Äktenskapslöfte—Älg 1371 stället vissa medicinska, framför allt rashy-gieniska, synpunkter tillmätts allt större vikt. Den nuv. svenska rättens regler om ä. återfinnas i nya giftermålsbalken kap. 2, som på det hela upptagit innehållet i den 1915 tillkomna lagstiftningen i ämnet. Ä. äro här följ.: 1) ålder under 21 år för man, under 18 för kvinna (»äktenskapsåldern»); 2) felande samtycke av gifto man (se d. o.), om brudgum el. brud är under 21 år och ej förut varit gift, el. av förmyndare, därest brudgum eller brud är omyndigförklarad; 3) sinnessjukdom, sinnesslöhet; 4) fallande-sot (som härrör av övervägande inre orsaker), könssjukdom i smittsamt skede; 5) släktskap i »förbjudna led» (se d. o.); 6) rätt upp- och nedstigande svågerlag (se d. o.); 7) annat ännu bestående äktenskap (tvegifte tillätes ej); 8) efter föreg. äktenskaps upplösning må hustrun ej (utom i vissa undantagsfall) träda i nytt gifte förrän efter tio månaders väntetid; 9) bestående adoptionsförhållande mellan brudgum och brud. Bland dessa ä. äro de under 5), 6) och 9) upptagna relativa (de hindra vederbörande blott från att gifta sig med viss annan person), alla de övriga absoluta (hindra vederbörande att över huvud ingå äktenskap). Föremål för K. m:ts dispens (»dis-pensabla») äro blott hindren 1), 4) och 5). Upplösande äro vissa fall av 5) (de i art. Förbjudna led nämnda mom. a och b), vidare 6) och 7). C. G. Bj.* Äktenskapslöfte. Enligt svensk rätt ända till 1915 hade kvinna, som lägrats under ä., rätt att, om mannen undandrog sig vigsel, påfordra att av domstol bli förklarad för hans äkta hustru. Med förklaringen vann kvinnan laggift hustrus rätt i mannens egendom. Barn, som avlats under ä. el. som avlats med kvinna, vilken mannen därefter lovat äktenskap, ehuru detta med anledning av mellankommande dödsfall ej kunnat ingås, blevo också, enligt äldre (1917 ändrad) rätt, äkta. I nu gällande svensk rätt har äktenskapslöftet betydelse allenast som ett moment i trolovningen (se d. o.). C. G. Bj.* Äktenskapsregister, ett fr. o. m. 1921 hos Statistiska centralbyrån fört register för inskrivning av uppgifter från domstolarna ang. dels alla mål om bl. a. boskillnad, hemskillnad el. äktenskapsskillnad, dels äktenskapsförord och bodelningshandlingar. Registrets förande är reglerat genom en k. kung. 11 okt. 1920. 1921—32 utgavs en tryckt samling av de registerförda uppgifterna häftesvis en gång i mån. C. G. Bj.* Äktenskapsskillnad, jur., se Skilsmässa; jfr Äktenskap och övergivande. Äktenskap till vänster, se M o r g a n a-tiskt äktenskap. Äktfinskhet (fi. aitosMomalaisuns), ytterlig-hetsriktning inom den finskt nationella rörelsen i Finland (se F e n n o m a n i, sp. 230), ledd av Aitosuomalaisten liitto (Äktfinska förbundet) och med tidsskr. Aitosuomalainen (Äktfinnen) som språkrör från 1924. Ä. företrädes ej av något eget parti men har anhängare i såväl riksdag som tidningspress, särskilt inom Maalaisliitto och den s. k. fosterländska folkrörelsen. På ä:s program stå bl. a. förverkligandet av den finska national 1372 staten och krav på finskans insättande som landets enda officiella språk, med svenskan som lokalt språk i de svenska bosättningsområdena, samt förfinskning av de centrala ämbetsverken, utrikesrepresentationen, armén och de högre undervisningsanstalterna, särskilt Helsingfors univ. Vid beviljande av anslag för kulturella ändamål hävdas, att de skola utmätas enl. proportionen (1 till 10) mellan landets svenska och finska befolkning. Ytterligare kräves avskaffande av svenskan som obligatoriskt läroämne i de finskspråkiga lärdomsskolorna. H. E. P. Äldste, Lärande och Styrande, inom reformerta kyrkan, se Presbyterial författning. Äldste, Stadens (Borgerskapets ü1 d s t e, De äldstes r å d), av städernas borgerskap (se d. o.) valda förtroendemän, som före 1863 tills, m. borgmästare och råd utövade borgerskapets beslutanderätt. Äldsta kända uppgift om ä. i Stockholm är från 1475. Enl. den gamla stadslagen låg visserligen huvudmyndigheten hos borgmästare och råd, men enl. praxis ägde det burskapsägande bor-gerskapet att deltaga i rådslagen om kommunens ekonomi- och politiärenden. Ä. skulle enl. 1619 års stadga tillsättas så, att 96 personer, hälften handelsmän och krämare, hälften hantverksmän, utvaldes av borgerskapet, och borgmästare och råd ägde att till ä. uttaga hälften av vardera kategorien. Små städer finge välja »halvparten mindre». Med dessa 48 ä. ägde sedan magistraten att rådgöra och besluta. Av förordn. om Stockholms stads styrelse 12 dec. 1672 synes, att de »äldste av borgerskapet» då ännu voro 48, men sedan fa-brikssocieteten 1768 kommit att deltaga i valet till ä., ökades antalet till 50 (Borgerskapets femtio äldste). 1772 fingo de beslutanderätt i drätselärenden; sedermera skedde en mycket detaljerad klassifikation av yrkena, enl. vilken de femtio ä. utsågos. — Genom utfärdandet av sockenstämmoförfatt-ningarna (se Kommun, sp. 1028—30) minskades ä:s kommunala betydenhet såväl i Stockholm som i landsortsstäderna, och efter genomförandet av 1862 års kommunalförfattningar ha ä. i allm. försvunnit. I Stockholm finnas de ännu kvar. Borgerskapets femtio ä., som väljas för 4 år i sänder, utgöra överstyrelse för borgerskapets bemedlingskommis-sion (se Bemedlingskommission) samt borgerskapets änke- och gubbhus. De granska därjämte ansökningar från dem, som önska erhålla burskap (se d. o.) som borgare i Stockholm. A. Th. S.* Älekulla, förr även Ellekulla, socken i Älvsborgs län, Marks härad, i den sjörika skogs- och bergsbygden närmast gränsen mot Kinds härad; 50,55 kvkm, 588 inv. (1934). 335 har åker, 2.804 har skogsmark. Ingår i Torestorps, öxabäcks och Ä. pastorat i Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt. Älf, Samuel, författare (1727—99), fil. dr 1752 och docent 1753 i Uppsala, fick professors n. h. o. v. 1762 och vart domprost i Linköping 1781. Utom svenska dikter skrev han en mängd latinska och utgav P. Lagerlöfs latinska dikter (1780). Älg, A'lces a'lces, den största arten inom hjortfamiljen (se Hjortdjur), är cirkum-