—Återgång 1346 Dödligheten är i regel låg, oftast under 5 %, men har i enstaka epidemier, särskilt i Indien, varierat mellan 30 och 80 %. Behandlingen utgöres av injektioner av salvarsan el. liknande preparat och medför vanl. mycket gynnsam effekt. H. D. Återfallsförbrytare, den viktigaste gruppen av de förbrytare, som visa tendens till kronisk brottslighet. Bland de brott, som årl. förövas, äro många begångna av personer, som förut undergått straff för brott. Detta gäller icke minst om former av brottslighet, som förutsätta träning och en högre grad av kallblodighet, t. ex. fickstöld och inbrotts-stöld med sprängämnen. Den tanken kan ej avvisas, att straffet i vissa fall ej återför till laglydnad utan verkar i motsatt riktning. Nyare lagstiftning strävar därför att ersätta straffet med andra åtgärder, som kunna väntas vara mera effektiva, åtm. oskadliggörande under lång tid. Se Internering och hänv. vid Återfall i brott. R. B-l. Återfrysning, fys., se R e g e 1 a t i o n. Återförsäkring el. Rea s surans, försäkring, varigenom en försäkringsgivare (åter-försäkraren el. reassuradören) övertar en del av den ansvarighet, som en annan försäkringsgivare (huvudbolaget, direktförsäkraren el. cedenten) åtagit sig emot en försäkringstagare. Genom att cedenten sålunda på »egen risk» endast behåller visst belopp av den ursprungliga försäkringen, uppnår denne en riskutjämning, som motverkar alltför stora kastningar i det ekonomiska förloppet. Å. bedrives i olika former. Vid e x c e-dentåterförsäkring, den vanligaste formen av å., försäkrar cedenten hos reassuradören sådan del av en försäkring, som överskrider den fastställda maximalen (se f. ö. Excedent) för den försäkrade risken. Å. växlar alltså efter riskernas storlek. Vid skadeexcessåterförsäkring, där utjämningssyftet är särskilt framträdande, inträder reassuradörens ansvar, när en skada överstiger ett avtalat belopp el. då det sammanlagda skadebeloppet under viss period, t. ex. ett år, uppnår en viss gräns. Vid kvotåterförsäkring överföres till reassuradören viss andel av cedentens samtliga försäkringar inom en bransch oberoende av riskernas storlek. — Reassuradören kan åstadkomma riskutjämning för sin rörelse genom att i sin tur återförsäkra hos andra bolag. Dylik å. kallas retrocession och det avgivande bolaget retrocedör. Väl att skilja från å. är coassurans el. samförsäkring, ehuru syftemålet är detsamma, näml, riskens fördelning på flera bolag. Coassurans innebär, att två el. flera direktförsäkrare gemensamt övertaga en försäkring. Detta förekommer särskilt, när det belopp, som skall täckas, är betydande. Varje försäkringsgivare intar en självständig ställning till försäkringstagaren, även om -— för enkelhetens skull — ett gemensamt försäk-ringsbrev utfärdats. G. P-e. Återförsäkringsfördraget, se Tyskland, sp. 935. Återförvisning, jur., se Hänvisning. Återgång betyder, att en rättshandling mister sin verkan och förutvarande rättsliga XX. 43 1345 Atalsrätt- Åtalsrätt. Med avseende på rätten att åtala brott indelas brotten i tre kategorier: 1) o f-ficialbrott, som utan villkor äro underkastade allmänt åtal, d. v. s. de åtalas av allmän åklagare, även om angivelse därom ej sker; 2) angivelsebrott, som endast efter angivelse av målsägande få åtalas av allmän åklagare; 3) målsägandebrott, som få åtalas endast av målsägande, icke av allmän åklagare (se § 19 mom. 1—4 i förordn. 16 febr. 1864 om strafflagens införande). Vilken kategori ett brott tillhör bestämmes i strafflagen el. i annan lag el. författning, som belägger brottet med straff. Om brottet ej skall ovillkorligen hemfalla under allmänt åtal säges, att brottet endast efter angivelse får åtalas av allmän åklagare, resp, endast får åtalas av målsägande (se d. o.). Att ett brott är underkastat allmänt åtal får ej fattas så, som om allenast allmän åklagare vore berättigad att åtala. Om brottet är av den beskaffenhet, att det finns enskild målsägande, äger denne med undantag endast för vissa brott av tjänstemän jämte åklagaren å., och denna hans rätt är fullt självständig. E. K.* Åtbördsspråk, se Teckenspråk (för dövstumma) samt Gest, Mimik och P a n-t o m i m. Äterbrytande av dom, extraordinärt rättsmedel (se d. o.). Å. kommer till användning, då en sak är avdömd genom dom, som äger laga kraft, men part finner nya skäl, som ådagalägga, att avgörandet icke är riktigt, och därför yrkar, att målet skall upptagas till ny prövning. Bestämmelser härom äro givna i rättegångsbalken kap. 31, särskilt § 3. Jfr Resning 1. E. K.* Återfall i brott, jur., se Iteration. Jfr Obestämd straffdom, Skyddsåtgärder och Tvångsinternering. Återfallsfeber (lat. typhus recu'rrens), epidemisk infektionssjukdom, känd sedan länge men först beskriven 1741 av Rutley. Å. uppträdde tidigare i stora epidemier under krig och hungersnöd (»hungerfeber»), ofta tills, m. andra farsoter, vanl. fläcktyfus. F. n. förekommer den huvudsaki. i Ryssland och Bal-kanländerna, Nord- och Centralafrika, Indien och Nordamerika. Sjukdomens huvudsymtom utgöres av anfallsvis påkommande feber, som varar 2—5 dygn. Efter feberfritt intervall upprepas feberattacken ett flertal gånger; vid den i Europa uppträdande formen inträffa vanl. 1—2 recidiv, vid den indiska 4—5. Anfallen karakteriseras vidare av först frossbrytning, huvudvärk och smärtor i muskulaturen, senare (vid temperaturens sjunkande) av stark svettning. Inkubationstiden är 5—7 dagar. Å. framkallas av en spirochaete, den europeiska formen av den av Obermeier 1873 upptäckta Spirochaete Obermeieri, de övriga av denna närstående arter (den centralafrikanska av Spirochaete Duttoni, nordafrikanska av Spirochaete Novy och indiska av Spirochaete Carteri). Sjukdomen överföres vanl. genom bett av insekter, den centralafrikanska genom en fästing (Ornithodorus moubata), den europeiska och den indiska genom löss (klädlöss och huvudlöss), sannolikt även genom loppor, möjl. genom vägglöss. Vanl. inträder långvarig immunitet efter ett genomgående av å.