Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älvkarleby - Älvkarleby kraftverk - Älvkarleö - Älvkvarnar - Älvor - Älvring - Älvros - Älvsbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1377
Älvkarleby kraftverk—Älvsbacka
1378
Älvkarleby vattenfall.
trakt, mot Lövstaviken i ö. kantad av
skärgård; spridd jordbruksbebyggelse. 1.880 har
åker, 15.050 har skogsmark. Utmed älven
ligga de betydande industriorterna Skutskär
och Älvkarleö (se dessa ord), byn östanå
(1.173 inv. 1931), stationssamhället Marma
(514 inv.; om skjutfältet se M a r m a) samt
de ansenliga kraftverken Lanforsen och
Älvkarleby kraftverk (se dessa ord).
Upplandsbodarna och Gårdskär äro stora fisklägen.
Ingår i Ä. och Skutskärs pastorat i
Ärkestiftet, örbyhus kontrakt. — Litt.: A. N.
Sanden, »Ä.» (1923).
Älvkarleby kraftverk, ett statens kraftverk,
utfört 1911—15, vid Dalälvens (se d. o.) sista
och största fall, i Älvkarleby socken, Uppsala
län. Det har 5 horisontala
turbingenerator-aggregat, urspr. utförda för 18,000 hkr
vardera vid 19,3 m fallhöjd. Av dessa ha numera
4 ombyggts och lämna vid 21 m fallhöjd
19,500 hkr. Från en tvärsöver älven byggd,
till två öar i älven ansluten damm av 70Ö m
längd leder en 250 m lång tilloppskanal till
5 omedelbart intill maskinhallen uppförda
öppna turbinkammare. Ä. är genom den s. k.
västra stamlinjen sedan 1921
sammankopplat med Trollhätte kraftverk (se d. o.).
1932 uppgick energiproduktionen vid Ä. till
272 mill. kwt. Bg.
Älvkarleö, bruk i Älvkarleby socken,
Uppsala län, på Älvkarleön i Dalälven. Förr
masugnar m. m., nu stålmanufakturverk för
fjädrar och stålsmiden. Anlädes 1659 av Klas
Dep-ken (Anckarström) och David Leijel (d. 1678),
köptes 1772 av Tomas Tottie, 1841 av frih. P.
A. Tamm och K. Östberg på österby, sedan av
P. G. Tamm och 1873 av Söderfors bruks a.-b.
Nuv. ägare: Stora Kopparbergs bergslags a.-b.
Älvkvarnar, runda, skålformiga
fördjupningar, vanl. med en diam, av 5—10 cm,
inhuggna på stenar och stenblock el. fasta
berghällar. Ä. finnas i s. Asien, Nordafrika och
de flesta länder i Europa, särskilt Frankrike,
England och Skandinaviska halvön, där de
utgöra en huvudbeståndsdel av bronsålderns
hällristningar. Både utom och inom
Skandinavien gå de dock tillbaka till tidig del av
yngre stenåldern samt långt ned i
järnål
dern. Sannolikt ha ä. sitt gemensamma
ursprung i Orienten, men de föreställningar,
som i våra dagar äro förbundna med dem,
växla starkt. De riter, som i Norden äro
knutna till ä., ha tolkats som bringande av
matoffer åt de döda (Hammarstedt). Härmed
överensstämmer, att de i stor utsträckning
uppträda i förening med gravar från de mest
skilda länder och tider. Andra tolkningar ha
givits. — Litt.: N. E. Hammarstedt i
»Bc4-träge zur Religionswissenschaft», 2 (1915—18);
O. Almgren, »Hällristningar och kultbruk» (i
Vitt.-akad:s Handl., 35, 1926—27). G. E-m.
Älvor (sing. älva; jfr A 1 f e r),
övernaturliga väsen enl. folktron. Ä. omtalas i sägnen
blott i samband med dans, och älvdansens
fara för människor är ett motiv, som
återfinnes i folkvisorna. I folkföreställningen
förklaras ringar i gräset som uppkomna genom
ä:s dans. Mest spridd är tron på ä. som orsak
till sjukdom hos barn (älvblåst etc.). Som
skydd häremot förekomma i folkseden
åtskilliga åtgärder (offer, rökning, »ellakors»). En
äldre forskning har ansett, att ä. urspr. varit
de dödas andar, och som bevis härför ha bl. a.
tagits »älvkvarnarna» (se d. o.). Den moderna
folkminnesforskningen har emot detta hävdat
upplevelsernas betydelse för uppkomsten av
folktrons övernaturliga väsen. — Litt.: C. W.
v. Sydow, »Naturväsen och spöktro» (i
Folkminnen och Folktankar 1924) samt »Spöktro
och vättetro» (ibid. 1925). S. S.
Älvring, bot., se H ä x r i n g.
Älvros, socken i ö. Härjedalen, Svegs
tingslag, Jämtlands län, kring Ljusnan och
Inlandsbanan; 445,90 kvkm, 1,022 inv. (1934).
Kuperad, söderut sjörik skogstrakt (350—650
m ö. h.) med jordbruksbygd kring älven. 266
har åker, 31,056 har skogsmark. Ingår i
Svegs, Ä. och Linsälls pastorat i Härnösands
stift, Härjedalens kontrakt. Förutom en kyrka
från 1880-talet finns en intressant träkyrka
från 1600-talet, som på 1700-talet utbyggts i
korsform och 1932 restaurerats. Klockstapeln
är från 1796. Om Älvrosgården se
Härjedalen, sp. 307 och bilder på pl., samt B
o-s t a d, bild 38 och 40.
Älvsbacka, socken i Värmlands län, i nord-
XX. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
