Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öknebo - Öknens kyrka - Ökultur - Öl - Öland - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1441
öknebo—Öland (Geologi)
1442
Öknebo, härad i Stockholms län, omfattar
länets sörmländska fastlandsområde (utom
Södertälje) samt en mindre del av
Söder-törnshalvön och Mörkön (den s. k. Dåderön);
428,24 kvkm, 9,390 inv. (1934). Består av
landskommunerna östertälje och Västertälje,
vilka tills, bilda Södertälje landsförsamling,
samt Tveta, Turinge, Vårdinge, överjärna och
Ytterjärna. Häradet, som i n. v. når
Grips-holmsfjärden av Mälaren, i ö. begränsas av
in fartslederna till Södertälje från Mälaren
och Östersjön och i s. ö. kantas av de till
sörmländska sjöplatån hörande sjöarna Sillen
och Frösjön (Frusjön), är småkuperat med
rik växling mellan bördiga öppna
jordbruksbygder, skogs- och bergstrakter. 9,610 har
åker, 21,752 har skogsmark. Jämte jordbruk
industri, främst vid Nykvarn, Mölnbo, i
Järna stations- och municipalsamhälle, i
Igelsta municipalsamhälle samt kring
Södertälje. Flera betydande herrgårdar.
Kommunikationer: se kartan vid Södermanland.
Tillhör Södertörns fögderi och domsaga.
öknens kyrka (fr. 1’église du désert), de
hugenotter, som efter Nantesiska ediktets
upphävande 1685 under ledning av A. Court, P.
Rabaut (se dessa ord) m. fl. fortsatte att leva
efter sin tro, trots förföljelser, som upphörde
först genom 1787 års toleransedikt. Hg Pl.
Ökultur (ty. Inselkultur), arkeol., den
kykla-diska kulturen på öarna i Egeiska havet
under bronsåldern (jfr E geis k kultur).
Utmärkande äro kvinnoidoler av marmor och
keramik med inristad spiralornamentik.
Öl, se Maltdrycker, M altdryck
s-beskattning och
Maltdryckstill-verkning; jfr Alkoholstatistik,
sp. 548.
Öland, landskap i Götaland, omfattande
den av Kalmarsund från Småland skilda ön
ö., som har en längd av 137 km, en största
bredd av 16 km och en areal av 1,339,43 kvkm
land; 27,559 inv. (1934). Ö. är beläget mellan
56° 12’ och 57° 22’ n. br och tillhör i sin
helhet Kalmar län. Se kartan vid
Småland.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden.... 1442
Geologi ............ 1442
Klimat ............. 1443
Växtvärld.......... 1443
Djurvärld ......... 1444
Bebyggelse och
näringsliv ......... 1444
sp.
Kyrklig konst..... 1445
Etnografi ............ 1446
Förhistoria ......... 1447
Historia.......... 1448
Litteraturanvisningar. 1449
Naturförhållanden. Då berggrunden består
av sedimentära, i huvudsak orubbade lager
och jordarterna merendels äro tunna, är ö.
ett utpräglat slättland. Längs v. och ö.
kusterna löpa de s. k.
landborgarna, på vilka
ö. och v. landsvägarna
äro byggda (se
kartan). V. landborgen,
som följer kusten i
hela dess längd, är en
av ortocerkalkens och
alunskifferns
skikthuvuden uppbyggd
terrass, än bildande en
lodrät klint, än en
genom ras utjämnad
sluttning. På och ö.
om denna anträffas
ö:s högsta partier;
högsta punkten
ligger n. om Högsrums
kyrka 55 m ö. h.
Ö. landborgen, som utgöres av Ancylus- och
Litorinavallarna, slutar norrut i Löts socken.
S. om Borgholm utbreder sig mellan
Kalmarsund och V. landborgen en smal slätt, som i
trakten av Mörbylånga når sin största bredd,
fullt 3 km, och som i sin n. del är sandig men
i mell. och s. delarna har god lera och mylla.
I övrigt är ö. en kalkstensplatå, som sakta
stupar mot ö. s. ö. ned under Östersjöns yta.
Området mellan landborgarna upptages i s.
av Stora alvaret (se Alva r), n. om linjen
Gårdby—Torslunda av ett uppodlat el.
skog-beväxt moränområde. Mellan ö. landborgen
och Östersjön ligger en öppen kustslätt med
omväxlande alvar och odlingsjord. Norra ö.
är kargare än södra. Här reser sig V.
landborgen som en klint ur sundet. De
post-glaciala nivåförändringarna ha förorsakat
intressanta strandbildningar, t. ex. grusfälten
vid Byxelkrok och raukarna vid Byerum.
Området karakteriseras i v. av vida alvar, i
ö. av en av havet ursköljd stenig morän, som
gör landskapet svagt kuperat och kusten
starkt flikig. Böda, vars jordmån utgöres av
sand, är ö:s barrskogsregion med 41 % av
öns skog. O. F-k.
Geologi. ö:s berggrund (se karta vid art.
Småland, sp. 1353—54) utgöres av följ, till
de kambriska och undersiluriska systemen
hörande avdelningar: a) underkambrisk
sandsten, når endast vid Mörbylånga upp till
havsytan men företrädes av talrika block utmed
v. stranden, bl. a. scolithussandsten (se
Sco-1 i t h u s); b) grågrön lerskiffer, delvis rik på
fossil, mest trilobiter (Paradoxides
oelandi-cus); c) skiffrig sandsten (med Paradoxides
tessini); d) alunskiffer med orsten,
olenus-och dictyograptusskiffer, har sin största
mäktighet i s., tunnar ut mot n. och ersättes där
till största delen av tunna konglomeratlager;
Bild 9. Ölands vapen.
I blått fält två stolpvis
ordnade, gående rådjur av
guld, åtföljda av nio
rosor av silver.
XX. 46
ÖKNEBO H D
Skala 1:500000
n 1 i i a *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
