1349 Åtvidaberg—Ädelfors 1350 skogs-, bergs- och jordbruksbygd, i Banke-kinds härad, vid Smålandsgränsen; 164,87 kvkm, 5.068 inv. (1934). 2,198 har åker. 9.590 har skogsmark. I Ä. ligga municipalsamhäl-let Åtvidaberg och egendomen Adelsnäs (se dessa ord). Om koppargruvorna i Å. se Å t-vidabergs kopparverk. Pastorat i Linköpings stift, Bankekinds kontrakt. Åtvidaberg, municipalsamhälle i Åtvids socken (se ovan), vid Norsholm—Västervik— Hultsfreds järnväg och ö. centralbanans linje Bjärka-Säby—Å.; 379 har, 3.167 inv. (1934). Å. är till största delen bebyggt som trädgårdsstad och har betydande industri. Främst märkas a.-b. Å:s industrier (etabl. 1906, ak-tiekap. 2 mill. kr., 600 arb.) med sågverk och träförädlingsfabrik (bl. a. tillv. av kontorsmöbler, automobilkarosserier, parkett, bon-vax, kortsystem etc.), Å:s spårväxlar och signalfabriks a.-b. (»Åssa», etabl. 1912, aktiekap. 600,000 kr., 75 arb.), a.-b. Facit (räknemaskiner) samt plåtperforeringsfabrik. Tax.-värde å fastighet 9,400.800 kr. (1932), tax. inkomst 3,079,730 kr. — Redan på 1870-talet var Å. en köpingsliknande ort. När bruksrörelsen vid Åtvidabergs kopparverk (se d. o.) nedgick, satte dåv. disponenten av baroniet Adelswärd, dit kopparverket hörde, i gång olika industrier i Å., vilka 1906 sammanslogos till a.-b. Å:s förenade industrier (sedermera ombildat och uppdelat på olika företag). Åtvidaberg—Bjärka-Säby järnväg, se östra centralbanan. Åtvidabergs kopparverk grundades 1754, då mutsedlar utfärdades på kopparförekomster i Bersbo och Mormorsgruvans malmfält. Gruvorna, som torde ha bearbetats redan under 1400-talet, ha periodiskt brutits till 1919. 1761 bildades ett bolag, med J. Adelswärd som disponent, och 1781 ingick kopparverket i Adelswärdska baroniet (se d. o.). Utom kop-parkis förekommer i gruvorna zinkblände. Kopparmalmen tillgodogjordes först enl. vanlig smältmetod, men 1882 infördes en lak-ningsmetod (se Koppar, sp. 1190 f.). 1901 avsöndrades kopparverket med Bersbo gruvor från baroniet och övertogs av a.-b. A Anläggningarna härjades 1903 av eldsvåda, varefter koppartillverkningen nedlades. Bolaget upplöstes 1911, men 1917 bildades ett nytt a.-b. — Åtvidabergs bergverk — för att bearbeta de i Bersbo gruva kvarstående malmpartierna; gruvdriften nedlades åter 1919 — Litt.: D. Tilas, »Om Å.» (1765); om Å. under medeltiden se T. Söderberg i Med Hammare och Fackla, 4, 1932. E. S. B. Åverkan. Under denna benämning sammanför strafflagen i kap. 24 förgripelser, som utgöra olovligt tillägnande av annans fasta egendom, olovligt begagnande därav eller skadegörelse därå. Sålunda straffas det som å., om man olovligen tar gräs el. torv på annans mark, om man olovligen bygger^ sår el. planterar på annans jord, om man nedbryter annans hägnad el. grind o. s. v.. Vissa fall av tillägnelse skola hänföras till stöld (kap. 20 § 2), om värdet överstiger-30 kr. N. S-g* • ** är svenska alfabetets tjugusjunde bok-/\ stav (tjuguåttonde, om W räknas sär-\ skilt). Det betecknar i »normal» svenska x ljudet ä, d. v. s. en halvöppen (öppnare än e-ljudet) främre orundad vokal; framför r (kör, kärr) ljuder det på många håll öppnare än eljest. Ljudet ö, som ligger mellan a och e och uppstått bl. a. genom omljud av a (land—länder), skrevs först (utom med e) med ae, æ, a, och ur sistnämnda beteckning uppstod på 1700-talet tryckbokstaven ä; skriv-stilsformen är vanl. ä. Bokstaven brukas, med snarlika ljudvärden, även bl. a. i tyskan (där den dock i alfabetet sammanföres med a) och finskan. Bokstaven Æ æ användes nu i danska och norska som motsvarighet till sv. ä, vidare bl. a. i franskan men i svenskan blott i namn (Læstadius); i Nordisk Familjebok sökes den under ae eller ä. A. Lbd. Ä. B., jur., förkortning för ärvdabalken. Äbelholt, Æ b e 1 h o 11, danskt munkkloster, se Vilhelm, sp. 499. Klostret indrogs vid reformationen. Äbeltoft, Æbeltoft, stad i Randers amt, Danmark, på sydsidan av Djurslands halvö; 1,897 inv. (1930). Blev stad 1301 och led mycket under krigen på 1600-talet. Äbelö, Æ b e 1 ö, dansk ögrupp (4 holmar)' n. om Fyn. vid n. inloppet till Lilla Bält„ Fyr. Hörde förr till grevskapet Roepstorff. Äcklingen, sjö i Jämtland, se Kolåsen.. Ädelfasan, zool., se Fasansläktet. Ädelfors guldgruvor ligga i Alseda och ökna socknar, Jönköpings län. 1581 omtalas-en guldförekomst i Alseda. Efter ett fyndi 1738 började kronan och ett bolag, Ädelfors-societeten, gemensamt gruvdrift i Ä. Bolaget inköpte Kleva gruva jämte dess kopparverk (se nedan) vid Gyafors (platsen sedan; kallad Ä.) med privilegier m. m. Guldmalmen» visade sig mycket fattigare, än man förmodat',, och tillgången var ringa. Guldhalten blev ii medeltal 8—6 g per ton utskrädd malm.. Smältningarna togo sin början 1741. Sedan intressenterna i bolaget tröttnat, fortsatte kronan efter 1743 arbetet ensam. 1800 utarrenderade kronan gruvorna och verken på 30 år. All tillverkning upphörde emellertid 1821, och 1824 bestämdes, att kronan skulle helt nedlägga guldverket. Sammanlagt hade då blott ung. 86 kg guld utvunnits. Försök, att med modernare metoder återupptaga tillv. gjordes emellertid 1870 och 1890—98, då 55,5 kg guld utvunnos, samt utan guldextraktiom