1377 Älvkarleby kraftverk—Älvsbacka 1378 Älvkarleby vattenfall. trakt, mot Lövstaviken i ö. kantad av skärgård; spridd jordbruksbebyggelse. 1.880 har åker, 15.050 har skogsmark. Utmed älven ligga de betydande industriorterna Skutskär och Älvkarleö (se dessa ord), byn östanå (1.173 inv. 1931), stationssamhället Marma (514 inv.; om skjutfältet se M a r m a) samt de ansenliga kraftverken Lanforsen och Älvkarleby kraftverk (se dessa ord). Upplandsbodarna och Gårdskär äro stora fisklägen. Ingår i Ä. och Skutskärs pastorat i Ärkestiftet, örbyhus kontrakt. — Litt.: A. N. Sanden, »Ä.» (1923). Älvkarleby kraftverk, ett statens kraftverk, utfört 1911—15, vid Dalälvens (se d. o.) sista och största fall, i Älvkarleby socken, Uppsala län. Det har 5 horisontala turbingenerator-aggregat, urspr. utförda för 18,000 hkr vardera vid 19,3 m fallhöjd. Av dessa ha numera 4 ombyggts och lämna vid 21 m fallhöjd 19,500 hkr. Från en tvärsöver älven byggd, till två öar i älven ansluten damm av 70Ö m längd leder en 250 m lång tilloppskanal till 5 omedelbart intill maskinhallen uppförda öppna turbinkammare. Ä. är genom den s. k. västra stamlinjen sedan 1921 sammankopplat med Trollhätte kraftverk (se d. o.). 1932 uppgick energiproduktionen vid Ä. till 272 mill. kwt. Bg. Älvkarleö, bruk i Älvkarleby socken, Uppsala län, på Älvkarleön i Dalälven. Förr masugnar m. m., nu stålmanufakturverk för fjädrar och stålsmiden. Anlädes 1659 av Klas Dep-ken (Anckarström) och David Leijel (d. 1678), köptes 1772 av Tomas Tottie, 1841 av frih. P. A. Tamm och K. Östberg på österby, sedan av P. G. Tamm och 1873 av Söderfors bruks a.-b. Nuv. ägare: Stora Kopparbergs bergslags a.-b. Älvkvarnar, runda, skålformiga fördjupningar, vanl. med en diam, av 5—10 cm, inhuggna på stenar och stenblock el. fasta berghällar. Ä. finnas i s. Asien, Nordafrika och de flesta länder i Europa, särskilt Frankrike, England och Skandinaviska halvön, där de utgöra en huvudbeståndsdel av bronsålderns hällristningar. Både utom och inom Skandinavien gå de dock tillbaka till tidig del av yngre stenåldern samt långt ned i järnål dern. Sannolikt ha ä. sitt gemensamma ursprung i Orienten, men de föreställningar, som i våra dagar äro förbundna med dem, växla starkt. De riter, som i Norden äro knutna till ä., ha tolkats som bringande av matoffer åt de döda (Hammarstedt). Härmed överensstämmer, att de i stor utsträckning uppträda i förening med gravar från de mest skilda länder och tider. Andra tolkningar ha givits. — Litt.: N. E. Hammarstedt i »Bc4-träge zur Religionswissenschaft», 2 (1915—18); O. Almgren, »Hällristningar och kultbruk» (i Vitt.-akad:s Handl., 35, 1926—27). G. E-m. Älvor (sing. älva; jfr A 1 f e r), övernaturliga väsen enl. folktron. Ä. omtalas i sägnen blott i samband med dans, och älvdansens fara för människor är ett motiv, som återfinnes i folkvisorna. I folkföreställningen förklaras ringar i gräset som uppkomna genom ä:s dans. Mest spridd är tron på ä. som orsak till sjukdom hos barn (älvblåst etc.). Som skydd häremot förekomma i folkseden åtskilliga åtgärder (offer, rökning, »ellakors»). En äldre forskning har ansett, att ä. urspr. varit de dödas andar, och som bevis härför ha bl. a. tagits »älvkvarnarna» (se d. o.). Den moderna folkminnesforskningen har emot detta hävdat upplevelsernas betydelse för uppkomsten av folktrons övernaturliga väsen. — Litt.: C. W. v. Sydow, »Naturväsen och spöktro» (i Folkminnen och Folktankar 1924) samt »Spöktro och vättetro» (ibid. 1925). S. S. Älvring, bot., se H ä x r i n g. Älvros, socken i ö. Härjedalen, Svegs tingslag, Jämtlands län, kring Ljusnan och Inlandsbanan; 445,90 kvkm, 1,022 inv. (1934). Kuperad, söderut sjörik skogstrakt (350—650 m ö. h.) med jordbruksbygd kring älven. 266 har åker, 31,056 har skogsmark. Ingår i Svegs, Ä. och Linsälls pastorat i Härnösands stift, Härjedalens kontrakt. Förutom en kyrka från 1880-talet finns en intressant träkyrka från 1600-talet, som på 1700-talet utbyggts i korsform och 1932 restaurerats. Klockstapeln är från 1796. Om Älvrosgården se Härjedalen, sp. 307 och bilder på pl., samt B o-s t a d, bild 38 och 40. Älvsbacka, socken i Värmlands län, i nord- XX. 44