1397 Ängelholm—Ängsull 1398 Landskrona. Ä. betraktades dock i åtskilliga hänseenden fortfarande som stad och erhöll 1664 s. k. fläckfrihet. 1565 brändes Ä. av svenskarna och besattes 1644 av G. Horn; vid Ä. slog Per Brahe 1657 en dansk styrka, och 1677 —78 fördes långvariga strider kring Ä., varvid staden 1678 brändes av danskarna. 1767 återfick Ä. sina stadsprivilegier 1745 och 1802 härjades staden av eldsvådor Ä:s hamn i Rönneåns utlopp hade på 1870 talet en livlig handel. Efter tillkomsten av järnvägarna fick hamnen dock förfalla. — De gamla flygsandsfälten vid staden äro numera skogbevuxna och bilda Ä:s kronopark; planteringar började 1739. Sedan skogen vuxit upp, ha om den förts vidlyftiga förhandlingar och rättegångar. — Litt.: K. Enghoff, »Ä. 1516— 1916» (1929). H. B. H. Ängelholm, fideikommissegendom i S:t Annas socken, Östergötlands län, med manbyggnaden på en ö i skärgården; 6,670 har, därav 698 har åker; tax.-värde 1,354.000 kr. (1933). 1600-talsbyggnad med två 1700-talsflyglar. Godset blev 1728 fideikommiss inom ätten Spens. Ängelholm—Klippans järnväg (sign. E. K. J.), spårvidd 1,435 m, 26,5 km lång, förbinder Ängelholm (S. J.) med östra Ljungby och Klippan (Hälsingborg—Hässleholms järnvägar). Sträckan Ängelholm—östra Ljungby öppnades för trafik 1904 och den övriga delen av banan 1907. Ä. trafikeras på arrende av Hälsingborg—Hässleholms järnvägar. F. P. Ängelsberg, Engelsberg, bruks- och stationssamhälle i Västervåla socken, Västmanlands län, n. ö. om Ämänningen, vid Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar; 457 inv. (1931). Masugn, såg, snickerifabrik, smäl-tarsmedja och valsverk för råskenor, sedan 1916 tillhörande Avesta jernverks a.-b. Herrgården tillhör generalkonsul A. Axelsson Johnson. — Ä., fordom Englikobenning, ägdes trol. på 1300-talet av bergsmannen Englika. Engel-brekts stamfader (jfr P. Norberg i Person-hist. Tidskr. 1931). Bruket anlades 1597. Har tillhört släkterna Gyllenhök, Strömer, Söder-hielin, Hebbe och Timm isedan 1825). Ängeltofta, numera styckat gods i Bark-åkra socken, Kristianstads län, n. om Ängelholm. Har ägts av bl. a. släkten Frölich, 1794 —1819 av C. G. Stiernswärd (se d. o.), därefter av Karl XIV Johan. Av senare ägare märkes a.-b. Jersey ladugårdar, som i början av 1900-talet på Ä. drev ett intensivt jordbruk, med en stor besättning av Jerseykor. Änger, zool., se Springmask och Masksjukdom. Jfr Fläskänger. Ängersjö, socken i n. v. Hälsingland, Svegs tingslag. Jämtlands län, s. om Ljusnan: 391,17 kvkm. 453 inv. (1934). Sjörik, kuperad skogstrakt, vid Ljusnan i n. ö. endast 230 m ö. h., vid gränsen i s. intill 671 m ö. h. 143 har åker, 29.577 har skogsmark. Ingår i Ytter-hogdals, överhogdals och Ä. pastorat i Härnösands stift. Härjedalens kontrakt. Utbröts 1925 ur Ytterhogdal till egen kommun, församling och jordebokssocken. Ängesån, högerbiflod till Kalix älv (se d. o. samt färgkartorna vid art. Lappland och Västerbotten). Änglabröder, se G i c h t e 1. Änglahälsningen, se A v e Maria. Änglakörer (lat. cho'ri el. o'rdines angelö-rumi. de tre grupper, i vilka den bysantinska teologien indelade änglarna (jfr skriften »Om den himmelska hierarkin», förf. omkr. 500 av en syrisk teolog, som var starkt påverkad av nyplatonismen. men tillagd Dionysios Areo-pagita, se d o.). Vatje kör omfattar tre klasser, alltså i allt nio klasser, av vilka var och en bar sig en viss syssla anförtrodd i himlen, på jorden eller i den kosmiska rym-oen Den högsta kören omfattar hl. a. s e r a-f e r och k e r u b e r, som omge Guds tron och prisa honom, i tredje kören finnas ärkeänglarna och änglarna (se Ängel). A. Fr. Änglamakerskor (ty Engelmacherinnen), ironiskt förskönande namn på kvinnor, som med avsikt vanvårda fosterbarn för att vid deras död få behålla det för vården lämnade beloppet Lagstiftningen söker förhindra dylika samvetslösa handlingar (jfr Fosterbarnsvärd). G. II. v. K. Ängsborst, bot, dets. som stagg (se d o.). Ängsgröe, Po'a prate’nsis, ett ända till 5 dm högt, smalblad’gt, vanl tuvbildande gräs, som är allmänt i ängar, på vägkanter o. s. v. i nästan hela Sverige och utgör en viktig foderväxt; sås ofta i vallar. Samma betydelse har även P trwuiHs, betes grö e, som avviker genom utdraget (omkr. 5 mm långt) snärp och växer på fuktigare ståndorter. Se även P o a. G. M-e. Ängshaverrot- bot., se T r a g o p o g o n. Ängshavre. 6«r., se Havre, sp. 661. Ängsholni (med Borghaga), E n g s h o 1 m, herrgård i Ytterjärna socken. Stockholms län, på nordligaste delen av Mörkon (Dåderön); 223 har, därav 120 har åker; tax.-värde 292,100 kr. (1933). Det äldre boningshuset, som 1719 bränts av ryssarna men återuppbyggts, nedbrann 1912. 1915—18 uppfördes det nuv. slottet. — Ä. fanns redan under medeltiden, tillhörde senare släkterna Banér, Thott, Sture och Sparre, reducerades 1692, var till 1809 översteboställe för adelsfanan och äges sedan 1924 av dr T. Amundson. Ängskanipe, bot., se T i m o t e j. Ängskavle, bot., se K a v 1 es 1 äk te t. Ängsknarr, zool., se Kornknarr. Ängskrasse, Cardämine pra te nsis av fam. korsblommiga, en vanl. 2—3 drn hög flerårig ört med parbladiga blad, lilafärgade blommor och länga skidor Växer på fuktiga ställen i nästan hela Sverige. Underarten dentata, kärrkrasse, mera högvuxen och med blekare blommor, förökar sig ofta medelst knoppar på de nedre bladen. G M-e. Ängsnejlika, dets. som backnejlika, se N e j-1 i k s 1 ä k t e t. Ängspiplärka, zool., se Piplärksläktet. Ängsruta, bot., se Thalictrum. Ängsskära, bot., se S e r r a t u 1 a. Ängssyra, bot., se S y r s 1 ä k t e t. Ängsull, Erio'phorum, halvgrässläkte med trinda ax, tvåkönade blommor och nedanför fruktämnet sittande hår, som under fruktens utveckling tillväxa i längd och göra tjänst för nötternas spridning. I Sverige finnas åtta arter i kärr och myrar. Allmännast äro E. polystachyum (bild sp. 1400), som har flera ax, och E. vaginatum, tu vd un, som har ett ax och bildar täta tuvor. Håren (»ullen») ha begagnats till stoppning i kuddar o. dyl. G. M-e.