1441 öknebo—Öland (Geologi) 1442 Öknebo, härad i Stockholms län, omfattar länets sörmländska fastlandsområde (utom Södertälje) samt en mindre del av Söder-törnshalvön och Mörkön (den s. k. Dåderön); 428,24 kvkm, 9,390 inv. (1934). Består av landskommunerna östertälje och Västertälje, vilka tills, bilda Södertälje landsförsamling, samt Tveta, Turinge, Vårdinge, överjärna och Ytterjärna. Häradet, som i n. v. når Grips-holmsfjärden av Mälaren, i ö. begränsas av in fartslederna till Södertälje från Mälaren och Östersjön och i s. ö. kantas av de till sörmländska sjöplatån hörande sjöarna Sillen och Frösjön (Frusjön), är småkuperat med rik växling mellan bördiga öppna jordbruksbygder, skogs- och bergstrakter. 9,610 har åker, 21,752 har skogsmark. Jämte jordbruk industri, främst vid Nykvarn, Mölnbo, i Järna stations- och municipalsamhälle, i Igelsta municipalsamhälle samt kring Södertälje. Flera betydande herrgårdar. Kommunikationer: se kartan vid Södermanland. Tillhör Södertörns fögderi och domsaga. öknens kyrka (fr. 1’église du désert), de hugenotter, som efter Nantesiska ediktets upphävande 1685 under ledning av A. Court, P. Rabaut (se dessa ord) m. fl. fortsatte att leva efter sin tro, trots förföljelser, som upphörde först genom 1787 års toleransedikt. Hg Pl. Ökultur (ty. Inselkultur), arkeol., den kykla-diska kulturen på öarna i Egeiska havet under bronsåldern (jfr E geis k kultur). Utmärkande äro kvinnoidoler av marmor och keramik med inristad spiralornamentik. Öl, se Maltdrycker, M altdryck s-beskattning och Maltdryckstill-verkning; jfr Alkoholstatistik, sp. 548. Öland, landskap i Götaland, omfattande den av Kalmarsund från Småland skilda ön ö., som har en längd av 137 km, en största bredd av 16 km och en areal av 1,339,43 kvkm land; 27,559 inv. (1934). Ö. är beläget mellan 56° 12' och 57° 22' n. br och tillhör i sin helhet Kalmar län. Se kartan vid Småland. INNEHÅLL: sp. Naturförhållanden.... 1442 Geologi ............ 1442 Klimat ............. 1443 Växtvärld.......... 1443 Djurvärld ......... 1444 Bebyggelse och näringsliv ......... 1444 sp. Kyrklig konst..... 1445 Etnografi ............ 1446 Förhistoria ......... 1447 Historia.......... 1448 Litteraturanvisningar. 1449 Naturförhållanden. Då berggrunden består av sedimentära, i huvudsak orubbade lager och jordarterna merendels äro tunna, är ö. ett utpräglat slättland. Längs v. och ö. kusterna löpa de s. k. landborgarna, på vilka ö. och v. landsvägarna äro byggda (se kartan). V. landborgen, som följer kusten i hela dess längd, är en av ortocerkalkens och alunskifferns skikthuvuden uppbyggd terrass, än bildande en lodrät klint, än en genom ras utjämnad sluttning. På och ö. om denna anträffas ö:s högsta partier; högsta punkten ligger n. om Högsrums kyrka 55 m ö. h. Ö. landborgen, som utgöres av Ancylus- och Litorinavallarna, slutar norrut i Löts socken. S. om Borgholm utbreder sig mellan Kalmarsund och V. landborgen en smal slätt, som i trakten av Mörbylånga når sin största bredd, fullt 3 km, och som i sin n. del är sandig men i mell. och s. delarna har god lera och mylla. I övrigt är ö. en kalkstensplatå, som sakta stupar mot ö. s. ö. ned under Östersjöns yta. Området mellan landborgarna upptages i s. av Stora alvaret (se Alva r), n. om linjen Gårdby—Torslunda av ett uppodlat el. skog-beväxt moränområde. Mellan ö. landborgen och Östersjön ligger en öppen kustslätt med omväxlande alvar och odlingsjord. Norra ö. är kargare än södra. Här reser sig V. landborgen som en klint ur sundet. De post-glaciala nivåförändringarna ha förorsakat intressanta strandbildningar, t. ex. grusfälten vid Byxelkrok och raukarna vid Byerum. Området karakteriseras i v. av vida alvar, i ö. av en av havet ursköljd stenig morän, som gör landskapet svagt kuperat och kusten starkt flikig. Böda, vars jordmån utgöres av sand, är ö:s barrskogsregion med 41 % av öns skog. O. F-k. Geologi. ö:s berggrund (se karta vid art. Småland, sp. 1353—54) utgöres av följ, till de kambriska och undersiluriska systemen hörande avdelningar: a) underkambrisk sandsten, når endast vid Mörbylånga upp till havsytan men företrädes av talrika block utmed v. stranden, bl. a. scolithussandsten (se Sco-1 i t h u s); b) grågrön lerskiffer, delvis rik på fossil, mest trilobiter (Paradoxides oelandi-cus); c) skiffrig sandsten (med Paradoxides tessini); d) alunskiffer med orsten, olenus-och dictyograptusskiffer, har sin största mäktighet i s., tunnar ut mot n. och ersättes där till största delen av tunna konglomeratlager; Bild 9. Ölands vapen. I blått fält två stolpvis ordnade, gående rådjur av guld, åtföljda av nio rosor av silver. XX. 46 ÖKNEBO H D Skala 1:500000 n 1 i i a *