånger;
vid den i Europa uppträdande formen inträffa
vanl. 1—2 recidiv, vid den indiska 4—5.
Anfallen karakteriseras vidare av först
frossbrytning, huvudvärk och smärtor i
muskulaturen, senare (vid temperaturens sjunkande)
av stark svettning. Inkubationstiden är 5—7
dagar. Å. framkallas av en spirochaete, den
europeiska formen av den av Obermeier 1873
upptäckta Spirochaete Obermeieri, de övriga
av denna närstående arter (den
centralafrikanska av Spirochaete Duttoni,
nordafrikanska av Spirochaete Novy och indiska av
Spirochaete Carteri). Sjukdomen överföres vanl.
genom bett av insekter, den centralafrikanska
genom en fästing (Ornithodorus moubata), den
europeiska och den indiska genom löss (klädlöss
och huvudlöss), sannolikt även genom loppor,
möjl. genom vägglöss. Vanl. inträder
långvarig immunitet efter ett genomgående av å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
