Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ädelstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1353
Ädelstenar
1354
Bild 1. Briljant, sedd från sidan (upptill) och uppifrån. — Bild 2. Rosensten el. rosett, sedd från sidan
(upptill) och uppifrån. — Bild 3. Tjocksten, sedd från sidan (upptill) och uppifrån. — Bild 4. Tunnsten
(tunn taffelsten), sedd från sidan (upptill) och upp- el. nedifrån. - Bild 5. Trappsnitt (»trappsten»), sett
från sidan (upptill) och uppifrån.
del el. krona, den undre underdel. En
diamantbriljant bör ba underdelen dubbelt
så tjock (hög) som överdelen. Kronans
översta, tillika största och mot åskådaren vända
yta benämnes platta el. t a f(f)e 1, och den
motstående, därmed parallella lilla ytan på
underdelen kallas k a 1 e 11. Rundistens
omkretsform kan vara antingen kvadratisk el.
cirkelformigt rundad, vilket senare numera i
allm. föredrages. Briljanter infattas vanl. å
jour, d. v. s. så, att både den övre och den
undre delen äro fria (om infattningen av ä.
se vidare Ju velerark on s t).
Slipnings-formen rosensten el. rosett utgöres av
en enkel, låg pyramid (underdel saknas) med
två rader fasetter (6, 12 el. 18 i varje rad),
av vilka den övre radens uppåt sammanlöpa
i en spets (bild 2). Rosenstenarna infattas
vanl. i en liten, med bladsilver (»folio»)
beklädd konisk »dosa», varigenom den felande
underdelen i viss mån ersättes. Stundom
slipas diamanter så, att samma form erhålles
som två åt en sida något utdragna, vid
grundytorna förenade rosenstenar; sådana
dubbelrosetter, vilka kallas pendeloquer, om
stenarna ha utpräglad rundist, och b r i o 1 e
t-t e r, om sådan saknas och stenarnas
tvärsnitt är ung. cirkelrunt, monteras till
ör-hängen m. m. Taffel stenar kunna
betecknas som ett slags oktaedrar, på vilka
två motstående hörn blivit avstympade, båda
ung. lika starkt. Om avstympningen på ena
sidan är obetydlig, föreligger en
tjocksten (bild 3). Är avstympningen åter
mycket stark, så att taffelstenen blir mycket
tunn, talar man om en tunn sten (bild
4). Fastän även andra genomskinliga ä. än
diamant slipas i de nu nämnda formerna,
avse ensambenämningarna briljant, rosensten
och taffelsten i regel uteslutande diamanter.
K a p p g u t benämnas stenar med
oregelbunden fasettering; så slipas endast de allra
minsta diamanterna. En för färgade stenar
mycket förmånlig slipningsform är t r ap p s n i
t-tet el. trappformen (bild 5), som
skiljer sig från briljantformen därigenom, att
alla fasetterna äro fyr- (ej tre-)sidiga och ha
två av kanterna parallella med rundisten.
Denna senares omkrets kan vara kvadratisk,
avlång, sex- el. åttkantig, oval el. rund. Ibland
kombineras med fördel briljant- och
trapp-slipning. Starkt färgade el. ogenomskinliga
stenar, t. ex. opal, turkos, krysopras och
ti
geröga, slipas oftast en cabochon, vilken
slipningsform saknar fasetter och har slät, mer
el. mindre skarpt kullrig el. halvklotformigt
välvd övre yta och en plan el. svagt konvex,
någon gång (t. ex. för så mörkt färgad
granat, att de för denna ädelsten annars vanliga
slipningsformerna med fasetter ej skulle låta
stenen komma till sin rätt) konkav undre yta;
omkretsen är rund el. oval. Flera av stenarna
på pl. äro slipade en cabochon. Som
sigill-ringsstenar slipas vissa halvädelstenar
(kar-neol, heliotrop m. fl.) med plan överdel och
plan el. svagt konvex undersida. — Till stor
hjälp för stensliparen (lapidarien) vid hans
arbete att tillforma och för slipning bereda
de råa ä. är mineralens klyvbarhet, där sådan
förefinnes.
Doubléer kallas sådana smyckestenar,
som utgöras av två särskilda, till ett helt
med varandra förenade stenar, den ena slipad
som överdel, den andra som underdel. I en
äkta do u b 1 é äro båda av samma äkta
ädelsten (t. ex. diamant), i en halväkta
d o u b 1 é (av t. ex. rubin, safir el. smaragd)
är endast överdelen äkta, underdelen kan
bestå av bergkristall el. glas. Oäkta
doubléer äro sådana förfalskningar av bl. a. de
nyssnämnda ä., hos vilka överdelen utgöres
av t. ex. bergkristall, underdelen av färgat
glas, som meddelar sin färg åt överdelen. Det
finnes även sådana doubléer, i vilka t. ex.
tunna, färgade glasplattor äro insmälta el.
inkittade mellan över- och underdelarna.
I ädelstenshandeln nyttjas en särskild
viktenhet, karat (se d. o.), numera alltid på
0,2 g (metrisk karat). Karaten har underavd.
pä ^2) 1/s etc. karat. Bild 6 visar stor-
leken av briljanter (av diamant), vägande resp.
1, 21/2, 5 och 10 karat. Värdet på en slipad
ädelsten beror icke uteslutande av dess vikt,
storlek och form utan i mycket hög grad
även av dess kvalitet (glans, färg, renhet),
ofta dessutom av’fyndorten för den. För små
diamanter är värdet (jfr Diamant, sp. 856)
Bild 6. Briljanter om 1, 21/2. 5 och 10 karats vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
