1373 Älgantilop—-Älgå 1374 polär med något olika raser i ö. Sibirien och Nordamerika, den största på Kenaihalvön, Alaska. Ä. har långa ben, kort kropp och hals, lång skalle med stora öron och stor, överhängande mule med blott en liten trekantig naken fläck, under halsen en långhårig hud-flik. Färgen är mörkt gråbrun till svartbrun, bukens bakre del och benens nedre delar gråvita; den unga kalven är matt rödbrun. Hornen äro riktade åt sidan med en kort stångdel, fortsatt i en ku-pig skovel, som i sin kant bär ett antal spetsar (palmata horn). Ofta är dock skovel-bildningen minskad el. obefintlig, och i samband härmed bli spetsarna längre men färre (cervina horn). Kroppslängd 2,1—2,8 m. Ä. förekommer numera över hela Sverige, talrikast i Svealand och Östergötland. 1933 skötos 6,335 stycken älgar. Ä. trivs bäst i skogar med kärr och myrar såväl i låglandet som på fjällsidorna. Om vintern vistas den vanl. på torrare mark i tallskog. Födan utgöres om sommaren av örter, halvgräs, löv och kvistar, om vintern mest av tallbarr samt kvistar av lövträd o. s. v. I skogen kan ä. göra skada genom att avbita och nedbryta yngre tallar m. m. och på åkrarna genom att avbeta och nedtrampa framför allt havre, ibland även rotfrukter. Dess betning av grönråg är däremot av ringa betydelse. Skador på odlad mark kunna numera regleras genom älgskadefonden (se nedan). Parningstiden infaller i sept. Tjuren är polygam. Efter omkr. 9 månader föder kon i slutet av maj el. början av juni normalt två kalvar, unga kor blott en. Utvecklingen går hastigt. — Älgjakten sker mest med hund, som ställer ä., eller med drevjakt, stundom även med ledhund. Den lovliga jakten infaller i de fyra nordligaste länen jämte Särna och Idre under några få bestämda dagar i mitten av sept., i övriga delar av landet under några bestämda dagar något före mitten av okt., varom årl. förordnas. 15 kr. betalas i avgift för varje fälld ä. till älgskadefonden. Årskalv av ä. är fridlyst. Lönnb. Älgantilop, zool., se E 1 a n d-a n t i 1 o p e n. Älgarås. 1. Socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad, närmast v. om sjön Unden, i över-gångsområdet mellan Vadsbo-slätten och Tivedens skogs-och mossmarker; 119,16 kvkm, 1,379 inv. (1934). 2,116 har åker, 5,048 har skogsmark. Ingår i Hova och Ä. pastorat i Skara stift, N. Vadsbo kontr. 2. Förr kungsgård i Ä. socken, där 1205 tre av konung Knut Erikssons söner föllo för den då regerande konungen, Sverker den yngre. Trol. lämningar av Ä. 1,5 km ö. om Ä:s kyrka. Älg, Alces alces. Tjur och ko. Älggräs, bot., se Filipendula. Jfr S p i r a e a. Älghammar (Elghammar), egendom i Björnlunda och Gryts socknar, Södermanlands län, v. om Björnlunda station på V. stambanan; 1,707 har, därav 503 har skog; tax.-värde 811,000 kr. (1932). Huvudbyggnaden, vid Lockvattnet, är ett slott i empire-stil. Ä. omtalas 1344, köptes på 1790-talet av fältmarskalk C. von Stedingk, som uppförde slottet. Äges sedan 1875 av ätten d’Otrante. Älghult, socken i Kronobergs län, Upp-vidinge härad, i det småkuperade skogs- och myrområdet kring Alsterån, vid ö. länsgrän-sen; 400.00 kvkm, 4,427 inv. (1934). 2,035 har åker, 28,535 har skogsmark. Många glasbruk: Alsterfors, Berghem, Kronofors, Krono-ströms spegelfabrik m. fl. Träindustri vid Alstermo och Hohult. Egendomar: Hovgård och Flöxhult. Pastorat i Växjö stift, Upp-vidinge kontrakt. Älgsnabben, se Älvsnabben. Älgå, socken i Värmlands län, Jösse härad, i den sjö rika skogs- och bergsbygden v. om Glavsfjordens nordända (Älgåfjorden); 174,55 kvkm, 1,478 inv. (1934). 1.091 har åker (främst utmed Älgåfjorden), 11,313 har skogsmark. Egendom: Älgå (under Billeruds a.-b.). Ingår i Arvika landsförsamlings, Ä. och Ny Älghammar. Flygfotografi.